Besvärlig jaktkamrat…

Eftersom vi har så många hundar är det ofta att jag och Nils far åt varsitt håll när vi ska jaga för att kunna uttnyttja hundarna maximalt. De måste få komma ut så mycket som möjligt. Älg har vi jagat tillsammans endast ett fåtal gånger utan för det mesta är det småvilt som vi jagar när vi är ute tillsammans. Nils brukar då ofta tycka att jag är en rätt besvärlig jaktkamrat eftersom jag så gärna vill stanna och titta på så mycket. Är jag ensam i skogen och hunden är ute på sök så finns det mycket att bara titta närmare på. Det kan vara ett underligt spår eller växt eller ett fågelläte jag aldrig hört förut. En underlig istapp i en bäck eller rimfrost i ett löv. Jag brukar till och med titta på vackra färger på stenar och bark. Det är nog själv i skogen jag ska vara 🙂 Men när hunden börjar skälla så är det som om det slår an en sträng i jägarsjälen och då försvinner tankarna på vackra löv och mossor snabbt.

 

Kommentarer

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s