Jaktprov med Skovelhornets Kelly

Den 4/11 gick jag ett jaktprov med vår tik Skovelhornets Kelly (efter Klövkampens Tilly & Granholmens Bamse). Hon har gått riktigt bra i höst och Nils sköt en fin 14-taggare på stånd åt henne i september. Eftersom vi har lite älg på våra hemmamarker, rätt mycket snö och i slutet av oktober dessutom fullt med ren hade jag turen att få gå ett prov på fina marker söder om Bjurholm. Förutsättningarna på morgonen var tyvärr inte de bästa då det varit plusgrader dagen innan och på morgonen var det -7. Men då jag kört rätt långt, domaren som jag blivit tilldelad hade möjlighet att gå den dagen och dessutom kunde jaktledaren på marken ställa upp och guida oss om det behövdes, så kände jag att vi kunde ju göra ett försök i alla fall. Kelly var nog lite brydd vem domaren var och hade inte riktigt fart i söket och föret… ja, ni kan ju tänka er hur det lät i skogen och jag var orolig över Kellys tassar. Men precis då jag tänkte att det här kommer nog inte att gå så tog hon upp och allt flöt på bra tills vi gjorde sista stöten. Då förföljde hon bara en kortare bit och jag såg att hon var öm om fötterna och dessutom hade hon stampat in en kvist i ett framben. Hon som annars inte är den hund som brukar ge sig i första taget! Men i övrigt jobbade hon bra och kom fint då jag kallade in henne från ståndskallet och det blev i alla fall ett första pris på 80 poäng som nu genomgått kollegie! Ett extra stort tack till jaktlaget som upplät sin jaktmark till jaktprovet och till domaren Göran. Det är faktiskt en ynnest att få gå ett jaktprov med en jägare och domare av den ”gamla stammen” och som dömt hundar i över trettio år. Han hade mycket att berätta! Kelly är vid full vigör nu men det är frågan om jag hinner gå något mer prov med henne då det varvar plusgrader med minusgrader och dagarna är korta men jag har inte gett upp. Och glada är vi över hennes första första pris!

I vinterskogen

Ja, precis som alltid är det mycket fokus på jakt under hösten. Det är i stort sett tre månader med jakt, jakt och åter jakt. Det är inte alltid lätt att vara barn till två jagande föräldrar kan jag tro och vi är våra barnvakter (barnens mormor och farmor) evigt tacksamma, utan dem hade det varit svårt att jaga så mycket som vi gör. När vi jagar fågel är det inga problem att ha barnen med och de har även fått testa på att sitta på älgpass med farfar. Men annars är det inte så lätt att hänga på en hundförare när det gäller älgjakt när man är liten. Vissa dagar går man ju långa sträckor och det känns som om det är viktigt att det är roligt i skogen när barnen är med! Och sitta på pass…ja, det är jag inte gjord för när vi har hundar som längtar efter att få släppas. Men nu är det novemberlov och vi tog oss tid att tillbringa tid tillsammans vid Blaikfjällets fot. Nils och hans pappa äger ett äldre hus i en öde by och där trivs vi som fisken i vattnet. Ingen mobiltäckning och helt ensamma! Det var så fint i skogen när snön kommit.

Vid Laxbäcken.

Barnen hittade ett perfekt ide!

Vår minsta, Lilla Ruth 11 månader var trygg på pappas axlar.

Här hade en mård hoppat på morgonen

Huset

Jag och lillan.

När jag tog detta foto kände jag mig så tacksam över att få leva det liv jag gör och dela det med mina barn.

Vår hund Skovelhornets Stock fick följa med och skogsträna. Han är lite över året och det blir nästa höst vi ska jaga in honom på allvar.

Det är spännande och roligt i skogen och rätt vad det är får man snö i nacken!

Lingon -ett superbär?

