Träning

Jag har ju lovat en gång att skriva lite om min träning. Träningen är en stor del av mitt liv och skulle jag skriva om varenda gång jag tränar skulle jag inte få göra så mycket annat 🙂 Varje dag rör jag på mig i någon form, men ren träning för egen del gör jag ungefär 4-5 gånger i veckan. Tonvikten av min träning lägger jag på kondition eftersom jag tycker att det är mycket roligare än att lyfta vikter. Genom att konditionsträna tränar jag ju även den viktigaste muskeln i kroppen, det vill säga hjärtat. Jag har alltid tyckt om att röra på mig och när jag har de intressen jag har så känns det naturligt att vilja hålla sig i skaplig form. Men jag har inget speciellt mål med min träning, annat än att må bra och att jag tycker att det är så himla kul. För mig är träningen väldigt beroendeframkallande, har jag inte tränat på ett par dagar känner jag hur kroppen längtar efter att få röra på sig. Det är en speciell känsla att ta ut sig så mycket att man mår illa och känner sig smått skakig efteråt, men det är helt fantastiskt härligt. Efter jul började jag med något som kallas zonecykling och som är riktigt kul. Det är pulsträning på cykel och i stort innebär det  att man låter hjärtat styra träningen och på så sätt tränar man både mycket effektivare och efter sina egna förutsättningar. Anledningen att det heter zonecykling är att man tränar i olika pulszoner.

Zon 1: 50 – 60 % (av maxpuls) -mycket lätt
Zon 2: 60 – 70 % – lätt
Zon 3: 70 – 80 % – medel
Zon 4: 80 – 90 % – hård
Zon 5: 90 – 100% – elit

Jag har kört en del med pulsklocka tidigare när jag åkt skidor eller sprungit så innan jag började med denna form av träning så hade jag rätt bra koll på min puls. Jag har en maxpuls på 200 slag/min och en vilopuls på 55. Maxpulsen är genetiskt styrd men sjunker med åldern. Har man en normal kondition bör vilopulsen ligga på omkring 60, genomsnittet i Sverige är ca. 70-75. På bilden nedanför kan ni se min pulskurva på ett Zon 5 pass som jag gjorde för ett par veckor sedan. Efter varje pass får jag ett sådant här mail så att jag kan se själv hur jag skött mig under passet. Zon 5 är den sista och fysiskt tuffaste zonen. Intsruktören beskrev detta pass som ”smärta, det ska göra ont”. Det var intervallträning och de röda staplarna visar då jag kommer upp i över 90% av min maxpuls, när jag kommer över 91% börjar jag känna av mjölksyra. Just under det här passet skulle vi bara ge allt under tre minuter och sedan låta pulsen sjunka till ungefär 75% av max mellan intervallerna. Det går inte att komma upp i 100% av sin maxpuls utan när man verkligen ger allt man har så ska man ha ungefär 10 slag/min ”kvar” till maxpulsen. Vilket i mitt fall stämde väldigt bra under detta pass. Som mest kom jag upp i 95% av min maxpuls, det vill säga att mitt hjärta slog 190 slag/min och plussar jag på 10 så hamnar jag på min maxpuls = 200.

Det ni ser på diagrammet innan själva intervallerna är uppvärmningen, som var ganska lång. Innan detta pass fick var och en berätta i vilken dagsform vi kände oss i på en skala från 1-5 och jag drog till med 5. Jag var den enda i gruppen som gjorde det. Men jag kände mig i bra form och så tänkte jag att lägger jag ribban högt får jag lov att hålla den också, och det gick riktigt bra. Jo, den lilla bilden till höger är jag. Jag tycker inte om den, men jag lät den vara med eftersom jag hoppas att jag slipper höra gliringar om ”klarar du verkligen 32 armhävningar i följd” o.s.v 🙂 Träning, oavsett vilken form, betyder som sagt mycket för mig och är bland det roligaste som finns.

Kommentarer

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s