Mitt första kärleksbrev

Idag hittade Nils min gamla spark som blev stulen för många herrans år sedan. Han blev rätt förvånad då det stod mitt namn på en gammal spark i Vilhelmina, dessutom i ett förråd på Bofinken av alla ställen. Det var bara spillror kvar. Den sparken saknade jag minsann! Den var perfekt för mig och den gick alltid så lätt att svänga med. Jag är rätt så övertygad om att några ungdomar på väg hem från en fest tjuvlånade den och lämnade den aldrig tillbaka…
     Mitt första "kärleksbrev" fick jag på grund av den där sparken. Det hände efter att den blivit stulen. När jag och Lotta kom hem från skolan tog vi alltid upp posten från brevlådan i samma veva. En dag hittade vi ett brev där det endast stod "Till Anna-Sara Persson. Någonstans i Vilhelmina" med snirkliga bokstäver. Vi blev eld och lågor -helt klart var det ett kärleksbrev med stort K! Vi skyndade hem och öppnade brevet innan vi ens tagit av oss skorna. Men ju mer vi läste dessto mer besviken blev jag. Brevet var skrivet av en man som hade haft en del bekymmer i livet och bland annat suttit i fängelse. Han skrev att han hade hittat kvarlevorna av min spark när han hade varit ute och promenerat. Han undrade om han fick ta medarna. Sist av allt hade han skrivit sitt telefonnummer så att vi kunde ringa upp och meddela honom om det var ok. Jag hade ju inget större nytta av ett par medar så visst fick han ta dem. Lotta lika ivrig som alltid for genast och ringde upp det där numret och den äldre herre som skrivit brevet blev väldigt glad och tacksam. Själv satt jag kvar med brevet i handen och undrade vars det där kärleksbrevet tog vägen =)

Kommentarer

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s