Återfunnen

Nils och pappa gjorde som sagt ett försök att finna Fajta igår. Tidigt for de iväg upp på fjället för att se om de kunde få kontakt. När Nils ringde på förmiddagen och sa att de inte lyckats få in henne i pejlen så blev jag orolig på allvar. Vi hade ju haft svag kontakt under onsdagen och jag hade varit helt säker på att de skulle få in en signal där uppe. Visst har Fajta ibland skällt älg till sent på natten och varit tjurig. Men hon har tillsist alltid kommit tillbaka och aldrig varit borta i över ett dygn förut. Nu hade det gått snart tre dygn i eländigt väder och skarpt före.

Pappa och Nils hade varit uppe på kalfjället i ett par timmar och inte fått in en enda signal på pejlen under tiden. De gick tillbaka till en renvaktarstuga och gjorde upp eld där och fikade. Det började bli sent och de hade gett upp. När de lämnade stugan tog Nils upp pejlen för ett sista försök. En enda signal på högsta läget slog in. Sedan gick det några minuter innan det kom en signal till. De bestämde sig för att göra försöka i den riktning som signalen kommit ifrån. Efter ett par timmar hade signalen blivit starkare och starkare. Tillsist var de så nära enligt pejlen att de började ropa och hojta på Fajta. Men ingenting hände. De fortsatte och när de var så nära att pejlen gav fullt utslag på tvåans läge så började de misstänke att Fajta låg död ner någonstans. Eftersom hon inte kom då de ropade och visslade. Efter en stund sökande så fick Nils ser hur Fajta stod och tittade på dem under en stor yvig gran. Karlarna blev både häpna och glada över att finna hunden, vid liv dessutom. Hon var rätt loj och haltade betänkligt på ett framben. Men annars verkade hon som vanligt.

Jag försökte ringa Nils för att höra hur det gick lite senare under dagen. Men det var endast mobilsvar eftersom det är dålig täckning där uppe. Jag provade ringa igen lite senare och då kom jag fram. -”Vi har hittat Fajta och hon mår bra!” hann jag höra Nils säga innan samtalet bröts. Det var som om en tung sten lyftes från mina axlar och jag kunde äntligen andas igen. Tack och lov! Ni som föjt bloggen en tid har nog anat hur mycket Fajta betyder för mig. Sent på kvällen kom de hem med hunden och vi firade med pizza.

Fajta ligger just på mattan i köket. Hon är fortfarande trött och haltar ordentligt. Hon drar sig till och med för att gå upp till vattenskålen. Jag tror inte att hon klarat att ta sig ner från fjället på egen hand i detta skick, så jag är otroligt glad att hon kom tillrätta. Jag tackar min lyckliga stjärna att jag hade bägge pejlarna på henne. Annars hade hon nog varit kvar där uppe. Men nu är hon hemma igen!

Kommentarer

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s