Det bär som jag äter och plockar allra helst är lingon (Vaccinium vitis-idaea). Lingon är så användbara, till exempel till lingonvatten, lingondricka, lingonsmoothie, lingonsylt, lingongelé, rårörda lingon m.m.  Och inte blir man kladdig eller missfärgad om fingrarna när man plockar och rensar! Hittar man desutom ett bra lingonställe ”ränt” det till fort i hinken. Jag äter lingon varje dag till frukost, allra helst i smoothie eller så strör jag lingon över gröten tillsammans med honung. Så det gäller att stå i och plocka det jag kan! Idag gick det i alla fall inte så värst bra med en liten bäbis på 9 månader som inte ville sova och när hon väl sov klev jag rätt in i ett ilsket jordgetingbo. Som tur var blev jag endast stucken i ringfingret och fick av mig vigselringen innan fingret svullnade upp!

Lingon innehåller flera vitaminer framför allt vitamin C, E och K samt mineraler bland annat fosfor, järn, kalium och kalcium. Lingon innehåller också stora mängder naturligt konserveringsmedel (bensoensyra) så man behöver inte tillsätta extra tillsatser när man gör sylt eller saft.
Traditionellt har lingon använts mot olika åkommor. Bland annat som febernedsättande medel och mot urinvägsinfektioner. Lingon innehåller tanniner (garvämnen) som enligt en studie publicerad i British Medical Journal är verksamma mot urinvägsinfektion. Lingon innehåller faktiskt mer tanniner än tranbär.

2014 kom en svensk studie som gjordes i Lund av fetma- och diabetesforskaren Karin Berger och Lovisa Heyman-Lindén. Studien gjordes på möss som delades in i grupper och fick en fet kost med tillägg av olika sorters bär. Det visade sig efter tre månader att de möss som fått lingon till maten hade ökat mindre i vikt, hade lägre blodsockervärden, lägre inflammation i kroppen, var mindre insulinresistenta samt att fettvärden och kolesterolvärden i levern var lägre än i kontrollgruppen. Mössen fick 1/5 av kosten i form av lingon, vilken är en orimlig mängd för en människa att äta och det finns än så länge inga studier på människor. Men forskarna som gjorde studien äter lingon som aldrig förr och allra helst färska eller frysta utan socker. Forskarna tror att lingonens goda egenskaper bland annat hänger ihop med bärets höga halt av polyfenoler. Polyfenoler är (kortfattat) det som ger frukt och bär deras färg, doft och smak.
Flera studier visar att ett högt intag av polyfenoler kraftigt minskar risken av att dö i förtid och enligt WHO beror var tredje kranskärlssjukdom, var tredje magcancer och var tionde stroke på att vi äter för lite frukt och grönt.

Läs mer om den svenska studien här.

Lingonsmoothie
Här är ett recept på lingonsmoothie som barnen tycker mycket om (receptet brukar räcka till 3-4 pers):
3dl mjölk
2dl vaniljyoghurt
2,5dl frusna lingon
1 1/2 msk riven ingefära
1 banan

Själv föredrar jag denna variant:
3,5 dl havremjölk
2dl frusna lingon
1 ½ msk riven ingefära
2msk honung

Så ut i skogen och plocka! Glöm dyra superbär som finns i diverse hälsokostbutiker. Kanske är det så att vi har det bästa alldeles bakom knuten!

Sinnenas konstpark

Den gångna helgen var jag på hundutställning i Ånge. Eftersom det är en bit att köra åkte jag ner redan på fredagskväll och jag hade fått tips om att bo på ett vandrarhem som tillåter hundar. Jag gillar egentligen inte att köra bil och gärna inte långt men till sist var jag framme, sent på kvällen. Jag blev väl mottagen av en äldre man som visade mig in trots den sena timmen.
På morgonen klev jag upp tidigt och upptäckte att de hade en konstpark precis vid vandrarhemmet och campingen. Den hette: Sinnenas konstpark och eftersom det var gott om tid innan utställningen började gick jag och Diva runt i konstparken. Den förgyllde verkligen min morgon! Vilket arbete som ligger bakom. Vissa konstverk fick en att småskratta och andra väckte tankar. Precis som namnet antyder är det en konstpark för alla våra sinnen. En riktig pärla! Första varvet gick jag utan kamera och bara njöt. Andra varvet fotograferade jag lite, men långt ifrån allt. Så om ni är i Ånge-trakten unna er en stund i denna konstpark! Och vandrarhemmet var riktigt fint, ett extra plus i kanten är att Campingen och vandrarhemmet ägs kollektivt av Ångeborna (om jag förstod den äldre mannen rätt).

