Miranda Frings


Namn:
Miranda Hendrika Frings
Bor:
Mitt i skogen i Högland, vid foten av Blaikfjällets Naturreservat ♥
Familj:
Sambon Per-Ola, sonen Aron, hundarna Wiggo & Thai samt 10 höns och en tupp.
Sysselsättning:
Förskollärare
Hur skulle du beskriva dig själv?
Envis, glad, ärlig, impulsiv och en livsnjutare
 
När och varför började du jaga?
Jag är född i Holland så jag hade inga erfarenheter av jakten alls. Hade i mina barndomsdagar sett en Irländsk Röd Setter som jag blev förälskad i och sa till mig själv att en sådan hund skall jag ha då jag blir stor. Att settern var en jakthund, visste jag inte då. Så då jag började att följa min sambo på älgjakt tyckte jag det var helt underbart att få vistas/bo i skogen på det viset. Första gången Per-Ola sköt en älg grät jag. Jag tyckte det var fruktansvärt! Sa bestämt, att jag aldrig skulle bli jägare, men så blev det inte, som tur är! Eftersom jag har jobbat inom lantbruk insåg jag fort att en älg hade det mycket bättre än kossan i ladugården och att äta kött från skogen var ett bättre val, då sonen kom till. Jag mjukstartade som jägare 1999 som postare. 2002 köpte jag min Irländare Wiggo och 2009 köpte jag Finsk Spetsen Thai som Ni kan läsa om i Jaktjournalen den 15:enovember 2011
Kan du förklara varför jakt är så fängslande?
Jag blir så rofylld i själen då jag går i skog och mark med hunden. Ögonen kan inte få nog av allt det vackra naturen har att erbjuda. Jag kan ibland känna hur rörd jag blir över att inte fler fattar hur underbart det är och att så många på min hemort är hemmablind. För mig är det inte skjutningen som fängslar, men samarbetet mellan mig, hunden och bytet samt hur naturen spelar en stor roll i hur jaktdagen skall bli/sluta.
 
Vad/vilka är din favoritjakt respektive drömjakt?
Trädskällarjakt är den absoluta favoriten. Att jaga med stående har också sitt charm, men det kräver mycket mera samarbete mellan hund och förare och det tar så lång tid innan man har en färdig jakthund. Att jaga med trädskällare är så olidligt spännande, att smyga in på sitt byte utan att bli sedd, oj, ni skall bara veta hur det känns! Drömjakt är nog att få resa till Mongolien och bo där ett år. Följa mongoler på varg- & björnjakt från hästrygg, det hade vore livet det!
Vad har du i vapengarderoben?
Merkel Drilling 6,5X55 12/70. Älgstudsaren lånar jag av gubben (=
 
Berätta om ditt bästa jaktminne (hittills)
Oj det finns många, men dom absolut finaste minnen är nog all tid som jag har vistas i skogen med Nisse Stry, så det är faktiskt inte då jag fällde ett byte. Nisse Stry var en gammal farbror i mitt jaktlag, som tyvärr ej längre finns på jorden. Han lärde mig så oerhört mycket om skogen och jakten. Han var getare redan vid sex årsålder och även jägare, så han kunde skogen ut och in. Då Nisse gick bort, tappade jag suget att jaga. Jag saknade honom så oerhört mycket, jakten blev sig som aldrig likt efter det att han försvann, för då han var med på älgjakten, hände det alltid nåt roligt och spännande. Han var en riktig gentleman i skogen. Jag skall nog inte sticka under stolen med att jag tyckte det var en otrolig fin upplevelse då jag fick skjuta 18-taggaren ifjol…..
 
Vad tycker du det innebär att vara en bra jägare?
Att spendera många timmar på skjutbanan så att man minimerar skadeskjutningar. Att träna/motionera/dressera sin jakthund årets alla dagar. Att respektera viltet. Att inte skjuta mera än det man behöver till eget bruk. Ta 1-2 fåglar ur en kull och gå vidare, rensa inte! En bra jägare kan låta bli att avlossa skott.
 
Hur upplever du att det är att vara kvinna och jägare?
Jag är ensam i min by som jagar och jag blev väldigt förvånad över hur en gammal farbror (den som jag nämnde i ett svar ovan, Nisse Stry) i mitt jaktlag blev så överlycklig över att jag ville jaga älg. Han blev så glad så då han slutade som jägare, fick jag ärva hans bössa! Sen fanns det väl dom som trodde att man var med på jakten för att vara husmor, men snart insåg dom att de får göra hushållsysslorna själva, precis som jag får ta ur älgen (= Sen kan jag ibland känna att mina ord väger mindre än mina manliga jaktkamrater, jag får jobba lite extra för att övertyga. Det sitter även långt inne hos några manliga jägare att gratta mig då jag har lyckats, men det tar jag som ett litet bevis på att jag har åstadkommit något positivt (=

Nämn tre saker som du inte skulle vilja vara utan i skogen.

Kniv, kompass, hunden
 
Läs mer om Miranda och hennes äventyr i skog och mark på hennes hemsida.

3 thoughts on “Miranda Frings

  1. Tack Anna-Sara att jag fick vara med på din sida! Vad fint du har gjort sidohuvudet! Länken till min sida fungerar inte, så du måste kanske skriva ut adressen )= Ha en fin dag. Hoppas vi hörs snart!

Kommentarer

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s