Jaktprov med Skovelhornets Kelly

Den 4/11 gick jag ett jaktprov med vår tik Skovelhornets Kelly (efter Klövkampens Tilly & Granholmens Bamse). Hon har gått riktigt bra i höst och Nils sköt en fin 14-taggare på stånd åt henne i september. Eftersom vi har lite älg på våra hemmamarker, rätt mycket snö och i slutet av oktober dessutom fullt med ren hade jag turen att få gå ett prov på fina marker söder om Bjurholm. Förutsättningarna på morgonen var tyvärr inte de bästa då det varit plusgrader dagen innan och på morgonen var det -7. Men då jag kört rätt långt, domaren som jag blivit tilldelad hade möjlighet att gå den dagen och dessutom kunde jaktledaren på marken ställa upp och guida oss om det behövdes, så kände jag att vi kunde ju göra ett försök i alla fall. Kelly var nog lite brydd vem domaren var och hade inte riktigt fart i söket och föret… ja, ni kan ju tänka er hur det lät i skogen och jag var orolig över Kellys tassar. Men precis då jag tänkte att det här kommer nog inte att gå så tog hon upp och allt flöt på bra tills vi gjorde sista stöten. Då förföljde hon bara en kortare bit och jag såg att hon var öm om fötterna och dessutom hade hon stampat in en kvist i ett framben. Hon som annars inte är den hund som brukar ge sig i första taget! Men i övrigt jobbade hon bra och kom fint då jag kallade in henne från ståndskallet och det blev i alla fall ett första pris på 80 poäng som nu genomgått kollegie! Ett extra stort tack till jaktlaget som upplät sin jaktmark till jaktprovet och till domaren Göran. Det är faktiskt en ynnest att få gå ett jaktprov med en jägare och domare av den ”gamla stammen” och som dömt hundar i över trettio år. Han hade mycket att berätta! Kelly är vid full vigör nu men det är frågan om jag hinner gå något mer prov med henne då det varvar plusgrader med minusgrader och dagarna är korta men jag har inte gett upp. Och glada är vi över hennes första första pris!

Älgjakt

Ja, nu är det uppehåll och lite lugnare dagar. På fredag är det styckning och det är en rikedom att ha älgkött i frysen. I mitt tycke det överlägset godaste köttet och mer ekologiskt går inte att få. Älgjakten i september har varit både ris och ros. Lite för lite hundskällning för att jag ska känna mig nöjd och lite för lite älgar i skogen. Det är inte lätt att få i gång unghundarna när det inte är så mycket älg på markerna även om de har gjort fina jobb vissa dagar. Vi har medvetet försökt undvika att skjuta kor med kalvar nu i september. Några älgar har det i alla fall blivit och som alltid är det roligt att umgås med laget och så härligt att vara ute i skogen med hund och bössa. Här är ett litet axplock med bilder från jakten.

Skovelhornets Kelly (Klövkampens Tilly/Granholmens Bamse).

Skovelhornets Diva (Klövkampens Vilda/Tjurskallens Zingo)

Skovelhornets Tarja

Gammel-Stalo 11 år, still going! (Klövkampens Fajta/Zacko)


Diva är skäller när älgen ska tas ur. Några bitar älgfeta var gott!

Skovelhornets Diva

Skovelhornets Diva måste ju också få synas på bild. Vi var ju som sagt på utställning i Ånge i lördags och det gick bra. Hon fick bedömningen excellent och blev bästa tik i öppenklass. Detta trots att det var väldigt varmt och hon visade sig inte riktigt från sin bästa sida. Roligast var i alla fall att träffa andra skovelhornare och deras hussar och mattar på utställningen. Så nu är det snart dags för älgjakt och jag hoppas kunna starta Diva (och andra av våra hundar) på jaktprov i höst.

Skovelhornets Kennel

Nu är hemsidan för vår kennel, Skovelhornets, färdig. Tanken är att jag och Nils fortlöpande kommer att skriva om våra jakter och hundar där. I år har vi parat Vilda och Tilly med väldigt fina och välmeriterade hanhundar och vi väntar valpar v. 13 och 15. Det ska bli otroligt spännande!

 

Sommaren är kort

Ja, denna sommar stämmer det verkligen! Jag vet inte riktigt vart den tog vägen. Jordgubbarna har precis mognat och redan nu på fredag drar björnjakten igång. Själv ser jag mest framemot fågeljakts premiären och älgjakten.

