Man tar sig för pannan…

Konsekvensutred löshundsjakten
Svenska Rovdjursföreningen och Djurskyddet Sverige vänder sig i dagarna till regeringen med en begäran om en utredning av löshundsjaktens konsekvenser. Vi gör det av flera olika skäl.

Löshundsjakt innebär att hunden driver ett för jägaren eller jakt­laget tänkt jaktbyte, ofta över stora områden och under lång tid. Syftet är att bytet förr eller senare ska komma inom jägares skotthåll. Sverige är ett av få länder som tillåter jakt med lösdrivande hund. Det krävs ingen utbildning av hunden och heller ingen särskild utbildning i hundhållning av den som jagar med lösdrivande hund. En hund blir jakthund när den kallas för jakthund, och kan därmed släppas lös i skogen utan egentlig kontroll. Där exponeras den konstant för olika faror, men utsätter också vilda djur för påfrestningar.
  
Vad som krävs av den som släpper och ansvarar för hunden är att denne har jakträtt och att det är lovlig tid att jaga med lös hund. Det är en unik situation, där lagen om tillsyn av hundar och katter inte behöver uppfyllas.

Löshundsjakt är en omhuldad jaktform, som många jägare sätter stort värde på. Samtidigt för den med sig problem och konflikter. Inte minst är den ett hot mot landets fåtaliga vargar. Vargars naturliga beteende, att försvara sina revir mot andra hunddjur, betraktas av jaktutövare och myndigheter som ett giltigt skäl för skyddsjakt.
  
Risken är uppenbar att vargar, enbart genom sitt naturliga beteende gentemot lösdrivande jakthundar, i ökad utsträckning blir föremål för jakt som äventyrar artens framtid i landet. Det är ett av skälen till att löshundsjakten bör utredas.
   
Lösdrivande jakthundar råkar ut för olyckor i mycket högre omfattning än andra hundar. Typiska jakthundraser toppar olycksfallsstatistiken år efter år, trots att bara 10–15 procent av landets alla hundar är jakthundar i aktiv ålder. Under 1997–2010 reglerade försäkringsbolaget Agria 15 700 skador på hundar förorsakade av trafik, vådaskott och vilda djur. Eftersom Agria försäkrar färre än hälften av landets hundar, torde det verkliga antalet skador av den typen vara mer än dubbelt så stort.

Under 1997–2010 har vargstammen ökat tiofalt. Antalet varg­relaterade skador har ökat ungefär hälften så mycket. Det förklaras ofta med att man inte längre släpper hundarna lösa i samma omfattning som tidigare. Det är i så fall, i hundens perspektiv, en positiv konsekvens. Det skulle också kunna förklara varför antalet trafikolyckor med hundar inblandade i det närmaste halverats under samma period.
  
Med eller utan varg i faunan är löshundsjakt en farlig verksamhet för hundarna. Det är ännu ett skäl till att riskerna och konsekvenserna bör utredas närmare.

Frågan handlar dock inte bara om hundar och vargar. Oskolade jakthundar jagar inte alltid selektivt, utan ofredar vilda djur som det inte är tillåtet att ofreda eller förfölja. Det är heller inte ovanligt att får och andra tamdjur blir angripna av jakthundar som inte är dugliga sin uppgift. Också dessa problem bör belysas i en allsidig utredning.

Sten Stenson, Djurskyddet Sverige
Roger Olsson, Svenska Rovdjursföreningen

5 thoughts on “Man tar sig för pannan…

  1. Detta borde då synas genom att försäkringspremien för jakthundar blir betydligt högre än för sällskapshundar. Men så är det ju i de flesta fall inte. Jakthunden är ju en ovanligt frisk hund i de flesta fall….
    Men någon lurar de säkert genom sitt sätt att uttrycka sig.

  2. Herregud!!!!!!!

    Ståndskall på upptagsplatsen… vad är det?
    En hund som driver över stora områden gör sig bäst som handskar!!
    nä plantera in ett tiotal dräktiga Vargtikar runt Stockholm, Göteborg och Malmö!

  3. Ha,ha, jag kan inte låta bli att tänka på Sten Stensson Steen, Nils Poppes rollfigur.. Men tyvärr kanske man måste ta allvarligare på dessa åsikter. Verkar ju finnas folk till allt….Undrar bara i mitt stilla sinne hur de hade tänkt att det blir sedan…hur ska älgstammen/vargstammen kunna hållas på en lämplig nivå när vi går med våra lyckligt säkra hundar i koppel inne i stan???

  4. Hejhallåhej.
    Med all respekt för duktiga och seriösa jägare runt om i landet men,
    Jag vill bara få lite klarhet i den här artikeln. Vad är det som är bra och vad är dåligt med den?
    Jag är ingen jägare även om många av mina vänner är det. Och jag bor inte i något vargtätt område heller även om jag bor i glesbebyggt område.
    Men jag är intresserad av vår natur och vad som finns i den och jag älskar vår biologiska mångfald som vi har i Sverige.
    Och när det kommer till jakt så förstår jag att det är mångas absolut största fritidsintresse.
    Det måste vara en livsstil att vara jägare, jag kan ibland önska att jag var mer intresserad av jakt. Det verkar härlig, spännande och vackert på samma gång.
    Inte minst när man läser och tittar i din blogg Anna-Sara. Och det är ju så det ska vara tycker jag, ska man vara aktiv inom jakt så ska man kanske inte ta det som en hobby som man tar lite halvseriöst.
    Jag ser väl inget som i sig är konstigt i artikeln, det är väl klart att man vill att de jägare som släpper sina hundar vet vad de sysslar med och det samma gäller ju hunden.
    Jag förutsätter att jakt i alla former ställer respekt mot bytesdjuret i försa ledet vad som än händer. Det är väl det minsta man kan begära av en jägare vars intuition är att ta djurets liv.
    Jag är helt på det klara att jakt är nödvändigt i hela landet och jag föredrar naturligtvis att äta kött från ett vilt, men det måste väl utövas på rätt sätt? Då är det väl inte fel att göra en utredning på det?
    Men varje gång man ifrågasätter jaktmetoder så är det som om man klampar på en öm tå.
    Man säger ifrån bestämt och ibland aggressivt. – Ni som inte jagar vet inte vad det handlar om, så lägg er inte i vår jakt vi vet bäst.
    Och uttalandet om att ”plantera” in varg i storstadsregionerna är ju så befängt och barnsligt så jag orkar knappt kommentera, respekt och förståelse för det vilda djuret saknas ju helt i ett sådant uttalande. Jag hoppades att man skulle kunna leva i samförstånd med all vilt i Sverige med de förutsättningar som finns här men jag hoppades för gäves. Vargens möjligheter att överleva idag beror på om vi människor vill dela med oss av livsrum och skogens bytesdjur.

Kommentarer

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s