På jakt med Lotta och Leif

”Det här med att jaga det är ju en hobby, va. Det är inte som att plocka svamp eller fågelskåda eller sådär utan det får ju konsekvenser. Enkelt uttryckt går det ut på att döda djur. Och det får konsekvenser för dem och för dig. Det kommer att förändra dig. Det gör att du blir en annan i huvudet, där du bor.” Leif GW Persson

Ni har väl inte missat SVT:s program ”På jakt med Lotta och Leif”. För i sådana fall har ni missat något riktigt bra! Det är så bra att jag tror att det är något bland det bästa jag sett som handlar om jakt på tv, trots att jag hittills inte sett ett enda ståndskall i serien (det kanske kommer, vem vet).
Det är sådana här program som kan ge personer som inte jagar en liten förståelse vad det handlar om. Programserien består av tio avsnitt på vardera femton minuter. Lotta Lundgren, en rikskänd matjournalist tittar på en platsförpackning med bleka kotletter och känner att hon vill komma närmare maten. Hon bestämmer sig för att ta jägarexamen och tar hjälp av Leif GW Persson, som har jagat i över sextio år. Det blir en spännande, lärorik och rolig resa som alla borde ta del av! De första fyra avsnittet finns på SVT -flow så ta er en titt genom att klicka här: På jakt med Lotta och Leif.

                                                                                                               Bild: svt.se

Älgjakt med ledhund

Ni som läser min blogg kanske känner igen den större bilden på omslaget på denna bok. Fotot tog jag i höstas en av de sista dagarna på älgjakten och jag skrev att vissa jaktdagar minns man mer än andra. Visserligen är detta en bok om ledhundsjakt och jag jagar själv endast med löshund. Vilken jaktform man föredrar anser jag att man får bestämma själv, det finns inget som är ”rätt” eller ”fel”. Men intresset för ledhundsjakt blir allt vanligare på grund av ökad rovdjursförekomst. Det är inte många jägare som vill riskera livet på sin jaktkamrat genom att släppa den lös i marker där det finns varg. Boken är skriven av den erfarne jägaren och hundmänniskan Björn Ahlstedt. Den ges ut av bokförlaget Settern och finns snart i butik. Boken tar upp allt från valpval, via socialisering, grundlydnad, skogsvana, ledhundsträning och jaktprov, fram till ledhunds­championat och jakt.

Ledhundsjakt ställer höga krav på både hund och jägare. Vid ledhundsjakt går jägaren med ledhunden i band, helt tyst. Hund och förare utgör ett samspelt ekipage. Hunden använder luktsinne, hörsel och syn för att lokalisera älg och leder hundföraren, skytten, fram mot älgen. Detta sker under tystnad. Hunden får inte skälla, gnälla eller flåsa ansträngt och föraren måste vara mycket skicklig på att smyga. Med sitt kroppsspråk förmedlar hunden när den är nära älgen. I detta läge ska jägaren, om det behövs, lägga hunden, för att själv kunna komma i skottposition. All kommunikation mellan förare och hund sker via tecken och kroppsspråk. Visst är det rätt fascinerande att våra älghundar också framgångsrikt går att använda på detta sätt!

Julklappstips -böcker

Tänkte tipsa om ett gäng användbara och nyttiga julklappar så här lagom till jul. Jag börjar med ett gäng böcker relaterade till hundar och jakt.

Jakt med Älghund. Inte bara för att jag står för merparten av fotografierna i boken utan framför allt för att det är en informativ och nyttig bok för alla som har eller som har tänkt skaffa en älghund. Finns bland annat att beställa på Settern.se

Uppfödarboken. En perfekt julklapp till den eller de som håller på med hunduppfödning. Ett måste i bokhyllan för kennelägare. Den innehåller så gott som all information man behöver. Läs mer och beställ på SKK.se.

 Jägarens nya kokbok. Denna bok har jag inte själv men skulle gärna vilja ha. Recept är alltid tacksamma och det är roligt att prova nya saker. ”Nya Jägarens kokbok innefattar hela vilthanteringen – från jaktbyten till delikatesser på matbordet. Förutom vanliga arter som älg, rådjur och hare omfattar boken även hjort, vildsvin, bäver och kanin. Författarna tar upp alla moment som rör hanteringen av viltet, från det att djuret skjutits och transporterats hem, till arbetet med det uppstyckade köttet i köket. ”  Boken kan bland annat beställas på bokus:  Jägarens nya kokbok.

