Extreme Huntress Competition

Den skickliga och erfarna jägarinnan Erika Bergmark har blivit nominerad som en av 20 finalister från hela världen i tävlingen Extreme Huntress Competition. Där 6 finalister kommer att tävla och göra jaktprogram för NBC-sports i Texas/USA i Juli. Erika skriver att hon tycker att det hade varit kul och en stor ära att få representera Sverige. Och visst vill vi att hon ska få göra det!

Gå in på och rösta på Erika på http://www.extremehuntress.com/vote/ och scrolla längst ner på sidan.  Erika är en av tjejerna som har svarat på jägarintervjun (ni kan läsa hennes svar här) och sedan dess har hon hunnit med att jaga både i Sydafrika och British Colombia. Nu ser vi till att hon är en av finalisterna eller hur!

Linda Svahn

Namn: Linda Svahn
Bor: Hudiksvall och Ljusdal
Familj: mamma, pappa och våra två jakthundar
Sysselsättning: jakt, fotografering och dans. Har nyligen startat en blogg som ni hittar här.
Hur skulle du beskriva dig själv?
Glad, sprallig och framåt.

När och varför började du jaga?
När jag var cirka sex år så var det ett stort strömavbrott som varade många dagar så jag och min mor och far flyttade tillfälligt in hos en god vän till familjen och bodde där pga. dom i stan intill våran by hade fått tillbaka strömmen men inte vi. Men på en lördag så skulle min mamma fara och jobba och min far skulle åka hem till byn där vi bor och jaga och då fick jag en ”muta” om jag följde med pappa så fick jag se på bolibompa hos mina grannar den kvällen för dom hade elverk och jag följde med fars gubben men satt på pass med en granne.  Från nu till idag så har jag gått i min fars fotspår, jag går Naturbruksutbildning i Ljusdal med inriktning JAKT och är enda tjejen i den klassen och mitt jaktintresse stiger bara mer och mer, man är som fångad.

Kan du förklara varför jakt är så fängslande?
De som har fastnat för jakten tror jag tycker att det är avslappnande, spännande och roligt på samma gång. Nu när jag jagar själv så är jag helspänd även om jag sitter på pass eller är hundförare, lika fridfullt och roligt ändå.

Vad/vilka är din favoritjakt respektive drömjakt?
Älgjakt står mig närmast hjärta, älgjakt med löshund, I LOVE IT ! Vi har två gråhundar hemma, ena är åtta år och den ena cirka två år. Det har skjutits älg för bägge två.  Drömjakten är nog å få åka till USA eller något och skjuta en riktigt stor älgoxe på ståndskall för min ungtik.

Vad har du i vapengarderoben?
En hagelbössa ( Beretta, halv auto..) och en Howa M 1500 kaliber 308.

Berätta om ditt bästa jaktminne (hittills).
Visst var det roligt och skjuta sin första älg som jag gjorde för cirka ett år sedan men när dom sköt för Rigåsens Riga, ungtiken jag och min far har så värmde det i hjärta. Nu hoppas jag bara på en bättre höst nästa år, att hon blir lugnare , är lite het.

Vad tycker du det innebär att vara en bra jägare?
Att ha en god etik och tänka på sig själv, dina jaktkamrater och hundar om man jagar med de.

Hur upplever du att det är att vara kvinna och jägare?
Jag anser inte att det är någon skillnad men jag vill så gärna ha in mer tjejer i jaktkretsen, de saknas. Visst jag får ibland dagligen pikar om mitt skog- och jaktintresse pga jag är kvinna men jag har sluta  bry mig, jag och alla andra kvinnor klarar all jakt precis lika bra som alla män.

Nämn tre saker som du inte skulle vilja vara utan i skogen.
Hund, bössa och gps:en

Mona Eriksson

Namn: Mona Eriksson
Bor: Tjärnliden (Norsjö kommun)
Familj: Man, tre pojkar och tre jakthundar.
Sysselsättning: Mammaledig just nu men jobbar annars på ett grusåkeri med administration och kör även lastbil och traktor ibland.

Hur skulle du beskriva dig själv?
Jag är lugn, glad och en social enstöring 🙂

När och varför började du jaga?
Jag tog jägarexamen och började jaga själv när jag var 18 år. Innan dess var jag många timmar i skogen med min pappa och jag höll dessutom på med tävlingsskytte när jag var yngre. Jaga var som inte någoting jag funderade över om jag skulle göra eller inte göra, det var ett självklart val. Det var spännande, fascinerande och alldeles underbart att vara i skog och mark och fokus låg just då på älgjakt vilket var det min pappa höll på med och dessutom hade vi älghundar hemma.

Kan du förklara varför jakt är så fängslande?
Skogen har en otrolig dragningskraft på mig, det är alltid lika fantastiskt och fascinerande att bara vara där. Jag gillar även att skjuta (inte bara på djur) och en lyckad jaktdag innebär inte alltid att något djur måste dö men det är klart att det ger ett visst adrenalinpåslag J Jag äter också nästan uteslutande viltkött förutom en korvbit då och då J Jakten för mig idag är dock allra mest för att se och uppleva våra hundar göra det de är gjorda för!

Vad/vilka är din favoritjakt respektive drömjakt?
Favoritjakt är jakt med trädskällare och drömjakt är en jaktresa till Afrika!

Vad har du i vapengarderoben?
Jag har en kombi (Antonio Zoli), en rysk sida-sida (Bajkal), en 6 PPC till toppfågeljakten, en 22:a samt en 222:a och snart en nygammal studsare.

Berätta om ditt bästa jaktminne (hittills).
Oj, det var svårt! Det finns så många! Starka minnen är alltid det första viltet av någon ny sort och det första viltet man får skjuta för unghunden. Men nu måste jag ju välja…hm…kanske när jag sköt min udda 14-taggare som det så fint heter. Detta var även den allra första älgen jag sköt och det är faktiskt lite extra adrenalin inblandat när det gäller högvilt. Det var ganska tidigt på älgjaktshösten och ganska tidigt på morgonen också. Jag satt på ett pass som bestod av några större stenar vid en gammal väg och med en stor färgsprakande myr som utsikt. Jag hade min lillebror Robin med mig som då var i 10-årsåldern, han satt på en ryggsäck bakom mig. Pappa som var hundförare hade ganska nyss släppt hunden och jag skulle precis ta en snus då jag sneglade efter  vägen och fick se en rätt stor tjur, kanske 100 meter ifrån mig, glida upp halvvägs från diket för att stanna upp och förmodligen vädra efter oss. Jag kastade snusdosan medan jag reste mig upp, siktade och sköt. Älgtjuren kastade genast tillbaka in i skogen, jag laddade om och försökte höra något förutom mina egna hjärtljud. Jag viskade sedan i radion att jag skjutit på en älgtjur och ganska snabbt sade passgrannen att han hört tjuren gå omkull i närheten av honom och att vår hund redan var där. Jag smög dit tillsammans med pappa hundförare och där låg tjuren, vilken lycka!

Vad tycker du det innebär att vara en bra jägare?
Att bara skjuta säkra skott, övningsskjuta så mycket som möjligt, sköta om vapnen, ta hand om viltet samt även ägna sig åt viltvård.

Hur upplever du att det är att vara kvinna och jägare?
När jag jagade i älgjaktlag var egentligen enda gången jag upplevde att det kunde vara lite negativt, flera skulle vara snälla genom att göra saker istället för mig vilket inte jag tyckte var nödvändigt och detta upplever jag även i mitt jobb ibland…Jag tycker för övrigt att det är förvånande lite kvinnliga jägare och vad är det egentligen för skillnad mellan att vara man eller kvinna och jägare?

