Eutanasi

AndSol

Eutanasi (ytterst av grekiskans eu, ‘gott, väl’, och thanatos, ‘död’).

Detta är en fråga som i allra högsta grad är aktuell och det har debatterats mycket om detta i tv senaste tiden. Bland annat på grund av fallet på Astrid Lindgrens barnsjukhus där en barnläkare misstänks får mord/dråp av ett spädbarn.

Dödshjälpdebatten flammade upp häftigt år 1973 och har i stort sett pågått sedan dess.I världen förekommer för närvarande (2009) möjlighet till lagenlig dödshjälp i Holland, Belgien, Luxemburg, Schweiz, Washington State och Oregon State.

1974 bildades föreningen Rätten till vår död som numera heter Rätten till en värdig död. En Sifo-undersökning som gjordes på uppdrag av RTVD 2005 visar att 78 % av Sveriges befolkning är positiva till läkarassisterad självvald död. Läkaren Gunnar Hagberg (ordförande i föreningen Rätten till en värdig död) refererar till en artikel som visade att 85 cancersjuka tar sitt liv varje år i Sverige. Att erbjuda läkarassisterad självvald död vore ett sätt att erbjuda dessa personer ett humanare alternativ. 

Föreningen använder termen läkarassisterad självvald död istället för läkarassisterat självmord för att komma bort från den aspekten att självmord ibland är förknippat med psykisk sjukdom.

– Om en patient i livets slutskede, när man bara ser outhärdligt lidande och förlorad värdighet framför sig tills döden obönhörligt ändå kommer inom några veckor, talar öppet om sin bestämda önskan att vilja dö i förtid så är min och mångas mening att ordet självvald död måste ha en helt annan valör än självmord, vilket ofta förknippas med en psykiskt sjuk person som begår självmord. Den sistnämnda lider av sjukdom som är botbar och där den dödliga utgången till varje pris måste bekämpas eftersom en tillfrisknad patient ju inte längre vill dö, förklarar Hagberg.

Argumenten för att legalisera eutanasi och läkarassisterad självvald död/läkarassisterat självmord handlar om att stärka varje människas självbestämmanderätt och att hjälpa personer från lidande. Argumenten mot handlar om livets helighet, att dödshjälp kan medföra en förtroendekris för läkare i synnerhet och vården i allmänhet, om handlingens oåterkalleliga natur, svårigheter att förutspå ett tillstånds svårighetsgrad och utfall samt oro över att den palliativa vården ska komma i skymundan.

Motståndarna till Eutanasi menar att läkarens uppgift är att värna liv. En legalisering av eutanasi skulle kunna leda till att människors förtroende för sjukvården och dess personal hotades. 
Om rätten till eutanasi fastställdes i lag skulle många som trots svår sjukdom vill leva uppfatta sig själva som en börda för samhället. Att inte vara till besvär för vare sig personal, anhöriga eller samhället kan lätt leda till att man ber om den dödliga sprutan. Det sociala trycket att vinna eller försvinna kan vara outhärdligt.

En önskan om hjälp att dö kan vara ett uttryck för att människor i livets slutskede inte befrias från smärta, ångest och isolering. Alternativet till smärta är emellertid inte eutanasi utan fullgod palliativ vård som innebär mänsklig närhet, behandling av smärtor, illamående, kramper, feber och inte minst avlastande (inte botande) kirurgiska ingrepp. Ju bättre palliativ vård, desto mindre begäran om eutanasi.

   
Om eutanasi skulle tillåtas skulle ett antal patienter som inte längre är autonoma och därför inte längre kan uttrycka sin vilja bli föremål för ett dödande ingrepp. När autonomiprincipen inte längre räcker till mobiliserar man godhetsprincipen mot patienten. Godhet i denna bemärkelse innebär att göra slut på ett svårt lidande (svårt för vem?).


Jag tycker att Eutanasi är en oerhört svår fråga och jag tycker att både ja och nej-sidan har poänger med sina argument. För att besvara denna fråga måste jag dock rannsaka mig själv. Alla ska vi dö, utan död skulle inget liv finnas. Döden i sig är jag inte rädd för, men kanske själva döendet.
     Det flesta vill nog somna in lugnt och stilla i sömnen eller ”knull och full”  som en åttioårig farbror sa till mig. Jag har pratat med många människor om detta, familj, patienter, vänner, kollegor…och de flesta anser att döden bör vara något stilla, nästan vackert och ibland som en befrielse. Många gånger kan den vara det, men det finns också rakt motsatta fall. Om jag var döende i cancer med svåra smärtor och oförmögen att klara mig själv och veta att jag endast har ett fåtal veckor kvar. Skulle jag nog begära dödshjälp när jag blev riktigt dålig, om det fanns att tillgå. Om jag hade möjligheten skulle jag då bestämma över min egen död. Läste nyligen en bok om en cancersjuk kvinna i Holland som begärde dödshjälp för att få veta en dag, en tid och kunna planera att ta adjö av alla hon kände…hon ville kunna göra sig beredd. Jag känner likadant.
     Eller om jag blev väldigt dement på äldre dagar, liggandes i sängen med kontrakturer och inte känna igen nära och kära..skulle jag vilja att jag fick sluta då. Inte bli kvar i långvården i flera år innan min kropp åldrats ikapp med mitt sinne. Detta skulle jag mer än gärna kunna skriva in som ett slags ”livstestamente”. Viktigt är dock att poängtera att detta är min åsikt, som endast gäller om detta skulle drabba mig  personligen. Jag tycker många gånger att personer med demens har livskvalite, och värdighet har vi alla människor. Men jag skulle vilja få sluta mitt eget liv då jag fortfarande är jag. Jag tycker att vi människor i vissa lägen bör ha rätten att få bestämma själva över vår död.

 Vad tycker ni….?

Kommentarer

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s