Saras väg

Jajamän. Jag har en egen väg uppkallad efter mig. Eller väg och väg, det är mer som en uppröjd skogsgata där jag kan ta mig fram på skidorna. Men Nils har döpt den till ”Saras vägen”.

Jag önskade mig den ifjol vinter eftersom jag tyckte det var rätt besvärligt att jag måste gå en bit efter bilvägen för att komma på spåret. Ibland hade grannarna sin hund lös och det kunde bli ett väldans bök då den sprang ut på vägen och hundarna jag hade med mig trasslade till linorna och snurrade sig kring mina ben i all iver. Speciellt eftersom jag hade skidor och stavar i händerna och pjäxor kan vara riktigt halkiga om man står på ett isigt väglag. Jag har inget emot att de har hunden lös ibland, men både Ingo och Stalo kan vara rätt olydiga.
Men Nils fixade en egen ”väg” till mig i somras och nu är den till och med sladdad. Numera kan jag ta på mig skidorna och sedan är det bara att sela hundarna och åka direkt från huset. Lite tajt för skidorna är det på spåret, men ändå helt underbart! Idag åkte jag en riktigt långsväng med Stalo i skogen.


Stalo följer med spänning en orre som flög upp ur snön


Sämre färdväg kan man ha 🙂

Kommentarer

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s