I söndags var jag på utställningen i Gideå med Stalo. Det var inte så klokt att åka när man är sjuk men när Nils var sängliggande så bestämde jag mig för att göra ett försök. Stalo fick bedömningen excellent och vi åkte ur som 7:e eller 6:e hund i klassen. Inget Ck blev det. Men med tanke på konkurrensen är jag ändå nöjd. Det var över 30 anmälda hanhundar i jaktklassen och många var väldigt fina. Det var också väldigt roligt att se att det var så många tikar i jaktklass. Det är stor skillnad i jämförelse med ett par år sedan och också många av tikarna var jättefina. Jag hade med mig kameran men jag orkade inte plocka fram den, jag kände mig helt slut på grund av att febern tyvärr.

Idag har jag sparkat en sväng med Klara och vovvarna och bakat semlor. Men jag känner mig inte frisk i kroppen än.

Stalo på jakt

Alla människor i Sverige har rätt till en likvärdig vård. Tyvärr är detta något man tydligen kan frångå när landstingen ska spara pengar. Det är vansinnigt och det gör att jag som sjuksköterska får ont i magen. Jag tycker om mitt jobb även om det kan vara tungt emellanåt. Men ibland önskar jag att jag någon gång kunde få höra och ta del av en positiv utveckling inom sjukvården. Där man verkligen satsar för att människor ska få en god och säker vård på lika villkor och att personalen inte ska behöva slita ut sig för struntlöner och under tunga arbetsförhållanden. En vård som inte styrs av pengar utan genomsyras av viljan att ge sjuka människor den vård och omsorg de förtjänar. I dagsläget är det viktigare att hålla sig inom budgetens ramar än att vården faktiskt fungerar. Ännu värre är det när det genomförs nedskärningar som i längden inte innebär några besparingar, snarare tvärtom. Och detta på grund av att så få styrande politiker och direktörer känner till hur vården i inlandet faktiskt fungerar. Färre människor får inte betyda sämre vård, så är det bara.

Ni förstår väl att en bärplockerska kommit till himmelriket när det ser ut så här på lingonhygget!

 I höstas använde jag min gamla haglöfssäck. Den är egentligen alldeles för stor, prasslig och otymplig när man är hundförare men min nya kamera tar en hel del plats så därför fick den duga.

Förra helgen beslutade vi oss för att försöka ta ett fint kort på Stalo. Det är absolut inte det lättaste att fotografera en hund så resultatet blir någorlunda bra. Trots många bilder blev detta kort det bästa på Stalo. Helt nöjd är jag inte eftersom svansen kunde ha legat bättre. Men han var glad och viftade ideligen på den så tillsist fick detta kort duga.

Någon expert är jag inte men här är några saker jag brukar tänka på när jag ska ta ett kort på hela hunden i profil:

* Fotografera hunden när den är i bra kondition och har fin päls. En hund är aldrig fin om den lossar eller nyss har lossat eller är för tjock eller mager.

*Var tre personer. En som håller hunden, en som fotograferar och en person till som står en bit längre bort och drar hundens uppmärksamhet till sig. På så sätt sträcker hunden upp sig bättre.

*Gå ner på knä och fotografera hunden från marknivå. Ett kort taget snett uppifrån som det blir när man står upp blir inte bra. Försök också att tänka på att ta kortet när hunden står i “ren” profil rakt framför dig. Detta för att undvika vinklar som kan göra att hunden ser oproportionerlig eller konstig ut.

*Använd om möjligt en kamera som kan ta flera bilder i sekunden. Om hunden är rörlig så är en “vanlig” kamera oftast för sen, kortet måste tas i precis rätt ögonblick.

*Använd inte blixt. Få bilder blir bra med blixt, använd dagsljuset istället.

*Tänk på bakgrunden. Det är viktigt att bakgrunden inte är för rörig eller mörk. Om så är fallet drar bakgrunden till sig fokus från hunden.