Älskade älgmarker av Bertil Petterson. Jag har inte heller denna själv men hann med att bläddra igenom den på biblioteket när jag var där sist. Vackra stämmningsfulla bilder och fin text. En säkerligen uppskattad julklapp tll en jägare. Ni hittar boken bland annat Här.

Lär känna hunden. Denna bok har vi hemma i bokhyllan och jag tycker att den är bra och nyttig att läsa som hundägare. ”Förstå din hund bättre! Trygghet, förståelse och ärlighet är A och O i människans relation till hunden. Hunden är värd respekt och bör betraktas och hanteras som en hund. Det räcker inte att man älskar sin hund: utan kunskap riskerar kärleken att bli missriktad. Ju bättre kunskaper hundägaren har om hundens behov och psyke, desto bättre mår hunden och desto bättre kommer den att trivas med sin husse eller matte.” Boken kan man bland annat beställa Här.

Jaktdagbok. Själv är jag dålig på att föra jaktdagbok men jag vet många jägare som för noggranna journaler. Däribland min egen sambo. För något är sedan gav jag honom denna fina jaktdagbok i present och han använder den flitig. Jaktdagbok.

En prenumeration på en jakttidning. Ett jättebra och uppskattat julklappstips till en jägare. Se bara till att hon/han inte redan har tecknat en prenumeration på just den tidningen redan men det brukar vara lätt att snoka reda på. www.tidningskungen.se

Fynd!

Någon gång ibland slinker jag in på biblioteket. Jag har alltid gillat bibliotek men dock inte lika mycket som min äldre syster som till och med rymde till stadsbiblioteket i Umeå då vi var små och var på besök i stan.
På biblioteket i Vilhelmina har de en riktig fyndhörna där de säljer ut böcker för så gott som ingenting och det är bland annat den hyllan som lockar och drar. Jag har nog lite mani på böcker, inte för att jag hinner läsa så mycket just nu (annat än Nicke Nyfiken -tusen gånger om) men bara vetskapen att jag har dem väntades på mig i bokhyllan gör mig på bra humör. Just denna gång hittade jag flera böcker i Lilla Vargen serien av Stig Ericsson. Jag älskade dem när jag var liten och jag ser fram emot den dag då jag kan läsa dem för mina egna små.

Sist jag var in på biblioteket och skulle betala mina fynd berättade bibliotekarien att de hade bokbytardagar och pekade på ett långt bord som var fullt med böcker. Jag sa väl lite tafatt att jag inte hade några böcker med mig att byta in. Men hon talade om att det var inga problem för folk lämnar oftast in fler än de tar så det blir alltid en massa böcker kvar. De var bara glada för att bli av med så många som möjligt. Det var fritt fram att ta för sig! Det skulle hon nog inte ha sagt till mig om hon vetat hur galen i böcker jag är. Jag nöjde mig med tre stycken för jag kände att fler kunde jag ju inte ta. Men jag har letat fram några böcker som jag ska lämna in nästa gång det är bokbytardagar, för att lätta mitt samvete.

En sida som jag besöker ganska flitigt är bokborsen.se. Där kan man fynda alla möjliga böcker, nya som begagnade! Sist köpte jag en fjällflora (den ni ser på bilden) och en roman som jag letat länge efter.

Att möta sitt barn – och sig själv

När jag fått Klara läste jag en del om barn, uppfostran, utvecklingsstadier och rent allmänt om att leva med barn.  Det stod mycket ”matnyttigt” i många av dessa men jag kände också rent instinktivt att jag inte gillade en del metoder och uppfostringstekniker som staplades i punktform i flera böcker. Det finns så mycket råd, tips och olika experter att man ibland kan bli alldeles huvudvinglig som förälder. Bland de böcker jag läste var det dock några som stack ut och och en av dem heter ”Att möta sitt barn – och sig själv” och är skriven av en kvinna som heter Ingegerd Gavelin. Boken genomsyras av hopp och kärlek till människor, barn som vuxna, och en tro på vår inre förmåga.