Även om det äntligen kommit lite värme börjar löven gulna här och var och renfanan står i blom, ett säkert tecken att sommaren är över. Vi har haft det bra, det har varit perfekt arbetsväder och det är nog det vi mest har sysslat med denna sommar. Fast visst har vi haft fina sommarkvällar i båten och hittat på lite av varje också. Barnen älskar att fiska så det är ett roligt och trevligt sätt att vara ute tillsammans på.

Stort tack till alla som hört av sig och undrat vart jag tagit vägen. Det värmer, trots att jag skriver så sällan. Här är i alla fall några bilder från när vi tränar våra hundar.

Gusjöns Kruta, Klövkampens Tilly och Klövkampens Vilda var de hundar som åkte med denna gång.

Fin kväll och stilla på sjön.

Hundarna kämpar på bra. Vi låter dem inte simma lika långa sträckor som ifjol, då det är rätt så kallt i vattnet.

Vilda.

Tilly, som jag ärvt efter pappa.

Nils skojade samtidigt som vi försökte få till ett kort och jag kunde inte hålla mig för skratt. Har sett att jag har alldeles för få bilder i bloggen där jag skrattar!

Vardagspusslet

För tillfället gör jag praktik och det är väldigt lärorikt och roligt. Även fast jag har två barn själv känns framförallt barnhälsovårdsarbetet nytt för mig. Det är ett stort, viktigt och intressant område. Men det är inte lätt alltid att få vardagpusslet att gå ihop med barn, hundar, renovering, praktik, plugg och träning. Dessutom har barnen varit sjuka mycket senaste tiden. Sofie har till och med haft lunginflammation men tack och lov mår hon bra nu.  Det är svårt att få med allting som hinner hända mellan gångerna jag skriver på bloggen men här är lite bilder från idag.

Klövkampens Vilda. Hon är otroligt lugn och fin och men har ändå så mycket jaktlust i skogen! Jag hade anmält henne på två jaktprov i höstas men efter pappas bortgång så hade jag varken tid eller lust. Men det blir nya tag till kommande säsong.

Barnen får sitta nerbäddade i vagnen när deras små ben tröttnat.

Börknäs Mella. En av våra två livliga finskspetsar.

En bild på mig, bländad av det starka solljuset och snön.

I morse sköt Nils en räv på åteln och naturligtvis ville barnen se på den. Jag tycker att rävarna är väldigt fina men det är en viktig viltvårdsåtgärd att hålla nere rävstammen.

Mella och Vilda.

Efter den senaste tidens blåst och tö var det riktigt härligt med sol och minusgrader.

Utställning i Junsele

Det känns som om jag ligger lite efter i uppdateringen här på bloggen men vi har i alla fall hunnit vara på utställning i Junsele den 3/8. Vi ställde ut Pia-Pia (Gusjöns Kruta) och Vilda. Både fick bedömningen excellent och Vilda blev 4:e bästa tik, trots att hon var loj och ville inte visa sig från sin bästa sida i den starka värmen. När det gäller utställning så brukar vi resonera som så att man har samma hund med sig hem som när man åker dit. Det är det jaktliga och mentala samt att de är friska som är det viktigaste hos våra hundar. Men det är ju en extra bonus och kul så klart om de är fina, ser ut och rör sig som en jämthund ska göra. Det var ett rent nöje att se hur många fina tikar det fanns i jaktklassen.

Det en välordnad och trevlig utställning och vi träffade många hundmänniskor och bekanta. På startkortet vann jag dessutom två dagars kalvjakt på Homlens marker utanför Junsele. Det ska bli väldigt roligt och spännande att testa att jaga på nya marker.

Jag och Pia är tredje ekipaget från vänster.

Jag och Pia

Finskspetsvalpar

Vill tipsa intresserade om att det finns fina valpar till salu från en av Finlands främsta uppfödare, Börknäs Kennel. Vi har själva haft hundar från denna kennel och varit mycket nöjda. I mitt tycke är trädkällarjakten en av de svåraste och absolut mest spännande jaktformerna.

Parningen är rekommenderad av avelsråd i Finland. Valparna, 1 tik och 3 hanar, levereras till Sverige/Vilhelmina v.33. För mer information ring Björn 070-5806666.

