Tjokkola

Nu har jag precis skottat fädigt och stoppat in motorvärmarkabeln i traktorn, så att Nils kan ta resten ikväll. Sedan ska jag ta skidorna upp till Nästansjö och åka med några hundar innan jag far till farmor för hjälpa henne med middagen.

Bjuder dessförinnan på en liten skildring från min och Fajtas fjällsvandring till Tjokkola.

Tjåkkele, eller ”Tjokkola” som det kallas i folkmun

Äntligen, äntligen har jag hunnit vara iväg på en liten tur. Bara Fajta och jag. Har verkligen känt en tid att jag behövt komma iväg till vidderna, lugnet och friheten. Till det som bara fjällen kan ge. Har haft en sug i maggropen.

Den här gången bestämde jag mig för Tjåkkele. Det såg ut att vara en lämplig liten tur på kartan. Lite kortare än vad jag vanligtvis brukar gå, men det kan ju vara en fördel så här i början av säsongen. Turen tog sin början vid Saxån och sedan till Bijeransaren och vidare till Tjåkkele. Sedan via Tjåkkele leden till Stekkenjokksvägen igen.
Jag och Faijta (som var väldigt förtjust) såg mycket ren. Säkert tusentals där på fjällvidderna, i stora flockar drev de fram. Jag hade riktigt bra draghjälp av min hund vissa partier pga dessa djur…
Det var rätt mycket snö kvar på vissa ställen, och stundtals var det till att pulsa i snön.

En kungsörn seglade högt upp på den mörkgrå himlen då jag kommit Bijeransaren, men den var för högt upp så det blev ingen bild. I Ransarån var det full fart på vattnet och det var nästan lite läskigt att passera bron över Ransarån eftersom bron var både ranglig och sönder på sina ställen, dessutom ett par meter ovanför det forsande vattnet.
Men det gick bra. Fajta var dock till en början mycket tveksam…
 

Efter bron följde vi Ransarån en bit längsmed ett kilometerlångt renstängsel. Sedan var det ett partier där man var tvungen att ta sig in och ut ett par renhagar (jag var noga med att stänga grindarna). Sen passerade vi en bro över Ransarån igen, och sedan var det inte långt till Tjåkkele. I Tjåkkele övernattade vi i en av bodarna. I den kunde man se gamla inristningar av människor som tänkte över till Norge för att sedan fara vidare till Amerika. På ett ställe var det inristat: ”En sista hälsning till Sverige…” Under kvällen räknade jag ut med hjälp av min stegräknare att jag gått ungefär två mil under dagen.

04:30 var det morgon. Sedan väntade den cykelbara vägen till Stekkenjokk (9km). Kan tänka mig att det är fint att cykla efter den. Jag tog mig ett par utstickare hit och dit för att inte ha så bråttom till bilen. I en björkskogsdunge såg jag en ripa som springa framför oss, hon verkade skadad och Faijta blev väldigt nyfiken. Jag hann dock se två kycklingar som sprang och gömde sig i gräset. Detta är ju ett typiskt beteende bland ripor, och undanmanövern lurade då Fajta.

Ren mötte och såg vi överallt. Såg även en motorcross som hade lämnats kvar av en same. Kl. 10.00 kom jag till bilen och kunde bara konstatera att jag och Faijta haft en trevlig liten tripp. Härligt med fjälluft. Och framförallt med lite egen tid, att bara få vara själv och låta tankarna vandra. Det är så vackert i fjällen att det nästan gör ont och jag längtar redan till nästa gång.


Kommentarer

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s