Nämn tre saker som du inte skulle vilja vara utan i skogen.
Hundarna, bössan och kniven!

Läs mer om Mona och hennes jakter på hennes blogg och Träsklandets Kennel.

Miranda Frings

Namn:
Miranda Hendrika Frings
Bor:
Mitt i skogen i Högland, vid foten av Blaikfjällets Naturreservat ♥
Familj:
Sambon Per-Ola, sonen Aron, hundarna Wiggo & Thai samt 10 höns och en tupp.
Sysselsättning:
Förskollärare
Hur skulle du beskriva dig själv?
Envis, glad, ärlig, impulsiv och en livsnjutare

 

När och varför började du jaga?
Jag är född i Holland så jag hade inga erfarenheter av jakten alls. Hade i mina barndomsdagar sett en Irländsk Röd Setter som jag blev förälskad i och sa till mig själv att en sådan hund skall jag ha då jag blir stor. Att settern var en jakthund, visste jag inte då. Så då jag började att följa min sambo på älgjakt tyckte jag det var helt underbart att få vistas/bo i skogen på det viset. Första gången Per-Ola sköt en älg grät jag. Jag tyckte det var fruktansvärt! Sa bestämt, att jag aldrig skulle bli jägare, men så blev det inte, som tur är! Eftersom jag har jobbat inom lantbruk insåg jag fort att en älg hade det mycket bättre än kossan i ladugården och att äta kött från skogen var ett bättre val, då sonen kom till. Jag mjukstartade som jägare 1999 som postare. 2002 köpte jag min Irländare Wiggo och 2009 köpte jag Finsk Spetsen Thai som Ni kan läsa om i Jaktjournalen den 15:enovember 2011

Kan du förklara varför jakt är så fängslande?
Jag blir så rofylld i själen då jag går i skog och mark med hunden. Ögonen kan inte få nog av allt det vackra naturen har att erbjuda. Jag kan ibland känna hur rörd jag blir över att inte fler fattar hur underbart det är och att så många på min hemort är hemmablind. För mig är det inte skjutningen som fängslar, men samarbetet mellan mig, hunden och bytet samt hur naturen spelar en stor roll i hur jaktdagen skall bli/sluta.

 

Vad/vilka är din favoritjakt respektive drömjakt?
Trädskällarjakt är den absoluta favoriten. Att jaga med stående har också sitt charm, men det kräver mycket mera samarbete mellan hund och förare och det tar så lång tid innan man har en färdig jakthund. Att jaga med trädskällare är så olidligt spännande, att smyga in på sitt byte utan att bli sedd, oj, ni skall bara veta hur det känns! Drömjakt är nog att få resa till Mongolien och bo där ett år. Följa mongoler på varg- & björnjakt från hästrygg, det hade vore livet det!

Vad har du i vapengarderoben?
Merkel Drilling 6,5X55 12/70. Älgstudsaren lånar jag av gubben (=

 

Berätta om ditt bästa jaktminne (hittills)

Oj det finns många, men dom absolut finaste minnen är nog all tid som jag har vistas i skogen med Nisse Stry, så det är faktiskt inte då jag fällde ett byte. Nisse Stry var en gammal farbror i mitt jaktlag, som tyvärr ej längre finns på jorden. Han lärde mig så oerhört mycket om skogen och jakten. Han var getare redan vid sex årsålder och även jägare, så han kunde skogen ut och in. Då Nisse gick bort, tappade jag suget att jaga. Jag saknade honom så oerhört mycket, jakten blev sig som aldrig likt efter det att han försvann, för då han var med på älgjakten, hände det alltid nåt roligt och spännande. Han var en riktig gentleman i skogen. Jag skall nog inte sticka under stolen med att jag tyckte det var en otrolig fin upplevelse då jag fick skjuta 18-taggaren ifjol…..

 

Vad tycker du det innebär att vara en bra jägare?
Att spendera många timmar på skjutbanan så att man minimerar skadeskjutningar. Att träna/motionera/dressera sin jakthund årets alla dagar. Att respektera viltet. Att inte skjuta mera än det man behöver till eget bruk. Ta 1-2 fåglar ur en kull och gå vidare, rensa inte! En bra jägare kan låta bli att avlossa skott.

 

Hur upplever du att det är att vara kvinna och jägare?
Jag är ensam i min by som jagar och jag blev väldigt förvånad över hur en gammal farbror (den som jag nämnde i ett svar ovan, Nisse Stry) i mitt jaktlag blev så överlycklig över att jag ville jaga älg. Han blev så glad så då han slutade som jägare, fick jag ärva hans bössa! Sen fanns det väl dom som trodde att man var med på jakten för att vara husmor, men snart insåg dom att de får göra hushållsysslorna själva, precis som jag får ta ur älgen (= Sen kan jag ibland känna att mina ord väger mindre än mina manliga jaktkamrater, jag får jobba lite extra för att övertyga. Det sitter även långt inne hos några manliga jägare att gratta mig då jag har lyckats, men det tar jag som ett litet bevis på att jag har åstadkommit något positivt (=

Nämn tre saker som du inte skulle vilja vara utan i skogen.
Kniv, kompass, hunden

 

Läs mer om Miranda och hennes äventyr i skog och mark på hennes hemsida.

Erika Bergmark

 

Namn: Erika Bergmark
Ålder: 20
Bor: Vackerheden, utanför byn Fällfors några mil norr om Skellefteå.
Familj: Mamma, pappa och en yngre bror samt finnspetsen Raya och hamiltonstövaren Jalle.
Sysselsättning: Jobbar på Jakt & Trofé i Boliden, men har samtidigt påbörjat studier för att nästa år söka till Jägmästarutbildningen i Umeå.

Hur skulle du beskriva dig själv?
Är nog ganska glad och tycker det är roligt att lära nya saker. Allt som har med jakt, natur och viltforskning att göra är högintressant. När jag inte jagar gillar jag att träna hockey eller innebandy.

När och varför började du jaga?
När jag var liten brukade jag följa med pappa på harjakt ibland, men det egentliga jaktintresset tog fart när jag var 16 och började på en jaktinriktning vid Naturbruksgymnasiet i Burträsk. Familjen skaffade samtidigt en trädskällare och att smyga sig på viltet var något som gjorde att jag fastnade för jakten.

Kan du förklara varför jakt är så fängslande?
Jakt är så otroligt spännande och det är sällan jag känner sådan stor frihet och förväntan som när jag jagar. När jag går ut i skogen är det för att på något vis försöka överlista ett vilt, men jakten är mer än bara skottillfället. Förberedelser, saltstenar och viltåkrar, hundträning, spaning efter föryngringar en fin sommarkväll eller känna den härliga stämningen i jaktlaget hör också till. För mig är jakten inget intresse; skogen, djuren och naturen är mitt liv och jag mår fruktansvärt bra av att leva det livet. Jag har alltid något att göra, alltid något att lära, alltid något att längta till eller sträva efter.

Vad/vilka är din favoritjakt respektive drömjakt?
Jag jagar det mesta enligt jakttabellen, men trädskällarjakt är en fantastiskt rolig jaktform. Och jag måste säga att det vilar något heligt över mårdjakten, det finns ingenting som slår känslan av att en fin vinterdag spåra upp och skjuta en mård. Predatorjakt i övrigt och särskilt lockjakt på räv är också väldigt spännande.

