Fjälljakten

Idag är det en viktig dag. Bara att hoppas att riksdagsmännen/kvinnorna håller sig från toaletten och vet vilken knapp de ska trycka på.

Följande skrev jag i februari ifjol: ”Vi som bor i fjällkommuner har själva sett vilka konsekvenser den så kallade fria fjälljakten har fått. Det finns ingen som kontrollerar avskjutningen eller ens vad som skjuts eller hur många jägare som vistas på fjället samtidigt. Även om det är tänkt att jakttrycket på områdena ska regleras av bland annat jaktkortsförsäljningen. Många av de utländska jägare som kommer hit saknar kunskap om vad de får skjuta, hur mycket och en del av dem bryr sig säkert inte heller. Bara de får använda bössan. Jag har själv hittat skjutna sparvar och andra småfåglar nertrampade i fjällmyrarna efter deras framfart. Naturligtvis finns det seriösa och duktiga jägare från utlandet också, likaväl som det finns oseriösa svenska jägare. Men det skulle gynna både vi ortsbor, övriga svenskar och de utländska jaktturisterna om de gamla reglerna och guidetvång infördes. Upplevelsen skulle bli bättre, det skulle skapa arbetstillfällen, rätt djur och mängd skulle skjutas och det skulle inte vara för många jägare på en och samma plats. Men framförallt skulle det gynna vår sköra fjällnatur och dess vilt som nu överexploateras. Dessutom tycker jag att svenska jägare ska ha förtur till jakt i vårt eget land.”

Med turskidorna på

För några veckor sedan hade jag och Nils barnvakt och vi fick en dag för oss själva. Helt plötsligt var det lite svårt att komma på vad vi skulle göra. Vi var lite sugna på att ta skotern och fara på en sjö och fiska. Men jag kände så starkt att jag ville röra på mig och därför valde vi att ta på oss turskidorna och bege oss på en utflykt i skogen istället.  Jag kan inte hjälpa det men jag föredrar skidor på fötterna istället för på en maskin…Mitt på dagen gjorde vi upp eld på en höjd och gjorde klämmackor. Det var verkligen en härlig dag. Den behövdes för att ladda batterierna, dagen därpå fick jag feber igen.

Toppjakt

I lördags var jag och Nils ute på toppjakt. Det var lite småmulet men föret var bra och det var så härligt att komma ut i skogen. När jag är ute känns det som om jag inte kan fylla lungorna nog med friskluft! Det är verkligen fantastiskt att ta på sig Tegsnäsarna och bege sig ut, snabbt går det inte direkt men man tar sig fram över allt. 
   Vi hade inte åkt långt förrän vi såg en tjäderhöna flyga över oss och när vi åkt en bit till fick vi se en tjädertupp i topp. Lugnt satt den och betade. Vi gjorde sax, sten, påse om vem som skulle få äran. Nils vann, men jag misstänker att han fuskade…När vi avancerat ett stycke till var det lämpligt skotthåll och Nils la sig ner och tog ordentligt stöd. Tuppen föll i skottögonblicket och det var en fin tupp som vi sen fick skida fram och hämta. I samma veva som Nils lyfte upp tuppen ur snön fick jag ögonen på en till som satt en bit längre bort. Jag tyckte att skotthållet var för långt och när jag försökte ta mig närmare flög den. Nåja, hellre skrämma än avlossa ett osäkert skott på långt håll. Några fler skottchanser fick vi inte under dagen, men några tjädrar till såg vi. Bland annat två hönor och en tupp som flög upp ur snön.