Honungens dag

För fyra år sedan skaffade min farbror Svenne och jag Nordiska bin. Och i ärlighetens namn har vi sedan dess blivit lite av bi-nördar. Jag läser allt jag kommer över och Svenne har till och med skaffat Facebook –bara för att kunna ta del av olika spännande biforum som finns där. Jag minns så väl när vi var på väg hem med våra två första bisamhällen och bin började smita ut ur kuporna. Svenne tog upp en liten blomspruta och sa att jag inte behövde vara orolig! ”Vad hjälper en blomspruta mot tusentals bin…” tänkte jag. Men trots att vi hade 20 mil hem så gick det bra. Nu har jag lärt mig att de flesta honungsbin är väldigt vänliga så länge de inte blir trängda.
I dagarna ska vi invintra våra samhällen och sommarens arbete med bina börjar gå mot sitt slut. Det blev en liten honungsskörd i år. Först och främst på grund av det kalla vädret. Bin vill ha värme för att vara ute och flyga och de flesta blommor ger också ifrån sig mer nektar om det är varmt. Jag har alltid varit uppmärksam på skiftningar i naturen och blommor har jag älskat ända sedan jag var liten. Att vara biodlare har gjort mig än mer observant på väderlek och blomningsperioder för olika växter. Det känns som bina hjälper mig att leva mer i nuet. Men också att vara ödmjuk -för det finns mycket att lära. Men det ska jag skriva om en annan gång – det var en person som för inte allt för länge sedan sade till mig att man inte fick börja prata jakt eller biodling med mig. För då kan jag prata hur länge som helst!

Om honung. Bin samlar nektar hos blommorna och sedan omvandlar de nektar till honung och lagrar den i sina vaxkakor. Det som är spännande med honung är att den skiljer sig från år till år och den skiljer sig även från olika skattningstillfällen. Allt beror på vilka växter bina hämtat nektar ifrån. Ifjol när vi gjorde slutskattningen hade vi väldigt ljus och mild honung som främst kom från mjölkört. I år har honungen en mer gyllene ton och är mer aromatisk.
Många frågar om vad det är för skillnad på flytande och fast honung. När honungen slungas ur ramarna är den flytande. Flytande honung har en naturlig tendens att kristallisera sig och den blir då sockrig och tjockare i konsistensen. Hur snabbt detta går beror på druvsockerhalten reps. fruktsockerhalten i honungen som i sin tur beror på vilka växter nektarn kommer ifrån. Om man istället vill ha fast honung så måste biodlaren ympa eller röra honungen tills den får en slät och fastare konsistens. Flytande honung förvaras bäst mörkt och i rumstemperatur (i kylskåp kristalliseras den snabbare) eller i frys (om man vill långtidsförvara den). Fast honung förvaras bäst mörkt och svalt.

Eftersom det är honungens dag i dag tänkte jag dela med mig av lite information om honungens medicinska egenskaper som även finns att läsa här på denna sida ”Allt om honung”.

Honungens medicinska egenskaper:
Honung är antibakteriell, dvs. hämmar tillväxt av bakterier
Honung har en sårläkande effekt
Honung är rogivande
Honung gynnar matsmältningen
Honung är svagt laxerande
Honung är hostdämpande och slemlösande
Honung gör huden mjuk och len
Honung är rik på antioxidanter och är inflammationshämmande
Honung kan användas mot pollenallergi (kan förebygga/lindra besvär).

Men tänk på att köpa svensk honung och ännu hellre lokalproducerad! Det fuskas mycket med honung.

Årets honung

Innan man slungar ramarna måste täckvaxet avlägsnas.

Första gången jag tog på mig bidräkten kände jag mig som en astronaut!