Även om Norrland alltid kommer att vara ”hemma” så vill jag någon gång i livet göra en längre jaktresa, kanske någonstans i Nordamerika. Jag skulle vilja uppleva landskapet och några av alla de viltarter som finns där. Men att bara någonstans i södra Sverige och gå ut i natten med en ställande löshund i marker med gott om grävling vore roligt.

Vad har du i vapengarderoben?
Tikka Master 6.5×55, Swarovski Z6i 2-12×50.
Hagelbock Beretta 686 Special Kal.12
Kombi Blaser ES80 12/222, Leupold Vx-I 3-9×40

Berätta om ditt bästa jaktminne (hittills).
Det måste vara min och Rayas första mård. Jag hade ensam ägnat många och långa dagar i mårdspår en stor del av säsongen 2008 men motgångar kombinerat med liten erfarenhet gjorde att resultat uteblivit, och jag bar på en enorm frustration. ”Mårdjakt är frustrerande, det är därför man sysslar med det” hade min mycket erfarna jaktlärare berättat för mig. Han hade också upplyst mig om att det i genomsnitt tar 3 dagar för att skjuta en mård i Västerbotten. Jag trodde honom utan att blinka. Vid det här laget lät 3 dagar som en snabb mårdjakt i mina öron.

Jag fann ett nattfärskt spår tidigt på morgonen och med skidor och stavar i högsta hugg började jag spåra. Jag var inte ovan motgångar i mårdspår sedan tidigare och inte heller denna dag skulle visa sig bli något undantag. Efter över 6 timmars spårande växte plötsligt de fallande snöflingorna till sin dubbla storlek, och för varje flinga som nådde den vita marken tycktes det falla 100 till för den. Världen blev vit, otroligt vit. Jag insåg den väderkatastrof som höll på att inträffa framför mina ögon, och svor tyst för mig själv samtidigt som jag ökade tempot på skidorna och fäste blicken i spåret som blev allt svårare att se. Inom loppet av 45 minuter hade spåren helt suddats ut. Något personligt uppstod nu mellan mig och mården.

Att falla på mållinjen efter över en mils spårning i lös snö på grund av mer snö, kändes inte bra. Jag började allvarligt fundera på om vädergudarna var djurrättsaktivister när jag frustrerat fick lov styra kosan hemåt.

Men inget ont som inte för något gott med sig. Nästa dag bjöd på samma gråmulna väder men med ny snö och nya spår, och denna gång kunde jag spåra upp samma mård på bara några timmar. Mården hade tagit lega under en snötyngd mellanstor sten. Först såg inte den finska spetsen Raya någon anledning till att krypa ned i ett trångt hål, men efter att jag tagit ett stadigt grepp om henne och tryckt ned nosen ändrade hon snabbt sinnesstämning när hon fick vittring av mården! Den lilla röda hunden blev som i extas.

Detta var allvarets allvar. Jag var helt uppslukad i situationen när så mården plötsligt sprang upp framför mig till slut. Martes martes. Ett litet, vackert, brunt och fascinerande rovdjur som i snabb parsprång hoppade snett bort från mig. Ett rovdjur som i oräkneliga timmar, dagar och mil haft mig övertaget i månader. Men inte den här dagen! När den blixtsnabba mården dök upp gjorde jag det enda vad som fanns kvar att göra och hagelsmällen ekade över berget. Ögonblicket senare var lyckan total och jag minns det som den kanske bästa dagen i mitt liv.

Vad tycker du det innebär att vara en bra jägare?
En bra jägare är ansvarsfull, öppensinnad och har breda kunskaper om allt i skogen, såväl växtarter som olika djurarters ekologi och han/hon vet hur viltstammarna bör skötas långsiktigt. En god jägare känner sitt vapen och vet sina begränsningar samt tänker på sin egen och sina kamraters men även hundars säkerhet. Lång erfarenhet av olika jaktformer och insikt att man aldrig blir fullärd, samt en stor skopa förnuft kännetecknar också en bra jägare.

Hur upplever du att det är att vara kvinna och jägare?
Mycket positivt. Har även jobbat som säljare och vapenhandlare över ett år nu, och skulle nog vilja säga att minst 98 % av mina kunder mött mig med respekt och har de inte gjort det så kan det också kan ha berott på den yngre åldern. Det viktiga är hur som helst kunskap och att var ödmjuk inför det man inte vet, oavsett vilket kön man har.

Nämn tre saker som du inte skulle vilja vara utan i skogen.
Bössa, kniv och värmepåsar.

 

Ulrika Karlsson-Arne

Namn: Ulrika Karlsson-Arne
Bor: Fjugesta

Familj: Man och två barn      

Sysselsättning: Sändningsproducent på Sveriges Television

 

Hur skulle du beskriva dig själv?

Glad tjej med stort engagemang.

 

När och varför började du jaga?
Började för 10-11 år sen. Uppvuxen på landet, med skog o djur, men pga arbete i bla stockholm tog det ett tag innan jag började jaga på riktigt.

 

Kan du förklara varför jakt är så fängslande?
 Det är en underbar känsla att få sitta stilla i skogen o andas in frisk luft, njuta av djuren och sen spänningen när det skjuts. En slags yoga men på en skön och naturlig plats.

 

Vad/vilka är din favoritjakt respektive drömjakt?
 Jag gillar pyrsch och vakjakt då jag smyger ut själv. Drömjakt är fjällen, där har jag bara fiskat.

 

Vad har du i vapengarderoben?
En Remington 30-06 halvautomat, en hagelbock Merkel kal 12, ett kombivapen Merkel med kula 7-57 och hagel kal 12. Finns även en 22.a, 9.3:a och så luftgevär till barnen.

 

Berätta om ditt bästa jaktminne (hittills).

Det var när jag sköt min första gris, så spännande och skön känsla när den la sig direkt vid första skottet. Att kunna se om det är en kultingförande sugga eller inte, ha koll på årsgris o färger.. jag var något uppskruvad innan o ville absolut inte skjuta fel.

 

Vad tycker du det innebär att vara en bra jägare?

Att se till helheten, djur o natur hänger ihop och vi måste vårda det. Träna sig i skytte och ha god kännedom om arten man jagar.

 

Hur upplever du att det är att vara kvinna och jägare?

Där jag jagar är alla jägare oavsett man eller kvinna men såklart finns det fortfarande okunskap i vårt samhälle.

 

Nämn tre saker som du inte skulle vilja vara utan i skogen.

Vapen, kniv och iphone 🙂

 

Caroline Hansson

Namn: Caroline Hansson
Bor: Åsele
Familj: Sambo och en dotter Elvina. Några jämthundar och en finsk lapphund
Sysselsättning: Mammaledig

Hur skulle du beskriva dig själv?
Glad och snäll bryr mig mer om andra än om mig själv men väldigt envis. Tycker om hundar och tillbringa mycket tid med dom!

När och varför började du jaga?
När minns ja inte. Jag är född mitt i älgjakten, min mor har alltid jagat sen jag var liten. Jag följde henne så ofta jag fick, tjatade väldigt mycket så hon va nog rätt less på mig för vem vill ha med en snorunge ut i skogen som inte ens kan va tyst? Varför jag började är för att jag tyckte de var väldigt rogivande att få vara ute i skogen och sedan är nog hundskall det bästa som finns, man glömmer tid och rum när man är ute!

Kan du förklara varför jakt är så fängslande?
Man får vara ute och bara njuta av den fina natur som finns. Höra hunden skälla. Gå där och kanske stöta på en och annan svamp som åker ner i fickan. Samt att få ta del av andra upplevelser som händer i naturen.