Lite om jakthunden

Historia
Hunden anses allmänt härstamma från vargen. Vargens latinska namn är Canis lupus lupus. Hund heter Canis lupus familiaris. Varg och hund räknas alltså till samma art.
    Hunden är människans första och äldsta husdjur. DNA-fynd visar att hunden har funnits hos människan så länge som 100 000 år. Redan för 9000 år sedan hade hunden en särställning bland jägarfolken i Norden.  Hällristningar visar att spetshundar användes vid jakt redan under stenåldern.
    De första hundarna var jakt- och vakthundar. Den jagande människan drog nytta av hundens jaktinstinkt och känsliga lukt- och hörselsinne. Under årens lopp och människans översyn blev aveln mer och mer selektiv. Hunden utvecklades inte bara av utan också med människan, på så sätt uppkom till exempel vall-, strids- och slädhundar. Tamhunden fungerade också som sällskap, nödproviant och pälsdjur. Idag används de flesta hundar i västvärlden som sällskapshundar men många av dessa är i grunden jakthundar, till exempel Pudel, Cocker spaniel och Golden retriever m.fl. Det är inte förvånande eftersom jägaren hade och fortfarande har höga krav på samarbetsförmåga och lättlärdhet hos sina hundar, samma egenskaper som man önskar hos en sällskapshund.

Diverse hundfakta
I jakten drar jägaren nytta av hundens känsliga sinnen och instinktiva jaktbeteende men också av hundens samarbetsförmåga och inlärningsförmåga. Många av hundens sinnen överstiger vida våra egna. Visste ni till exempel att det vi hör på en kilometers avstånd kan en hund höra på tio kilometers avstånd om förhållandena är de rätta. En hund kan skilja mellan två toner som ligger så nära varandra som endast ett åttondels tonsteg. Det är därför den känner igen ljudet av husses eller mattes bil bland alla andra ljud. Hunden hör fler ljudfrekvenser än vad människan gör. En frisk människa kan höra upp till 20 000 svängningar i sekunden medan hunden hör över 50 000.
    Hundens luktsinne är 1000 gånger bättre än människans men när det gäller att särskilja lukter är skillnaden så stor att det inte ens är lönt att mäta. Hunden kan dessutom tidsavgöra och riktingsbestämma lukter. Genomsnittshunden har ett så känsligt luktsinne att den kan spåra och identifiera doftämnen i så låg koncentration att inte ens den känsligaste vetenskapliga apparatur kommer i närheten. Luktsinnet är utan tvekan det viktigaste av hundens praktiska sinnen. Man har försökt ta reda på om hunden med luktens hjälp kan registrera känslolägen så som vrede, sorg, glädje, depression och mentala störningar hos människor. Och man har dragit slutsatsen att en hund troligen kan tolka mänskliga sociala dofter. I dag använder man inte bara hundar till att spåra vilt, narkotika, bortappade människor utan också till att spåra cancer och andra sjukdomar. Av hundens hela hjärnvolym är en tredjedel direkt kopplad till att behandla luktinformation.
    En hund har ca. tio gånger större synfält än vad människan har, men rakt fram på nära håll ser den rätt dåligt.  Ju större synfält, desto sämre synskärpa rakt framåt. Försöksresultat visar också att hunden kan se färgnyanser. Hundar har fler synceller som känner av ljus i ögat än människan. Det innebär att hundar ser bättre i mörker än vi gör. Hunden uppfattar rörelser i synfältet bra, men detaljseendet är sämre.

Hundar varierar stort i utseende mellan raserna, men utseende är lättare att förändra genom avel än beteende. Därför har även den minsta lilla Chihuahua en del av vargens beteendeuppsättning kvar. Detta är något som hundkännare och forskare drar nytta av och studerar för att vi bättre ska kunna förstå våra fyrfota vänner. Man har bland annat funnit att till skillnad från vargen har hunden utvecklat en förmåga och en vilja att studera och iaktta människor.

Hundens beteende består av två delar, en inlärd och en instinktiv/nedärvd del som tillsammans blir ett fungerande beteende för den aktuella situationen. Detta drar jägaren nytta av. Till exempel när en hund vistas i skogen för första gången och får upp ett spår så får vi ett instinktivt beteende. Hunden börjar följa spåret. Får dessutom hunden en godbit vid spårets slut blir det ett inlärt beteende.

