Det kryllar av dem


Skogssork. Jag har en bild på en vattensork också. Men på fotot ligger den död i en skottkärra och den bilden är inte så trevlig därför fick det bli denna.

Det tidiga och tjocka snötäcket innebar gott om skydd för dessa små. Det kryllar av sork i skogen i år. Sorkår inträffar ungefär vart 3-4 år i söder och vart 4-5 år i norr. Våra vanligaste sorkarter är vattensork, åkersork och ängs/skogssork. Vet ni föressten hur man skiljer råttor, möss och sorkar åt? De är alla gnagare men råttor är relativt stora, har spetsig nos, stora öron och lång tjock och kal svans. Möss är mindre än råttor och har lite päls på svansen som också är tunnare än råttans. Möss har stora synliga öron och svansen är ungefär lika lång som kroppen. Näbbmöss ids jag inte beskriva, de borde de flesta känna igen. Sorkar är oftast små, har kort svans och öronen syns knappt i pälsen.

Oavsett om jag promenerar med barnvagnen, går ensam, springer eller cyklar så hör jag hur det prasslar och rasslar överallt och rätt vad det är kommer det en liten filur över vägen. Det är till och med så mycket sork att Lillstrumpa struntar i kattmaten. Hon är fullt nöjd med allt hon får tag på i skogen och behagar bara komma hem då och då. Värst av alla sorkar är vattensorken. Vattensorken är stor, mörk, nästan svart och har lång svans för att vara sork. Den är så stor att till och med grisarna backar undan när den kommer för att norpa åt sig av deras mat. Pappa som är livrädd för allt vad råttor, möss och sorkar heter påstår att han sett en skeppsråtta här hemma hos oss. Medan jag (som fick bära undan den eftersom han vägrade komma in på gården annars) envist hävdar att det var en vattensork. Vi har bara brunråttor här i Sverige och svartråttan/skeppsråttan är i princip utdöd. Ifjol åt vattensorken, eller ”vann” som vi brukar säga, upp nästan hela skörden av mandelpotatis. När vi drog upp kålen fanns ingenting i jorden. Istället såg man små stigar till potatislandet. Rundpotatisen struntade den dock i, kanske var den för besvärlig att bära iväg med. Jag försökte förgäves hitta vattensorkarnas gömmor eftersom jag tänkte att det borde finnas skapligt med mandelpotatis någonstans.
    Vilda skäller nu och då på alla sorkar och spetsar öronen så fort hon hör dem, slukat några har hon ockå hunnit med. Jag kommer säkert att få svära en del över sorkjakter nu när hon ska jagas in i höst.

Kommentarer

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s