Monica Högdahl

Namn: Monica Högdahl
Bor: Hassela i norra Hälsingland
Familj: min man Micke och sönerna Andreas o Alexander
Sysselsättning: Har hand om ekonomin  på ortens fanérfabrik

Hur skulle du beskriva dig själv?
Noggrann. Humoristisk. Impulsiv. Har dåligt tålamod. Är en typiskt lantis som får stressymptom i städer, älskar att vara ute i naturen, springa, promenera, plocka bär och svamp eller bara gå till en vacker plats och fika. Tycker om att bada, så och skörda i trädgårdslandet (rensningen är däremot trist) och kopplar gärna av med en bok eller korsord/sudoku. Försöker att träna och hålla igång, längtar efter att bli riktigt slutkörd och känna blodsmak i munnen (verkar inte klokt, jag vet). Gillar att dansa och umgås med vänner emellanåt men trivs mycket bra med att bara vara hemma och skrota.


När och varför började du jaga?

Har levt med jakt och natur sedan jag föddes, då min far var en skogens man, Var med honom i skogen under hela barndomen och trodde det var helt normalt att pappor visste vilka fåglar som sjöng, vad växterna hette och om de gick att äta samt kunde spåra de flesta djur oavsett markförhållanden. Insåg när jag blev äldre att han var unik i detta avseende och att jag haft en fantastisk läromästare. Kan reta mig nu att jag, i min enfald  inte begrep att ta in mera av den kunskapen. Började i ett älgjaktslag 1993 och jagar nu älg både här i trakten och uppe i Lappland. Varför? Ja det är ju fantastiskt spännande, i korta stunder i och för sig, men vägen till dessa stunder är inte tokiga de heller.


Kan du förklara varför jakt är så fängslande?

Det är det oförutsägbara tror jag. Det blir sällan, eller snarare aldrig,  som man tror när man stryker kopplet av hunden på morgonen. Sen är det de stunderna av spänning som man får en kick av. När man smyger på ett stånd eller står och hör hur det knakar när älgarna närmar sig.


Vad/vilka är din favoritjakt respektive drömjakt?

Jakt med löshund, på fågel eller älg är mina favoriter.  Toppfågel-jakten är också trevlig men jag tror att det är mera en terapi för mig. Skulle jag ha lika dålig utdelning på annan jakt skulle jag nog fundera på att lägga av (!) Min dröm är att i framtiden ha både en älghund och en fågelhund samt en massa tid hela hösten för att hinna jaga med båda.


Vad har du i vapengarderoben?

Husqvarna  8×57, Sako 6,5, Sako .222 och en Merkel8 20 kal.

Berätta om ditt bästa jaktminne (hittills).
Det var nog för ett par år sedan uppe i Lappland när vi på vår jaktmark fick in en skadskjuten älg som grannlaget hade spårat fram till en väg och ville att vi skulle ta över. De hade markerat vid vägkanten och vi for dit, stod på näsan en stund och studerade spåret.Vi hittade inget blod, men hoppades ändå att det var rätt älg som de spårat dit fram. Vi postade om våra passare och det blev jag som fick uppdraget att spåra med vår gråhund Gollum.

Till saken hör att vi inte har lyckats helt i våra uppfostringsförsök när det gäller att gå i koppel. Han drar ganska redigt i vanliga fall och efter en skadskjuten älg är det naturligtvis ännu värre. Man får liksom bara sätta fast allt som går, och hänga med. Och för all del se till att inte bössan slår på tvären mellan några träd för då riskerar man wiplashskador. Ett säkert tecken på att älgen är skadad är att Gollum ˆgrymtarˆ som en gris.
    Javäl,  när passarna meddelat att de kommit på plats och jag gjort de nödvändiga åtgärderna av min och Gollums utrustning tog vi oss an spåret… Det var ingen tvekan om att det var rätt älg. ˆGolle-grisˆ började nästan genast ge de karakteristiska ljuden ifrån sig och jag fick fullt upp med att bara  hänga med. Jag gav upp alla försök till kontroll av spår, letning av blod osv. Det var att se till att inte fastna med kopplet samtidigt som jag höll ögonen öppna framåt och försöka ha en hum om vart man var på väg(!) Efter en bra stunds sick-sackande genom en risig och blöt terräng,  och efter två tappt med ringningar som följd var jag helt borta orienteringsmässigt.

Jag såg att vi närmade oss en myrkant så jag försökte lugna Gollum och göra mig förberedd ifall jag skulle få syn på älgen på lite längre avstånd ute på myren. Då plötsligt knäppte det till och älgen reser sig upp bara ett tiotal meter framför oss och försvann i nästa sekund. Jag insåg att älgen var nog inte så frisk då han legat kvar så länge fastän vi måste ha hörts lång väg genom skogen, så jag fick av Gollum kopplet och han drog iväg.
    Det blev alldeles tyst i någon minut, jag tyckte det kändes som en evighet och många tankar hann snurra runt i mitt huvud, kanske jag gjort ett misstag med att släppa lös hunden? Men plötsligt hördes Gollums taktfasta skällande och jag tog några djupa andetag för att försöka få ner pulsen. Jag smög fram efter myrkanten och såg plötsligt hornen på älgen, ovanför en sten,  efter några steg till såg jag även bogen, jag lade an och siktade, sneglade och såg var Gollum befann sig och så sköt jag. Älgen gjorde en sista piruett och försvann ned bakom stenen, en klöv kom upp i synhåll och jag sprang fram och konstaterade att det var över. Hittade flera skador på älgen och konstaterade att det var helt rätt älg.

Tack vare mina jaktkamrater fick jag också snart reda på var jag befann mig rent geografiskt (detta var alltså innan Garmin kom in i min värld J )  och vi kunde meddela grannlaget att det gått bra. Detta var kanske inte det allra mest spännande  jaktminnet, det är ju alltid roligare om man får jaga friska älgar, men det var en av de stunder då man verkligen inser vikten av att man har en bra hund och att man är bra dåligt rustad utan de fyrfota vännerna.


Vad tycker du det innebär att vara en bra jägare?

Att man tar hänsyn till naturen och viltet, inte utsätter andra, vare sig människor eller djur för fara eller det skjutbara viltet för onödigt lidande. Sedan är det att vara ute och lära sig, man kan alltid bli bättre.


Hur upplever du att det är att vara kvinna och jägare?
Tycker inte det är någon större reaktion längre över kvinnliga jägare, en kille som virkar eller knypplar möter nog fler höjda ögonbryn. Det är roligt att man träffar fler kvinnor med samma intresse nu för tiden. Det bästa med att vara kvinna och jägare är att min man och jag då har samma fritidssysselsättning! Det som kan vara lite trist är att älgarna är så tunga J.

Nämn tre saker som du inte skulle vilja vara utan i skogen.
Kompass, kniv, tändstickor.

Kommentarer

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s