Vad/vilka är din favoritjakt respektive drömjakt?
Min favoritjakt är älgjakt med löshund. Drömjakt skulle väl vara att få skjuta en björn någon gång i sitt liv. Har än så länge bara fått se ett fåtal men dock inte under jakt.

Vad har du i vapengarderoben?
Har en Blaser professional r93 med två pipor en 30,06 och en 6,5×55.

Berätta om ditt bästa jaktminne (hittills).
Mitt bästa jakt minne var nog på min 18 år dag. Jag släppte en tik och började gå och efter ett tag så började hon skälla. Stånd i upptaget så jag tänkte hon skulle få skälla ett tag så jag tog mig ingen brådska att gå dit. Det var väldigt fint väder och de ekade i bergen! När jag väl kom fram insåg jag att de stod jävligt till mitt i en plantering så jag tänkte att de här kommer aldrig att gå. Kröp närmare och kom precis i ett slag där man såg lite.  Fick tillslut syn på hunden, hon kom förbi så hon hade full koll på vart jag var. Eftersom att jag inte ville flytta på mig för att jag va rädd att stöta älgen väntade jag på att älgen skulle visa sig. Tillslut klev det fram en kalv och självklart small det.  Bättre  födelsedagspresent än så kan man inte få!

Vad tycker du det innebär att vara en bra jägare?
Att man vårdar älgstammen och inte skjuter allt man ser. Vårdar naturen så den behålls lika fin som den är. Att man även tänker på hundarna när de börjar bli is och snö så att dom inte skadar sig.

Hur upplever du att det är att vara kvinna och jägare?
I vårat jaktlag är de ganska många som är kvinnor så där märker jag inte så stor skillnad. Vi hjälps åt allihopa med att ta ur och ta fram älgarna. Men om man ser till min ålder överlag, är det nog väldigt ovanligt. Många slänger ur sig: ”Jagar du älg? Vad ska de va nödvändigt för?”.

Nämn tre saker som du inte skulle vilja vara utan i skogen.
Bössa, hund och kniv.

Caroline Jonsson

Namn: Caroline Jonsson
Bor: Just nu i Stockholm och I Bodbyn utanför Umeå
Familj: Sambon Tim och jämthunden Sally
Sysselsättning: Guldsmed

Hur skulle du beskriva dig själv?
Glad, snäll och väldigt envis. Driftig och passionerad när det gäller mina intressen och mitt yrke. Lite hundtokig är jag också 🙂

När och varför började du jaga?
Jag började följa med min pappa i älgskogen som 10 åring och på den vägen är det. Då gällde det jakt med löshund och intresset för den typen av jakt har bara vuxit sig större och större. Mycket på grund av mitt stora hundintresse

Kan du förklara varför jakt är så fängslande?
För mig handlar det mycket om att kunna koppla bort resten av världen. Att jaga är något väldigt grundläggande för mig på något sätt, det gäller att vara väldigt närvarande vilket är avkopplande. Men sen är det så mycket runtomkring som också spelar roll. Det sociala med jaktkamrater osv.

Vad/vilka är din favoritjakt respektive drömjakt?
Det bästa jag vet är att jaga älg med löshund och då är det jämthund som gäller. Gärna på större områden med så få människor på skogen som möjligt. Samspelet med hundarna är det bästa jag vet.
Drömmen är att i framtiden få möjlighet att fälla en björn efter ett fint hundarbete.

Vad har du i vapengarderoben?
Pinsamt nog har jag bara en Husqvarna 6,5 i skåpet. Men det är ju ett vapen som jag har haft väldigt länge och kan utan och innan. Sparar och sparar för att köpa drömstutsaren.

Berätta om ditt bästa jaktminne
Det var nog i höstas (2010). Då jag fick skjuta en 18 taggare för en unghund under injagning. Allt var så perfekt. Hunden hade gjort ett riktigt kanonjobb och jag fick möjlighet att komma in på ståndet. Och fick då se kronan och tänkte att den här möjligheten kommer inte att komma så många gånger i livet. Så jag tänkte: Nu gäller det! Första skottet tog perfekt och tjuren skottmarkerade så kraftigt att jag höll igen och behövde bara bara vänta till han la sig ner en liten bit därifrån. Underbart!

Vad tycker du det innebär att vara en bra jägare?
Att ha respekt för viltet och naturen. Jag har tyvärr mött många som verkar ha som enda mål med jakten att fylla sin frysbox, dom skjuter på allt som rör sig och resultat verkar vara det enda som betyder nåt. Jag tror på att man framförallt ska förvalta inte dränera ur naturens resurser. Jagar man med hund är det viktigt att kunna läsa sin hund. Har man tex lyckats med en injagning av en hund innebär ju inte det att man kan förvänta sig att nästa individ kan jagas in på samma sätt. Motgångar är nog så viktiga när det gäller jakten, det är väl då man lär sig. Tålamod är nog också en viktig egenskap.

Hur upplever du det att vara kvinna och jägare?
I det stora hela upplever jag det som positivt. Sedan känns det som om vi blir fler och fler tjejer som jagar. Sedan är det så att i dom jaktlag som jag har jagat som gäst har jag upplevt att det har varit trevligast och mest avspänd stämning i de lag som haft en blandad kompott av åldrar, kvinnor och män.

Nämn tre saker som du inte skulle vara utan i skogen.
Kniv, bössa och hund

Hanna Holmberg

Namn: Hanna Holmberg
Bor: Skansnäs Sorsele vid foten av Vindelfjällens Naturreservat
Familj: Man, en son på knappa året, två vorsthrar och en jämthund
Sysselsättning: Mammaledig lärare

Hur skulle du beskriva dig själv?
Positiv och naturintresserad fjällälskare som gärna fäller fågel framför hunden. Jag tycker om att möta olika människor, platser och situationer så länge jag får återvända till min familj och hemmets lugna vrå.

När och varför började du jaga?
Jakten introducerades tidigt via min pappa där jag fick följa med på främst älgjakt med löshund. När jag sedan i vuxen ålder skulle köpa min första hund valde jag en stående fågelhund, en vorsteh, utan att egentligen provat jaktformen. Jag ville jobba med hund och ägna mig åt en fri och rörlig jaktform, gärna på fjället. Valet var solklart.

Kan du förklara varför jakt är så fängslande?
För mig är det en helhetsupplevelse. Det är en optimal blandning av spänning, samarbete med hund, motion och storslagen natur.

Vad/vilka är din favoritjakt respektive drömjakt?
Jakt över stående fågelhund på fågelrika fjällmarker klädda i färgsprakande höstskrud.

Vad har du i vapengarderoben?
Hagelbössa Merkel 8 kaliber 12

Berätta om ditt bästa jaktminne (hittills).
Än så länge är det hösten 2007 när min första korthåriga vorsteh efter mycket träning började fungera på fågel.  Jag gjorde min debut som ”riktig” jägare efter att ha avlagt jägarexamens praktiska prov. Teorin hade jag sedan många år tillbaka. Vädret var perfekt, fågeltillgången god och situation efter situation gjorde upplevelsen total.

Vad tycker du det innebär att vara en bra jägare?
En bra jägare visar hänsyn och respekt till människor, djur och natur. En bra jägare tänker kvalitet före kvantitet, dvs inget skjutande bara för skjutandets skull. En bra jägare har insett att ena jaktdagen är inte den andra lik.

Hur upplever du att det är att vara kvinna och jägare?
De flesta gånger är det en klar fördel att tillhöra en minoritet. Däremot är det inte alltid så självklart med jaktkompisar. En tjej i grabbgänget gör det inte längre lika ”grabbigt”. Bland fågeljägarna så finns det dock relativt gott om kvinnliga jägare.

