Gott Nytt År!

IMG_1753Ett år går mot sitt slut och ett nytt tar sin början. Ju äldre jag blir desto mer fylls jag med tillförsikt och tacksamhet över livet. Vi har aldrig haft det så bra materiellt sätt i Sverige som nu och vi har aldrig varit så friska rent somatiskt sätt men användandet av läkemedel mot psykisk ohälsa bara ökar. Varför är det så? Det var en person som sade en gång att: det enda jag vill lära mina barn är att de ska uppskatta livet. Det tyckte jag var väldigt klokt sagt. För har man lärt sig att uppskatta sig själv och den gåva som livet faktiskt är har man kommit långt. Och det inte är det alltid lätt, det är ju inte så att man går omkring i ett lyckorus var evig stund och det finns så mycket orättvisor och elände att man blir alldeles matt av att tänka på det.

Som sjuksköterska möter jag många människor och de som jag beundrar allra mest är de personer som ser glädjen och tacksamheten i livet, trots att de kanske till och med vet om att de kommer att dö inom en snar framtid. För livsglädje och livskvalité är inte synonymt med friskhet även om de står nära varandra. De här personerna kan skratta och skämta trots att de har ont, trots att de stundtals gråter av vanmakt eller ser sorgen i sina anhörigas ansikten. Jag har ingen aning om hur jag skulle bli om jag blev svårt sjuk, men jag hoppas att jag skulle vara som dem. Att jag skulle tillåta mig att sörja men också glädjas. Inte gräva ner mig fullständigt, bli bitter och bara se mina egna brister och andras. För det finns många sådana människor, som inte ser allt som är bra för att de har fokus på det som är fel.

Om fler av oss skulle sluta bry sig om saker som egentligen inte har någon betydelse och vara tacksamma för det vi faktiskt har skulle fler må bra och vara lyckliga. Så mitt mål för nästa år är helt enkelt att bli bättre på att njuta av livet och de lyckliga stunderna som jag upplever varje dag.

Jag önskar Er ett riktigt Gott Nytt 2014!

Vargcirkus

Snart vet man knappt vad som är upp och ner i denna vargcirkus. Ren parodi på svensk politik. Är det så här svensk rovdjursförvaltning kommer att gå till i framtiden? Och det gäller ju en enda varg! På tisdagen läser jag dessa vettiga ord av Maria Ågren generaldirektör Naturvårdsverket och strax därefter kommer nyheter om att vargjakten stoppats av Förvaltningsrätten i Stockholm.

Rovdjuren och framförallt varg är en fråga som engagerar många. Men vargdebatten har gått helt överstyr. Hot, personangrepp, falska anklagelser, diskriminering och påspädda fördomar. Personligen tycker jag att det faktiskt är hemskt att vi lever i ett samhälle där en artikel om att en varg ska avlivas får fler ångande kommentarer än en artikel om att människor dör ensamma på äldreboenden på grund av personalbrist. Att vissa kan tycka att det är helt okej att uppmana att skjuta ner en helikopter med besättning för förhindra en skyddsjakt av varg utan att nämvärt fundera kring att då skulle minst två människor dö på kuppen. Att en enda varg får kosta fyra miljoner kronor i sövningar och flyttningar, bevakning, ersättningar till samebyar (vargtiken har ensam rivit 26 renar sedan varghanen avlivades och medför en nästintill omöjlig renskötsel i området) samt all kostnad och tid för överklaganden och beslutprocesser hit och dit.

En enda varg får kosta över fyra miljoner kronor. Medan en ambulans som kostar
ca 1,5-2  miljoner kronor per år och som räddar LIV/MÄNNISKOR några mil från det område där vargen befinner sig dras in. Jag vet att det är olika budgetar och system m.m. men i det stora hela tyder det på en snedfördelning någonstans. Är vargen är viktigare än människorna på landsbygden? En vettig rovdjursförvaltning måste vara förankrad där rovdjuren finns för att vara hållbar och det behövs en ordentlig socioekonomisk utredning i vargfrågan. Dessutom kan ingenting fungera om varje beslut överklagas och ska prövas i domstol fram och tillbaka.

Någostans och på något sätt måste båda sidor mötas. Det går inte att förespråka en nollvision irån jägarhåll, det kommer aldrig att gå igenom eller fungera i debatter. Själv anser jag att Jägareförbundets ståndpunkt om en stam 150 vargar är fullt acceptabel. Likaväl måste bevarandesidan/vargförespråkarna inse att vad en stor vargstam skulle få för konsekvenser, ta ett helhetsansvar och bland annat inte slösa skattepengar på en massa överklaganden och inse att inte alla vargar kan leva. De som ställer till med för stora problem måste avlivas. Människor på landsbygden som drabbas av vargen och människor med en mer jordnära verklighet i sina åsikter i denna fråga börjar allvarligt tröttna på krånglig byråkrati och akademiker och vargvänner som mestadels bor i städer som styr över frågor de inte har någon naturlig förankring i.

