”Dreamboy”

När jag gick i högstadiet så fick vi en uppgift i engelskan att vi skulle skriva om vår dreamboy eller dreamgirl. De flesta i klassen satte igång och diskuterade hårfärger, kroppstyper, humor och intellekt osv. Jag tyckte uppgiften var löjlig och på hela den första lektionen var det enda jag skrev: I don’t have any special dream about how the ”man of my life” should be or look like… Jag var inte så värst intresserad kärlek och sådant ”tjafs” när jag gick högstadiet. Kanske framförallt för att jag alltid kände mig så oändligt utanför, ensam och annorlunda.
   Hemma från skolan satte jag mig vid skrivbordet och försökte ta igen lite av det jag inte hunnit med på lektionen. Men det var lika svårt då. Visst hade jag haft mina små barndomsförälskelser men jag hade så svårt att måla upp en bild av en fantasifigur som jag ändå visste inte fanns. För det vet väl alla att den där perfekta killen eller tjejen inte finns. Alla har fel och brister, dreamboy or not.
   Nästa engelskalektion frågade jag om jag inte kunde få skriva om kärlek istället. Läraren tittade på mig och sa att visst fick jag det, men jag var ändå tvungen att ha med några beskrivningar av min drömkille eftersom det var det uppgiften gick ut på. När jag inte längre kände mig lika styrd så gick det bättre. Nu skrev jag ju på engelska men översatt till svenska är detta något i stil med vad jag skrev. Och om jag får säga det själv så var jag rätt djupsinnig för att bara vara femton år:

Kärlek är det största och vackraste vi har i livet. Den handlar inte bara om kärlek till en annan man eller kvinna utan kärleken innefattar den starka känsla och tillgivenhet som finns mellan föräldrar och barn, mellan goda vänner eller mellan syskon. Den kan också innefatta också kärleken till ett husdjur, till en viss miljö, ett brinnande intresse eller rent av till livet självt. Det viktigaste är att vi inte tar den för given och lär oss att den som inte ger kärlek till slut inte får någon tillbaka. ”The greatest gift you can have in life is another person’s heart in your hands.” Kärlek är en gåva som man måste vara rädd om och vårda.
   Visst är det sant att kärlek ställer till många bekymmer och sorger och rent vetenskapligt finns det vissa som säger att kärlek en kemisk reaktion för att vi människor ska fortplanta oss. Men oavsett vilket så tror jag inte att någon av oss skulle vilja gå genom livet utan att uppleva kärlek.

Även om kärlek innefattar så mycket mer så är det oftast kärlek mellan två personer man tänker på när man hör eller läser ordet. Jag tycker att det är rätt fantastiskt egentligen att två personer som inte känner varandra kan uppleva ett så starkt band och en så stark dragningskraft till varandra. Personligen drömmer jag inte om en speciell man som ser ut på ett visst sätt och som kommer ridande på en vit springare i rustning och tar mig med storm. Jag drömmer mer om den känsla som jag hoppas få uppleva den dag då jag möter en människa som får mig att glömma allt annat. Som får mig att tro att alla smått fåniga kärlekssånger på radion handlar om mig, som får mig att hoppa till så fort telefonen ringer för att jag hoppas att det är han eller som får mig att ständigt gå omkring med ett lyckligt leende på läpparna för att jag är så kär. Jag längtar efter att få uppleva hur det känns att krypa in i någons famn och bara känna mig helt tillfreds och trygg, att få uppleva hur det känns att lyssna till hans hjärta och andetag, hur det känns att vilja göra allt för honom. Hur det känns att bli kallad vacker på morgonen när jag är sömnig och rufsig i håret, hur det känns att möta hans blick över bordet och bara känna att vi två hör ihop. Jag längtar till och med ibland att få känna hur ont det gör när denna person gör mig ledsen eller besviken, för om det är riktigt smärtsamt så vet jag att jag älskar honom. När jag får uppleva detta, så har jag mött min ”dreamboy”.

Jag fick påbackning av läraren en gång till för att jag inte hade med några beskrivningar gällande utseende och personlighet. För som läraren sa, det var det uppgiften gick ut på. Att beskriva någon. Det är egentligen rätt kul för jag blev lite sur över att det jag skrivit inte dög. Varför var jag tvungen att beskriva utseende och personlighet då det inte var det som jag tyckte var det viktiga när det gällde kärlek? Det var ju känslan jag ville belysa och uppleva. Men för att göra henne nöjd så drog jag till med några rätt chockerande och roliga beskrivningar. För det första skrev jag att jag ville att han skulle vara längre än mig och ha kraftiga biceps, sen ville jag att han skulle vara händig och kunna använda en ”scythe” (en lie), och jag ville att han skulle vara en jäkel i sängen (ursäkta mamma). Jag skrev också att jag ville att han skulle vara vassare på skjutbanan än jag och värdelös i schack så jag kunde utklassa honom med min intelligens. Och självklart ville jag att han skulle ha en känsla för humor och ironi. När jag lagt till beskrivningarna så fick jag för övrigt VG+ på uppgiften och läraren flinade gott när jag fick tillbaka papperet. 🙂

Kommentarer

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s