Olika typer av jakthundar
Världen över finns flera olika jakthundstyper tex. drivande, stående, ställande, stötande, apporterande m.m. De är specialiserade på att jaga funktionellt i den miljö där de hör hemma och efter olika jaktmetoder. Vinthunden till exempel är ursprungligen anpassad för att i öken- och stäpplandskap förfölja och döda viltet åt jägaren. Dess snabbhet var en nödvändighet för att jakten skulle lyckas. Här i Norden behövdes istället en hund som kunde ställa och få fast viltet i den täta granvegetationen så att jägaren kunde smyga sig inpå och fälla viltet med spjut eller pilbåge. Bara i Norden finns det inte mindre än ett sextiotal olika hundraser som används vid jakt. De nordiska jaktspetsarna har funnits i Skandinavien sedan urminnes tider.

Dagens jakthundar är ett resultat av målinriktad avel på flera tusentals år. Att använda hund vid jakt är således en mycket gammal tradition. Hunden är kanske det tydligaste beviset på hur människan har tämjt en djurart, dragit nytta av dess beteenden och även förändrat och anpassad den parallellt med vår egen utveckling och efter vårt behov. Dessutom drar inte bara människan nytta av hunden vid jakt och olika arbetssituationer, den är också en kär familjemedlem (källor: jakt i norden, jakthundar, lära känna hunden, internet, artikel i tidningen hundsport).

Jakt med Dajna

Även om vi inte hinner jaga lika mycket som tidigare gör vi så gott vi kan får att hundarna ska komma ut. Förra veckan var jag ut med Dajna en sväng och även igår en stund på eftermiddagen då jag hade barnvakt. Jag har skrivit förut att Dajna har varit trögskälld i början men nu skäller hon för fullt. Ibland släpper hon fågeln men om man närmar sig så tar hon upp skallet igen. Dessutom är hon rovdjursskarp vilket är extra roligt. Kanske kan det bli någon mård för henne när det blir spårsnö. 
    Dajna är nästan lättsammare att ha med än Bitzi. Bitzi har ett sök som en älghund och kan dra iväg långt, ibland över en kilometer och det oftast när man tänkt sig hemåt. Dajna däremot är väldigt sprallig men också följsam och lydig. Man ser henne inte ofta och hon har bra fart i skogen men hon far sällan mer än trehundra meter bort. Jag brukar inte ens ha pejlen på Dajna ibland. Bara för att få tillbaka lite av den känslan innan all teknik kom in i leken. Jag skulle inte släppa någon av jämthundarna utan pejl, men det kan inte hjälpas att det är härligt att gå i skogen utan att ens behöva titta på en apparat. I alla fall sköt jag fågel åt henne bägge gångerna jag var ute, det är gott om fågel i skogen i år. Hon skällde bra och gjorde allt rätt då jag sköt men så skällde hon också ett blindskall och envisades med att förfölja en järpe som flyttade sig hela tiden.

Jag har jagat fågel i snart tio år nu och jag kan bara konstatera att hade jag inte varit så förtjust i jämthundar och älgkött, skulle jag nog satsa helhjärtat på trädskällarjakten. För det är en otroligt fin jaktform!

Novembersolen tittade fram. Det hade varit plusgrader under natten så all den vackra rimfrosten var borta. Otroligt ändå vilken fin jakthöst!

Kolgårdens Dajna (jag och kameran kommer inte alltid överrens om var skärpan ska sitta)

Full fart på energiknippet Dajna

Igår blev det denna lilla tupp

Rimfrost i skogen

Igår ordnade jag lite mysigt till Nils på morgonen, det var ju hans första farsdag. Jag fick sen lite dåligt samvete när jag åkte iväg med hundarna för att jaga. Tänkte att det är nog inte alla som har en sambo som istället för att vara hemma och planera en mysig farsdagsmiddag väljer älgskogen istället. Men Nils tycker att det är bra att hundarna får komma ut och jag kan ju bara jaga på helgerna när vi har barnvakt. 
   När jag kom upp till byn och såg vyn och skogen kände jag ändå att jag valt rätt. Det var en fantastiskt vacker morgon och innan dagen var slut fick vi en älg ändå.

