Pia-Pia

Nu har vi hämtat hem lilla Kruta. Det var inte lätt att välja för alla valpar i kullen var mycket fina och varje valp hade en liten egenhet som gjorde att man tyckte om just den. Men till sist fastnade för en. Klara har varit väldigt bestämd med att den skulle heta Pia-Pia, ända sedan vi började prata om att vi snart skulle få hem en hundvalp . Vi har ingen aning om vart hon fått det ifrån. Men varje gång jag ropar på Kruta så rättar Klara mig med en sned blick -”Ja kan inte säja Kuta” säger hon ”Hon heter Pia-Pia!”

På morgonen är det första Klara frågar efter Pia-Pia och de verkar verkligen ha funnit varandra. Både jag och Nils är förvånade hur trygg valpen är och det är fantastiskt skönt att hon sover hela nätterna. För jag undrade nog hur det skulle gå. Vi har precis blivit bortskämda med att Sofie sover i någon rimlig ordning och nu kanske den dyrbara sömnen skulle gå om intet. Men det går än så länge hur bra som helst. Pia-Pia sover på en filt nedanför sängen och mår gott. Det är mysigt med en liten valp i huset! Nu gäller det bara att ta tillvara på den första tiden. Det är mycket som ska läras för en liten valp och har hon bara nog med jakt i blodet (och det tror jag absolut att hon har med sådana föräldrar) så är det upp till oss att ge henne de bästa förutsättningar vi kan för att hon ska bli en bra jakthund.
Klara, Vilda och Pia-Pia på promenad. Klara får hjälp med att hålla Vilda i kopplet. Pia-Pia och Klara följs åt överallt. Ljuva sommartid!
Gusjöns Kruta