Det blev en jaktdag ändå

Det blev ingen pärupptagning idag eftersom det var alldeles för blött i landet. När jag fick veta det tog jag Bitzi med mig och for ut en sväng. Genast när jag släppte henne skrämde hon upp en orre men den flög alldeles för långt för att hon skulle hitta åt den. Sen var det rätt tomt i skogen trots att Bitzi sökte bra. Jag passade då på att ta lite kort med kameran.

När jag varit ute ett par timmar och närmade mig bilen igen, såg jag på pejlen att Bitzi var bara var i närheten. Jag tänkte för mig själv att det var en lämplig jaktsväng och började planera dagens middag samtidigt som jag lastade in ryggsäcken och bössan i bilen. Jag visslade sen på Bitzi men hon kom inte. Jag tog då upp pejlen igen och såg att hon dragit iväg drygt 700 meter. När jag lyssnade riktigt noga hörde jag hur hon skällde för fullt. Aldrig att Bitzi skulle ge sig utan att ha fått en fågel i backen, det borde jag ha anat.
   Jag plockade ut grejerna ur bilen igen och började gå i riktning mot skallen. När jag närmade mig ståndskallet så lämpade jag av ryggsäcken på en tuva, drog upp ansiktsskyddet och laddade bössan. Det var riktigt besvärligt att komma inom skotthåll eftersom Bitzi skällde i ett rå där det var glest med träd och mycket rulltuvor och görlokar. Jag tog det väldigt försiktigt i ansmygningen och tänkte att den fågeln skulle jag inte sabba för Bitzi som gjorde ett bra jobb och skällde för fullt.
   När jag fick syn på Bitzi i riset såg det ut som om hon tittade rätt upp i en björk som stod intill en liten bäck. Men hur jag än synade trädet kunde jag inte se någon fågel. Jag började undra om hon ”blindskällde”. Men så började jag gå igenom de andra träden i närheten och fick syn på fågeln som satt längst upp i en granntopp inte långt från mig. Det var så glest mellan träden att Bitzi såg tjädern hur tydligt som helst fast hon stod en bit därifrån. Jag lyfte bössan och sköt och tjäderhönan dråsade i backen med ett brak. När vi väl kom tillbaka till bilen igen kände jag mig om än ännu nöjdare med dagen och det gjorde säkert Bitzi också 🙂


Gamla Bitzi kom förbi och sa till mig: ”Det finns ju inga fåglar här!”


Annat än lavskrikor som uppvaktade mig flitigt när Bitzi var ute och sökte


Hur kunde jag tro att Bitzi skulle ge upp så lätt? (ja, det står Fajta men jag ids inte byta namn alla gånger jag byter hund i skogen).


Men tillsist blev det en ändå


På väg tillbaka till bilen
 

Kommentarer

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s