Tomt i hundgården

Nu har alla valparna kommit till sina rätta ägare och det känns rätt tomt i hundgården utan dessa små. Det har varit fantastiskt kul att träffa alla trevliga jägare och hundmänniskor med familjer och både jag och Nils är övertygade om att valparna kommit till fina hem. Även om man som uppfödare alltid är sugen på att behålla en valp ur just ”den här kombinationen” var vi tvungna att inse att med två unghundar att jaga in till hösten samt allt annat vi har för oss skulle vi inte kunna ge en valp riktigt den tid den förtjänar just nu. Som tur är har svärfar Björn tagit en hanhundsvalp, Harry, som vi får följa på nära håll. Björn har haft många gråhundar och även andra älghundsraser men sedan Klövkampens Stalo kom i jaktlaget har han fått upp ögonen på vad en jämthund kan prestera. Det ska bli otroligt spännande att se vad det blir av denna kull och vi önskar stort lycka till, till alla våra valpköpare!

En ny värld

I förra fredagen öppnade vi upp luckan för valparna. Nu tyckte vi att de var stora nog för att upptäcka världen utanför. Vilda var rätt lustig faktiskt, hon försökte till en början att putta tillbaka valparna men sen insåg det hopplösa i det. För ingenting kunde stoppa dessa busar även om de först blev bländade av allt vitt.

Det är faktiskt riktigt bra att ha hundvalparna i ett hundhus så de k an gå själva ut och in som de vill. De lär sig snabbt att det blir mycket trevligare om man gör sina behov utomhus och detta gör i sin tur att det är lättare att få dem rumsrena. Och man ser ju att  de trivs när de får vara ute och härja!

 Söliga av vällingen och bländade av solen tittar valparna nyfiket ut för första gången.

Men de fann sig snabbt!

Speciellt när man kastar åt dem något gott. Denna älgskank var helt ren på mindre än en timme. Denna lilla tik tittar nyfiket på Klara och Sofie som håller på att klättra på hundbordet.

Socialträning för stora och små. Det är viktigt att valparna får mycket kontakt med människor. Klara och Sofie är väldigt snälla med valparna. Men om Sofie drattar omkull brukar hon få hela valphögen över sig.

Eftersom dessa små är blivande älghundar börjar präglingen tidigt. De ska känna igen lukten av älg och förknippa den med något positivt och spännande!

I Klövkamparnas rike

I höstas besökte jaktreportern Calle Bredberg jaktlaget jag jagar i. Resultatet kan ni läsa i nästa nummer av Jaktjournalen och i reportaget finns jag nog med på ett hörn. Så håll utkik! Numret finns i handeln 15/4 och några dagar tidigare hos den som är prenumerant.

Foto: Calle Bredberg

Vardagsnöje

Så gott som varje dag går vi en promenad och nu när det äntligen är tillräckligt med snö på backen är det på detta sätt vi tar oss ut. Perfekt för mig som slipper styra en bångstyrig tvillingvagn i snön och perfekt för Stalo som får bra träning. Han drar så pass att jag får gå i skaplig takt för att hänga med, det är bra med en stark hanhund i familjen. Pia är för ung för att dra ett sånt här lass och Vilda som är parad vill jag inte anstränga för mycket.

Ungarna älskar att åka pulka på det här viset! De tycker att det är jättekul. Jag har kopplat ett vanligt koppel till selen så att Stalo inte ska kunna dra iväg med barnen om han får se nått spännande.

Nils jakthöst

Efter lite övertalning har Nils blivit allt flitigare med kameran och vi tänkte bjuda på ett axplock av bilder från hans höst. Antal jaktdagar räknar vi inte men det har blivit en hel del för oss bägge två. Nils har skjutit tretton älgar varav tio på ståndskall och haft många fina dagar i skogen. Han jagar mestadels med Stalo och jag med Vilda. Men det händer att vi lånar ”varandras” hundar också, vi har dem ju gemensamt.

Egentligen kan jag tycka att det är lite tråkigt att det inte är Nils själv som skriver detta inlägg, men eftersom han skyr allt som har med datorer att göra (utom möjligtvis blocket då) blir det jag som får skriva det istället. Alla foton nedan har Nils tagit och lite smickrande tycker jag att det är att han sade till mig: ”jag försökte tänka som du, Sara” när han tog dem.

Klövkampens Vilda. Det är skjutet sex älgar för henne i höst och hon har även tagit 1:a pris på jaktprov.