Älskade kött

För några veckor sedan rapporterade media om Jordbruksverkets eventuella planer på att införa en så kallad köttskatt för att minska köttkonsumtionen. Det ledde så klart till många upprörda reaktioner. Jag stötte på flera stycken som påpekade det idiotiska i detta och som sedan höjde på ögonbrynen när jag svarade att jag inte vet om köttskatt är lösningen men det är bra att vår överdrivna köttkonsumtion diskuteras och rent av ifrågasätts.

– Men du är ju jägare! fick jag till svar av en. Ja, jag är jägare. Bland annat för att få tillgång till ett av de mest ekologiska kött som finns. Jag vet att om jag vill äta kött måste ett djur dö. Och det känns bra mycket bättre om jag vet att det djuret levt ett fritt och naturligt liv och att jag kanske till och med har dödat det själv. Än att djuret vuxit upp på en stor farm i Brasilien på en plats där det en gång i tiden var regnskog (en stor del av den regnskog som avverkas, avverkas för att ge plats åt djurhållning). Ett djur som stått på ett cementgolv en stor del av sitt liv och som matats med soja och majs och antibiotika. Som sedan slaktas i ett slakteri utan några speciella djurskydds- eller djurhållningsregler och människorna som arbetar där har undermåligt betalt och inte en aning om vad arbetsplatssäkerhet är för något. Kött som sedan fraktas i stora fartyg (säkerligen väldigt miljövänliga) och sedan i lastbil för att slutligen hamna i butikens köttdisk.

Jag respekterar och förstår människor som inte kan eller vill döda ett djur men äter man kött måste man begripa att det är en bit av ett dött djur på tallriken! Djuret har dött för att du ska kunna äta det! Jag har svårt att förstå människor som är emot jakt för att det är synd om djuren men samtidigt kan köpa hamburgare på McDonalds. Hur synd om är det inte om de kor (i en burgare kan det finnas spår av upp till hundra olika kor) som hamburgaren är gjord av? Jag ser ingen riktig logik i resonemanget. En person jag pratade med ansåg att det var helt okej eftersom kor föds upp till att bli mat men älgar däremot föds till att leva fria…Enligt det resonemangen var det mycket bättre att äta fläskfilè från Danmark eller oxfilè från Sydamerika. Ja, vad säger man? Tydligen är det skillnad på djur och djur. En ko som får leva ett onaturligt och konstlad liv i massproduktion som bidrar till allehanda miljöföroreningar är det helt okej att äta men en älg som fått springa fritt och dö för en jägarens kula är det synd om. Och skytten är så klart en blodtörstig nöjesjägare och allra helst skulle älgen förstås ätits upp av vargar istället…

Hur många har inte undrat hur vi kan ha grisar som vi matar och sköter om och sedan slaktar och äter upp? Men det är ju självklart, brukar jag säga. Jag vet att våra grisar har haft det bra och de fått vettig mat, mestadels gammalpotatis, frukt och annat matavfall. Vill jag äta fläskkotletter är det det bästa alternativet. Jag är lyckligt lottad som inte behöver eller vill köpa kött i butik men det är också ett medvetet val. Hur tror du din coop-extra falukorv haft det?

Den djuretiska aspekten av vår köttproduktion och konsumtion är viktigt men det finns många andra precis lika viktiga anledningar till varför vi bör äta mindre kött och tänka efter vilket kött man köper. Vi måste äta mindre kött för att jordens resurser ska räcka till åt alla. Till exempel, för en nötstek på 4 kg går det åt 15 000 liter vatten. Det är lika mycket vatten som om du skulle stå i duschen i ett år! Och flera miljonermänniskor lider brist på rent dricksvatten! Vi i västvärlden måste även äta mindre kött för att minska utsläppen av växthusgaser. Många människor skrattar åt att fisande kor bidrar till växthuseffekten, men det är allvarligt. Kor fiser inte bara utan de rapar också metan, vilket är en farligare växthusgas än koldioxid. Sammantaget bidrar köttindustrin till mer utsläpp av växthusgaser än jordens samlade fordonstrafik. Avfallet från köttindustrin medför allvarliga miljöproblem och bidrar bland annat till övergödning och förorening av vattendrag och hav. Det gröna slemmet, algerna, som gör att barnen inte kan bada i havet och att det blir syrebrist i vattnet, beror bland annat på avfall från köttindustrin (konstgödsel, kobajs, höns- och grisskit och urinämnen).

