Vårvinter

Denna fantastiska årstid! Solen värmer och dagarna är ljusa och långa. På nätterna hör man pärlugglan ute och norrsken lyser upp den stjärnbeströdda himlen. Det är först när ljuset kommer tillbaka jag inser hur mycket jag saknat att stiga upp tidigt och det är sol ute! Ända sedan i höstas har jag haft fullt upp. Med studier, arbete, familj och ja, allt möjligt. Sedan i november är jag färdig distriktssköterska och jobbar numera dagtid. Det blir mindre ledighet, men det känns ändå väldigt bra att slippa vaknätter och omställning av dygnsrytm. Dessutom upplever jag att jag utvecklas och lär mig mer av att arbeta på dagen tillsammans med mina fantastiska kollegor.

Vi försöker vara ute så mycket vi kan. Jag och barnen åker skidor tillsammans och vi har även besökt fjällstugan och fiskat en del. Förra helgen hade jag lyckats hitta min gamla snowboard. Jag har aldrig varit vidare bra på det men förr brukade jag alltid tolka med snowboarden efter skotern. Sagt och gjort, barnen tolkade på bobben och jag på snowboarden efter. Och trots att jag inte åkt på närmare 10 år så gick det hur bra som helst. Vissa saker sitter i!

12814068_10153504862701172_8191222230803797641_n
Så härligt med fjälluft!

IMG_7765
Vårvinter innebär för mig bland annat kala björkar mot en klarblå himmel.

1935811_10153512688286172_4325523532715876391_n
Bilder från stugan.

IMG_7769
Börknäs Mella, vår fina finskspets.

IMG_7764
Snön tinar fort i solen.

IMG_7767
Barnen hittade en pinne med någon slemmig lav på (vet ej vad den heter, vet ni?). Det är roligt att upptäcka skogen och naturen tillsammans!

IMG_7753
Sofie lyckades dra upp en harr alldeles på egen hand. Så stolt hon var!

Älgjakt

Så var det inte många dagar kvar av älgjakten i september. Jag har inte jagat så mycket som jag hade velat. Men jag och min kurskamrat skriver just nu på vår magisteruppsats och vi måste jobba på ihärdigt eftersom tiden är knapp. Det är sluttampen på vår distriktsköterskeutbildning och vi ska verkligen fira när det hela är klart! Men en del jakt har det blivit och fast det gick rätt trögt första veckan med antal fällda älgar så sågs det en hel del älg. Första dagen skällde Vilda ståndskall på en älgko och kalv i över tre timmar, men så klart på fel mark…men under Nils älgjakts vecka sköt han en fin lite oxe på ståndskall för henne så då fick hon lön för mödan. Som tur är jagar jag första veckan och Nils andra veckan så hundarna får komma till sin rätt.  Vi fick inte känna så mycket värme i somras men under första älgjaktsveckan hängde hundarnas tungor som slipsar och själv hade jag mest lust att slita av mig de varma jaktkläderna. Men eftersom jag inte har någon tunnare jacka eller väst med fickor för alla diverse apparater var jag tvungen att ha dem på. Men värme eller ej, mornarna var magiska och hur det än är så älskar jag att vara ute i skogen med bössa och hund. Första morgonen i jaktkojan var det påtagligt ett det var en som saknades, nämligen pappa. Han levde ju för älgjakten och hundarna och det var alltid full fart på honom när jakten drog igång. Men på något sätt kändes det också bra att jaga och att få minnas allt vi upplevt i jaktsammanhang tillsammans.

IMG_7487 (2)
När dimman lättade kom värmen…

IMG_7484 (2)
Vackert men varmt!

  IMG_7492
Jag är så gott som alltid sist i jaktkojan. Men jag matar våra djur på morgonen och sen så vet jag ju att det inte gör något om jag är lite sen. Det tar ändå lite tid innan alla passare är ute på sina pass och jag får börja gå med hunden.

IMG_7493
Kaffet på morgonen är ett måste för många. Men jag dricker inte kaffe om, det smakar hemskt och beskt tycker jag.

IMG_7509
Vilda kommer tillbaka efter ett längre sök.

