Jakthunden -en vän för livet


Fajta och jag på cykeltur. Ni har säkert förstått att det inte blev några valpar. Det är såklart tråkigt eftersom vi hade många bra valpköpare och vi var även sugna på att behålla en själva. Men vi planerar att göra ett nytt försök.

En hund är en hund men den kan betyda så oerhört mycket. Det känns på något sätt som om Fajta och jag hör ihop. Det är en speciell relation som människa och hund har, inte minst jägaren och jakthunden. Det är ett fantastiskt teamarbete och aldrig är man väl så glad som när hunden gjort ett bra jobb. HUnden är en kamrat både hemma och i skogen. En jakthund lever farligt, det har jag i åtanke varje släpp och de kan ju även bli sjuka. Min första hund, Rita, dog i livmoderinflammation. Men när det händer hundarna något är det svårt att tänka på något annat. Dessutom åldras hundarna så fort, alltför fort.
   När Fajta var borta i 4 dygn i snöstorm och allt, trodde jag att jag hade förlorat henne. Hon drog iväg efter en älg och andra dagen gav skallindikatiorn utslag men sen var det hopplöst att få in henne i någon av pejlarna och i väglöst land dessutom. Fajta brukar alltid leta sig tillbaka och hade aldrig varit borta så länge förut. Det värsta var tanken på att hon skulle försvinna och jag aldrig skulle få veta vad som hänt henne. Tänk om Fajta fastnat någonstans eller skadat sig och inte kunde ta sig hem eller tänk om hon gett sig ut på svag is och drunknat. Jag ska erkänna att när Nils och pappa ringde mig och berättade att de tänkte ge upp sökandet den sista dagen (jag var tvungen att stanna hemma eftersom jag hade ett helt trettioårskalas att förbereda) kom tårarna. Vad vore jakten utan min hund, utan Fajta! Tack och lov gjorde Nils ett sista försök att få in henne i min swepointpejl just innan de skulle bege sig hem (jag är otroligt tacksam över att jag använde bägge pejlarna). Den gav ett enda litet utslag på den lägsta nivån. Men de bestämde sig för att fortsätta söka och tillslut hittade de en trött och halt Fajta med såriga tassar. Hon låg sedan pall i tre dagar hemma i köket och vilade upp sig. Jag blev så glad när jag fick veta att de hittat min kära hund och aldrig har jag väl kramat och pysslat om henne som då.
   När jag får höra om jakthundar som dödats av varg, trafik, svaga isar eller som sparkats ihjäl av en älg eller på annat sätt skadats eller omkommit sänder jag alltid en tanke till hundens matte eller husse. För man vet ju vilken sorg det är att förlora en vän för livet.
   

Kommentarer

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s