Vi har även en bidräkt till barnen så de kan vara med och lära. Här är det Klara som får äran att ha en bidrottning i fickan. Vi skulle göra en avläggare och tillsätta en parad drottning (som överlevt en veckas försening i posten!). Drottningen mår numera bra och avläggaren är stark nog för att kunna överleva vintern.

Torvsjö Kvarnar

Jag och flickorna gjorde en utflykt till Torvsjö Kvarnar för någon vecka sedan. Det var verkligen värt ett besök! Jag häpnade över uppfinningsrikedomen och hantverket och att det var så fint där. Så här står det om Torvsjö Kvarnar på deras Hemsida:

”Torvsjö by ligger mitt mellan Åsele och Vilhelmina. Byn är byggd längs Skarpsjöbäcken som mynnar ut i Torvsjön. Här finns en mycket märklig anläggning med skvaltkvarnar, tröskverk, såg, elverk och en mängd andra byggnationer. Allt uppfört helt med handkraft av de finurliga och driftiga bönderna i byn under slutet av 1800- och början av 1900-talet. Böndernas verk i Torvsjö är en av Norra Europas märkligaste vattendrivna anläggningar.”

Tyvärr var caféet stängt då vi var där. Trots att det stod på hemsidan att det skulle vara öppet och det fanns inget skylt om varför det var stängt heller. Och vi såg flera bilar som stannade men sedan for igen då de upptäckte att det var låst. Men vi hade eget fika med oss och vi hade en fin dag tillsammans! Det var bra skyltat med information om varje byggnad och det var rätt skönt att vara där alldeles ensamma. I Torvsjö finns även en Skogsbruksstig, men den ska vi gå en annan gång. Så om ni är i Vilhelmina med omnejd är Torvsjö ett utmärkt utflyktsmål och ska man till Åsele från Vilhelmina eller tvärtom är vägen över Torvsjö mycket trevligare att köra än den ”vanliga vägen”.

I smedjan låg denna tång framme. Undrar just om några tänder dragits ut med den!

Ledningen som förde vattnet till elkraftverket -byggt i trä!

Kornhässjan

Trösklogen, det stod att man inte fick gå in för den kunde starta utan förvarning.

Spånhyveln och sågen fanns i denna byggnad.

Det var häftiga byggnader och konstruktioner. Som sagt besök gärna Torvsjö och kika in på deras fina hemsida för mer information: Torvsjö Kvarnar

Back on track?

Tänka sig, tre år sedan jag skrev något här sist. Jag slutade skriva framförallt av den enkla anledningen att vårt internet var så långsamt att varje inlägg tog för mycket tid att skriva. Till slut försvann lusten med bloggen då det tog flera minuter att ladda upp en bild!
Sedan började jag tycka att balansgången mellan att vara personlig och privat inte alltid var så kul. Det är mycket roligare att skriva om dråpliga och helt tokiga saker som hela tiden händer i vardagen men skriver jag om dem lämnar jag ju också ut de personer som är inblandade i dem. Och inte kunde jag skriva om det då, om jag inte frågat om det var okej först. Det gjorde att bloggen kändes lite stel och tråkig. Det finns många bloggar där allt är så perfekt och tillrättalagt. Mitt liv ser ut alls ut så och jag ville och vill inte framställa det på det sättet heller. Numera tänker jag att jag kan skriva och berätta om saker på bloggen som jag lika gärna kan säga till en bekant, inte en god vän, utan en bekant. Lite sådär lagom personligt/privat. Och hör och häpna: vi har fått bredband så jag tänkte skriva en rad här nu och då. Då andan faller på och tiden finns eller då jag har något jag gärna vill dela med mig av.

I somras gick jag en kortare vandring helt själv med Vilda, hon börjar vara till åren nu. Nästa år fyller hon tio år. Det var välbehövligt efter att ha varit inomhus och skött markservice och barn i två veckor då vi renoverade ladugården. Det kändes som om jag höll på att kvävas. Och det finns inget som rensar både hjärta och sinne lika bra som ensamhet och fjälluft!

Krypljungen lyste upp marken på sina ställen.

Min trogna vän och följeslagare Vilda.