IMG_7497
Klövkampens Varske är glad och ivrig på morgonen. Det är hans första höst och det är min farbror Svenne som äger honom.

IMG_7504 (2)
Alla höstfärger lyser upp skogen.

IMG_7500
Fika paus. Vilda tycker att det är skönt i skuggan i granskogen.

IMG_7516
Asplöv en regnig dag.

IMG_7518
En älgkalv som Vilda var efter.

IMG_7505 (3)
Vilda.

IMG_7483

En älg har det blivit för min del, det var en så kallad stänkälg och inget hundarbete bakom. Men det var en fin älgko utan tillstymmelse till juver. Har hört att det är flera jaktlag i våra trakter som skjutit sådana kor. Det har setts mycket björn så de är säkerligen en stor orsak till varför det är så få kalvar men också den kalla och svåra våren.

IMG_7506
Jag har fyra bössor, varav två älgstudsare. Min 6,5: a är dock favoriten.

IMG_7499 (3)

Tyvärr finns det inte så mycket gammelskog kvar, men att gå i den är rena drömmen i jämförelse med en tät och röjd contortaplantering.

Trädskällarjakt i kärlekens tecken

Den gångna helgen var jag och Nils iväg och jagade fågel i två dagar, vi har som tradition att följas på trädskällarjakt innan älgjakten. Vi har två unga finskspetstikar som ska jagas in så det gäller att försöka vara ute i skogen så mycket som möjligt. Nils och hans pappa har köpt ett gammalt hus i markerna där de jagar och det har lagts ner en hel del tid och arbete i sommar för att få det beboeligt och trivsamt. Det är verkligen underbart där, naturreservatet är alldeles i närheten och den ro och frid man känner där finns inte på så många platser. Tyvärr upplever vi att fågeltillgången i år inte är särskilt god, den kalla våren och sommaren var inte gynnsam för kycklingarna. Lokalt kan det finnas fågel men kullarna är få. Detta gör att chanserna när man är ute inte blir särskilt många och det blir svårare med injagningen. Men i vilket fall hade vi härliga dagar. Stundtals var jag tvungen att stanna och ta in lukterna och känslan av att vara i skogen, är det någonstans jag verkligen trivs och alltid har känt mig hemma så är det där.

Första dagen gick vi upp mot fjället genom fantastisk gammal urskog, vi var inte bara på jakt efter gråfågel utan även hjortron. På vägen dit skrämde vår finskspets Molly (Kolgårdens Lova) upp en fin tjädertupp. Den satte sig så att Nils hade läge på den med kulvapnet. Molly visste först inte hur hon skulle bete sig, hon snurrade runt trädet och sedan runt oss några varv. Till sist fick hon nys på tjädern och när hon hade skällt några skall sköt Nils tuppen som dråsade i backen. En bra start på injagningen men än finns det mycket kvar hon måste lära.

Uppe på ”Nilses myra” stannade Nils och berättade hur det kommer sig att myren är döpt efter honom. Han sköt nämligen sina tre första älgar där och ingen annan hade skjutit älg där förut. Jaktledaren, en verklig skogskarl av den gamla stammen, bestämde då att myren skulle namnges efter den unge skytten. Nu många år senare är Nils jaktledare och han hade bestämt att vi skulle gå just dit inte bara för att plocka hjortron och jaga. När vi hade gjort upp eld och fikat tittade Nils intensivt på mig och sedan ställde han sig framför mig. Han gick långsamt ner på knä och visade mig en vacker ring. Jag trodde nog först att han skojade med mig, men han friade där och då. Och självklart svarade jag ja, rörd till tårar.

IMG_7454 IMG_7468 IMG_7478 IMG_7469 IMG_7477 IMG_7462 IMG_7470 IMG_7467

Fiskekvällar

Vi har haft en hel del fina fiskekvällar denna sommar. Barnen älskar att fiska, och det gör jag och Nils också. Vi blir nästan mer ivriga när det är något på kroken. En kväll fick Klara napp och helt plötsligt blev det alldeles stumt när hon försökte veva in den. Nils tog över och när han till sist fick den intill båten fick vi se att det var en riktig STOR-gädda som huggit över abborren som satt på draget. Inte konstigt att det blivit tungt. Men när jag skulle håva in den så hoppade gäddan och slog sig loss. Minen jag fick av Nils var rätt obetalbar och det syntes att han verkligen inte var nöjd med min insats med håven. När han kommenterade detta påpekade Klara att vi trots allt fått abborren och jag hakade genast på. Vi kanske missade gäddan, men vi fick ju en fin abborre istället!

