Ja, nu är det uppehåll och lite lugnare dagar. På fredag är det styckning och det är en rikedom att ha älgkött i frysen. I mitt tycke det överlägset godaste köttet och mer ekologiskt går inte att få. Älgjakten i september har varit både ris och ros. Lite för lite hundskällning för att jag ska känna mig nöjd och lite för lite älgar i skogen. Det är inte lätt att få i gång unghundarna när det inte är så mycket älg på markerna även om de har gjort fina jobb vissa dagar. Vi har medvetet försökt undvika att skjuta kor med kalvar nu i september. Några älgar har det i alla fall blivit och som alltid är det roligt att umgås med laget och så härligt att vara ute i skogen med hund och bössa. Här är ett litet axplock med bilder från jakten.
Skovelhornets Kelly (Klövkampens Tilly/Granholmens Bamse).
Skovelhornets Diva (Klövkampens Vilda/Tjurskallens Zingo)
Skovelhornets Tarja
Gammel-Stalo 11 år, still going! (Klövkampens Fajta/Zacko)
Diva är skäller när älgen ska tas ur. Några bitar älgfeta var gott!
Anna-Sara 
Verkligen gott, jag växte upp med älgkött då morfar samt min pappa var jägare. Min mammas make jagade också när de träffades men då det blev färre älgar så slutade han.
Jag kan dock sakna älgstek och älgfärs det är något extra gott med det.