Det är vettigare ur både klimat-, djur- och hälsoperspektiv att till exempel köpa svenskt KRAV-märkt kött eller ännu bättre viltkött istället för de billigare och importerade alternativen. I vissa fall är det bättre att äta dyrt och vid färre tillfällen än att äta billigt och ofta, och i fallet kött stämmer det väldigt bra. För den som vill veta mer rekommenderar jag att läsa Jordbruksverkets rapport eller varför inte se denna film som SVT visade häromkvällen: Älskade kött.IMG_0765                                  Älgkött -naturligt, gott, hälsosamt och ekologiskt!

Sår i skogen

Just nu är jag lite beklämd. Ett stort skifte med gammal fin skog har avverkats där jag jagar. Det var skog som låg alldeles intill Ängesbäcken och där älgarna brukade brunsta varje år, det var dessutom gott om gråfågel och olika svampar, örter och andra växter där. Det var också där den tretåiga hackspetten höll till. Jag älskade att gå där efter bäcken mellan de glesa gamla granstammarna men nu är allt borta. Visst förstår jag att avverkningsklar skog måste tas men ibland önskar jag att det kunde göras på ett annat sätt än att lämna ett 60 hektar stort gapande sår i skogen. 
    Jag är väldigt glad att vi även arrenderar mark som ligger inom ett reservat. För den gammelskogen kommer åtminstone få vara kvar. Det är inte på många ställen nu som man har möjligheten att få gå eller jaga i riktigt gammal granskog.

Jag vill passa på att tipsa om en tänkvärd bok som heter ”Skogen vi ärvde” av Maciej Zaremba. Orkar ni inte läsa hela boken kan ni läsa detta, en artikel av författaren i fråga och här hittar ni övriga artiklar i samma serie i DN.IMG_0219

Pepparkaksgubbar och Disney

Det har varit en del diskussioner om både det ena och andra denna jul. Jag är ingen perfekt och genomsnäll människa, långt ifrån. Snarare kan jag vara ganska barsk och kritisk och rent av negativ ibland. Och jag har fördomar och åsikter som alla andra. Men jag försöker, så gott jag kan, att ha en humanistisk människosyn som innebär att jag sätter människor i främsta rummet. Det är inte alltid enkelt för ibland kan jag tycka att människor kan vara urbota korkade och inskränkta. Det är så lätt att vara fördomsfull och skeptiskt avvaktande mot allt och alla som är oss främmande. Men det finns ett klokt ordspråk som säger ”döm aldrig någon annan förrän du gått i dennes skor”. Vad vet jag egentligen om hur en annan människa mår eller har fått uppleva?

Det är skrämmande att Sverigedemokraterna numera har en så hög andel väljare. Visst fattas det en hel del i svensk migrations- och integrationspolitik (det är mycket i svensk politik som gör att  man vill slita sitt hår i frustration). Men det är inte mängden flyktingar som är problemet utan hur de tas om hand. Vi måste påminna oss om hur ofantligt lyckliga vi är som är födda i ett land utan inbördeskrig och hungersnöd. Att vi får leva i ett någorlunda jämställt samhälle och där det finns ett socialt skyddsnät som fungerar hyfsat bra. Att vi har tillgång till rent vatten och sjukvård. Om vi kan hjälpa – varför ska vi då inte göra det? Det finns en hel del i andra kulturer som jag varken förstår eller känner mig villig att acceptera men någonstans inom mig försöker jag förstå och anser ändå att vi som har det så bra borde hellre sträcka ut en hand istället för att avvisa.

Och i det stora hela… är det så farligt om Disney klipper bort 3 sekunder av Kalle Anka? Jag tror vi överlever. Kanske vore det bättre om vi kunde stänga av Tv:n, alla telefoner och datorer och istället fokusera på viktigare saker: nämligen vår familj och våra vänner och tänka på det budskap om medmänsklighet och kärlek som julen för med sig. Dessutom kan det vara värt att påminna sig om att filmen som sekvenserna bortklipps ifrån är från 1930-talet. En tid då mörkhyade människor lynchades av Ku Klux Klan i vissa delstater i USA och en tid då judehatet var utpräglat. Ett judehat som dessutom kom att visa sig på ett fruktansvärt och ofattbart sätt under Andra Världskriget. Sen tycker jag att gränsdragningen är svår, varför behåller t.ex. Disney de små kinesfigurerna i filmen? Och vad ska räknas som en rolig eller ironisk karikatyr eller en förolämpning mot en religion eller annan kultur? Jag ändå glad att jag lever i ett samhälle som försöker visa hänsyn.

Min vackerbygd

Vy mot Vilhelmina tätort, taget från Granbergsbacken.

Det är kärva tider nu. Vi är inne i den största lågkonjunkturen sedan 1930-talet och det märks. Ändå har vi i Sverige klarat oss bra hittills, i jämförelse med många andra länder i Europa. Men inte bara världsekonomin är i gungning. Jag bor och lever mitt lilla liv i glesbygd. Glesbygd som numera kallas, av många, avfolkningsbygd. För trenden är tydlig, människor lämnar glesbygden till förmån för städer. Urbanisering och centralisering. Själv vet jag snart inte hur många släkt, bekanta och vänner som flyttat till Umeå. Det är ju där det finns Universitet och jobb. Men det är tråkigt att så få väljer att bo kvar och när jag läser protokoll från kommunfullmäktige och hör om alla nedskärningar som kommunen är nödgad till att göra är det lätt att bli beklämd.