IMG_7441
Fint och stilla. Just denna kväll hittade vi flera fina näckrosor.

IMG_7439
Denna båt har tidigare färdats på Ransaren, lägg märke till att den är byggd av Lycksele båtbyggeri.

DSC_1845
En liten abborre.

DSC_1884
Sofie ansvarar för maskhinken.

DSC_1890
Fin sommarkväll.

IMG_7424
Solen på väg ner.

DSC_1852
Fiskarna som vi fick blev utmärkt sommarmat!

Gäddfiske

För ungefär en vecka sedan följde barnen och jag med Svenne på gäddfiske. Några mindre gäddor blev det och barnen tyckte det var jättekul men lite läskigt. Speciellt då en gädda bet Svenne i fingret när han demonstrerade hur vassa tänder de har! Gäddor finns det gott om i sjöarna här omkring och nästan inga fiskar dem i större omfattning. Visste ni att den äldsta gäddan som konstaterats i Sverige var 16 år, men man har hittat exemplar i andra länder som varit över 30 år gamla. Det svenska gäddfiskerekordet i sötvatten är 19,34kg (det har fångats större men de har av olika anledningar blivit diskvalificerade).

När gäddorna gjordes upp bad jag att få ta reda på gäddromen. Gäddrom är faktiskt lite av en delikatess men det gäller att tvätta och vispa flera gånger om vartannat så man får bort alla hinnor och slem. Att ta tillvara på gäddrom från vår/vintergädda: Börja med att manuellt skölja och rensa bort det mesta av hinnorna från rommen över en skål. Tillsätt sedan vatten så att det täcker rommen med råge och vispa med en vanlig spiralvisp, vispa inte alltför hårt! Hinnorna fastnar på vispen. Och sedan är det bara att upprepa denna procedur med vatten och visp flera gånger om. Mellan vispningarna brukar jag skölja rommen i en tät sil. När rommen är fri från hinnor och inte slemmig så rör jag ner lite salt och pyttelitet socker samt några droppar citron för att förhindra att rommen blir grå/oxiderad. Man får inte ta för mycket salt för då förstör man romkornen och tar bort smaken. Jag har också hört man kan lägga eller skölja rommen i ättika för att få bort slem, hinnor och fisksmak, men det har jag inte testat själv.

IMG_7240
Första gäddan!

IMG_7247
Sofie ser på när Svenne rensar. Gädda är ju egentligen en fin matfisk (fast man ska inte äta den ofta då den kan innehålla höga halter av miljögift) men vi låter den för det mesta torka och bli till hundgodis.

IMG_7248
Gäddrom. Vispad och sköljd.

IMG_7249
Perfekt att använda till enkla förrätter. Både i sås och som garnering.

Påsk 2015

Vi hade en jättefin påskhelg i vår fjällstuga. Vädret var strålande och barnen åkte pulka och tolkade efter skotern så det stod härliga till. Men nog var det lite svårt för dem att sova natten till påskafton när de visste att påsktuppen skulle komma! Familjen var samlad men visst var det kännbart att det var en som saknades. Jag hajade till när storasyster kom körandes på Vikingen, pappas skoter. Det var stundtals jobbigt att vara där eftersom jag vet att pappa stortrivdes när vi alla var ute tillsammans och vi saknar honom så. Men samtidigt är det värdefullt att ha roligt och glädjas åt alla minnen vi har därifrån.

En natt var det så varmt och kvavt på sovloftet att det kändes som om jag inte fick luft. Då passade jag på att ta mig en promenad i månskenet. Pärlugglan gav sig till känna och det gnistrade i snön. Det var otroligt vackert! På påskaftonsmorgonen tog jag på mig skidorna och åkte en sväng med Pia. Härligt med fjälluft var det! Hoppas ni också haft en fin och trevlig påsk!