Min matsäck och fina kniv jag fått av min farmors bror Sverker i Dikanäs.

En blåhake följde mig en bit efter stigen. Sådana gånger önskar jag verkligen att jag ägt ett bättre objektiv för att fota fåglar.

Älgjakt

Så var det inte många dagar kvar av älgjakten i september. Jag har inte jagat så mycket som jag hade velat. Men jag och min kurskamrat skriver just nu på vår magisteruppsats och vi måste jobba på ihärdigt eftersom tiden är knapp. Det är sluttampen på vår distriktsköterskeutbildning och vi ska verkligen fira när det hela är klart! Men en del jakt har det blivit och fast det gick rätt trögt första veckan med antal fällda älgar så sågs det en hel del älg. Första dagen skällde Vilda ståndskall på en älgko och kalv i över tre timmar, men så klart på fel mark…men under Nils älgjakts vecka sköt han en fin lite oxe på ståndskall för henne så då fick hon lön för mödan. Som tur är jagar jag första veckan och Nils andra veckan så hundarna får komma till sin rätt.  Vi fick inte känna så mycket värme i somras men under första älgjaktsveckan hängde hundarnas tungor som slipsar och själv hade jag mest lust att slita av mig de varma jaktkläderna. Men eftersom jag inte har någon tunnare jacka eller väst med fickor för alla diverse apparater var jag tvungen att ha dem på. Men värme eller ej, mornarna var magiska och hur det än är så älskar jag att vara ute i skogen med bössa och hund. Första morgonen i jaktkojan var det påtagligt ett det var en som saknades, nämligen pappa. Han levde ju för älgjakten och hundarna och det var alltid full fart på honom när jakten drog igång. Men på något sätt kändes det också bra att jaga och att få minnas allt vi upplevt i jaktsammanhang tillsammans.

När dimman lättade kom värmen…

Vackert men varmt!

 
Jag är så gott som alltid sist i jaktkojan. Men jag matar våra djur på morgonen och sen så vet jag ju att det inte gör något om jag är lite sen. Det tar ändå lite tid innan alla passare är ute på sina pass och jag får börja gå med hunden.

Kaffet på morgonen är ett måste för många. Men jag dricker inte kaffe om, det smakar hemskt och beskt tycker jag.

Vilda kommer tillbaka efter ett längre sök.

Klövkampens Varske är glad och ivrig på morgonen. Det är hans första höst och det är min farbror Svenne som äger honom.

Alla höstfärger lyser upp skogen.

Fika paus. Vilda tycker att det är skönt i skuggan i granskogen.

Asplöv en regnig dag.

En älgkalv som Vilda var efter.

Vilda.

En älg har det blivit för min del, det var en så kallad stänkälg och inget hundarbete bakom. Men det var en fin älgko utan tillstymmelse till juver. Har hört att det är flera jaktlag i våra trakter som skjutit sådana kor. Det har setts mycket björn så de är säkerligen en stor orsak till varför det är så få kalvar men också den kalla och svåra våren.

Jag har fyra bössor, varav två älgstudsare. Min 6,5: a är dock favoriten.

Tyvärr finns det inte så mycket gammelskog kvar, men att gå i den är rena drömmen i jämförelse med en tät och röjd contortaplantering.

Fiskekvällar

Vi har haft en hel del fina fiskekvällar denna sommar. Barnen älskar att fiska, och det gör jag och Nils också. Vi blir nästan mer ivriga när det är något på kroken. En kväll fick Klara napp och helt plötsligt blev det alldeles stumt när hon försökte veva in den. Nils tog över och när han till sist fick den intill båten fick vi se att det var en riktig STOR-gädda som huggit över abborren som satt på draget. Inte konstigt att det blivit tungt. Men när jag skulle håva in den så hoppade gäddan och slog sig loss. Minen jag fick av Nils var rätt obetalbar och det syntes att han verkligen inte var nöjd med min insats med håven. När han kommenterade detta påpekade Klara att vi trots allt fått abborren och jag hakade genast på. Vi kanske missade gäddan, men vi fick ju en fin abborre istället!

