Pappa

Namnlöst-1

Tisdagen den 7 oktober var jag i Umeå på grund av mina studier. På kvällen gick jag och min äldre syster samt hennes lilla dotter ut för att vi skulle se oss omkring i grannskapet. Min telefon ringer och Nils säger att jag måste ringa pappa eftersom han är i skogen och inte mår bra. Jag säger till min syster att jag måste ringa pappa och att det är allvarligt. När jag ringer svarar min farbror Svenne på pappas telefon. Jag undrar naturligtvis var pappa är och hur han mår. Svennes svar lamslår mig totalt och jag minns att knäna viker sig och jag börjar skrika. Han svarar nämligen att pappa är död, sedan hör jag honom påbörja HLR och ropa pappas namn innan samtalet bryts. Min syster förstår genast vad som hänt och tillsammans halvspringer vi gråtande tillbaka till huset. Resan hem från Umeå är som ett töcken trots att jag kör hela vägen. Senare på kvällen träffar vi tre systrar pappa. Han var fantastiskt fin och såg ut precis som om han sov. Hans händer var kalla och hans hjärta hade stannat men någonstans hoppades jag att jag och mina systrars tårar och kärlek skulle få honom varm igen, att han måste komma tillbaka till oss. Smärtan av inse att en så älskad och betydelsefull person i mitt liv inte finns längre är obeskrivlig.

På eftermiddagen hade pappa tagit en av unghundarna, Klövkampens Ura, till skogs för att träna henne. Vi brukar passa på att göra det under uppehållet. Det fanns spår efter ett större djur på marken och Ura förföljde det. Sedan började hon skälla. Pappa ringde till Svenne och berättade att unghunden skällde ståndskall på en storoxe och han lät riktigt glad på rösten. En stund senare ringde pappa igen och berättade att han inte mådde bra…En liten, liten tröst i sorgen är att pappa fick sin sista stund i skogen med en unghunds fasta ståndskall alldeles i närheten. För det var ju ett av det största i hans liv; skogen och hundarna.

Det har gått två veckor nu men fortfarande väntar jag på att få se hans bil svänga in på gården eller höra hans välbekanta stampande på bron. Pappa var rak, ärlig, glad och väldigt arbetsam. Ingen tumme mitt i handen här inte. Han gjorde allt från egen älgkorv till att såga virke. Och framför allt var han väldigt omtänksam och mån om oss, sin familj. Jag är så tacksam över att få vara en av hans döttrar och att fått ha honom som min pappa. Tacksam över alla fina minnen och allt som han gav och lärde mig. Men det finns stunder då livet kan göra så ont och jag saknar honom så ofantligt mycket.

24 thoughts on “Pappa

  1. Jag är glad för din skull att du haft en sån fantastisk pappa som du beskriver och jag beklagar sorgen —(o Jag vet själv hur det är att inte höra trampandet på bron trots att det är så många år sen min egen gick bort men din far fick ett bra liv och har uppfostrat en fantastisk dotter ❤

  2. Får en klump i halsen! Vet precis hur du har det. Förlorade min pappa för 16 år sen i en hjätinfarkt…Kramar till er!

  3. Även jag är glad att du och dina systrar har haft en sån fantastisk pappa som du beskriver, och att just han fick vara er pappa.
    Döden kan ingen hindra, men vackra minen sorgen kan lindra. Beklagar sorgen

  4. Anna-Sara, jag känner med dig. Jag förlorade också pappa i hjärtinfarkt. Den enda känslan som var bra med det var också att han fick dö hemma vid köksbordet, där han trivdes bäst. Men sorgen gör sig ännu påmind, fast det gått så många år. Varma kramar och tankar till dig/Eva-Britt

  5. Hej Anna-Sara.
    Beklagar sorgen, så tråkigt och orättvist.
    Skickar mina tankar och en styrkekram till sig och din familj.

  6. Kan inte låta bli att skriva en liten kommentar, man berörs så oerhört när man läser detta. Har själv gått igenom en hel del i min familj. Kram till er alla i familjen. Kan säga att jag är moster till Eva Abramsson så då kanske du förstår vem jag är.

  7. Så fint skrivet, tänker på er ofta. Och som du skrev, han fick sluta sitt liv på rätt sätt, i skogen med hunden ❤

  8. Vad tråkigt att höra. En stor kram till er från en som tittar in då och då för att följa dina fina betraktelser från natur- och familjeliv.

  9. Jag känner så svårt igen mig i din berättelse och den förflyttar mig omedelbart tillbaka till den februaridag för snart sex år sedan då min far gick ur tiden under återfärden från en dags toppjakt i den skog han älskade att vara i…
    Jag vet att det inte tröstar just nu, men sorgen kommer att blekna, medan alla fina minnen och din kärlek alltid kommer att finnas kvar.

    Varma kramar från en främling som i detta känner sig väldigt nära dig! Mina tankar är med dig och din familj!

  10. Anna Sara, Jag kan endast beklaga den ofantligt tråkiga händelsen med din far. Den korta tid som jag lärde känna honom var stor för mig som jag gärna delgav min omgivning, sist vi träffades var i Junsele på utställningen där även du var och nu 65 dagar därefter är han borta????.

  11. Det här blogginlägget berör verkligen och jag minns er pappa precis som du skriver. Jag har tänkt och tänker mycket på er. Sköt om er. Kram!

  12. Har inte varit inne här på ett tag och läser nu vad som hänt. Så fint du skriver om din pappa. Jag kan bara beklaga sorgen och hoppas att sorgen bleknar och du sedan minns allt det fina.

  13. Beklagar sorgen Anna-Sara 💚 Jag har inte haft turen som dig att ha en pappa i uppväxten o har saknat det hela livet, så jag förstår din stora sorg. Jag är ganska säker på att din pappa är lycklig över att ha avslutit sin tid här på jorden, i skogen, med sång från ett ståndskall. Mina tankar går till dig och din familj 🌹Kram 💐

  14. Det är oerhört svårt att mista sin pappa. Jag har så många fina minnen av er pappa som den positive, jordnära person han var. Varm kram till er alla.

  15. Hej Anna-sara. Beklagar verkligen sorgen.Vi köpte vår första jämte 1990 av din pappa.Har ofta pratat om när vi var och tittade på ”våran”valp första gången. Det är en dag jag aldrig glömmer, barn och valpar som sprang runt på gården.Skratten ekade hela tiden.

  16. Vi känner inte varandra men jag brukar läsa din blogg ibland för att jag mår bra av det. Gråter faktiskt när jag läser ditt inlägg och beklagar verkligen din pappas bortgång. Varm hälsning från Sollefteå

  17. Hej. Jag beklagar…..
    Jag har följt dig, din blogg länge nu. Du är sann och lever ett härligt liv. Lova mig okända att njuta av varje sekund som du har utav din familj och främst dina barn. Det är det som verkligen betyder ngt.
    Härom veckan tittade jag på min son som vips har fyllt nitton och blivit vuxen, börjat jobba osv. Allt går så fort så det gäller att leva i nuet och älska varandra.
    Det verkar det iaf som ni gör;))
    Hälsningar från Borlänge Dalarna
    Maria Bjur

Kommentarer

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s