IMG_7238
Klara tittar mot fjället

IMG_20150402_113724
Och hon visade gärna vägen till Blåkulla. Fast vad vi skulle göra där visste hon inte riktigt.

IMG_7232
Abborrar fick vi säkert hundra av och barnen tyckte det var jätteroligt att fiska. De största tog vi hem och fileade.

IMG_7218
Moster Lotta hade fixat påskriset!

 20150409_094025
På skidtur med Pia-Pia (Gusjöns Kruta).

IMG_7223
Barnen åkte skrana i denna backe.

DSC_1159
Jag hade gjort massor älghamburgare inför påsken och det kändes som om det var det enda vi levde på i flera dagar. Fast mat hade vi ju i överflöd!

IMG_7197
Girifjäll.

Toppjakt

I början av månaden var jag och Nils ute en sväng på skidorna. Det blir ju inte så ofta vi har tid att vara ute tillsammans så det gäller att passa på när vi har barnvakt. Det var i alla fall en riktigt kylig morgon. Tallarna på tjädermyren var tomma, inte en tjäder såg vi. När vi närmade oss en bäck i slutet av dagen fick vi se ett par orrar på långt håll. Vi smög oss närmare och Nils var väldigt mån om att det var jag som skulle få äran att skjuta. Jag la mig ner i snön och tog stöd av ryggsäcken. Det var långt och eftersom jag visste att bössan var inskjuten på hundra meter så höll jag lite högt på fågeln. I samma veva som jag tryckte av skottet föll orrtuppen ner från trädet. En skön känsla. Vi skidade fram och Nils tog ett kort på mig och orren. Men som jag frös om fingrarna! Sen bar det iväg hem efter en fin dag.

toppjakt6
Kylig morgon. Men klockan var faktiskt strax över nio och solen hade ännu inte hunnit upp.

 toppjakt4
Inga tjädrar här inte!

toppjakt5
Det var magiskt vackert när solen bröt fram.

toppjakt3
Det syns hur lite snö det var. Men nu har det kommit mera.

toppjakt1
Jag och orren.

toppjakt2
Det är granna fåglar. Nu är det till att laga något gott av orrbröstet.

toppjakt3
Hemåt.

Till fjälls

Jag och Nils har varit i väg till fjälls en sväng. Vad ska jag säga…jag njöt av varje sekund! I mitt tycke finns det få saker i livet som ger en samma känsla som vidderna på fjället. Vi gick från Klimpfjäll till Gränssjö, en otroligt vacker sträcka som första biten följer Norgefararleden in i Remdalen. Nils yngre bror och hans flickvän gick samma sväng fast åt andra hållet så vi möttes halvvägs och bytte bilnycklar. Då slapp vi gå samma väg tillbaka och dessutom fick vi en riktigt trevlig kväll tillsammans mitt på kalfjället.

Systemkameran tar alldeles för stor plats i ryggsäcken och fick stanna hemma, därför är bildkvalitén inte den bästa. Men här kommer i alla fall några bilder från turen.

DSC_0287

P1030788På väg in i durrenskalet.P1030766 Fjällbjörkskog.P1030797 Jag och Molly. Jag var för övrigt väldigt nöjd med mina nya byxor från Itab. Bra prisklass, sköna och helt perfekta för vandring i det varma vädret. För övrigt är det inte alla fötter som klarar att gå ungefär sex mil i gummistövlar. Men jag älskar mina stövlar och fick inte ett skavsår!

P1030791 P1030820

Humleblomster. Jag tycker ju mycket om blommor så Nils blir nog lite irriterad på mig emellanåt när jag bara går med blicken ner i marken och vill ta kort.

P1030783Durrenpiken 1286 m.ö.h.
P1030808 Klockan var mycket när vi närmade oss den nyrenoverade stugen i Tjokkele. Fantastiskt fin har de gjort den. Men vi valde att gå en bit till och använda oss av tältet.

P1030813 Fjälltolta.P1030832 Ett gammalt sameviste. Innuti kåtan, som var öppen, var det väldigt svalt. P1030839 Molly fick följa med oss på denna tur. Hon lossar hår och ser lite tuffsig ut.

