Lottas första älg!

Första höstmorgonen med minusgrader i luften. Termometern visade på -9 grader och jag anade att det skulle bli en frusen dag på pass. När hela laget var samlat i jaktkojan var det dags för passdragning. Det går till så att alla passare får dra ett kort och den som har högsta kortet väljer pass först. Jag brukar alltid ta tredje kortet från höger och när jag dragit och vände på kortet suckade jag uppgivet. En trea, alltså skulle jag få välja pass näst sist. Det är inte alltid de sämsta passen som blir valda sist men desto oftare de pass dit det är långt att gå. Tillsist var det min tur, det var då två pass att välja på kvar. Eftersom den passkytt som skulle välja efter mig inte hade några stövlar på fötterna var jag solidarisk och tog det pass där man inte bara var tvungen att gå längst utan också nödgad att ta sig över en bred bäck. Men å andra sidan hade jag aldrig suttit där förut och tänkte att det kunde vara kul att se något nytt.

När halva dagen gått utan att det hänt något speciellt hörde jag plötsligt hur hundarna började skälla en bra bit bort. Efter en stund gick det över till gångstånd och sedan blev det helt tyst. Jaktledaren, farbror Svenne ropade på radion att jag skulle se upp. Med lite tur skulle älgen komma. Det var Hindra och Goda som skällt. Det kändes extra kul att Hindra som jag numera tar hand om och som bor med mig i Vännäs kanske skulle komma med en älg till mig. Jag kände genast hur pulsen steg och mina stelfrusna händer tinade upp. Det gick inte många minuter innan jag hörde ett brak och ett väldigt flåsande. Älgen hade nog gett sig den på att springa ifrån hundarna. Nu gällde det. Jag gjorde mig beredd på att den skulle komma i en fin skjutgata som jag och pappa huggit upp för något år sedan, då en kviga sprang förbi oss utan att vi kunde få ett bra läge. Plötsligt skymtade jag älgen i riset. Jag följde den med bössan och när oxen kom fram i skjutgatan tryckte jag av. Den markerade bra, kastade om och sprang sedan ca 60meter innan den la sig ner, stendöd. Strax efteråt kom hundarna, Goda och Hindra, de skällde några ord på älgen och sedan började de rycka hår med väldans iver. Jag gick fram till älgoxen och såg min första älg ligga framför mig. Det var en fin oxe med 14-taggar. Vilken lycka!

/Lotta

Kommentarer

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s