Härlig morgon.

Vilda begraver tänderna i en älgkviga som Nils sköt på ståndskall för henne i tät och risig terräng.

Stalo tar igen sig efter en sökrunda. Fjorton älgar fällda åt honom i höst varav tretton på ståndskall.

Jaktdagen blir lite extra spännande när man vet att det finns oxar i närheten.

En älg på väg ur marken.

Dimma i sänkorna.

Under brunstuppehållet var Nils och mina svågrar några dagar i stugan.

Nils hamnade också på bild bredvid en mäktig gammal tall.

Att sitta vid en sådan tjäreld är ren livsnjutning!

Gusjöns Kampa (Pia-Pia)

Vacker morgon.

Stalo och en fin älgko.

Ekipaget. Nils är väldigt nöjd med banden på hjulingen.

Om man tittar lite extra så ser man Vilda simma där ute. Efter att ha skällt på en älg på en liten holme som Nils sköt på långt håll.

En jättelik asp.

Ko och kalv dras fram. Skjutna av Nils efter ett bra jobb av Stalo.

Något suddig bild på Vilda.

Nils bror Olle fick skjuta denna fina oxe på gångstånd för Stalo. Den enda älgen som inte blev skjuten på stånd för honom denna höst.

Stalo spanar ut över jaktmarken, redo för en ny dag i skogen.

Vissa jaktdagar

Vissa jaktdagar minns man mer än andra. Förra söndagen var det riktigt kallt när jag steg upp på morgonen och gjorde i ordning jaktsäcken. Minus elva grader visade termometern och det riktigt bet i kinderna när jag klev ut genom dörren. Men så är det med jakt, det går liksom inte att hålla sig hemma även om stugvärmen känns lockande. På förmiddagen hände inget särskilt. Jag gick ensam med Vilda i ett stort område, där två postare var utplacerade i utkanten. Trots att Vilda gjorde några större söksvängar hittade hon ingen älg. Jag såg heller inga färska älgspår i de frusna markerna. Men det var fantastiskt vackert. Solen och kylan medförde att skog och myrar glittrade som av kristall.

Jag hade nästan gått färdigt och meddelande en av passarna att jag var i närheten och att läget var lugnt. Vi hann knappt prata färdigt förrän Vilda började skälla ungefär 300 meter ifrån mig. Jag hörde hur det slog i älghornen och hur det brakade i skogen när älgtjuren tog till flykten. Trots att vinden var bra stod det inte utan drog sig i riktning ifrån mig i sakta gångstånd. Efter ungefär en kilometer blev det stånd en stund för att sedan bli gångstånd igen. Vid det laget verkade det som om Vilda och älgen var på väg ut ur marken. Men så såg jag på pejlen att det vinklade av och for i riktning rakt mot pass 14. Vilda skällde hela tiden och jag väntade bara på smällen. Och lättnaden och glädjen var stor när det sen ekade ett skott i skogen! Anna-Stina meddelade att hon skjutit och när jag kom dit var det bara att ta av mössan och gratulera. En riktigt fin oxe var det med nitton taggar. Vi meddelande resten av laget att en pinntjur var i backen -och gissa om de blev förvånade och glada när de kom och fick se vad det var.
                     Vilda var riktigt nöjd! Det är lyckat när hunden gör sitt och får utdelning!

                                           Lugga lite hår måste hunden få göra.

          Skytten Anna-Stina, Vilda och älgen. Jag tycker att det vara alldeles extra kul att det             var Anna-Stina som fick skjuta! Som hundförare beundrar jag alla duktiga                             passkyttar, som dag ut och dag in i väder och oväder sitter och tålmodigt väntar att             något ska hända.

Hamiltonplaketten 2013

Klövkampens Kennel har tilldelats Hamiltonplaketten 2013. Det är en utmärkelse som delas ut vartannat år av SKK och det var 50 år sedan en jämthundskennel senast fick den. Stort grattis till pappa, Per-Erik Persson, för en framgångsrik uppfödning som jag har förmånen att vara delägare i. Stort tack till alla valpköpare som går utställningar och startar sina Klövkampare på jaktprov! Tack till Älghundklubben för nomineringen! Historiskt sett är det endast två jämthundsuppfödare som fått plaketten; nämligen Erik Arvidsson, Jämtälgens Kennel och Arne Bromèe, Jämtens Kennel. Och nu Klövkampens Kennel.