P1030851Nyfikna och närgångna renar. De verkade inte ett dugg rädda för oss. Tre ensamma kalvar som sprang omkring på fjället såg vi dessutom, jag hoppas de hittade tillbaka till vajorna. Men det gjorde de säkert.
P1030867P1030873Nils och Molly vilar en liten stund vid sjön Gottern.
P1030830 Nog förstår man var namnet Remdalen kommit ifrån.P1030815I Ransarån var det vatten, men flera mindre jokkar längs vägen hade torkat ut så det var till att fylla på vattenflaskan närhelst vi hade möjlighet.

P1030834Svarthö.
P1030856

Jag och Nils.P1030818Kungkarlsspira.

P1030803Fjällvidder, jag längtar redan tillbaka.

Längtan till hösten

En rätt så kall midsommar var det men vi hade riktigt trevligt. Det blev till och med ett dopp i Volgsjön efter bastun, med en viss tvekan för varmt var det inte i vattnet. Och när det endast är tre grader på morgonen när man kliver upp och det blåser friskt så kommer den. Längtan efter hösten! Det där suget som alla jägare känner igen sig i. Visst är sommaren härlig med allt vad den innebär, men den där känslan av att släppa hunden och bara vara i skogen är det få saker som kan mäta sig med. I väntan på hösten bjuder jag på några jaktbilder.

IMG_0729Patronhållaren jag vann i ”Allt Om Jakt & Vapen” för några år sedan. Jag skickade in min berättelse om när jag sköt min udda 20-taggare. Ni kan läsa den här.

IMG_0847Sådana här mornar längtar man till!

IMG_0862Efter urtagning slickar Koivo rent. Det blir tomt utan denna hund i höst.

IMG_0952Finskspetsen börjar skälla och Nils gör sig reda att smyga.

IMG_0963 Jag kollar pejlen. Ibland tycker jag att den är ett riktigt aber att ha med, men utan den vill man inte vara. Fast jag försöker att använda den så lite jag bara kan eftersom jag tycker att den förstör en del av nöjet med att vara ute. Det finns allt för många som ständigt har ögonen på pejlen istället för vad som sker omkring dem i skogen.

IMG_1254 Härligt att ta en fika paus när hunden kommit tillbaka efter ett sök. De är fina kamrater!

IMG_1294Jag och Svenne vid en älg jag sköt för Vilda och Tilly.

IMG_1572Lotta tar sig över Ängesbäcken. När det är riktigt mycket vatten är det inte så lätt. Jag sa åt henne att jag tyckte att hon skulle bjuda på ett dopp för att jag skulle få en bra bild. Men icket, hon klarade det galant!

IMG_5631 IMG_5657 IMG_5659 En  ruggig jaktdag. Det blåste och regnade som attan. Men ut skulle jag för när man väl är ute ångrar man sig inte.

IMG_5778 IMG_5794Det gäller att hålla i sig när man åker med pappa. Här fraktas Fredriks oxe över bäcken och även skytten själv.

IMG_5798Min fina Vilda. Saknaden efter Fajta finns där naturligtvis men det är riktigt roligt att släppa Vilda i skogen. Hon tar efter mor sin (och hon har ju bra påbrå på fadersidan också genom Fäbobergets Gorm, så klart!

På jakt med Lotta och Leif

”Det här med att jaga det är ju en hobby, va. Det är inte som att plocka svamp eller fågelskåda eller sådär utan det får ju konsekvenser. Enkelt uttryckt går det ut på att döda djur. Och det får konsekvenser för dem och för dig. Det kommer att förändra dig. Det gör att du blir en annan i huvudet, där du bor.” Leif GW Persson