Vilda var helt slut och haltade lite när älgen tillsist föll

Det mest fascinernade denna dag var dock regnbågen ovanför de vita trädtopparna.

Länktips!

Vår vän Ted besökte oss för inte så länge sedan och bland annat jagade han tjäder i två dagar tillsammans med Nils. Hur det gick kan ni läsa på hans hemsida Moharens Kennel. Ted är för övrigt en skicklig jägare med duktiga hundar, datakonsult, frilansar som journalist för jaktjournalen och är även utställningsdomare. Mycket jakt och hundprat blev det när han var här med andra ord!

Foto: Ted Karlsson

Jaktlördag

I helgen blev det som sagt älgjakt en av dagarna när Klara var hemma med sin farmor. Mycket älg hade vi på markerna men innan hundarna började skälla var det redan utanför marken och sedan bar det iväg. Vilda fick jag igen ett par timmar senare och mer än en och halv mil bort. Men det är jag faktiskt riktigt nöjd över även om det inte är kul då unghunden skäller för fullt men på fel mark. I början höll hon inte efter älgarna särskilt långt men hon blir allt tjurigare. Det är verkligen roligt att gå med henne i skogen nu. I början tänkte jag nog hur det skulle gå, då hon inte jagade något annat än sork och åter sork.

Från sorkjägare

Till lovande älghund

Jakthelg

Det är jakt varje helg, mycket tack vare mamma som ställer upp som barnvakt. Det är verkligen härligt att få komma ut. Vilda tar sig mer och mer och hon utvecklas för varje släpp. I helgen skällde hon bland annat ståndskall på en liten älgtjur som valde att ta sin tillflykt till en liten tjärn. Där simmade den runt, runt i säkert en halvtimma medan Vilda sprang efter strandkanten och skällde. Själv var jag långt därifrån men ”såg” det hela på gps-pejlen. När den väl valde att gå upp gick det undan som bara den och Vilda höll efter i nästan två kilometer. Jag fick skymten av älgen men tyvärr aldrig en bra skottchans. Tillslut kom Vilda på en av fabror Nisses klövkampare som hade fulltståndskall på en älgkviga. Det slutade med att Vilda bytte älg och skällde med den andra hunden tills kvigan fälldes. Polletten börjar att trilla ner mer och mer för henne. Hon har inget metodiskt sök ännu men kommer hon på färska spår drar hon iväg. Hade jag fått skjuta en älg till på riktigt ståndskall för henne skulle jag nog försöka satsa på att gå ett jaktprov. Men hon är lite oslipad ännu och det är inte så lätt att hitta tid till allt numera. För övrigt verkar Vildas kullsyskon gå bra. Alla hanhundar har det skjutits älg för och två har dessutom tagit första pris på jaktprov.

Älghund som älghund

Ibland är det så mycket jakt- och älghundsprat så jag nästan får skavsår i öronen. Faktiskt är det så att jag känner en person som fick gå i terapi för att han inte kunde prata om något annat än älghundar och älgjakt. Jag brukar tänka på honom när jaktsurret ekar som mest.
     Det diskuteras väldigt ofta vilken jakthundsras som är bäst och värst. Jag har bara jagat med jämthundar och har inget att annat att jämföra med. Jag är väldigt förtjust i rasen som sådan men det har nog mest att göra med att jag är uppvuxen med dem. 
Jag brukar säga att en bra älghund är en bra älghund oavsett ras.  Sen finns det statistik som visar vilka raser som är mer representerade på jaktprov och så vidare, men det kan vara svårt att avgöra om det har med rasens storlek eller jaktliga förmåga att göra. Sen kan det finnas vissa generella skillnader mellan raserna men man får inte glömma bort att hundar är individer och en duktig älghund arbetar på ungefär samma sätt för att jakten ska lyckas.

Kolgårdens Kolta