Björnen

Igår var Nils ute med Stalo och när de gick igenom en risig plantering började hunden skälla. Det var ett hetsigt upptag och det ville inte stå utan buktade i en stor cirkel kring Nils. Nils visste inte riktigt vad han skulle tro, eftersom Stalo är en unghund och fortfarande rätt oerfaren. Det kunde lika gärna vara en hare som en björn. Men när Stalo slutligen kom tillbaka och de fortsatte på väg hem så fick Nils se färsk spillning av en björn och även en myrstack som var utriven alldeles nyligt och började få misstankar.

I morse strax efter klockan sju då jag kom hem från jobbet så fikade vi tillsammans innan jag lade mig för att sova en stund och Nils tog Ingo och Stalo med sig till skogs. Nils började att gå från huset rätt in i skogen bakom vår lagård. Han släppte Ingo först och gammelhunden drog genast iväg på första söksvängen. Stalo fick gå i band till att börja med. Det dröjde inte länge förrän Ingo började skälla men det ville inte stå utan blev omväxlande stånd och gångstånd. Nils släppte då Stalo som genast satte igång att skälla han också. Med två hundar på djuret blev det ett fullfjädrat ståndskall. Nils visste fortfarande inte om det var björn eller ej, men hade sina aningar då det var i samma plantering som Stalo skällt föregående dag. Hundarna skällde bra och Nils började smyga sig fram med bössan beredd. När han närmade sig så hörde han det omisskännliga ljudet av björnens grymtningar och flåsande mellan hundarnas skall. Det var alltså en björn.

När Nils tyckte att han var tillräckligt nära väntade han spänt på att björnen skulle röja sig i riset och efter en stund så fick han syn på djuret. Han tvekade inte många sekunder innan han sköt. I samma veva som skottet brann av så grymtade björnen ljudligt och sedan bar det iväg i gångstånd. Skottet hade tagit lite lågt. Som tur var stod Nils pappa Björn och passade på en myr en bit därifrån. När gångståndet närmade sig myren gjorde Björn sig redo och när björnen visade sig sköt han ett välriktat skott. Björnen tog ett halvt steg innan den la sig ner, stendöd. Den lyckade jakten var ett faktum. Allt som allt blev det ett par timmar som hundarna skällde och de gjorde ett bra jobb. Gissa om jag blev glad då Nils kom hem från skogen och väckte mig med den goda nyheten!Riktigt kul då Stalo klarade björntestet i Nordmaling i somras och Ingo vet vi ju har en riktig rovdjurskärpa och har godkänt på ett norskt björnprov. Och visst är jag rätt stolt över gubben min också!

Björnen, som var en hanne, hade en slaktvikt på 170 kg så vi beräknar en ungefärlig vikt på strax över 200 kg. Det är sannolikt samma björn som setts här i Lövliden av inte mindre än tre personer under sommaren. För tillfället är jag hemma för att hämta lite proviant för att sedan sälla mig till karlarna nere på Kolgårn´ där björnfesten redan är i fullgång. Jag kommer troligtvis att lägga ut lite mer bilder framöver.


Klövkampens Stalo, Nils och Björn x 2


Nils och Björn


Naturligtvis ville de att jag skulle ställa mig brevid björnen eftersom den ser så stor ut i jämförelse med mig…

One thought on “Björnen

  1. Ping: SJ(LÖ)CH Klövkampens Stalo | Anna-Sara

Kommentarer

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s