Ni har väl inte missat SVT:s program ”På jakt med Lotta och Leif”. För i sådana fall har ni missat något riktigt bra! Det är så bra att jag tror att det är något bland det bästa jag sett som handlar om jakt på tv, trots att jag hittills inte sett ett enda ståndskall i serien (det kanske kommer, vem vet).
Det är sådana här program som kan ge personer som inte jagar en liten förståelse vad det handlar om. Programserien består av tio avsnitt på vardera femton minuter. Lotta Lundgren, en rikskänd matjournalist tittar på en platsförpackning med bleka kotletter och känner att hon vill komma närmare maten. Hon bestämmer sig för att ta jägarexamen och tar hjälp av Leif GW Persson, som har jagat i över sextio år. Det blir en spännande, lärorik och rolig resa som alla borde ta del av! De första fyra avsnittet finns på SVT -flow så ta er en titt genom att klicka här: På jakt med Lotta och Leif.

lotta_leif992                                                                                                               Bild: svt.se

Tomt i hundgården

Nu har alla valparna kommit till sina rätta ägare och det känns rätt tomt i hundgården utan dessa små. Det har varit fantastiskt kul att träffa alla trevliga jägare och hundmänniskor med familjer och både jag och Nils är övertygade om att valparna kommit till fina hem. Även om man som uppfödare alltid är sugen på att behålla en valp ur just ”den här kombinationen” var vi tvungna att inse att med två unghundar att jaga in till hösten samt allt annat vi har för oss skulle vi inte kunna ge en valp riktigt den tid den förtjänar just nu. Som tur är har svärfar Björn tagit en hanhundsvalp, Harry, som vi får följa på nära håll. Björn har haft många gråhundar och även andra älghundsraser men sedan Klövkampens Stalo kom i jaktlaget har han fått upp ögonen på vad en jämthund kan prestera. Det ska bli otroligt spännande att se vad det blir av denna kull och vi önskar stort lycka till, till alla våra valpköpare!

hanvalp1 tik2 TIK1 tik3

Jaktbilder

Nu har senaste numret av Jaktjournalen kommit där reportaget om ”Klövkamparnas rike” finns med. Ni som har läst det kan nog ana att det var en rätt speciell jaktdag där jag hade turen (tack grannlaget Fäboberg) att skjuta en älg. Reportern Calle Bredberg tog en hel del bilder när han var hos oss och har  skickat några av dem dem till mig. Han skrev att det var okej att jag lade ut dem här och jag tänkte att det kunde vara kul för er att se. Men bilderna som är med i tidningen lägger jag tyvärr inte ut. För att se dem får ni lov att köpa en tidning och läsa reportaget i sin helhet.

nastansjo_4461Sambandscentralen beredd! Lotta är en riktig tuffing i skogen och jag måste ju bara få tala om att början av februari blev jag stolt moster till två tvillinggrabbar!

nastansjo_4625Två kalvar som Nils sköt för Klövkampens Stalo dras fram.

nastansjo_5094Passdragning, alltid lika spännande!

nastansjo_4748Det är viktigt att ha bra vind!

nastansjo_5037Klövkampens Koivo som tråkigt nog drabbades av magomvridning och var tvungen att avlivas senare under hösten. Han var en fantastisk jakthund.

nastansjo_4839Lättsamt läge, så ska det vara när hunden gör sitt.

nastansjo_4963Älgen ska tas ur.

nastansjo_4921Koivo slickar runt kulhålet.

nastansjo_4694Jag och Vilda. Vi trivs bra tillsammans i skogen! En liten miss i tidningen var att det stod att Vilda är färdig dubbelchampion -det stämmer inte! Men vem vet, hon kanske kan bli i framtiden.

nastansjo_4641Pappa kör sexhjulingen.

Foton: Calle Bredberg

Älgjakt med ledhund

jaktmedledhundNi som läser min blogg kanske känner igen den större bilden på omslaget på denna bok. Fotot tog jag i höstas en av de sista dagarna på älgjakten och jag skrev att vissa jaktdagar minns man mer än andra. Visserligen är detta en bok om ledhundsjakt och jag jagar själv endast med löshund. Vilken jaktform man föredrar anser jag att man får bestämma själv, det finns inget som är ”rätt” eller ”fel”. Men intresset för ledhundsjakt blir allt vanligare på grund av ökad rovdjursförekomst. Det är inte många jägare som vill riskera livet på sin jaktkamrat genom att släppa den lös i marker där det finns varg. Boken är skriven av den erfarne jägaren och hundmänniskan Björn Ahlstedt. Den ges ut av bokförlaget Settern och finns snart i butik. Boken tar upp allt från valpval, via socialisering, grundlydnad, skogsvana, ledhundsträning och jaktprov, fram till ledhunds­championat och jakt.

