Sjukahuset

Ända sedan jag skrev förra inlägget har vi varit sjuka i omgångar. Influensa, magsjuka, muskelinflammation och förkylningar har varvats om vartannat. I flera veckor har jag känt mig helt tom på energi. Jag brukar vanligtvis ha lust att hitta på lite av varje men senaste tiden har det mesta gått åt till att fokusera på det nödvändigaste och försöka bli frisk. Men för mig tär det verkligen på att inte kunna träna eller vara ute. Även om orken eller kraften inte finns där så mår jag illa av att vara stilla och inomhus hela tiden. Dessutom var Klara inte direkt helt tillfreds med livet när hon var krasslig. Ett tag när jag var som sjukast och knappt kände att benen bar visste jag inte hur jag skulle göra för att få dagarna att fungera. Det är ju tur att man vet att det går över, då är det lättare att härda ut. Faktum är att vi varit så sjuka att farbror Svenne döpte oss till ”sjukahuset”. Men nu tänker jag banne mig inte vara sjuk en enda dag till.

Dator krånglar fortfarande men nu ska jag försöka se om jag kan lösa det. Men ärligt talat så tycker jag att det är rätt skönt att vara utan den också. Jag tackar för alla kommentarer och mail som undrat vad som hänt med bloggen och som vill att den ska finnas kvar. Jag ska försöka bättra mig.

Äntligen är vårvintern och ljuset här!

Svampar

Är det något jag önskar att jag var bättre på så är det svampar. Jag kan bara de allra vanligaste sorterna och jag plockar bara taggsvamp och kantareller. Soppar tycker jag oftast ser så maskätna ut på undersidan…Men man kan ju alltid bli bättre. Den här svampen är lättast att känna igen av alla så klart. Flugsvamp användes förr som medel mot vägglöss och att man kan få hallucinationer, kramper och illamående om man äter dem -vilket man naturligtvis inte ska göra…

Krassliga

Nu har jag varit sjuk i en veckas tid…och än verkar det inte ge med sig. Känner mig både trött och tom i huvudet och hostan är hemsk. I förra veckan var Klara riktigt dålig med hög feber och magsjuka men nu mår hon bättre. Nils är också dålig, det är femte dagen han har feber. Skulle tro att vi fått någon influensa. Men det är inte lönt att klaga, det finns de som har det mycket värre.

I söndags var jag på utställningen i Gideå med Stalo. Det var inte så klokt att åka när man är sjuk men när Nils var sängliggande så bestämde jag mig för att göra ett försök. Stalo fick bedömningen excellent och vi åkte ur som 7:e eller 6:e hund i klassen. Inget Ck blev det. Men med tanke på konkurrensen är jag ändå nöjd. Det var över 30 anmälda hanhundar i jaktklassen och många var väldigt fina. Det var också väldigt roligt att se att det var så många tikar i jaktklass. Det är stor skillnad i jämförelse med ett par år sedan och också många av tikarna var jättefina. Jag hade med mig kameran men jag orkade inte plocka fram den, jag kände mig helt slut på grund av att febern tyvärr.

Idag har jag sparkat en sväng med Klara och vovvarna och bakat semlor. Men jag känner mig inte frisk i kroppen än.

Stalo på jakt

Vården i inlandet

En stor eloge till de alla i Dorotea och Åsele som kämpar för att akutplatserna och ambulansen ska få finnas kvar!

Alla människor i Sverige har rätt till en likvärdig vård. Tyvärr är detta något man tydligen kan frångå när landstingen ska spara pengar. Det är vansinnigt och det gör att jag som sjuksköterska får ont i magen. Jag tycker om mitt jobb även om det kan vara tungt emellanåt. Men ibland önskar jag att jag någon gång kunde få höra och ta del av en positiv utveckling inom sjukvården. Där man verkligen satsar för att människor ska få en god och säker vård på lika villkor och att personalen inte ska behöva slita ut sig för struntlöner och under tunga arbetsförhållanden. En vård som inte styrs av pengar utan genomsyras av viljan att ge sjuka människor den vård och omsorg de förtjänar. I dagsläget är det viktigare att hålla sig inom budgetens ramar än att vården faktiskt fungerar. Ännu värre är det när det genomförs nedskärningar som i längden inte innebär några besparingar, snarare tvärtom. Och detta på grund av att så få styrande politiker och direktörer känner till hur vården i inlandet faktiskt fungerar. Färre människor får inte betyda sämre vård, så är det bara.

Lingonhygget

Ursäkta att jag varit så dålig på att uppdatera. Jag har ganska mycket att göra och min dator krånglar. Därför har bloggen blivit lite efter. Dessutom håller jag på att läsa en romansvit om andra världskriget. Så fort jag har tid över sitter jag med näsan i en böckerna.
    Idag har jag bland annat kokat lingonsylt och imorgon har jag tänkt att göra lingondricka. Jag plockade en hel del i höstas eftersom det fanns så gott om dem. Det mesta av bären kokade jag sylt av redan då, men en del frös jag in och sparade. Det är dessutom extra gott med nykokad sylt till köttet eller palten och det luktar så gott i köket!

