Lillebror

I lördags var det 25 år sedan min lillebror föddes. Jag kan inte låta bli att undra hur det skulle ha varit om han fortfarande levat. Hade han pluggat eller jobbat, haft flickvän, hade han bott kvar här eller flyttat, hur hade han sett ut som vuxen man? Han hade helt säkert varit en inbiten fiskare för jag vet än idag inte någon som kunde vara tjurigare på pimpling än han.

Jag har många, många fina minnen från min barndom och de stunder vi hade tillsammans. Jag och lillebror älskade att leka med lego tillsammans. I timtal kunde vi hålla på. Vi byggde hus av lego som vi stoppade lördagsgodiset i och jag byggde drakflygare åt oss. Jag brukade dra med honom i skogen för att visa honom fina platser och han kunde bli väldigt irriterad och trött om han tyckte det var för långt. En gång hittade vi ett nyfött rådjurskid, gissa om vi blev besvikna när mamma sa att vi inte fick behålla det! Jag har också ett vagt minne av att han höll på att bli översprungen av ett par renar en gång när vi plockade hjortron. Sista julen lillebror levde blev jag vald till Lucia och jag tyckte inte alls det var roligt. Det var en kille i klassen som retades och sa att han trodde att Lucior skulle vara snygga men det var inte jag. Jag minns att jag frågade lillebror om han tyckte att jag var fin. Han svarade att han tyckte det och det gjorde mig glad.

Jag kommer ihåg hur jag och mina två systrar tittade på lillebror när han var nyfödd och undrade hur han skulle se ut när han var större. Jag minns också en nyårsafton när jag och mina systrar såg på hans sko och strumpa som låg på vägen alldeles vid brevlådan. En bit längre bort låg lillebror på vägkanten, han var omgiven av våra föräldrar, grannar och en distriksköterska som bodde i byn. Ambulansen var på väg. Samtidigt började nyårsraketer att explodera i vackra färger på himlen.
Jag minns att det tog flera veckor att förstå vad som hade hänt. En gång drömde jag om lillebror och han skrattade i drömmen. När jag vaknade grät jag floder för jag insåg att jag hade glömt hur härligt hans skratt klingade i luften.

Nu när jag är mamma själv svindlar jag inför tanken på vad mina föräldrar gått igenom. Det var var oerhört smärtsamt att förlora en bror och tanken på att förlora ett barn vill jag inte närma mig… Min mamma skrev en bok om det, Strimman av Stjärnljus heter den. Åtta år fick vi tillsammans, det var en lycklig tid och jag ser tillbaka på de åren med värme. Och min bror kommer alltid, alltid att finnas i våra hjärtan.

IMG_3100Färgätmigej, mina och lillebrors favoritblommor. Denna bukett satte jag på hans grav i somras.

4 thoughts on “Lillebror

    • Tack Sandra. Jag vet inte riktigt. Men jag tror att Ica-tallen i Vilhelmina har exemplar kvar, du kan testa att kontakta dem eller varför inte förlaget, Författarhuset.

  1. Det ofattbara att förlora ett barn eller en älskad bror och inget i världen finns som kan lindra den sorgen. Jag läste boken för snart tre år sedan. Många har gripande livshistorier men få kan berätta dem som vackert som din mamma gjorde. Boken är så vackert komponerad i sin form. Genom den kan även vi som inte upplevt något liknande känna en del av tragiken och stor empati.

Kommentarer

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s