Men istället för att se allt det negativa så försöker jag att välja att se fördelarna med att bo där jag gör. I mina ögon är det inte avfolkningsbygd, det är min hembygd och min vackerbygd. En möjligheternas bygd som jag önskar att fler ville och hade möjlighet ta del av. Den stora knuten är naturligtvis bristen på arbetstillfällen. Det är synd att så många företag väljer att etablera i- och flytta kontor till storstadsområden, speciellt med tanke på den teknik som finns tillgänglig idag. I Vilhelmina finns det kanske inga stora shoppinggator men i princip allting annat finns. Man kan studera på distans, det finns ett mycket större kulturutbud än man kanske tror, bra skola och sjukvård (trots alla neskärningar), flygplats med mera, listan kan göras lång.
Här har jag naturen runt husknuten, grannar som hälsar och bryr sig, trevliga medmänniskor, fantastiska möjligheter till fiske, jakt och friluftsliv, en härlig sommar och en riktig vinter och det är en trygg och vacker miljlö att bo och leva i.

Vården i inlandet

En stor eloge till de alla i Dorotea och Åsele som kämpar för att akutplatserna och ambulansen ska få finnas kvar!

Alla människor i Sverige har rätt till en likvärdig vård. Tyvärr är detta något man tydligen kan frångå när landstingen ska spara pengar. Det är vansinnigt och det gör att jag som sjuksköterska får ont i magen. Jag tycker om mitt jobb även om det kan vara tungt emellanåt. Men ibland önskar jag att jag någon gång kunde få höra och ta del av en positiv utveckling inom sjukvården. Där man verkligen satsar för att människor ska få en god och säker vård på lika villkor och att personalen inte ska behöva slita ut sig för struntlöner och under tunga arbetsförhållanden. En vård som inte styrs av pengar utan genomsyras av viljan att ge sjuka människor den vård och omsorg de förtjänar. I dagsläget är det viktigare att hålla sig inom budgetens ramar än att vården faktiskt fungerar. Ännu värre är det när det genomförs nedskärningar som i längden inte innebär några besparingar, snarare tvärtom. Och detta på grund av att så få styrande politiker och direktörer känner till hur vården i inlandet faktiskt fungerar. Färre människor får inte betyda sämre vård, så är det bara.

Vad blir konsekvenserna om löshundsjakten försvinner?

För en person som jagar märks det väldigt tydligt att Sten Stenson och Roger Olsson inte vet vad de pratar om och att de skrivit detta enbart för att skydda vargen, inte hundarna eller de andra vilda djuren och naturligtvis inte med en enda tanke på de tusentals jägare (tillika människor och ofta landsbygdsbor) som jagar med löshund.

”Löshundsjakt innebär att hunden driver ett för jägaren eller jakt­laget tänkt jaktbyte, ofta över stora områden och under lång tid. Syftet är att bytet förr eller senare ska komma inom jägares skotthåll. Sverige är ett av få länder som tillåter jakt med lösdrivande hund.”

Alla som jagar med en älghund vet att hunden inte ska driva djuret framför sig. Hunden ska ställa djuret. En duktig älghund tar upp skallet lugnt och fint utan att skrämma älgen. Hunden distraherar sen älgen med sitt skall så att den stannar kvar och jägaren kan smyga sig in och fälla älgen med ett välriktat, enkelt skott. En hund som driver älgen framför sig är inte önskvärt. På jaktprov är det viktigaste momentet ”ståndskall på upptagsplats”, det vill säga att älgen står kvar på den plats där hunden tog upp skallet.
    Älgen, som är vårt lands största fritt levande vilt och det vilt som har störst socioekonomiskbetydelse, jagas alltså inte med drivande hundar utan med ställande hundar. Sverige är långt ifrån ett av få länder som jagar med löshund. Jakt med drivande eller stående hundar är inget ovanligt. Däremot är jakt med ställande hund inte lika vanligt.

”Det krävs ingen utbildning av hunden och heller ingen särskild utbildning i hundhållning av den som jagar med lösdrivande hund. En hund blir jakthund när den kallas för jakthund, och kan därmed släppas lös i skogen utan egentlig kontroll. Där exponeras den konstant för olika faror, men utsätter också vilda djur för påfrestningar.”