Nämn tre saker som du inte skulle vilja vara utan i skogen.
Tändstickor, matsäck och bra kläder

Läs mer om Hanna på hennes hemsida

Monica Högdahl

Namn: Monica Högdahl
Bor: Hassela i norra Hälsingland
Familj: min man Micke och sönerna Andreas o Alexander
Sysselsättning: Har hand om ekonomin  på ortens fanérfabrik

Hur skulle du beskriva dig själv?
Noggrann. Humoristisk. Impulsiv. Har dåligt tålamod. Är en typiskt lantis som får stressymptom i städer, älskar att vara ute i naturen, springa, promenera, plocka bär och svamp eller bara gå till en vacker plats och fika. Tycker om att bada, så och skörda i trädgårdslandet (rensningen är däremot trist) och kopplar gärna av med en bok eller korsord/sudoku. Försöker att träna och hålla igång, längtar efter att bli riktigt slutkörd och känna blodsmak i munnen (verkar inte klokt, jag vet). Gillar att dansa och umgås med vänner emellanåt men trivs mycket bra med att bara vara hemma och skrota.

När och varför började du jaga?
Har levt med jakt och natur sedan jag föddes, då min far var en skogens man, Var med honom i skogen under hela barndomen och trodde det var helt normalt att pappor visste vilka fåglar som sjöng, vad växterna hette och om de gick att äta samt kunde spåra de flesta djur oavsett markförhållanden. Insåg när jag blev äldre att han var unik i detta avseende och att jag haft en fantastisk läromästare. Kan reta mig nu att jag, i min enfald  inte begrep att ta in mera av den kunskapen. Började i ett älgjaktslag 1993 och jagar nu älg både här i trakten och uppe i Lappland. Varför? Ja det är ju fantastiskt spännande, i korta stunder i och för sig, men vägen till dessa stunder är inte tokiga de heller.

Kan du förklara varför jakt är så fängslande?
Det är det oförutsägbara tror jag. Det blir sällan, eller snarare aldrig,  som man tror när man stryker kopplet av hunden på morgonen. Sen är det de stunderna av spänning som man får en kick av. När man smyger på ett stånd eller står och hör hur det knakar när älgarna närmar sig.

Vad/vilka är din favoritjakt respektive drömjakt?
Jakt med löshund, på fågel eller älg är mina favoriter.  Toppfågel-jakten är också trevlig men jag tror att det är mera en terapi för mig. Skulle jag ha lika dålig utdelning på annan jakt skulle jag nog fundera på att lägga av (!) Min dröm är att i framtiden ha både en älghund och en fågelhund samt en massa tid hela hösten för att hinna jaga med båda.

Vad har du i vapengarderoben?
Husqvarna  8×57, Sako 6,5, Sako .222 och en Merkel8 20 kal.

Berätta om ditt bästa jaktminne (hittills).
Det var nog för ett par år sedan uppe i Lappland när vi på vår jaktmark fick in en skadskjuten älg som grannlaget hade spårat fram till en väg och ville att vi skulle ta över. De hade markerat vid vägkanten och vi for dit, stod på näsan en stund och studerade spåret.Vi hittade inget blod, men hoppades ändå att det var rätt älg som de spårat dit fram. Vi postade om våra passare och det blev jag som fick uppdraget att spåra med vår gråhund Gollum.

Till saken hör att vi inte har lyckats helt i våra uppfostringsförsök när det gäller att gå i koppel. Han drar ganska redigt i vanliga fall och efter en skadskjuten älg är det naturligtvis ännu värre. Man får liksom bara sätta fast allt som går, och hänga med. Och för all del se till att inte bössan slår på tvären mellan några träd för då riskerar man wiplashskador. Ett säkert tecken på att älgen är skadad är att Gollum ˆgrymtarˆ som en gris.
    Javäl,  när passarna meddelat att de kommit på plats och jag gjort de nödvändiga åtgärderna av min och Gollums utrustning tog vi oss an spåret… Det var ingen tvekan om att det var rätt älg. ˆGolle-grisˆ började nästan genast ge de karakteristiska ljuden ifrån sig och jag fick fullt upp med att bara  hänga med. Jag gav upp alla försök till kontroll av spår, letning av blod osv. Det var att se till att inte fastna med kopplet samtidigt som jag höll ögonen öppna framåt och försöka ha en hum om vart man var på väg(!) Efter en bra stunds sick-sackande genom en risig och blöt terräng,  och efter två tappt med ringningar som följd var jag helt borta orienteringsmässigt.

Jag såg att vi närmade oss en myrkant så jag försökte lugna Gollum och göra mig förberedd ifall jag skulle få syn på älgen på lite längre avstånd ute på myren. Då plötsligt knäppte det till och älgen reser sig upp bara ett tiotal meter framför oss och försvann i nästa sekund. Jag insåg att älgen var nog inte så frisk då han legat kvar så länge fastän vi måste ha hörts lång väg genom skogen, så jag fick av Gollum kopplet och han drog iväg.
    Det blev alldeles tyst i någon minut, jag tyckte det kändes som en evighet och många tankar hann snurra runt i mitt huvud, kanske jag gjort ett misstag med att släppa lös hunden? Men plötsligt hördes Gollums taktfasta skällande och jag tog några djupa andetag för att försöka få ner pulsen. Jag smög fram efter myrkanten och såg plötsligt hornen på älgen, ovanför en sten,  efter några steg till såg jag även bogen, jag lade an och siktade, sneglade och såg var Gollum befann sig och så sköt jag. Älgen gjorde en sista piruett och försvann ned bakom stenen, en klöv kom upp i synhåll och jag sprang fram och konstaterade att det var över. Hittade flera skador på älgen och konstaterade att det var helt rätt älg.

Tack vare mina jaktkamrater fick jag också snart reda på var jag befann mig rent geografiskt (detta var alltså innan Garmin kom in i min värld J )  och vi kunde meddela grannlaget att det gått bra. Detta var kanske inte det allra mest spännande  jaktminnet, det är ju alltid roligare om man får jaga friska älgar, men det var en av de stunder då man verkligen inser vikten av att man har en bra hund och att man är bra dåligt rustad utan de fyrfota vännerna.

Vad tycker du det innebär att vara en bra jägare?
Att man tar hänsyn till naturen och viltet, inte utsätter andra, vare sig människor eller djur för fara eller det skjutbara viltet för onödigt lidande. Sedan är det att vara ute och lära sig, man kan alltid bli bättre.

Hur upplever du att det är att vara kvinna och jägare?
Tycker inte det är någon större reaktion längre över kvinnliga jägare, en kille som virkar eller knypplar möter nog fler höjda ögonbryn. Det är roligt att man träffar fler kvinnor med samma intresse nu för tiden. Det bästa med att vara kvinna och jägare är att min man och jag då har samma fritidssysselsättning! Det som kan vara lite trist är att älgarna är så tunga J.

Nämn tre saker som du inte skulle vilja vara utan i skogen.
Kompass, kniv, tändstickor.

Anna Edvall

Anna Edvall är inte bara en hängiven jägare utan det var även hon som höll i kursen när jag tog jägarexamen för många herrans år sedan. Titta gärna in på hennes blogg, där visar hon bland annat upp en guldmedalj från OS -gissa vem som rår om den! 🙂

Namn: Anna Edvall
Bor: Storuman
Familj: Göran, 4 barn och 4 hundar
Sysselsättning: Delägare i Linjalen, en liten reklambyrå.

