Fjällängen

Ängen är en av fjällens artrikaste växtsamhällen. Variationen är stor. Alltifrån gräsmatteliknande ängar utan någon blomsterprakt till prunkande högörtsängar. För att ängen ska bli välutbildad krävs en god vattentillgång vilket innebär att regn- och snörika fjällområden ger rätt förutsättningar för ängen.

Av de ca 700 växter som förekommer i fjällområdet är det endast ca en tredjedel som kan betraktas som egentliga fjällväxter, d.v.s. växter som enbart förekommer i fjällen. Övriga växter utgörs av låglandsarter med förekomster i större delen av landet samt nordliga arter, vilka har en nordlig utbredning och sina största förekomster i fjällen. Exempel på fjällväxter är fjällsippa, isranunkel och krypljung; exempel på låglandsarter är blåklocka, blåbär och smörblomma; exempel på nordliga arter är tolta, fjällskråp och fjällnejlika.
   Låglandsarterna i fjällen har ofta avvikande utseende från de som växer söderut och på lägre höjd. Vanligtvis är de mer småväxta och har ofta färre blommor. De utgörs av fjällformen av arten, d v s en ras som förekommer i fjällen. Om man t ex jämför en blåklocka från kalfjället med låglandsformen av samma växt ser man tydligt skillnaden i utseende (källa: http://www.fjallen.nu).

När jag vandrade till Remdalen såg jag många olika fjällängar insprängda i björkskogen på vägen dit. Det var så vackert. Jag är ju lite av en ”blom- och växtfreak” så jag tycker verkligen om att stanna och titta på olika växter och blommor i fjällen och man hitta så mycket spännande.

Kommentarer

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s