”Det är hårt att vara trapper”

En vacker men kylig dag vittjade vi mårdfällorna. Fällorna gapade tomma men det är inte så konstigt eftersom det verkar finnas mycket sork. När mårdarna har mycket mat är de svårare att ta i fällorna. En lite näbbmus som mumsade på betet var den enda fångst vi fick denna gång. Den blev fullkomligt skräckslagen när vi lyfte av locket, hoppade rätt ner och försvann snabbt under snön. Nils konstaterade att det är ”hårt att vara trapper”.

Vi sätter ut mårdfällor framför allt som en viltvårdsåtgärd. En mård tar stora mängder skogsfågel och småvilt. Det är slagfällor som vi använder, Trapper 90, och de dödar ögonblickligen om man gillrar rätt. Om ni är intresserade av mårdfångst och fällor kan jag rekommendera er en titt på Trapperns hemsida. Jag har tidigare skrivit ett inlägg om hur Nils gör och tänker när det gäller fällfångst av mård, ni hittar det här.

Föret var fantastiskt, nästan lite väl hårt. Den senaste tiden har det varit ömsom tö och minusgrader och det känns som om det vore april och inte slutet av februari.

Ingen mård här inte!

Men fint i skogen.

Nils har köpt en ny skoter och han sa åt mig att testköra den på en stor myr. ”Tryck in gasen i botten och se vad som händer”, sa han. Och jösses, den gick som ett spjut! Jag är uppriktigt inte särskilt intresserad av skotrar. Skidor ska sitta på fötterna och skotern är mest ett transportmedel. Fast rätt så kul är det ju ändå…!

Vi satte ut några saltstenar också.

Dessa nyfikna renar hade varit förbi och undersökt varenda fälla. Det var mer renspår än mårdspår kring fällorna.

Mer som april än som februari som sagt, men sol och ljus är välkommet!

Tillbaka

Det var verkligen länge sedan jag skrev här sist. Jag ska ärligt säga att efter pappas plötsliga bortgång var det som om jag levde i ett vacuum. De flesta dagar ville jag helst ligga kvar i sängen och dra täcket över huvudet. För varenda gång jag vaknade blev jag påmind om att det hela inte bara var en ond dröm utan att han faktiskt var borta på riktigt, för evigt. Chocken, sorgen och allt det praktiska tog mycket kraft och energi. Dessutom upptäcktes det bara någon vecka efter min pappas begravning att min mormor hade en svår cancersjukdom. Hennes begravning var för en vecka sedan. Det har varit tungt och tufft. Och många gånger har jag haft svårt att inte vara bitter och arg och gråten har varit nära hela tiden. Julen kändes mest som något jag var tvungen att överleva. Saknaden och tomheten blev så påtaglig. Det på nyårsaftonen 1996 som min lillebror blev påkörd och senare dog. Nu när inte pappa heller fanns hos oss blev jul och nyår extra smärtsamt.

Jag tänker fortfarande de människor jag saknar flera gånger varje dag och jag sörjer dem. Gråten bränner bakom ögonen ofta. Det kommer att ta tid att förstå och smälta allt det som hänt. Klara säger så fina saker om sin morfar hela tiden. Häromdagen ville hon rita en teckning som vi skulle sätta fast i en ballong och skicka upp till morfar i himlen. Ibland är det jobbigt med ungar som tjurar, skriker, tjuter eller skrattar när man helst bara vill gråta eller gå och lägga sig. Men tack och lov har jag barnen som drar mig tillbaka till livet och nuet. För det är ju där barn är – här och nu.

Eftersom jag studerar på heltid och var mitt i en intensiv kurs i farmakologi och sjukdomslära när pappa dog, var jag tvungen att försöka plugga all den tid jag orkade. Ett jobb går att sjukskriva sig ifrån om man har mycket omkring sig och inte mår bra men för min del var ju studietakten densamma oavsett hur jag mådde. Jag mår mycket bättre nu men när jag pluggar blir det mycket tid vid datorn och när jag då äntligen har gjort bort den tiden så har jag ingen lust att sitta stilla framför skärmen ännu mer. Det är nog mest därför bloggen blivit så eftersatt. Jag vill tacka alla er som kommenterat, skickat mail eller hört av er på annat sätt. Det har värmt och betyder mer än ni tror –tack!

