Ljuvliga tid

Förra veckan när det var tidig morgon och Sofie fortfarande sov, gick jag och Klara ut i jordgubbslandet och plockade jordgubbar att ha i filtallriken. Det gör vi nästan varje morgon om det är fint väder. Jag kände jag mig bara så väldigt lycklig lottad. Våra barfota fötter blev alldeles våta av daggen och vi lekte tafatt bland plantorna och Klara skrattade så hon kiknade. Pia-Pia svansade runt oss så vi snubblade både en och två gånger på henne. Sen gick vi in och tittade en stund på Sofie innan vi väckte henne med ”godmorgon sången”. Aldrig att jag kunnat föreställa mig tidigare att det är så underbart att bara titta på ett litet barn som sover och mötas av ett strålande leende när man stryker det på kinden för att det ska vakna.

Senare på dagen åkte vi upp till guldfarmor och grävde upp nypären och Klara plockade förtjust hallon och tyckte att det smakade godare än ”gojis”. Och det gör det ju! Inte ens solvarma jordgubbar slår de söta och smakrika skogshallonen! Jag och farmor och pratade lite om några böcker jag fått låna av henne. En av dem handlar om Erika från Stennäs, en kvinna som arbetade som barnmorska i Dikanästrakten början av seklet. En del släkt till oss var med i den boken. Det var intressant läsning om en makalös kvinna.

När jag kom hem och lagade middag med en liten tös som klängde i förklädet (jo, jag brukar använda det när jag lagar mat för jag är hopplös på att söla ner mig) och en annan tös som sprang omkring som ett yrväder, kände jag mig lite sådär extra glad och tacksam för det jag har. Det finns ett ordspråk som går i stil med ”förnöjsamhet ger hemmet lycka”. Jag brukar tänka på det ibland när jag känner mig trött och less, att försöka se det som är bra och det jag har och inte fokusera på det jag skulle vilja ha eller göra. Bättra att försöka vara nöjd och leva här och nu.

IMG_5300Jordgubbar är aldrig fel!

IMG_5384Men både jag och Klara föredrar hallon. IMG_5397I potatislandet. IMG_5401Det blev satt flera olika sorter. Bland annat en röd potatis. Att de ser lite gröna ut beror helt enkelt på att hinken var grön. IMG_5391Pia-Pia hänger med överallt och hon och Svennes hund, Klövkampens Urmax härjade tills de var helt slut. IMG_5395

2 thoughts on “Ljuvliga tid

  1. Så sant och så klokt! Önskar att jag hade haft den förmågan när jag hade små barn – den har kommit med tiden och nu kan jag verkligen välja att se det som är ljust.
    Och ljust har det varit att vara i Vilhelmina i sommar och att våra små barnbarn har fått vara där för första gången – och fått träffa sina nya kompisar i granngården! Tack för i år, Sara och Nils – jag hann inte in och säga hejdå i brådrasket. Ha det riktigt gott så ses vi nästa sommar!

Kommentarer

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s