Jägare måste ha jägarexamen för att jaga. Den som har tagit jägarexamen på senare år vet att det är en gedigen utbildning om viltet i vår natur, de olika jaktsätten, jaktlagar, vapen och skytte, viltvård, ekologi och också jaktetik. Faktum är att jag tycker att människor oavsett om man vill bli jägare eller ej har nytta av denna utbildning för den är allmänbildande i svensk natur (något som många människor skulle behöva).  
    Det är rätt att en jakthund inte behöver någon ”utbildning” för att kallas för jakthund. Det behövs heller ingen utbildning för att en sällskapshund ska kallas för sällskapshund. En jakthund är avlad för att jaga, det den gillar allra bäst. För att bli en duktig jakthund krävs för det mesta mycket engagemang och intresse hos ägaren. Det är många gånger jägaren som utbildar hunden genom att vistas mycket i skogen, träna spår och lydnad m.m. Jag skulle tro att många jägare lägger ner betydligt mer engagemang och tid hos sin hund än en person som köper en renodlad sällskapshund. För det krävs mycket för att en jakthund ska bli en duktig och välfungerande sådan.
    Jaktinstinkten finns naturligt hos de flesta hundar, oavsett om de är av jaktras eller ej. En hund är ett rovdjur och de flesta hundar som kommer lösa i skogen stör annat vilt på ett eller annat sätt. En duktig injagad jakthund bryr sig dock för det mesta bara om det vilt som den är tränad på. Faktum är att en katt är en betydligt farligare småviltspredator än en hund, något som många glömmer bort.

Det är också sant att hunden exponeras för olika faror när man jagar, vilket alla jägare är medvetna om. Men det finns ett bekymmer nu som inte funnits tidigare i samma utsträckning, nämligen varg. Det finns många som tar till statistiska hänvisningar och påstår att jägarna och trafiken är mer farliga för hundarna än vargen. Men det krävs inte mycket för att förstå att både jägarna och bilarna är långt fler än vargarna, därför ser statistiken ut som den gör. Vargarna tar betydligt fler hundar relaterat till hur många de är i jämförelse med både jägare och bilar.
   Vargen är ett mångfasetterat bekymmer. Inte bara minskar de älgstammen radikalt, de innebär också en stor risk för jägaren att se sin hund sliten i stycken. Summa summarum innebär en stor vargstam att bland annat älgen som ekologisk resurs försvinner. Mindre älg och inga jägare som vill jaga de få som blir ”över” och därmed riskera livet på sin hund. Värdet på allt viltkött som tack vare jägarna finns att tillgå uppgår till över en miljard. Och det är inte bara 300 000 jägare som uppskattar viltkött.

Älgjakt med ställande löshund är en uråldrig och unik jakttradition i Norden. Jämthunden till exempel, en av Sveriges nationalraser, skulle vara överflödig om inte löshundsjakten fanns. Det är inte löshundsjakten som är ett hot mot vargen utan tvärtom. Stenson och Olssons begäran om en konsekvensutredning är befängd och skulle inte innebära något annat än slöseri med skattepengar. Jag skulle däremot gärna se en konsekvensutredning om vad som skulle hända om löshundsjakten försvann och jägarna slutade jaga?

Lärda män om kvinnor…

”En kvinna är som en steril man; honan är i själva verket hona på grund av ett slags oförmåga, d.v.s hon saknar förmågan att koka ihop sperma ur näringens slutprodukt på grund av kylan i sin natur. ”Honan” är i detta avseende en ”stympad hane”.
Aristoteles 384-322 f.Kr.

”Vad gäller den individuella naturen är kvinnan dålig och ofullgången ty den aktiva kraften i den manliga säden strävar efter skapandet av en perfekt likhet i det maskulina könet, medan skapandet av kvinnan kommer ur en defekt i den aktiva kraften eller från någon materiell indisposition. Eller från någon yttre påverkan, som den sydliga vinden, när den är fuktig.”
Thomas av Aquino 1225-1274

”Gud har skapat en man och gett honom ett brett bröst, inte breda höfter, för att mannen på det stället skall kunna rymma vishet. Men den plats där orenligheten går ut är liten. Detta är omvänt hos kvinnan. Därför har hon mycket orenlighet och föga vishet.”
Martin Luther 1482-1546

”Det ena av dem måste vara aktivt och starkt, det andra passivt och svagt; det ena måste vilja och kunna, men i fråga om det andra är det tillfyllest, att det gör ringa motstånd. Av denna grundtanke framgår, att kvinnan särskilt är skapad för att behaga mannen.  (…) Därför bör man vid kvinnors uppfostran helt och hållet ta hänsyn till männen. Att behaga dessa, att vara dem nyttiga, att göra sig älskade och aktade av dem, att uppfostra dem som små, att vårda dem som stora, att råda dem, trösta dem, att förljuva deras liv, se där, vad som är kvinnornas plikter under alla tider, och vad man bör meddela dem från deras barndom!”
Jean-jaques Rousseau, 1762