Älgjakt

Eftersom jag har börjat läsa till distriktssköterska har det väl blivit lite så och så med jaktdagar för min del. Men några dagar har jag i alla fall hunnit med. Flera tidiga mornar har startat med dimma och när solen sedan har brutit fram har hösten bjudit på strålande dagar. Men i början av jakten blev det nästan olidligt varmt för både hundar och hundförare. Det har i alla fall gått riktigt bra för laget och det är bättre än förväntat med älg på markerna. Älgfesten med laget var riktigt lyckad och det har blivit en hel del kött i frysen. Nu ser jag framemot oktoberjakten efter brunstuppehållet.

Underbara höst.

Nu när jag sitter framför böcker och dator dagarna i ända är det så otroligt skönt att samla krafter i en sådan här skog.

Sen när jag hade turen att få skjuta en kalv för Vilda blev inte dagen sämre. De täljda pinnarna över öppningen är till för att hålla korpen borta. Jag funderade på att lägga kalven åt andra hållet, med buken ner mot marken, men värmen gjorde att jag ville att det skulle vara luftigt i älgen. Men när vi kom tillbaka för att hämta kalven hade de varit framme ändå! Har faktiskt aldrig tidigare varit med om det. Fåglarna stal hjärtat som jag lagt i djurkroppen och en av filéerna var borta.

 

Heligfjället höjer sig ovanför dimman.

Den gångna helgen sköt jag en liten femtaggare för Vilda. Hon skällde väldigt bra på den!

Jag fick faktiskt lov att skratta lite när min farbror Svenne svor över att han numera måste använda läsglasögon för att kika på pejlen.

Vilda, som inte gör rätt för sitt namn, för hemma är hon lugn som en filbunke. Men i skogen har hon fattat galoppen och jag känner mig riktigt nöjd med henne.

 

Pärupptagning

Pären är uppe ur jorden. I år gjorde vi det faktiskt innan älgjakten började och det var till stor lättnad för min käre far. Det var en trevlig dag i potatislandet och jag gjorde en hel hop med äggvåfflor som vi åt hemma hos farmor efteråt. Mandeln och Belonan var lite skrovliga men bra med potatis blev det trots att det varit så torrt i sommar.
Stora och små hjälps åt Klara hittade en sista potatisblomma En liten nyckelpiga hittade vi i landet till barnens förtjusning
Våra ”rosa” potatisar som Klara säger. Jag hade hoppats att hon skulle gilla dem just därför men hon vägrar konsekvent att äta potatis.

I bakartagen

Ibland gör vi ett ryck och bakar. Med två små i huset gäller det att planera så att det finns utrymme till en storstädning av köket efteråt. Eftersom det känns som det blir mjöl och deg från golv till tak och ungarna allt som oftast hamnar i badkaret efteråt! Nu sist bakade vi lappkakor och jag planerade in det så att vi bakade strax efter middagen. Då hoppades jag att barnen skulle vara någorlunda mätta för att inte proppa i sig allt för mycket deg och så fick Nils sköta gräddningen medan jag och barnen kavlade (och geggade).

De små kakorna i förgrunden har Klara gjort. Hon förklarade att hon var tvungen att göra dem små så att Sofie skulle orka äta några. Jag har lagt ut följande recept tidigare men gör det igen. Lappkakor är härligt sega och passar perfekt i jaktryggsäcken eftersom de inte smular sönder.