Fint och stilla. Just denna kväll hittade vi flera fina näckrosor.

Denna båt har tidigare färdats på Ransaren, lägg märke till att den är byggd av Lycksele båtbyggeri.

En liten abborre.

Sofie ansvarar för maskhinken.

Fin sommarkväll.

Solen på väg ner.

Fiskarna som vi fick blev utmärkt sommarmat!

Sprängticka/Chaga

För rätt så länge sedan fick jag höra att sprängtickan används som medicinalväxt i Sibirien och att den även är högt skattad av Nordamerikas indianer. Jag tänkte inte så mycket mer på det förrän vi läste om sprängtickan i en jakttidning. I höst har Nils hittat mycket sprängticka och även jag har tagit reda på det jag sett. Jag sökte på internet om sprängtickan och jag hittade faktiskt några vetenskapliga studier som visar att det finns en del sanning i sprängtickans nästan overkligt goda medicinska egenskaper men det finns också studier som visar att överkonsumtion kan vara skadlig för lever och njurar och den har en viss blodförtunnande effekt. I vilket fall verkar det behövas mer forskning gällande chaga och det vore intressant o att ta del av.

Sprängticka är en parasitisk svamp som växer på björkar och alar i kallare klimat. De svarta hårda knölarna på björkstammar har nog många sett. Det är sprängticka, Inonotus obliquus, som har angripit trädet. Sprängtickan är tillsammans med fnöskticka och eldticka den vanligaste rötsvampen på björk. Det som utmärker sprängticka eller chaga är den mörka nästan svarta räfflade ojämna ytan. Det ser nästan ut som om barken förkolnat. Ytan är ojämn och knottrig och det är inte alltför svårt att bryta loss små bitar. Inuti är sprängtickan brungul, porös och nästan lite svampaktig. Sprängtickan är en rätt aggressiv parasit på levande träd. Sporerna fäster sig i tidigare skador på trädet och växer sig sedan fast. En sprängticka kan sitta på trädet i 15-30 år innan trädet slutligen dör av svampen.

Chaga har använts i Ryssland som folkmedicin sedan 1500-talet. Te gjort på chaga används som botemedel för en rad olika åkommor så som magkatarr, diabetes, magsår, psoriasis, tuberkulos och cancer. Chaga innehåller betulinsyra (mot tumörer, infektioner), polysackarider (bra för immunförsvaret), melanin (förbättrar hår, hy och naglar), mineraler och aminosyror. Chaga innehåller mängder med antioxidanter och har ett otroligt högt ORAC. ORAC står för Oxygen Radical Absorbance Capacity och ger ett värde för hur mycket antioxidanter ett visst livsmedel innehåller per 100g.

Exempel på ORAC-tabell
chaga  36,557
havtornsbär  258,1
plommon/sviskon 58,9
granatäpple 33,7
russin 28,9
blåbär 24,5
björnbär 20,8
grönkål 18
tranbär 17,9
vitlöksklyfta 16,9
jordgubbar 15,7
spenat 12,9
ångkokt spenat 9,3
broccoli 9,1

Om du hittar en sprängticka så såga eller skär loss den från björken (observera att markägarens tillstånd behovs om trädet är levande). Ta inte bort den svarta delen då den innehåller melanin. Det är viktigt att torka svampen för att den inte ska mögla. Jag brukar skära svampen i mindre bitar ca 3-4cm i diameter och torkar i ugn på svagvärme 50-60 grader i ca 8h. Chaga ska förvaras torrt, mörkt och svalt. Vid användning kokar jag två bitar med 1,5-2 liter vatten i 60 minuter. Vattnet ska sedan se ut precis som te. Sedan slår jag bara i teet genom en sil och sedan är det färdigt att dricka. Teet kan med fördel användas värmas upp igen eller användas i smoothie eller dylikt. Det går att koka te på samma chagabitar så länge som de avger färg. Chaga smakar inte så mycket, lite svamp och skog bara. Vissa säger att det finns lite vaniljssmak i den. Själv brukar jag använda lite vanligt te som bas och tillsätta ca 5ml chaga i teet.