”Naturen skapade kvinnorna till våra slavar. De är vår egendom, vi är inte deras. De tillhör oss, som trädet med sina frukter är trädgårdsmästarens egendom. Vilken enfaldig idé att kräva jämlikhet för kvinnor. Kvinnor är inget annat än barnproducerande maskiner.”
Napoleon Bonaparte, 1769-1821

”Kvinnor är inte av naturen intelligenta. Om en kvinna lyckas, mot alla odds, bli intelligent beror det på att det är något fel med hennes könsorgan.”
Friedrich Nietzsche, 1888

Kvinnan såsom liten och dum och därför elak, såsom mannens bihang och påhäng skall kväsas till såsom barbaren eller tjuven. Hon är endast behövlig såsom vår äggstock och livmoder, allra bäst dock som slida!”
August Strindberg. 1849-1912

Banning för amning?

När jag ammade ville jag för det mesta dra mig undan. Inte för att jag var rädd att visa något eller för vad andra personer skulle tycka. Utan helt enkelt för att jag tyckte det var mysigt att dela den stunden med mitt barn alldeles själv. Det var liksom vår stund tillsammans, bara hon och jag.
    Det här med ”offentlig” amning verkar annars vara ett hett debattämne. Jag kan inte förstå varför det ska vara så förfärligt stötande med en kvinna som ammar sitt barn. Jag tycker att det är naturligt och fint. Må så vara om det är på en restaurang eller ett Café. Om barnet är hungrigt och mamman ger det mat, varför ska det anses som olämpligt eller äckligt? En restaurangägare i Göteborg gav uttalandet att ”amning är inte aptitligt” och förbjöd kvinnor att amma i lokalen. Men om man inte tycker att amning är aptitligt behöver man inte titta (man är väl ändå där för att äta och inte stirra på andra) och sen tror jag att gästerna på restaurangen skulle bli betydligt mer störda av ett hungrigt skrikande barn än en ammande kvinna. I Danmark har många caféer skyltar på dörren som förbjuder amning och i flera länder är det inte ens tillåtet att amma offentligt.

Det är okej att ha stora affischer med underklädesmodeller på busshållplatser och det anses av de flesta som helt okej att sola topless. Men att amma offentligt… stötande! Det är tydligen inte lika accepterat. Jag har aldrig sett en mamma som ”kastar fram” tuttarna på bordet till omgivningens förskräckelse. De flesta mammor lyfter diskret på tröjan och man ser knappt skymten av bröstet som för övrigt sedan döljs av barnet när det äter. Vill vi ha ett samhälle där en nybliven mamma inte ska våga sig ut genom dörren av rädsla för att måsta amma ”offentligt”? Det rimmar illa när en nybliven mamma ständigt får höra hur bra det är för barnet att äta bröstmjölk (och det är ju sant) men samtidigt mötas av omgivningens ogillande när hon ammar.
   Jag blev så glad en gång när jag hälsade på en annan småbarnsmamma och jag frågade om det var okej om jag ammade vid bordet. Självklart! sade hon och tillade att hon tyckte det var himla dumt det här med att man knappt ska våga amma när man inte är hemma. Kan inte männen hålla sina fantasier i styr när de ser en mamma som ammar är inte det kvinnans problem, tyckte hon. Och jag håller med. Att det skulle vara äckligt eller ohygieniskt förstår jag inte heller. För det är det inte, utan bara helt naturligt. 

För övrigt tycker jag att det är ganska intressant det här med amning, kvinnokroppen är ju fantastisk. Vem man än frågar så har de olika råd att ge och det finns lika många olika bröst och tips som det finns kvinnor. Innan jag fick Klara hade jag inte riktigt förstått att det i början skulle göra ont att amma. Jag hade bara föreställt mig det som mysigt. Det var först när en kollega frågade mig, en tid innan förlossningen, om jag börjat härda brösten med en vass frottéhandduk som jag började få upp ögonen för det. Gör det ont, undrade jag? Sen hörde och läste jag om såriga och halvt avbitna bröstvårtor, mjölk som aldrig ville rinna till, läskiga bröstpumpar, mjölkstockning och bröstböld och kände att amningen kanske inte var exakt vad jag föreställt mig… Men jag härdade ingenting med någon frottéhandduk ändå och tänkte att jag blir nog härdad när det är dags. Visst gjorde det ont de första dagarna men oron att Klara skulle få för lite mat var större och smärtan gick ju över. Jag blev härdad men det var alltid underlig brännande känsla när mjölken rann till. Dessutom det var inte särskilt härligt om det gick för lång tid mellan måltiderna. Då sprängde och spände det ordentligt och kunde göra rent av ont! Men jag hade ändå tur med amningen. Allt fungerade hur bra som helst och trots att jag badade i sjön nästan varje sommarkväll fick jag aldrig bekymmer med mjölkstockning. Det var ju inte alltid som vattnet var varmt.
     Klara ammade jag i ungefär 7 månader. Men hon fick lite ersättning på kvällen innan det var läggdags från det att hon var rätt liten. Dels ville jag vänja henne vid flaskan (en fördel om vi skulle behöva barnvakt) men framför allt var det ett tillfälle för Nils och Klara att knyta an och ha en stund för sig själva. När Klara började få fasligt med tänder, hon har åtta stycken nu, och åt mat så pass bra började jag fasa ut amningen. Nu kan jag ibland sakna att amma för det var mysigt, framför allt på eftermiddagarna när vi somnade bredvid varandra. Men för en tid sedan provade jag igen och då högg hon som en piraya och jag kände att det definitivt var slut ammat!