Hur skulle du beskriva dig själv?
Alldeles helt vanlig människa som gärna rör på mig på fritiden, då jag har ett stillasittande jobb. TV är tråkigt förutom Sporten. Bor helst ”på landet” men besöker gärna storstan.

När och varför började du jaga?
Jag är från Risbäck i Dorotea kommun. Jag är uppväxt med jakten som ett naturligt inslag i livet. Jag har skjutit luftgevär sedan jag var liten, följt med ut i skogen, jagat med släktingar o s v. Så jaga det var väl bara något man gjorde.

Kan du förklara varför jakt är så fängslande?
I början var det mest adrenalinet och spänningen. Men nu är det mer samarbetet med min hund som gör att jaktupplevelsen förstärks.

Vad/vilka är din favoritjakt respektive drömjakt?
Jag jagar helst med stående fågelhund på en höstfjäll eller vårvintern. Drömjakten är att få flyga ut med helikopter till ett fjäll där riporna finns i varje buske.

Vad har du i vapengarderoben?
En hagelbössa och en 6.5:a, samt en startpistol till hundträning.. 

Berätta om ditt bästa jaktminne (hittills).
Det måste vara när min pointertik skulle jagas in. Då flög jag och en kompis ut i fjällen, tältade och jagade i fyra dagar. Min hund hade flera fina fågelsituationer och kunde sedan på jaktprov ta flera priser.

Vad tycker du det innebär att vara en bra jägare?
Att ta hand om och äta det man skjuter. Att visa hänsyn genom att inte skjuta på allt utan bara det man själv behöver.

Hur upplever du att det är att vara kvinna och jägare?
Inget märkvärdigt alls. Man har ju fördelar genom att få fina pass på älgjakten, man slipper bära tyngsta säcken o s v.

Nämn tre saker som du inte skulle vilja vara utan i skogen.
Hunden, kompassen och kexchokladen.

Eva Fredholm

Namn:”Eva”-Jeanette Fredholm
Ålder: 26 år (född 1983)
Bor: I byn Berg utanför Borlänge
Familj: Sambo med Rikard (som inte jagar…än så länge!!) Hunden Krut, blandras tax,drever och beagle.
Sysselsättning: Skiftgående lagerarbetare på SATEBA samt anställd i jaktbutiken Gustafs Jakt och Fiske.

Hur skulle du beskriva dig själv?
En positiv jakttokig tjej som försöker hinna med så mycket tid som möjligt i skogen. Jagar oftast rådjur, hare och räv med egna hunden men utnyttjar också jakttiden efter rådjursjakten till bla. vakjat på räv, bäverjakt, vildsvinsjakt, älgjakt på hösten (är jaktledare) och all annan jakt jag får tillfälle till, är alltid nyfiken på nya jaktupplevelser. Har genom JAQT Gävle-Dala jagat bla. fågel med trädskällare.

När o varför började du jaga?
Tog min jägarexamen 2001. Men har alltid följt mina morbröder och andra nära som jagat på alla olika slags jakter men som liten var det främst älgjakten som jag började följa med på.

Varför är tycker du jakten så fängslande? 
Spänningen i ögonblicket när drevet närmar sig och du vet att när som helst kan drevdjuret dyka upp i ditt pass eller i annat fall tillfället när väntan är över och viltet går i pass. Insikten om att du aldrig kan styra jaktens utgång då varje jaktdag ger något nytt! Sen är det skönt att komma ut i skogen, få koppla av och endast koncentrera sig på jakten som sker här och nu.

Vad är din favorit- respektive drömjakt? 
Är intresserad av många jaktformer och alla har sin tjusning. Men favoritjakten måste sägas vara jakt med drivande hund och drömjakten kan vara en antilopjakt någonstans i Afrika. Just för den stora skillnaden i natur och jaktsätt.

Vad har du i vapengarderoben? 
Husqvarna   kal. 9,3×57 (eget pågående bygge)
Remington 7 kal. 308 Win.
Weirauch HW66 kal. 22 Hornet
Voere kombi kal. 12 – 222 Rem
Beretta 301 halvautomat kal.12
Simson o Suhl kal. 16
Krico kal. 22 long  (målskjutning)

Berätta om ditt bästa jaktminne (hittills) 
Måste välja natten när jag sköt min första räv. Det var bland de första nätterna jag satt själv i våran vak-koja. Snön låg fint och molnen låg lågt så ljuset från staden lyste upp natten. Efter några timmars stirrande på alla buskar och grästuvor i och kring hagen kommer så plötsligt en skugga glidandes från åkervägen och in i hagen. ÄNTLIGEN är första tanken…sen börjar hjärtat dunka, lite närmare bara. Osäkrar bössan och tycker att det låter som att jag knäcker en kvist. Men räven kommer närmare och jag fångar upp bogen med ett darrande hårkors och kramar avtryckaren. Smällen hör jag knappt men mynningsflamman förblindar mig de första sekunderna. -Vart är den, bommade jag!? Efter att ögonen åter vänt sig vid mörkret ser jag räven ligger en bit från åteln just där som jag sköt den. Glädjen över att lyckats ”överlista” min första räv kommer, spänningen släpper och från den stunden är jag fast för vakjakt på räv under vinternätter. Som minne sitter skinnet här hemma på väggen bredvid datorn. Även andra jakttillfällen har etsat sig fast….men om jag skall berätta alla dom här, då räcker inte denna sida till….

Vad tycker du utmärker en bra jägare?
Respekten för viltet och att lära känna viltarten du jagar för att kunna ”överlista” djuret.
Vetskapen att du aldrig är fullärd, det händer ofta något nytt i skogen, andra kanske har upplevt situationen innan dig och har kunskapen om en väg till lösningen av ”problemet”. Praktiskt sett är en bra jägare den som kan läsa naturen och se var drevet/jakten kommer att gå och sedan ta sig dit i tid för att hinna komma i pass. Den som lärt sig allt detta ser jag upp till och kallar ”riktig” jägare.

Hur upplever du det att vara kvinna och jaga?
Har aldrig upplevt och ser inte några nackdelar med att vara kvinna och jaga. Mer nyfikenhet och vilja att lära ut jakten. Jag tror också att kvinnor har en fördel i att lättare kunna lyssna och tillvarata den information som ges. Vi behöver aldrig leva upp till den machokultur som jag tror vissa grabbar som börjar jaga kan behöva ”bevisa”.

Inte heller inom mitt yrke som vapenhandlare ser jag några negativa sidor med att vara kvinna, mer fördelar då kunderna verkligen lyssnar på det du säger.

Tre saker du inte vill vara utan i skogen
Bössan, Hunden och Kniven. Sen löser sig allt!

Louise Håkansson

Namn: Anna Carolina Louise Håkansson
Ålder: 24år,  2 dec 1985
Bor: På Egen liten gård ,Mörkaveka ca 2,5 mil NO från Halmstad, halland
Familj: Mor och Far 4 syskon 3 hundar 1 pojkvän
Sysselsättning: Projektledare/ arbetsledare på ett rörföretag i Hlamstad

Hur skulle du beskriva dig själv?
Glad nästan jämt, disiplinerad, ganska omtänksam

När och varför började du jaga?
När jag var 14…10 år sen nu. För att det var ganska naturligt. Alla i min familj utom mellanbror har jägarexamen samt att hela släkten jagar. Var väl med på första älgjakten som beskådare vid fem årsålder. 

Kan du förklara varför jakt är så fängslande?
Ja för det första älskar jag skog och mark bara gå tänka på ingenting alls,speciellt i mitt jobb som man har tusen trådar att reda ut,det blir som att rensa hjärnan. Har du då hunn vid din sida och geväret i hand så blir det dessutom spännande. Vad kommer hända idag?? kommer vi lyckas?? många gånger kommer man hem och har ingenting med sig och andra gånger kommer man hem med ett stort leende.

