Allt och inget

Fick ett mail av en läsare som önskar frekventare uppdateringar. Tack för det och för de fina orden om bloggen! Egentligen har jag hur mycket som helst jag skulle kunna skriva om. För även om jag tycker att dagarna flyter på i sakta mak så händer det en hel del. Men skulle jag rapportera om allt finge jag inte göra något annat än sitta framför datorn. Jag sitter nämligen med en väldigt långsam apparat. Vi har inget bredband och det märks när jag laddar upp bildfiler till bloggen. Det tar sån tid att jag hinner bli less innan jag ens börjat. Dessutom har jag inte lyckats komma överens med min nya dator. Den har ett eget liv och gör saker jag absolut inte vill att den ska göra. Helt plötsligt kan textstycken försvinna och fönster öppnas.

Sen tycker jag det ibland känns svårt att känna efter hur mycket av mitt liv jag vill dela med mig av. Emellanåt känner jag för att helt enkelt strunta i att vara så försiktigt, men det är fler än jag i familjen som jag måste ta hänsyn till och jag har väl alltid varit av den åsikten att man ska tänka sig för både en och två gånger innan man lägger upp saker om sitt liv som alla möjliga personer kan läsa. En lösning är ju att lösenordsskydda bloggen. Jag har funderat på det men än så länge tror jag att jag håller den öppen. Både en och två gånger har jag funderat på att sluta helt för jag tycker att det är fantastiskt skönt att göra saker utan att tänka på att jag borde ha fotat och delat med mig av det. Det känns ju faktiskt rätt knäppt att fota sin frukost eller när man drar in ved, för att nämna några exempel.

Men samtidigt tycker jag om att skriva och fotografera och bloggen är ett bra ställe att dela med mig av det. Så det får helt enkelt bli som det blir. När jag har lust och tid att skriva så gör jag det. Och min blogg är ju tämligen ”oskyldig” om man jämför med vad många andra delar med sig av. Inget är väl egentligen rätt eller fel utan man måste bara följa sin egen övertygelse.

Idag har jag haft besök inte mindre än tre gånger, rensat en inte alltför trevlig kattlåda, busat med barnen och lagat mat, bakat en banankaka tillsammans med Klara, varit ut i blåsten och tittat till hundarna, fixat till en digitalfotoram som jag fick av mamma i julklapp för många herrans år sedan, ringt tre telefonsamtal, ställt ur och in i diskmaskin (tack och lov för den), konstaterat att det är kaos i tvättstugan (blir morgondagens göra), sett över Klaras förskoleschema på tempus, tränat två timmar, tankat bilen, druckit en tekopp med Nils, skrivit detta och nu vänter en välförtjänt dusch. Har säkert glömt häften och finner att det känns rätt onödigt att rada upp saker jag gjort hit och dit, för vem kan vara rimligen intresserad av det!

12 thoughts on “Allt och inget

  1. Men det är det som är roligt att läsa om vardagsgrejor som alla gör. Läsa om din och din familjsliv däruppe. Din blogg sticker ut och är så bra fortsätt i samma anda tycker jag!

  2. Bästaste Sara, fortsätt som du gör! Det är så mysigt att läsa och se framför sig hur ni har det däruppe – vardagslivet är ju själva livet. Och inte behöver du känna att du ska uppdatera oftare än du gör – då blir det ju ett tvång och då kommer du att tappa lusten. Vi får tåla att vänta lite… Ha det bra alla, ses om två månader!

  3. Gör som du känner för. Inte skall bloggandet vara ett krav. Ibland har jag inte tid och ork att sitta på kvällen. Då blir det inget den dagen eller dagen efter kanske.
    Man behöver inte heller vända sitt liv ut och in på en blogg heller…..du gör det bra, fortsätt som du känner för.
    Tyra vankar otåligt här idag så det är nog inte så långt kvar tills valparna kommer

    • Tack Majsan! Håller med dig, bloggandet ska inte vara ett krav utan snarare som en rolig hobby 🙂 Vad spännande med valpar, hoppas att allt går bra vid födseln!