Ingegerd skriver bland annat i sin bok att man som förälder bör försöka lyssna inåt och öva upp sin intuition för hur ens barns tänker och känner istället för att söka sig utåt och hitta färdiga manualer och metoder. Alla barn är egna individider och varje vuxen är en egen individ, därför är varje barn-föräldrarelation unik och en lösning eller metod passar sällan för alla. Ibland finns det inte några snabba lösningar men ”problem” kan lösa sig själva om man bara ger det tid. Det är inte alltid vi vuxna som är klokast, genom att lyssna och bekräfta barnen kan de ofta ge oss svaren. Ingegerd skriver även att barn behöver sina föräldrar i ett levande samspel och om hur viktigt det är som förälder att bekräfta barnets känslor istället för att ignorera. Barn som vill uttrycka något tar ofta till, exempelvis gråt och skrik. Om vi vuxna ignorerar dessa beteenden hur ska barnen då kunna förmedla att något är fel när de inte kan säga det i ord?

Ibland skriver jag ner textrader från böcker. Små textrader som jag tycker extra mycket om och som jag tycker är bra att komma ihåg och ta fram vid vissa tillfällen. Efter att bara ha läst ett par sidor i Ingegerds bok insåg jag att det stod så många bra och kloka ord att om jag skulle skriva ner alla skulle min lilla skrivbok bli full. Varje sida, ja faktiskt varje mening, innehåller ren livskunskap med exempel från det faktiska livet och det är skrivet med fantastisk och målande text. Jag har haft mycket nytta och glädje av denna bok redan och jag återkommer ständigt till den för att hämta inspiration och kraft. Med hjälp av denna bok lär jag mig att försöka stanna upp och njuta av stunden även när det känns tungt, att inte fokusera på det jag inte har utan på det jag har, att se saker för vad de är, att se och lyssna på barnen och framför allt lär jag mig att våga möta mitt barn och mig själv… Jag önskar att alla föräldrar tog sig tid och läste den. Så tack, Ingegerd, för att du skrivit den och för att du delar med dig av den klokhet du besitter!

Är stolt över att äga ett signerat exemplar!

Nässlorna blomma av Harry Martinson

”Systrarna ropa till honom att inte springa bort. Men han jagar en gul aftonfjäril som flyger och fladdrar, utan ro. Den far iväg som ett löv som singlar från ett höstträd. Den vill inte in i halmhattens örnmage. Den vill fly från djuret Barn, för vilket fjärilars släkte har den stora fasan. Barnet är fjärilens tiger och krokodil. Så går jakten.”

Sedan Martins far dött i tuberkulos och modern övergivit barnen för att resa till Amerika, försöker äldsta systern Inez desperat hålla samman familjen. Trots att hon själv är sjuk uppbådar hon sina sista krafter för att hålla skenet uppe och ta hand om de yngre. Men tillsist faller hon utmattad ner på köksgolvet och tar sitt sista andetag. Kvar blir minstingen Martin och de andra systrarna. De utackorderas på socknen, alla åt var sitt håll. Martin kommer till olika hem och möter olika människor. Tillsist hamnar han på fattighuset bland åldringar, krymplingar och psykiskt sjuka. Han längtar efter värme och kärlek på ett barns desperata sätt men möter kyla och oförståelse. Allt eftersom upptäcker Martin den vuxna världen med dess falskhet och grymma skenhelighet. De människor som visar honom en gnutta kärlek försvinner ur hans liv en efter en.

Nässlorna blomma är en speciell läsupplevelse. Man får ta del av barnet Martins värld. Ibland är den trång, självömkande, feg och inställsam ibland rörande eller bara outsägligt sorglig och kärleksfattig. Martin är så mycket ett barn och så mänsklig. Jag berörs mycket av den lille pojkens öde. Vill så gärna ta honom i famn och visa att det finns värme och hopp. Boken är en skildring av ett sockenbarns uppväxt i Fattigsverige utan försköning eller förmildrande. Skriftspråket är enastående. Det är bara verkligt skickliga författare som kan skriva så som Martinson. Med få ord rymmer han mycket känslor. Han skriver vackert och precist, det är inget annat än skönhet med ord och han gör skrivandet till en konstform.