Ledhundsjakt ställer höga krav på både hund och jägare. Vid ledhundsjakt går jägaren med ledhunden i band, helt tyst. Hund och förare utgör ett samspelt ekipage. Hunden använder luktsinne, hörsel och syn för att lokalisera älg och leder hundföraren, skytten, fram mot älgen. Detta sker under tystnad. Hunden får inte skälla, gnälla eller flåsa ansträngt och föraren måste vara mycket skicklig på att smyga. Med sitt kroppsspråk förmedlar hunden när den är nära älgen. I detta läge ska jägaren, om det behövs, lägga hunden, för att själv kunna komma i skottposition. All kommunikation mellan förare och hund sker via tecken och kroppsspråk. Visst är det rätt fascinerande att våra älghundar också framgångsrikt går att använda på detta sätt!

”Pimpa”

Ett av Klaras favoritgöra numera är att ”pimpa” eller pimpla som det heter på ren svenska. Sist lät det rätt så kul då Klara förklarade att ”gamm-stor fisken kan hugg när som helst!” när jag frågade om hon inte ville fika. Fast när jag påpekade att hon var en riktigt storfiskare blev hon jättearg och sa att hon inte var någon fiskare utan en ballerina…Sofie tycker mest om att leka med isskopan så hon får ett eget hål att härja med. Blöt blir hon med det kan inte hjälpas! Och när fisken kommer upp är den väldigt intressant när den ligger och sprattlar. Men jag brukar vara rätt snabb att bryta nacken av fiskarna, så de inte behöver ligga och gapa efter syre längre än nödvändigt.

Klara håller stenhårt i spöet och så ropar hon när hon fått napp. Helt otroligt ändå att inte fiskespöet och alltihop åker ner i hålet men hon fixar det. Själv älskar jag att fiska och så länge det nappar spelar det ingen roll vad det är för väder. Men visst är det lite extra om solen lyser och det är öring eller röding man kan få på kroken.

IMG_6183Fisket var bra, till Klaras lycka.

mollyVåra ”nya” hund Molly hänger med. Det är för mycket älg i markerna för att vi ska tordas ha någon av jämthundarna med oss.

IMG_6195Dagens fångst blev en god middag.

Det gäller att passa på…

rav5 rav4 rav3En för ungefär två veckor sedan var det plötsligt -23 och så vackert ute efter alla dessa gråa dagar med tö och slask! Det finns några (om än få) fördelar med att barnen vaknar hur tidigt som helst. Denna morgon tjuvsov Sofie men Klara och jag var vakna. Och vad fick vi se på åteln om inte RÄVEN! Den ska vi ta sade jag till Klara och efter lite trixande och mutande lyckades jag få på Klara hörselkåporna och få henne tyst nog för att jag skulle kunna få iväg ett lyckat skott. Räven föll direkt i skottet, vilken lättnad. Det var inte lika lätt som jag trodde att ha nerver att vänta in det perfekta läget. För jag kände att jag absolut inte ville skadskjuta framför allt på grund av att inte orsaka räven mer lidande än nödvändigt och det hade dessutom blivit besvärligt med eftersök med ungar och allt. Jag har brukat överlåta åteljakten till Nils. Det är nog fler än en gång jag bett honom att inte skjuta när det varit en räv på åteln…för jag tycker att de är fantastiskt fina att se på. Men jag vet ju att det är en utmärkt viltvårdsåtgärd att skjuta en räv då de tar mycket småvilt i markerna. Nu var Nils på jobbet och jag kände att jag inte fick låta chansen gå om intet. Räven var helt obrydd ute på åteln.

Det är mycket mindre räv på åteln i år än ifjol men fyra stycken har det blivit hittills, om man räknar in den jag nu sköt. Och mården som Klara håller i fick vi i fälla för några veckor sedan. När jag ser dessa bilder tycker jag nog Klara är roligast, hennes minspel visar att det krävs lite j-anamma för att skjuta rävar och fånga mårdar!