  4. Ja, det är kluvet med bloggande, att skriva sitt liv har fått en vidare betydelse med den snabba publiceringen. Jag tror ändå man tjänar på ett eftertänksamt publicerande. För vems skulle skriver vi? Själv skriver jag för att jag tycker mycket om själva skrivprocessen. Då blir bloggen ett medel för att hålla igång texterna inom mig. Det knasiga är när vi tänker i termer bloggpublicering före njutning av nuet; fota maten innan vi äter den, tänka vackra vyer i bloggformat och bara visar vår fina sida utan skavanker. Förr låste folk in sina dagböcker, nu klickar de ut dem utan redigering. Jag tror på att hålla en viss distans till det allra mest privata för både sin egen och anhörigas skull.

    • Ja, håller helt med dig Carina! Du skriver så träffande precis vad jag menar. Jag tror också att det är oerhört viktigt att hålla en viss distans. Det är viktigt att tänka igenom hur mycket av sig själv man vill publicera och exponera. Såg en dokumentär för inte så länge sedan om en man som sände live från vartenda rum i lägenheten 24 timmar om dygnet. Han sa att han kände att han var tvungen att vara rolig till och med när han gick på toaletten, för det kunde ju vara någon som såg honom via internet…! När jag var gravid med Klara gick jag en kortare fjälltur ensam, jag hade inte ens kameran med mig för jag ville minnas turen i mitt eget huvud. Som ett alldeles ”eget” minne. Jag försöker tänka som så att jag delar med mig av saker här som jag skulle kunna berätta för bekanta i ”verkliga livet”. Inte på djupet, men inte allt för ytligt heller. Och sen så klart som du skriver, är bloggandet ett sätt att få utlopp för tankar och idèer som dyker i medvetandet ibland.

      Varje gång jag skrivit en text där Nils är med låter jag honom läsa igenom och godkänna den innan jag publicerar. Även om han inte är särskilt intresserad av min blogg så känns det viktigt att han får se vad jag skriver, speciellt om det rör honom. När det gäller flickorna är det lite svårare, de kan ju inte direkt säga vad de tycker om att jag lägger ut bilder på dem här. Men jag försöker bara lägga ut bilder som jag tror att de skulle godkänna när de blir äldre.

  5. Hoppas du fortsätta skriva lite då och då om vardagliga händelser, tycker du skriver så fint o tar vackra bilder. Själv är jag också sjuksköterska, bor på landet med sambo en liten bebis o vår underbara jämthund. Så mycket av de du skriver om känns igen. Tack för din fina blogg!

  6. Har följt dig en tid sedan jägarjäntans tid oh kan säga att det du skrivit är väldigt inspirerande. Du har kunskaper, vetskap och ett gott handlag med saker som många saknar. Män och kvinnor. Saknar lite dina jaktperioder men intressant allt du skriver. Stå på dig och gå din väg, Nils ska skatta sig lycklig och glad ha fått tag i sådan ”rejält kvinnfolk” som dig. Troligen är han en bra man med eftersom du fastnat för honom.Många landsbygdsmän önskar en kvinna av din kaliber och utstrålning. Sedan har vi alla fläckar men jag själv uppskattar allt du skriver och haft dig som inspiration. Delvis har du inspirerat mig skaffa trädskällare, barn och familj. Tack för all tid du lagt ner och skriva om ditt liv, jakt, familj etc. Ni lever iaf mitt drömliv mer eller mindre. Fortsätt om du känner för det och trivs med det men känn inget tvång för du har gett mer än tillräckligt åt folk med din blogg.

    • Tack för en av de finaste kommentarer jag fått. Var tvungen att visa den för Nils 🙂 Återigen tack, det du skrivit kommer att glädja mig länge!!

Kommentarer

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s