 ”När han blev äldre och såg tillbaka fanns det inget han hatade så mycket som dessa inställsamma flin med vilka han i så gott som hela sin barndom vädjat till tomheten och oförståelsen. Han visste att det var en sjukdom, inte bara hos honom utan hos människorna där på gårdarna; deras bottenlöst sterila egenkärlek med rönnbärsattityden utåt, mot den svage som inte vågade gå i svaromål om livsvärdena, smickeriet inför den starke och hatet som på grund av infrysningen växte och svällde i bröstet och grep om hjärtat med förruttnelsens klo, tills handen grep om riset, käppen, rottingen, dolken, svärdet, handgranaten, mausern och sökte syndabockar, syndabockar, syndabockar! ”

Harry Martinson är en av våra stora svenska författare och poeter. Han fick nobelpriset 1974 tillsammans med Eyvind Johnson. Nässlorna blomma är delvis självbiografisk och påminner en hel del om Harrys egen barndom. Jag vill också passa på att rekommendera Harry Martinsons andra romaner och diktsamlingar.

Jakt med älghund

I början av december kommer denna bok ut, Jakt med älghund, det är Bokförlaget Settern som ger ut den och den går att förhandsboka redan nu. För att få till en bra älghund krävs det inte bara att hunden har jaktlust. Utan också att jägaren lägger ner mycket engagemang, tid och arbete på sin hund. Som en klok jägare sa en gång: du kan aldrig räkna hundens jaktmognad i ålder. Den räknas i antal jaktdagar. I boken finns mängder med tips gällande valpköp, uppfostran, injagning, jaktprov och mycket mer. Intressant och nyttig läsning!

Jakt med älghund är skriven och sammanställd av jaktprovsdomaren Rolf Westerberg. Rolf är en erfaren jägare och har suttit i styrelsen för Norrbottens Älghundsklubb. Många av fotografierna i boken är det jag som står för, och jag tycker så klart att det är roligt att mina foton kommer till användning!

Tjuvarnas stad av David Benioff

Vintern 1942. Leningrad är belägrat av Tyskarna och befolkningen i staden svälter. En tysk fallskärmssoldat faller ner från skyn. Den sjuttonårige Lev och hans kamratar beslutar sig för ett undersöka kroppen trots att de vet att det är förknippat med dödstraff om de blir påkomna. Hans kamrater lyckas fly med Lev blir ertappad med att stjäla. Natten tillbringar han i en cell där han möter desertören Kolja. Båda väntar på sin avrättning kommande morgon. Men ödet visar sig vilja annorlunda. Istället för en kula i nacken ställs de inför ett märkligt och nästintill omöjligt uppdag. Den ryske överstens dotter ska gifta sig och det behövs ett dussin ägg till brölloppstårtan. Om Lev och Kolja lyckas skaffa fram äggen inom fem dygn får de leva, men om de misslyckas verkställs dödstraffet. Detta är början på deras spännande resa genom det hungrande och laglösa Leningrad, den utarmade landsbygden och bakom tyskarnas frontlinjer. En varm vänskap uppstår mellan den inåtvände och lite buttre Lev och den obotlige optimisten Kolja.

Detta är faktiskt en av de bättre böcker jag läste ifjol. Sorg och komik varvas omvartannat och det är en fascinerande historia som delvis är sann.

Driver dagg faller regn av Margit Söderholm

 Storbonden Germund är upp över öronen förälskad i den mörka och vackra grannflickan Getrud. Deras gifte är bestämt men så en dag kommer det två spelmän till byn. Getrud fattar tycke för en av spelmännen och rymmer med honom. Germund blir rasande och djupt sårad.
   Åren går och Germund gifter sig och får en dotter, Marit, som han älskar högt. En dag hittas Gertrud död i forsen och hennes spelman återfinns aldrig. Kvar finns deras son, Jon, som ärvt sin fars skicklighet med fiolen. När Marits gifte är redan är avgjort och Germund känner sig trygg med sin blivande svärson, blir Marit blir antastad av tre män på väg hem efter en dans. Den som kommer till hennes undsättning är ingen mindre än spelar-Jon och det dröjer inte länge förrän kärleken börjar spira…

Jag minns så väl förstå gången jag läste denna bok. Det var höst och fint väder och skoldagen var precis slut så jag tog med mig boken och en hund som fortfarande var för ung att jaga och gick ut. Inte långt från där mamma och pappa bor finns ett par ödegårdar som ligger väldigt fint till. Där uppe bland de övergivna husen satt jag och läste under en stor rönn medan hunden lekte för sig själv och letade sork och möss. Drömde om storbönder, logdanser och kärlek på en ung flickas vis. Margit Söderholm har skrivet flera andra böcker som jag också tycker om tex. Bärgad skörd, Livets krona, All jordens fröjd, Dit du går.

