Det som göms i snö

Nu när snön är borta är det massor med jobb som tinar fram. Hungårdarna och gårdsplanen ska krattas, veden kapas och klyvas, rabatter rensas, fönster putsas…ja, otaligt med göra finns det. Utöver allt det vanliga förstås. Själv älskar jag att kratta och göra fint i rabatterna. Det är så otroligt tillfredställande att se lökar, frön och blomplantor komma upp ur myllan. Bara altanen blir färdig ska jag lägga mycket energi på att göra fina rabatter och jag drömmer varje dag om ett eget växthus. Putsa fönster däremot…inget favoritgöra direkt.
   Klara brukar vara ute med mig på dagarna men hon har inte ro att vara still och se på när mamma krattar. Hon går på upptäckarfärder överallt och det gäller att hålla ögonen på henne. Igår gjorde jag ett litet test för att se hur långt hon egentligen är beredd att ge sig iväg. När hon blev less på mitt rensande i jordgubbslandet struttade hon iväg och då smög jag efter en bit bakom henne. Förbi bilarna och sedan en tur till hundarna, sedan tillbaka till bilarna igen och över vägen (puh, jag försöker febrilt lära henne att på vägen får hon inte vara). Med siktet inställt på ladugården och sexhjulingen upptäckte hon att allt var låst, då bar det iväg till vedboden och bakom den fick hon det lite besvärligt med traktorspåren i leran. När hon reste sig upp kikade katten fram ur traktorskopan och sen var det fart på de små benen igen. När jag plockade upp henne kunde jag lugnt konstatera det redan konstaterade faktum att jag inte släpper min lilla tös med blicken när vi är ute. Därför blir det lite hipp som happ med krattningen, det gäller att passa på när hon sover eller är med pappa istället.

3 thoughts on “Det som göms i snö

  1. Vilka skillnader de är i vårt land….. Här nere börjar majsen närma sig 20 cm sträcket och jag kupade den tidigaste potatisen (rocket) för första gången i går kväll efter första sommaråskvädret….

    När ungarna var som minst kändes det som om en pejl hade varit på sin plats….. Men nu hittar de och vet att vägen skall undvikas – vi har trots allt skrapat upp flera katter där….. Man får vara på helspänn några år.

  2. O, jag kan minnas Arons små fötter, hur bråttomt han hade i den stora världen. Hans nyfikenhet var så stor och det satt mitt hjärta i halsgropen många ggr.! Vägen där det fanns bilar, plogar, traktorer m.m. hade en speciell dragningskraft. Han älskade allt som lät och drevs av motorer (det gör han fortfarande än idag). Den dagen vi hittade en överkörd lämmel och jag förklarade att så går det då man är på vägen, förstod han att det inte var en lekplats….Kanske hårt att smälta för en liten pojke, men jag tror man skall vara rak i beskrivningen så att dom inser att vägen inte är en lekplats. Ha en fin start på våren, det har vi på andra sidan av fjället ”)

Kommentarer

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s