Binda ris åt egen rygg

Läste precis att en facebookgrupp för vargmotståndare har uppmanat medlemmarna att delge bilder, namnuppgifter, adress och dylikt på ”vargkramare”. Detta är rent löjligt och fånigt och kanske till och med olagligt. Det bidrar inte till att göra vargdebatten bättre och gör att vargmotståndare inte direkt framstår i goddager. Det är bara att binda ris åt egen rygg. Denna vargdebatt har verkligen gått överstyr och har tagit orimligt stora proportioner…Herregud det finns barn som svälter till döds, Östersjön är snart ett dött hav, våra gamla får inte påtår om de vill ha mer kaffe och blir inlåsta utan tillsyn på natten, unga tjejer dåligt av alla utseende och prestationskrav, över femtusen kvinnor mördas varje i år i hederrelaterat våld, det finns giftiga kemikalier i våra kläder som gör oss sterila, fisken i världshaven är snart slut, spädbarn våldtas i tron att det kan bota AIDS, snabbmat är framställt i laboratorier, rika länder säljer vapen till fattiga och tjänar pengar på inbördeskrig, 3 miljoner kvinnor blir könsstympade varje år, farliga sopor dumpas i fattiga länder i Asien där barn utan skyddsutrustning jobbar med att bränna dem, vi rekommenderas att inte äta viss insjöfisk på grund av höga halter av kvicksilver, barnprostitutionen och sexturism ökar ständigt…listan kan göras lång!

Jag tycker båda sidor i denna vargdebatt beter sig illa. Låt de så kallade vargvännerna skicka hotbrev, försöka sabotera jakt, samla namnlistor (media glömde tydligen bort att skriva att det finns listor åt det motsatta hållet också, men så klart det hade inte sålt några lösnummer med braskande rubriker om mordhotade jägare). Som jag skrivit tidigare vill jag inte ha en stor vargstam eftersom den inte bara är ett hot mot en nordisk jaktkultur med löshund, mot rennäringen, mot fäbobruk och djurhållning, mot älgen som ger oss tillgång ekologiskt viltkött utan också för att den är ett hot mot landsbygden. Det som jag motsätter mig mest i denna fråga är att människor som vistas utanför höghusen ett par gånger om året och som många gånger har en disneyfiserad och romantiserad bild av djur och natur, ska bestämma över människor som lever i vargbygd och som får dras med de problem som vargen medför.


Jägare ska inte sänka sig till denna nivå. Bilden fick jag för övrigt i ett otrevligt mail av en anonym avsändare, februari 2010.

Tobias Registret

Det finaste och största en människa kan göra i livet är att göra något gott för någon annan. Utan att kräva något tillbaka, utan någon baktanke eller förhållningsorder. Det behöver inte vara en handling till en människa man känner eller ens kommer att träffa. Det behöver inte vara av kärlek eller tillgivenhet utan bara en vilja att göra gott. En vilja att ge andra människor en chans att leva.

Jag vill tipsa er om något som heter Tobias Registret. De flesta känner inte till detta register och har kanske inte ens hört talas om det. Men det är ett register som räddar liv.
Tobias dog på grund av en blodbristsjukdom, han blev 17 år gammal. Han behövde en benmärgstransplantion men man lyckades inte finna en matchande donator. Tack vare Tobias familj finns idag ett svenskt stamcellsregister som samarbetar med flera andra länder. Till registret anmäler man sig om man kan tänka sig att bli benmärgsdonator. Tack vare registret har ca. 500 stamcellstransplantioner gjorts och dessa transplantationer har gett svårt sjuka människor chansen att bli friska. 