”Jag minns att jag sprang” av Ron Mclarty

Smithy Ide är i de flestas ögon, inlusive sina egna , en misslyckad man. Han arbetar på leksaksfabrik, har få vänner och är dessutom halvt alkoliserad, kedjerökande, kraftigt överviktigt och medelålders. Plötsligt får han veta att hans föräldrar omkommit i en bilolycka och att hans syster Bethany ligger död på ett bårhus i en annan delstat. Hans liv  vänds upp och ner.

Smithy kliver på sin gamla cykel som han inte använt på tjugo år för att hämta kvarlevorna av sin syster. Det är början på en resa som tar honom tvärs över USA där han möter människor ur alla tänkbara och otänkbara kategorier men framför allt är det en inre resa och monolog. ”Jag minns att jag sprang” genomsyras av en fin melankolik och har en varm underton. Man får möta fascinerande personligheter och ta del av en fängslande färd.

Fem svarta höns av Nevil Shute

Boken handlar om en ung brittisk kvinna vid namn Jean Paget. Hon och flera andra kvinnor och barn togs tillfånga av japanerna under andra värdskriget på ön Malacka, sydostasien. Japanerna visst inte vad de skulle göra av med de kvinnliga krigsfångarna och i väntan på ett permanent fängelseläger skickas kvinnorna med fångvaktare runt från by till by. Denna vandring skulle visa sig pågå i två år. Mer än hälften av kvinnorna och barnen dog av hunger, utmattning och sjukdommar.
     Jean Paget är en stark och driftig kvinna som inte låter sig nedslås av de fruktansvärda förhållandena. En händelse som ständigt kommer att förfölja henne är när en australiensk krigsfånge, Joe,  riskerar sitt liv för att kvinnorna inte ska svälta. Han lyckas stjäla fem svarta höns åt dem men han blir påkommen och döms till korsfästelse.
    Boken börjar när Jean Paget ärver en förmögenhet av sin farbror och bestämmer sig för att åka tillbaka till Malacka. Bland annat för att låta uppföra en brunn i en by där hon och kvinnorna vistades en längre tid. När hon är tillbaka på ön får hon oväntat veta att Joe överlevde korsfästelsen…

Det är kanske ingen spektakulär litterärupplevelse att läsa denna bok men jag tycker om den. Den har tre saker som jag gärna tycker att en bok ska ha: en stark kvinna, gripande berättelse och en härlig kärlekshistoria. Berättelsen bygger också på  verkliga händelser.

Vilhelm Moberg

Jag har inte tipsat om så mycket böcker (annat än några få jaktrelaterade sådana) men jag tänkte ändra på det och tipsa om böcker och författare jag tycker om. Jag är i vanliga fall en riktig bokslukare men sedan jag fick barn har mängden böcker jag hinner läsa på en månad minskat betydligt.

I alla fall så vill jag tipsa om författaren Vilhelm Moberg. Jag tycker mycket om alla hans böcker.  Hans skriftspråk och personskildringar är fantastiska och det är inte för inte som han kallas för Sveriges största författare genom tiderna. Utvandrareposet är välkänt och nästan ett måste för varje svensk att läsa. Men glöm inte bort att även titta på hans andra böcker, för de är alla läsvärda. Själv tycker jag att ”Din stund på jorden” och ”Mans kvinna” är väldigt bra.

Några av mina böcker av Vilhelm Moberg som står i mitt lilla bibliotek (som fortfarande inte är helt klart).