Att släppa hunden och vänta på upptag som plötsligt kommer, och plötsligt går emot dig och du börja höra djuret. kommer det inom håll? är det rätt djur? och den tiodels sekund eller minuter detta tar då hjärtat pumpar på som ett ånglok tills du i huvudet bestämmer dig och trycker av. allt tyst efter skott då kommer ovissheten i en liten stund..hur gick det där… det gick då kommer värmen och glädjen och denna känsla inträffar varje gång, därför är det fängslande.

Vad/vilka är din favoritjakt respektive drömjakt?

Jag älskar drevjakt med hund speciellt klövvilt … men en klar favorit är en bra rävhund som driver en bra buktande räv kanske får avsluta det hela med att spränga räven.

 

mina drömjakter är många men Ibex i Kazakstan hade ju inte varit fel, björn,varg och vildsvin i ryssland, Afrika (varje jägares dröm), Björn, moose och elk i Nordamerika.

nä jag kan inte bestämma mig.

Vad har du i vapengarderoben?

1 tikka 612 S kal.12 med tillhörande

kombi pipa kal.12 X 7×57 leupold 1×4 25 

1 sauer classic 6,5×55 med ett Ziess 3×12 56 jagas på drev med öppna riktmedel blaser original.

1 remington five 22 lr för övning och skator=)

1 husqvarna 1600 30-06

Berätta om ditt bästa jaktminne (hittills).

 Har rätt många där med men det måste nästan vara när jag skjöt varg i Estland.

Jag bokade en resa själv för ingen var sugen på att följa med. Kom med i ett resesällskap med 5 gubbar varav yngst 35 och dessutom var de från kalmar. Jag fann mig snabbt tillrätta och blev behandlad som en prinsessa både av värdfolket samt dessa coolingar till sällskap.

Första kvällen fick vi middag i salongen i källaren och på golvet ligger en varg som mattmontage. Jag tittar på den med stora ögon och frågar direkt värden ifall detta var något vi fick skjuta under vår vistelse i Estland som har ett rätt gott bestånd av björn, lo och varg. Dessutom älg och gris. Värden, en 60 årig man som jobbar som yrkesjägare, svarar till mig:

  -Javisst lilla du, klart du ska skjuta om du ser varg men detta kommer inte att ske, jag har under 45 år som jägare och 30 år proffessionell jägare skjutit två.. och det är mycket. Men kommer det skjut!!

  -Japp svarade jag och slog drömmarna ur hågen och tänkte inte mer på det.

 

Mina resekamrater kom som sagt ifrån Kalmar och förutom att dem pratar konstigt hade de aldrig skjutit gris och det var därför de åkt på resan… jag och andra sidan som har detta vilt som vardag ville skjuta mig en rejäl älgtjur för det finns det dåligt om i Halland.

 

Därför blev vi posterade i helt olika marker. Jakten skedde genom smyg och vakjakt. De två första dagarna hände ingenting. Vi gick vid fyra på eftermiddagen och kom hem vid halv 12 på natten. Sen sov man till nio. Både jag och mina resekompisar var tydligen morgonpigga och ville ha ut mer av dagarna så vi köpte till en jakt på morgonen därpå .. detta innebar att vi gick upp vid fyra på morgonen, alla de andra åkte ut mot åkrarna jag åkte mot skogen med en ensam guide. När vi smög ut i vad man ska likna vid en igensatt gammal gigantisk åker med träda, olika stora tallar det största på 5-6 m och minsta en tvärhand hög, skrämde vi iväg ett gäng rådjur. Det var också lovigt att skjuta men dimman låg tät och innan min bössa lämnat axeln var de borta. Vi gick och vi gick tillslut stannade vi upp. Guiden pekade mot en rätt stor tall. Där ska vi sitta. Kändes sådär för jag har nog byggt bättre träkojor när själv när jag var liten men men…

 

Vi hade suttit i ca fem minuter då det börjar knaka och  bakom mig stiger en liten pinntjur ut… Guiden viskar upphetsat – skjut!

Jag var inte sugen på att lägga ner pengar på en sketen pinntjur,det kan jag skjuta i halland, så jag avstod från och följde den med blicken istället. Plötsligt fick älgen något i näsan vände tvärt och rusade därifrån. Lögn att det var vi som stött han. Vi satt med vinden helt rätt till förhållande till älgen. Guiden satt och tittade långt efter tjuren och jag med. Då får jag se något vitt i ögonvrån… hjort..nä inte här… jag tittade ytterligare VARG!!!

Jag får upp bössan innan guiden ser. De är två stycken en mindre och större som kommer i galopp. Jag visslar för jag inser att jag måste få stopp på dem snabbt innan dem är borta igen, den store stannar tvärt. Skottet går och guiden sitter och skakar … nu ser han förödelsen. Vargen ligger. Jag plockade av kikarsiktet och hoppar ner guiden kommer efter . Cigarett i munnen som skakar så askan flyger och sin kombi i andra handen laddad och beredd. När jag kommer fram de sjuttio meter som avståndet var ligger det en väldigt stor varg och tittar på mig… skottet var perfekt genom hjärta/lungor men han fick en salva till för sluta sina gula ögon.

Då börjar gúiden ringa runt. Jag förstod inte ett ord va han sa . Men innan vi har hunnit lämna brottsplatsen är halva byn där och tar foton och min värd kramar mig gång på gång .. my lucky girl … you shoot a wolf… i can´t belive it… my lucky girl. 

Vad tycker du det innebär att vara en bra jägare?

Jag tycker att en bra jägare skall ensam kunna sköta sin jakt. Från hund, vilt, eftersök, träningsskytte, slakta ,stycka ta kloka och förnuftiga beslut om något oförutsatt händer och givetvis respektera djur och natur.

Hur upplever du att det är att vara kvinna och jägare? 

Jag upplever inte det så mycket annorlunda direkt, Varenda ny jakt jag kommer till tittar Gubbarna/grabbarna till lite extra och det snackas en del men oftast när dagen är slut och det enda skjutna vilt som ligger (hänt väldigt ofta) ligger för mina fötter brukar tystheten förvandlas till beundran i vissa fall avensjuka. jag själv håller oftast låg profil från början till slut …lugnast så.

Nämn tre saker som du inte skulle vilja vara utan i skogen.

kniven, hunden, geväret

Emma Andersson

Namn: Emma Karin Johanna Andersson, kallas ibland för Emz
Bor: Gillhov, en liten by i Jämtland
Familj: Bor om helgerna (och all annan ledighet) i hus med mamma, pappa, en äldre bror och två hundar. På veckorna bor jag i en lägenhet på Frösön, men där trivs jag inte särskilt bra, utan saknar närheten till hundarna och naturen.
Sysselsättning: Studerande vid Mittuniversitet, jobbar extra inom nummerupplysningsbranschen

Hur skulle du beskriva dig själv?
Glad, spontan, busig, lätt för skratt, öppen och ibland lite virrig. Jag kan vara ett litet yrväder, men samtidigt kan jag inombords vara full av allvarliga och djupa funderingar kring allt möjligt. Det stora intresset är jakten och hundarna, men jag gillar också att dansa, läsa, rida och bara vara, gärna ute. Blir knäpp av att vara stilla för länge, och bland det bästa som finns är när man kommer hem från jobbet/skolan och får kliva i jakt/fritidskläderna. Bestämmer jag mig för att göra något,så gör jag det oftast, oavsett hur jobbigt det är på vägen. Blir lätt rastlös om jag blir ”stillastående”, vill gärna lära mig nya och många saker för att känna mig stimulerad och nöjd med livet.

