Spårträning med Vilda

Med Fajta tränade jag knappt något spår alls, bara några enstaka gånger. Fajta går bra att spåra med i skogen även fast hon är ivrig och drar mycket i linan om spåret är väldigt färskt. Därför har jag tänkt att satsa lite mer på spårträning med Vilda. Dels är det ett roligt sätt att träna henne på och det är viktigt med tanke på eventuella eftersök. Men genom att använda älgblod och en älgskank hoppas jag på att hon ska förknippa älgdoften med något roligt redan nu, vilket kanske ger henne en vink om vad hon ska söka efter i skogen när hon blir större och ska jagas in.

Första gången jag la ett spår åt henne så lade jag ett rakt spår på ca. 40meter och lät det ”svalna” i endast en halvtimme. Gradvis har jag ökat svårighetsgraden och nu lägger jag ett spår på ungefär 80-100meter med två vinklar som får svalna i 60 minuter. Hon klarar det rätt bra men ibland tar valpivern över och hon flamsar runt. Men jag har en lång spårlina så jag brukar låta henne hållas tills hon tar upp spåret igen. Än så länge droppar jag blod efter hela spåret men jag kommer att börja göra ”bloduppehåll” framöver och även låta andra lägga spåret åt mig.

En liten notis: När jag frös in älgblodet använde jag en cocacolaflaska. Jag ställde flaskan på tining på köksbänken och när Nils kom hem och tyckte han att cocacolan såg väldigt frestande ut. Jag, som också var i köket och lagade mat, hade verkligen god lust att att se hans min när han smakade ur flaskan. Men när han började öppna korken så sa jag till, fast ni som känner mig kan ju ana hur roligt jag skulle tyckt det varit om han tagit sig en slurk av älgblodet! 🙂


En älgskank och en flaska med blod. När jag ska börja lägga spåret så droppar jag ordenligt med blod på marken och även en del på klöven för att simulera en skottplats och även väcka Vildas intresse.


En handgjord specialsele använder jag för tillfället. Jag kommer att köpa henne en egen spårsele när hon vuxit någorlunda färdigt.


Här känner hon av första blodstänket och börjar intressera sig för spåret.


Sen bär det iväg in i skogen.


Nosen i backen, så ska det se ut.


Tillsist hittas klöven tillsammans med en godbit och mycket beröm av matte.


På väg tillbaka får Vilda vara lös och jag släpar älgskanken efter mig. Det tycker Vilda är hejdlöst roligt.


Nöjd vovve efter väluträttat jobb. Till vä. ser ni spårlinan.

Hur brukar ni göra när ni tränar hundarna på spår?

Kommentarer

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s