För en tid sedan fick jag ett mail av en man, jägare och tvåbarnspappa som för andra gången på två år drabbats av leukemi. Han är i stort behov av en benmärgstransplantation. Han är en människa mitt i livet, en människa precis som du och jag men som fått ett fruktansvärt besked. I dagarna har många av oss också läst om Hugo som fötts med en svår hudsjukdom, Epidermolysis bullosa. Många är vi som berörs av den lille pojken och hans familj och skriver under listor för att han ska få en benmärgstranplantation, något som i dagsläget inte görs i Sverige. Det är en behandling som kan ge Hugo, som nu är åtta månader, möjlighet till ett längre och mindre smärtsamt liv. 
     Men jag hoppas också att alla tänker på att dessa personer, och många fler med dem, inte bara behöver en benmärgstransplantion. De behöver en en benmärgsdonator för att få den! 30 procent av alla som behöver en benmärgstransplantation har en givare i sin egen familj. Men låt oss öka upp chansen för de resterande 70% procenten som inte har det! Registrera er som givare redan idag, det behövs och det kan vara skillnaden mellan liv och död för en annan människa. För mer information hur man går till väga för att registrera sig som donator se Tobias Registrets hemsida.

Medmänsklighet

Lilla Yue Yue. Hennes mamma hängde tvätt och tvååriga Yue Yue gick ut för att leka med sin äldre bror. Flickan blev först överkörd av en skåpbil och sedan en till. 18 personer gick förbi hennes sargade kropp utan att reagera och allt fångades av en övervakningskamera. Cyklister och mopedister väjde för henne där hon låg på marken och fotgängare gick kroken förbi för att inte trampa på henne. Om någon av de tre första personerna reagerat hade Yue Yue inte blivit påkörd av den andra skåpbilen. Den man som körde den första skåpbilen märkte att han kört över flickan men valde att fortsätta att köra och körde därigenom på henne med bakhjulet också. I polisförhör har han sagt att det var för att skadeståndet skulle bli mindre om hon dog än om hon överlevde och han var rädd att stanna för att bli polisanmäld. Tillsist upptäckte en kvinnlig gatusopare flickan och ropade på hjälp. Yue Yues mamma hörde ropen och fann sin dotter blodig och allvarligt skadad. Lilla Yue Yue har förklarats hjärndöd.

Tårarna bara trillade när jag hörde det. Hur kan man se ett skadat barn utan att reagera…? Det går inte att förstå, det är så hemskt. Ibland, tyvärr alltför ofta, skäms jag över att vara människa.

”Bara fittor som inte jagar”

Fick ett mail som tipsade mig om en krönika av Jens Ganman, ”Bara fittor som inte jagar”. Rubriken får mig att dra åt mig öronen och innehållet är inte så mycket bättre. Ironin flödar men i stort tycker jag att texten nergör och förlöjligar jägare. Machomän med trist inställning finns överallt, tyvärr också i jägarkåren men jag kan inte låta bli att ilskna till när jag läser. Dessutom tycker jag att det är väldigt konstigt att Öp publicerar en text full med könsord och fördomar, speciellt när det står klart och tydligt att man inte får använda ”rasistiska åsikter, personliga angrepp, ärekränkande påhopp, grova svordomar eller könsord” när man kommenterar. Ännu mer huvudbry får jag när jag läser kommentarerna som vissa har skrivit….

Läs själva genom att klicka här.

Kisa mot solen

En gång var det en äldre man som tyckte att jag såg väl ung ut för att vara sjuksköterska (det var när jag var nyutexaminerad). Han tog tag i mina händer och studerade dem noga. Vände och vred på mina små i hans stora torra. Efter en stund nickade han belåtet och sade ”Inga långa naglar här int, de ä ett gott tecken på e kvinnfolk”. Han berättade att hans far sagt till honom att aldrig förälska sig i en kvinna med långa naglar. ”De ä för att de ä ett bevis för att dom int dug till å arbet” fortsatte han.
   Jag iddes inte berätta för honom att inom vården får man inte ha långa och målade naglar eftersom det lätt hopar sig bakterier där under. Men jag kunde ju inte låta bli att fråga honom om han hittat en sådan kvinna att förälska sig i. Det hade han och de hade fått tre barn tillsammans.

Jag brukar tänka på den mannens ord ibland när jag tittar på mina egna händer. Det han sade tröstar mig lite för mina händer är redan rynkiga och fulla med ärr. Jag kommer säkert att se gammal ut redan när jag är relativt ung men det bekommer mig faktiskt inte särskilt mycket. Idag är det nästan som om det är något skamligt med att åldras, det som är helt naturligt. Man ska vara ung, vacker och framgångsrik för att räknas och synas. Det är bättre att se konstgjord än gammal ut. Jag tycker att de äldre har en enorm livskunskap som unga människor många gånger avfärdar. Dessutom verkar vi allt för ofta glömma bort att vi alla kommer att bli gamla, om vi har tur. Vi går själva med rullator en dag. 
     När jag blir gammal hoppas jag att jag blir en sån där tant som på ”pensionärsjävlar”, ni vet. Som chockar med att prata snusk i mobilen eller som envisas med att spela dataspel på nätterna eller gå barfota på gräsmattan. Och när mina barnbarn frågar mig varför jag är så rynkig ska jag säga att det är för att jag har kisat mot solen så mycket.