När och varför började du jaga?
Jag har följt med pappa och farfar på jakt sen jag var lill-liten, och hundar har alltid funnits i familjen. Vid 14 år tog jag jägarexamen och sen gick jag en utbildning inom skog och jakt på gymnasiet. Det ledde till dispens för vapenlicenser, och jag skaffade mina första egna vapen när jag var 16 år. Och ja, på den vägen är det.

Kan du förklara varför jakt är så fängslande?
För mig handlar jakten om att må bra, det handlar om den frihet man känner när man är ute, det handlar om samarbetet med hundarna och gemenskapen med jaktkamraterna, där man samtidigt har spänningen i att man kanske får skjuta något. Det är svårt att förklara för nån som inte upplevt det, men få saker gör mig så glad och fylld av lycka som när man får lyssna till ett rungande ståndskall, man får smyga och anstränga sig för att nå fram, man får vänta ut älgen, överlista den. Och den där stunden när man höjer geväret till axeln, då existerar inget annat, bara du, geväret, hunden och det stora djuret där framme. Det är obeskrivligt.

Vad/vilka är din favoritjakt respektive drömjakt?
Favoritjakten är älgjakten med löshund, men egentligen är all form av jakt med hund rolig. Hundar är inte bara underbara jaktkamrater utan även en familjemedlem som du delar även resten av livet med.
Drömjakten är, som för många andra, att få skjuta en björn för egen hund. Men samtidigt finns drömmen om storoxen, såklart skjuten för hund den också.

Vad har du i vapengarderoben?
Just nu äger jag endast tre gevär. En Tikka M65 i kaliber 6,5×55, en Bernadelli Hemingway, sidasida i kaliber 20/76 samt en Baikal-bock i kaliber 12. Jag jagar mest älg, och därför är studsarn den som jag använder mest. Men funderar på att investera i en 22. long och kanske en kombi.

Berätta om ditt bästa jaktminne (hittills).
Mitt bästa jaktminne är när jag sköt första älgen. Det var första jaktdagen för några år sedan, och jag och pappa släppte vår jämthund Arro på eftermiddagen. Allting flöt på så bra som man kan önska, och efter en timmes ståndskall fick jag skjuta min första älg, en kvigkalv, för en hund jag aldrig kommer glömma.
Dagen efter, ca 16 timmar senare föll älg nummer två, en oxe som sköts på pass.

Vad tycker du det innebär att vara en bra jägare?
En bra jägare för mig har kunskap om viltet, markerna och sitt gevär. Han/hon vet sina begränsningar, och är ett föredöme, inte bara för nya jägare, utan också inför den del av befolkningen som inte jagar. För mig är en jägare också någon som kan hundar, har en hälsosam syn på hundhållning, och vet vad som krävs för att få till en bra hund. En jägare är också någon som inte skjuter allt som rör sig utan tänker ett steg längre, tänker framåt.

Hur upplever du att det är att vara kvinna och jägare?
Nu har jag tultat runt i det jaktlag där jag jagar sen barnsben, så där har jag aldrig upplevt att bli annorlunda behandlad än de andra. Faktum är att de flesta man träffar tycker det är roligt med kvinnor som jagar, många säger att stämningen i ett jaktlag där det finns kvinnor ofta är mycket bättre än i jaktlag utan kvinnor, det blir på något vis en annan jargong.

Nämn tre saker som du inte skulle vilja vara utan i skogen.
Hund, gevär och känslan av frihet.

Anna-Sara Persson

 

Namn: Anna-Sara Sofia Persson, men kallas för det mesta Sara
Ålder: 25
Bor: Lövliden, Vilhelmina
Familj: Bor i hus med min sambo Nils och våra hundar (tre jämtar och två finskspetsar). På gården har vi även en katt och två grisar. Mor och far bor i grannbyn Nästansjö där jag är född och uppvuxen. Har två underbara systrar Lillemor och Lotta.
Sysselsättning: Jobbar natt som sjuksköterska på akuten i Vilhelmina.

Hur skulle du beskriva dig själv? Glad, äventyrlig och tankfull. Jag har alltid många järn i elden och tycker inte om att sitta still om det inte är med en god bok i handen. Jag är väldigt intresserad av språk, filosofi, psykologi, biologi, fysiologi, ekologi och etnologi (politik är också intressant men gör mig för det mesta irriterad och upprörd). Var en så kallad plugghäst i skolan. Jag känner mig som en utomjordning bland människor som diskuterar senaste skomodet eller kändisskvallret. Allra bäst trivs jag i skog och mark tillsammans med någon av hundarna och med bössa på axeln. Har alltid varit lite av en enstöring och har inga problem med att vistas ensam en stormig natt på fjället. Tycker mycket om skidåkning och träning. Skulle aldrig lämna Norrland eller glesbygden. 

När och varför började du jaga? Jag började jaga tidigt. Jag är uppvuxen med jämthundar och har fått följa med i skogen sedan barnsben. Första älghunden fick jag då jag var elva år men då hade jag också tjatat ett ovisst antal år dessförinnan. Jakten har alltid varit ett naturligt inslag i mitt liv och jag ser det inte som ett intresse utan en livsstil.

Varför jagar du? För mig är det framförallt samarbetet med hunden, spänningen och naturupplevelsen som får mig att vilja ut i skogen och målet är självklart att skjuta ett vilt. Men det finns inte en dag i vår natur som jag ångrar oavsett om jag får använda bössan eller ej. Men jag sitter ogärna på pass utan är med glädje en av hundförarna i jaktlaget. Det finns inget som ger samma känsla av ro och frihet och som samtidigt kan erbjuda en adrenalinkick av inte denna värld, såsom jakt.

Vad/vilka är din favoritjakt/jakter? Jag jagar främst älg med ställande hund och fågel med trädskällare. Men jag tycker att det är otroligt spännande att stå på pass och lyssna på ett klingande hardrev eller att skida i ett bitande kallt landskap och spana efter toppfågel.

Din drömjakt? Min drömjakt är att någon gång få skjuta en björn för egen hund.

Vad har du i vapengarderoben? En Carl-Gustav 1900 kal. 6.5 x 55, Carl-Gustav 1900 kal. 30-06, Beretta hagelbock kal. 12 hade ett kombivapen som jag sålt och är nu på jakt efter ett nytt.

Berätta om ditt bästa jaktminne (hittills). Jag har så många bra jaktminnen och jag lägger upp vissa av dem här på bloggen. Men mitt bästa jaktminne hittills är nog ifjol höst då jag bland annat fick skjuta två fina oxar åt min jämthundstik Fajta. Ni kan läsa om då jag sköt en av älgarna om ni klickar här.

Vad tycker du det innebär att vara en bra jägare? En bra jägare har respekt och kunskap om viltet och naturen. Visar omdöme i skogen och tänker sig för innan man skjuter. Känner sitt vapen och kan hantera det. Råd och tips kan många jägare ge varandra men erfarenhet kan bara skaffas genom att vara ute.

Hur upplever du att det är att vara kvinna och jägare? Till nittioprocent har jag bara positiva erfarenheter men jag har ibland upplevt att inte bli tagen på allvar för att jag är relativt ung och kvinna. Men jag tror att den allmänna uppfattningen kring kvinnliga jägare förändras i takt med att vi blir fler och fler.

Nämn tre saker som du inte skulle vilja vara utan i skogen. Hund, bössa och kniv.