Bärtider

Nu är hösten äntligen här och nu innan jakten drar igång på allvar är det hög tid att fylla på förråden. Jag har skrivit tidigare att jag älskar att plocka bär. Jag är egentligen helt tokig i det. Inga hjortron blev det för oss detta år med desto mer hallon och blåbär. Jag har aldrig sett så stora skogshallon som i år.

Jag vill helst inte köpa sylt i butik och har aldrig gjort det, när det finns i sånt överflöd i naturen. Men allt handlar ju om tid och prioriteringar och ett har jag då insett sedan jag fick barn och det är att det inte alltid är det lättaste att få tiden att räcka till. Det är en rätt intressant upplevelse i skogen när jag har mina små hjälpredor (läs stjälpredor) med mig. Klara fixar det mesta men Sofie fastnar i riset och äter helst ur hinken fortare än vi hinner plocka!

Till fjälls

Jag och Nils har varit i väg till fjälls en sväng. Vad ska jag säga…jag njöt av varje sekund! I mitt tycke finns det få saker i livet som ger en samma känsla som vidderna på fjället. Vi gick från Klimpfjäll till Gränssjö, en otroligt vacker sträcka som första biten följer Norgefararleden in i Remdalen. Nils yngre bror och hans flickvän gick samma sväng fast åt andra hållet så vi möttes halvvägs och bytte bilnycklar. Då slapp vi gå samma väg tillbaka och dessutom fick vi en riktigt trevlig kväll tillsammans mitt på kalfjället.

Systemkameran tar alldeles för stor plats i ryggsäcken och fick stanna hemma, därför är bildkvalitén inte den bästa. Men här kommer i alla fall några bilder från turen.

På väg in i durrenskalet. Fjällbjörkskog. Jag och Molly. Jag var för övrigt väldigt nöjd med mina nya byxor från Itab. Bra prisklass, sköna och helt perfekta för vandring i det varma vädret. För övrigt är det inte alla fötter som klarar att gå ungefär sex mil i gummistövlar. Men jag älskar mina stövlar och fick inte ett skavsår!

Humleblomster. Jag tycker ju mycket om blommor så Nils blir nog lite irriterad på mig emellanåt när jag bara går med blicken ner i marken och vill ta kort.

Durrenpiken 1286 m.ö.h.
Klockan var mycket när vi närmade oss den nyrenoverade stugen i Tjokkele. Fantastiskt fin har de gjort den. Men vi valde att gå en bit till och använda oss av tältet.

Fjälltolta. Ett gammalt sameviste. Innuti kåtan, som var öppen, var det väldigt svalt.  Molly fick följa med oss på denna tur. Hon lossar hår och ser lite tuffsig ut.

Nyfikna och närgångna renar. De verkade inte ett dugg rädda för oss. Tre ensamma kalvar som sprang omkring på fjället såg vi dessutom, jag hoppas de hittade tillbaka till vajorna. Men det gjorde de säkert.
Nils och Molly vilar en liten stund vid sjön Gottern.
Nog förstår man var namnet Remdalen kommit ifrån.I Ransarån var det vatten, men flera mindre jokkar längs vägen hade torkat ut så det var till att fylla på vattenflaskan närhelst vi hade möjlighet.

Svarthö.

Jag och Nils.Kungkarlsspira.

Fjällvidder, jag längtar redan tillbaka.

Nils jakthöst

Efter lite övertalning har Nils blivit allt flitigare med kameran och vi tänkte bjuda på ett axplock av bilder från hans höst. Antal jaktdagar räknar vi inte men det har blivit en hel del för oss bägge två. Nils har skjutit tretton älgar varav tio på ståndskall och haft många fina dagar i skogen. Han jagar mestadels med Stalo och jag med Vilda. Men det händer att vi lånar ”varandras” hundar också, vi har dem ju gemensamt.

Egentligen kan jag tycka att det är lite tråkigt att det inte är Nils själv som skriver detta inlägg, men eftersom han skyr allt som har med datorer att göra (utom möjligtvis blocket då) blir det jag som får skriva det istället. Alla foton nedan har Nils tagit och lite smickrande tycker jag att det är att han sade till mig: ”jag försökte tänka som du, Sara” när han tog dem.