Älgjakt från Norr till Söder

Vi har sett mycket jaktfilmer den senaste tiden och bland annat såg vi ”Älgjakt från Norr till Söder” av Hubertusfilm. Visste ni föressten att Hubertus är jägarnas skyddshelgon inom romersk-katolska kyrkan.
   I filmen får vi följa med på spännande älgjakt med de inbitna jägarna Mattias Ringström och Magnus Jensen. Bland annat skjuts en medaltjur i Vilhelmina (kul att se något från mina hemtrakter) och en duoblé på vuxna älgar. Jag blev bland annat imponerad på skyttet i en sekvens där en av jägarna skjuter en mindre tjur som kommer i hög fart i tät skog åt sin unghund, ni ser detta i slutet av trailern. 
   Ibland upplever jag att bildskärpan inte är av högsta kvalitè och det kan vara lite skakigt. Men som de skriver själva är de inte skolade fotografer utan jägare som skildrar jakten ur ett naturligt perspektiv. Det är en trevlig och spännande jaktfilm som får en att längta till hösten och ljudet av en skällande hund!

Mina färgstarka jägarvänner

Stellan Andersson har skrivit boken ”Mina färgstarka jägarvänner”. I den får man läsa om och lära känna kända och okända jägarprofiler från norr till söder. Alltifrån Adelskalenders Buffalo Bill, Jan Åkerman, Storkäften från Filipstad, Skidkungen på harjakt till Mr Jämthund och fler därtill. Det är väldigt intressant och lärorikt och dessutom ett stycke svensk jaktkulturhistoria som jag tycker att de flesta jägare borde känna till och ta del av.
   Stellan Andersson var en väldigt god skribent. Hans sätt att skriva är både humoristiskt och klockrent på samma gång. Han var en profil själv i jägarkretsar, ”mannen med hatten”. Han betydde mycket för jägarkåren och det var många som fick juridisk hjälp av honom när det behövdes. När Stellan blev blind så var han tvungen att lägga bössan åt sidan men skrivandet övergav han inte. Som han skrev det själv :”en obotlig gammal journalist lägger inte ner pennan förrän staven viker sig”.
   Personligen finner jag det mest spännande att läsa om hundkarlarnas syn på avel och jakthundar i boken men i alla kapitel finner man något läsvärt och något att dra på smilbanden åt. Den enda som är lite synd är att det inte finns en enda kvinnlig jägarprofil att läsa om, kände Stellan verkligen ingen sådan? Men det är som sagt bara en liten parantes för boken är mycket bra. Jag vet inte om den fortfarande finns i handeln, men det är  Settern som är bokförlag så de kanske har några på lager om man är intresserad.

Tv-tittande

Det blir många amningsstunder per dag och då sitter jag oftast i soffan framför tv:n. Ofrivillig tv-tittare som jag är tycker jag att det mesta är strunt. Det är som min farbror Svenne sa häromdagen: -Är det inte några skrikiga modeller eller nå matlagningsprogram eller nå vampyrer så är det reklam. Det är tur ändå att det varit en hel del skidåkning att titta på och att det finns kanaler som heter Discovery och Nature. Jag tycker faktiskt också om en del av SVT: s program och Solsidan är riktigt roligt (men förra säsongen var bättre). Nils tycker att jag är en urtrist tv-människa eftersom jag nästan alltid vill se någon dokumentär eller naturfilm. Men jag brukar resonera att ska jag sitta framför apparaten är det ju lika bra jag lär mig något.

När jag nu är så kräsen med vad jag ser på tv är det helt perfekt att Björn fått några filmer (från en norsk jägare som är bekant med familjen) och som vi fått låna. De är gjorda av den norske äventyraren Lars Monsen. Det var länge sedan jag för första gången såg Canada på tvers och jag blev så betagen att jag såg den tre gånger på raken. Nej, det var inte Monsen själv jag blev betagen i även om han verkar trevlig utan det var mer själva äventyret och vildmarken jag fascinerades av. Det är både spännande, vackert och intressant. Nyligen har Nordkalotten 365 visats på SVT och jag kan faktiskt inte förstå att de inte visat något av Monsen tidigare. Men den kanske mest fascinerande filmen är när Monsen har med sig elva personer med olika funktionshinder på ett riktigt äventyr när de ska färdas 500 km i Nordkalottens vildmark. De människor som man får möta i denna film är verkligen beundransvärda och de bevisar att det inte finns några gränser för vad man klarar av. Jag rekommenderar varmt alla dessa filmer för den som är natur och friluftsintresserad!