Ni förstår väl att en bärplockerska kommit till himmelriket när det ser ut så här på lingonhygget!

Rävar

I höstas tog jag dessa bilder. Jag var ute och grejade med något när jag fick se att det var två rävar som smög gick omkring i närheten av vårt potatisland troligtvis på jakt efter sork. Jag kilade in efter kameran och kom rätt nära rävarna. Nu märks det dock alltför väl att jag inte har ett teleobjektiv direkt…hade jag haft ett hade jag kunnat få några riktigt fina foton. Men på något sätt tycker jag om bilderna ändå, oskärpan gör nästan att man får intrycket av en målning.

Fjälltolta

Fjälltolta/Järja, Lactuca Alpina

Den som lever i fjällnära miljö vet naturligtvis vad fjälltolta är, den kallas ibland även för Järja. Fjälltolta är en korgblommig växt med blåvioletta blommor som blommar juli-augusti. Stjälkarna kan bli nästan två meter höga och de växer ofta i täta bestånd. Hela växten innehåller en vit mjölksaft som är mycket besk. Jag har läst någonstans att björnar gillar att äta tolta, och om korna åt den blev mjölken besk. Till människoföda användes toltan förr till något som vi kallar gompa. Då använde man sig av främst unga blad och stjälkmärgen som fick hettas upp tillsammans med Ängssyra och Fjällkvanne/Angelikstutn´. När bladen blivit mjuka fick växtmassan fick kallna och hackades sedan upp. Därefter slog man på tjockmjölk eller långfil och blandningen sattes undan för att syrningen skulle ske. Efter syrningen (vet inte exakt hur lång tid det tar) åt man blandningen med mjölk eller grädde, samerna använde förstås renmjölk. Jag har inte smakat eller gjort detta själv men farmor säger att det är väldigt beskt…Kanske något att testa i sommar. Har ni ätit gompa?

Hölstersäck från Fauna

Jag har tidigare skrivit om min hölstersäck från Fauna som jag varit nöjd med. Men nu är jag inte så nöjd längre. Efter knappt två jaktsäsonger ser den ut så här. Visst kan jag sy dit nytt och slitstarkare tyg men jag tycker ändå att det är illa att den inte höll bättre. Om det regnar suger dessutom skumgummit åt sig vätska och man blir dyblöt på ryggen. 

 I höstas använde jag min gamla haglöfssäck. Den är egentligen alldeles för stor, prasslig och otymplig när man är hundförare men min nya kamera tar en hel del plats så därför fick den duga.

Skidtur i månsken

I slutet av förra veckan var det ett otroligt starkt månsken ute på kvällarna. Jag passade faktiskt på att åka lite skidor med hundarna då när Klara somnat. Nu är älgvandringen i full gång sedan ett par veckor. Lövliden är ett område där det passerar mycket vandringsälg. Så gott som varje natt har det gått förbi älgar inte långt från huset. Idag fick vi se en mindre oxe som lagt sig ner på en åker bara ett par hundra meter från hundgårdarna. Oxen hade faktiskt hornen kvar.
    När jag skidade i månskenet fick jag se inte mindre än fyra stycken älgar. Jag fick bra draghjälp av hundarna när de fick upp vittringen, vill jag lova. Det var mäktigt att se de mörka gestalterna komma pulsande i snön över myren. Det är få gånger det är så magiskt att vara ute i skogen som i en vinterkväll med skarpt månsken och klar stjärnhimmel. När åkte så bestämde jag mig för att jag måste ta med Klara när hon blir lite äldre på en sådan skidtur.

Hundfotografering

Klövkampens Stalo

Förra helgen beslutade vi oss för att försöka ta ett fint kort på Stalo. Det är absolut inte det lättaste att fotografera en hund så resultatet blir någorlunda bra. Trots många bilder blev detta kort det bästa på Stalo. Helt nöjd är jag inte eftersom svansen kunde ha legat bättre. Men han var glad och viftade ideligen på den så tillsist fick detta kort duga.

Någon expert är jag inte men här är några saker jag brukar tänka på när jag ska ta ett kort på hela hunden i profil:

* Fotografera hunden när den är i bra kondition och har fin päls. En hund är aldrig fin om den lossar eller nyss har lossat eller är för tjock eller mager.

*Var tre personer. En som håller hunden, en som fotograferar och en person till som står en bit längre bort och drar hundens uppmärksamhet till sig. På så sätt sträcker hunden upp sig bättre.

*Gå ner på knä och fotografera hunden från marknivå. Ett kort taget snett uppifrån som det blir när man står upp blir inte bra. Försök också att tänka på att ta kortet när hunden står i ”ren” profil rakt framför dig. Detta för att undvika vinklar som kan göra att hunden ser oproportionerlig eller konstig ut.

*Använd om möjligt en kamera som kan ta flera bilder i sekunden. Om hunden är rörlig så är en ”vanlig” kamera oftast för sen, kortet måste tas i precis rätt ögonblick.

*Använd inte blixt. Få bilder blir bra med blixt, använd dagsljuset istället.

*Tänk på bakgrunden. Det är viktigt att bakgrunden inte är för rörig eller mörk. Om så är fallet drar bakgrunden till sig fokus från hunden.