Klövkampens Vilda. Det är skjutet sex älgar för henne i höst och hon har även tagit 1:a pris på jaktprov.

Härlig morgon.

Vilda begraver tänderna i en älgkviga som Nils sköt på ståndskall för henne i tät och risig terräng.

Stalo tar igen sig efter en sökrunda. Fjorton älgar fällda åt honom i höst varav tretton på ståndskall.

Jaktdagen blir lite extra spännande när man vet att det finns oxar i närheten.

En älg på väg ur marken.

Dimma i sänkorna.

Under brunstuppehållet var Nils och mina svågrar några dagar i stugan.

Nils hamnade också på bild bredvid en mäktig gammal tall.

Att sitta vid en sådan tjäreld är ren livsnjutning!

Gusjöns Kampa (Pia-Pia)

Vacker morgon.

Stalo och en fin älgko.

Ekipaget. Nils är väldigt nöjd med banden på hjulingen.

Om man tittar lite extra så ser man Vilda simma där ute. Efter att ha skällt på en älg på en liten holme som Nils sköt på långt håll.

En jättelik asp.

Ko och kalv dras fram. Skjutna av Nils efter ett bra jobb av Stalo.

Något suddig bild på Vilda.

Nils bror Olle fick skjuta denna fina oxe på gångstånd för Stalo. Den enda älgen som inte blev skjuten på stånd för honom denna höst.

Stalo spanar ut över jaktmarken, redo för en ny dag i skogen.

Fågeljaktspremiär

Innan älgjakten med stort Ä dragit igång har jag och Nils hunnit med en sväng på fågeljakts premiär. I år känns det lite ledsamt just med fågeljakten eftersom Dajna nu är i hundhimlen. Jag ska skriva mer om henne sedan men för tillfället har vi bara Bitzi, som är elva år gammal att jaga med. Hon är vid god vigör men det märks att hon inte har samma krafter som förr. Ändå blev både jag och Nils positivt överraskade. Bitzi presterade två fina ståndskall och Nils fick skjuta en ungtupp. Jag trodde knappt att det var sant när jag hörde hur hon började skälla och såg vilka söksvängar hon gjorde, den gamla donnan! Jaktiver det har hon verkligen och hon är så otroligt rutinerad att det är en fröjd att jaga med henne.

Nils.

Här var det hon fick upp första fågeln. Typiska tjädermarker.

Hösten har börjat visa sig men än är den inte i sin fulla prakt.

Bitzi drar iväg över gräsmyren.

En tupp blev det.

Jag bar Tikkan och Nils bar Drillingen.Jag försökte pigga upp stämningen lite genom att snusa Nils i nacken med min vältrimmade mustasch. Men han uppskattade den inte lika mycket som jag!

Denna dag var det helt omöjligt att få till ett kort på Bitzi, hon var så jaktsugen att hon aldrig höll sig stilla.

Sommar och sol

Vi har haft fantastiskt fint väder länge nu. Igår hade vi 33 grader varmt i solen och i morse när jag steg upp var det 18 plus. Ljuvligt! Man blir ju riktigt bortskämd. Med fjolårets kalla och blåsiga sommar i färskt minne är detta rena lyxen. Häggen blommar för fullt och i diket är blått och av färgätmigej, styvmorsviol och maskrosor. Ploppen plockade jag och Klara igår och imorgon ska jag skära av några rabarber och koka kräm. Och det innan skolavslutningen! Jag hörde på radion att vi har varmare än både Frankrike och Spanien just nu och att hjortronen blommar. Det är bara att hoppas att det inte blir något slagregn eller frost för då är det risk att det blir lite hjortron i år. Vi är i alla fall ute på dagarna och njuter av finvädret. Sofie har hunnit bli åtta månader och vi firade med en liten picknick hemma på gräsmattan. När vi satt där ute och åt melon, yoghurt och röktkött som svärfar rökt för ett par dagar sedan tänkte jag att sämre kan man ha det!