Min vackerbygd

Vy mot Vilhelmina tätort, taget från Granbergsbacken.

Det är kärva tider nu. Vi är inne i den största lågkonjunkturen sedan 1930-talet och det märks. Ändå har vi i Sverige klarat oss bra hittills, i jämförelse med många andra länder i Europa. Men inte bara världsekonomin är i gungning. Jag bor och lever mitt lilla liv i glesbygd. Glesbygd som numera kallas, av många, avfolkningsbygd. För trenden är tydlig, människor lämnar glesbygden till förmån för städer. Urbanisering och centralisering. Själv vet jag snart inte hur många släkt, bekanta och vänner som flyttat till Umeå. Det är ju där det finns Universitet och jobb. Men det är tråkigt att så få väljer att bo kvar och när jag läser protokoll från kommunfullmäktige och hör om alla nedskärningar som kommunen är nödgad till att göra är det lätt att bli beklämd.

Men istället för att se allt det negativa så försöker jag att välja att se fördelarna med att bo där jag gör. I mina ögon är det inte avfolkningsbygd, det är min hembygd och min vackerbygd. En möjligheternas bygd som jag önskar att fler ville och hade möjlighet ta del av. Den stora knuten är naturligtvis bristen på arbetstillfällen. Det är synd att så många företag väljer att etablera i- och flytta kontor till storstadsområden, speciellt med tanke på den teknik som finns tillgänglig idag. I Vilhelmina finns det kanske inga stora shoppinggator men i princip allting annat finns. Man kan studera på distans, det finns ett mycket större kulturutbud än man kanske tror, bra skola och sjukvård (trots alla neskärningar), flygplats med mera, listan kan göras lång.
Här har jag naturen runt husknuten, grannar som hälsar och bryr sig, trevliga medmänniskor, fantastiska möjligheter till fiske, jakt och friluftsliv, en härlig sommar och en riktig vinter och det är en trygg och vacker miljlö att bo och leva i.

9 thoughts on “Min vackerbygd

  1. Tänk om lite fler människor kunde se på sin hembygd med den inblicken. Då skulle många, så kallade, avfolkningsbygder ha en betydligt ljusare framtid.

  2. Bor och har bott i glesbygd. Det jag märker är att pengarna räcker längre. Det finns mycket man kan beställa och få direkt hem i brevlådan. Det är bra service och spar bensinpengar. Sysselsättning finns alltid och tystnaden njuter jag av. Tummen upp för min fantastiskt fina glesbygd 🙂

  3. Bra sagt! 🙂 Det är ändå konstigt att inte fler flyttar ut till glesbygden idag eftersom det numera finns fler jobb än nånsin då man faktiskt kan jobba hemifrån…är man inte från glesbygd tror jag dock att det krävs släkt, vänner eller bekanta som kan visa på hur fantastiskt det är 🙂

  4. Härligt skrivet Anna-Sara! Just på grund av allt som finns, just därför valde vi att slå rot här och det har jag aldrig ångrat. Fantastiskt har det varit att få ge sina barn den vackraste och bästa tänkbara miljön att växa upp i. Jag vet att det haft betydelse för dem i livet.
    Någon som du känner sa så här: ”I Vilhelmina finns kanske inte allt, men det man behöver finns och det som finns, har bra kvalitet!” Jag tycker att det stämmer. / svärmor

  5. Håller med dig, jag älskar min glesbygd i SMåland. Man fick åka skolbuss till skolan. VI var 30 elever från åk 1-6 med 2 lärare. Sedan var det att åka 3 mil till högstadiet. Avstånd idag är inget för mig. Vi har det mesta i vår stad 2,5 mil bort. Vi bor ju mitt på landet med naturen nära

  6. Alla kan inte bo i stan. Jag har själv bodd i en av världens största hamnsby och jag saknar det inte för fem öre! Jag tror att det kommer att vända, vi kommer att bli fler i glesbygden i framtiden.

  7. Jag och min sambo pratar mycket om Norrland, tyvärr har vi båda släkt och vänner där vi bor så vi diskuterar ofta detta!! mysigt inlägg dock!!!

  8. Väldigt fint skrivet. Jag trivs också bra på landet och för mig är det viktigaste att ha nära till naturen. Det saknas gatljus men det finns månljus och stjärnor, det saknas affärer men det finns älgar och bär i skogen. Jag som tidigare trodde att Vilhelmina var en stad, ni har ju vad som behövs. Fint med ett bibliotek, och ett café med goda Budapestbakelser.

  9. Hej, Det låter väldigt fint som du beskriver det. Jag och min familj skulle gärna flytta och bo på landet. Det jag känner mig osäker på är dock bemötandet. Jag är inte född i Sverige och många av mina vänner kommer från hela världen. Vi bor de flesta av oss i en förort till Stockholm. Det kanske är stressigt här, inte speciellt mycket natur mer än våra naturreservat. Utbudet är ju kanon i fråga om kultur etc. Men det som gör att man kanske hänger kvar här är för att människor är öppna och inte trångsynta som min erfarenhet är av människor i glesbygden. De är så rädda för allt som är annorlunda. Sverigedemokraterna vinner mark och speciellt i dessa glesbygder. I Stockholm vill folk träffa människor från hela världen, de vill kunna uttrycka sig fritt utan att folk kollar snett på dem och mycket annat. Jag är själv snart klar förskolelärare och kan absolut tänka mig flytta med min familj. Men bara om folk accepterar alla människor oavsett nationalitet.

Kommentarer

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s