Lill-valpen

Den lilla tiken som var hälften så stor som de andra dog idag. Hon orkade inte hänga med. Pappa sa att hon verkade kry igår och åt bra men nu idag så låg hon livlös och Fajta hade puffat henne åt sidan.  Så nu är det tio småttingar kvar.

Jag kan inte hjälpa det, men det skar lite ihjärtat….Men naturen har ju sin lag, de starka överlever.



Lill Fajta

Min lillasyster hittade en slags dagbok eller vad det nu var som jag skrev i lågstådiet.  Och i den boken skrev jag om det stora hålet i mitt hjärtat som bara blev större och större allt eftersom hundar såldes eller blev sjuka. Jag hade en del hål i hjärtat…Hundarna betydde/betyder så mycket för mig. Ibland när jag en liten flicka och var ledsen så brukade jag lägga mig i hundhuset hos valparna en stund, då kändes allt mycket bättre. Jag brukade döpa dem till egna namn och pappa frågade mig alltid vilken valp som var tuffast eller räddast. Jag hade alltid koll på dem. Självklart grät jag varje gång det var dags för köparna att hämta dem.
Tur att jag fick mig en egen hund tillsist när jag fyllde 11 år :).

Ibland när jag är ute med Fajta tänker jag på hur mycket jag tycker om henne och känner mig så lycklig. Är vi ensamma på skogen händer det att jag lägger mig ned en stund och vilar och då lägger hon sig alltid bredvid och vi värmer varandra. Då vi är ute i skog och mark händer det alltid något och på fjällvandring är det aldrig ensamt så länge hon är med. Och när jag hör hur hon tar upp så där lugnt och fint och när hon gör ett bra jobb med älgen blir jag stolt över henne. När jag nästan är framme vid ståndet brukar hon ta kontakt med mig och liksom säga "Kom igen nu, matte! Den där älgen ska vi ta".  Fast nog får man svära en del i skogen också…som då hon tycker att renar är väldigt roliga eller när hon hittar travhästar då det är jaktprov det är frågan om.  När vi bodde i pangstugan och Fajta var hemma hos mina föräldrar visste alltid pappa en bra stund innan jag klev innanför dörren att det var jag som kom. Fajta känner alltid igen ljudet av min bil och skällde högt och ljudligt innan jag ens svängde in på infarten.  Och så fort hon ser att jag har bössan på axeln då jag kommer till hundgården för att hämta henne blir hon som tokig!


Fajta

Jägare som jag är vet jag att jag inte skulle tycka lika mycket om henne om hon inte var så bra jaktmässigt. En jakthund ska jaga. Numera fäster jag mig inte lika mycket vid hundarna innan jag vet vad de går för i skogen. Jag kan inte ha en hund sittandes i hundgården som inte jag kan nyttja även om jag tycker om den.

Kommentarer

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s