Lappkakor
3dl havregryn och 4-5dl vatten som bakas till gröt
7dl ljummet vatten
1pkt jäst
2dl ljussirap*
1msk salt
1msk fänkål1msk anis
ca 16dl vetemjöl + mjöl till utbakning

Gör i ordning gröten. Smula sönder jästen i en bunke och tillsätt vattnet. När jästen lösts upp tillsätt sirapen, saltet och kryddorna. Kryddorna avger mer smak om man krossar dem i en mortel först. Rör sedan ner gröten som nu hunnit svalna lite och tillsätt mjölet. Rör ihop till en smidig deg. Låt degen jäsa i minst en timme. Baka ut degen med mjöl på bakordet, den ska inte vara klibbig utan kännas ungefär som en bulldeg. Forma runda bollar som kavlas ut till brödämnen som är ca. 20cm i diameter och 5-7mm i tjocklek. När kakorna ligger på plåten (ryms ca. 4st på varje plåt) nagga dem med en gaffel. Grädda sedan på en plåt (med bakplåtspapper) i ugn i 250 grader. Grädda först 3-5min nästan längst ner och sedan 3 -5min nästan längst upp i ugnen tills kakan fått lite färg. Lycka till!

Lite bilder från påsken

Vi hade en lugn påsk på hemmaplan. Jag ska vara ärlig att säga att vi nog önskade oss ett annat slags firande men eftersom jag jobbade halva påskhelgen och det var fullt upp med valparna så hade vi inte så många andra alternativ.

På kvällen på långfredagen började hundarna skälla. Vi vet exakt när det är något på åteln eftersom man hör på hundarnas skall när de ser något vilt djur. Rävjakten är avslutad i Västerbotten för i år men när vi fick se vad som var på åteln nickade vi åt varandra. Ett välriktat skott av Nils och denna rävs lidande var slut. Det var till att bränna upp den.

Ägg har jag och barnen målat så det stått härliga till.

Det var fint före och snön bar överallt.

Vi var inte upp till fjälls något men med denna molnformation kunde jag för en stund inbilla mig att vi var det.

Och den första Tussilagon fick vi i alla fall se! Som en liten gyllene sol på marken och alltid lika välkommen!

Valparna

Vilda har fått sex små valpar. Valpningen gick förvånansvärt bra. Vi märkte knappt på Vilda att värkarbetet börjat och hon krystade inte ens så att man såg det. I vanliga fall brukar tiken kunna bli slö och må illa innan det hela startar. Men valparna bara ”ploppade” ut. Tre tikar och tre hanhundar blev det, alla friska och starka och ingen var övertecknad. Nu är de snart fyra veckor gamla och de har precis börjat smaka på välling och de tycker att det är väldigt gott. Varje gång vi ger dem mat så visslar vi, de lär sig fort att den signalen betyder något positivt och det har man igen senare i skogen när de är vuxna. Vi ger valparna lammnäring för tillfället och när de blir någon vecka äldre kommer de att få smaka på malda rester från fjolårets älgjakt. De har fått flytta till hundhuset nu så Vilda kan gå ut precis som hon vill. Radion står på för jämnan så att de ska bli trygga med ljud och människoröster. Fast jag programmerade in den på P4, på P3 tycker jag att det är alldeles för mycket svammel för små hundöron! Sen så går vi ju ut flera gånger om dagen och besöker dem. Båda flickorna är förvånansvärt försiktiga med valparna men jag undrar just hur det kommer att låta när valparna börjar rusa omkring och bitas och busa.

Jag och Nils kommer från och med den här kullen att starta en egen hunduppfödning i liten skala. Främsta anledningen är rent administrativ, det blir mycket enklare så här. Både jag och Nils tycker att det känns riktigt roligt och spännande. Tyvärr kan jag inte meddela något Kennelnamn ännu eftersom det inte är klart med det från SKK. Handläggningstiden för att registrera en ny kennel är upp till 6 månader så även om vi skickade in ansökan före jul så är det inte färdigt ännu. Jag kommer att bygga upp en ny hemsida med våra hundar och uppfödning, och när det hela är klart lägger jag förstås ut det här.

Wild Women Weekend

Tre jägarinnor har tagit ett fantastiskt kul och bra initiativ, så pass upp alla jaktintresserade tjejer/kvinnor: Den 15, 16 och 17:e augusti 2014. Maria Mattson från Norråker, Mona Eriksson från Tjärnliden och Miranda Frings Håf från Högland planerar en späckad helg i Norråker, Jämtland med massor av intressanta saker som gäller jakt! Det kommer att vara 30 tjejer sammanlagt och redan nu är 14 platser tingade. Först till kvarn gäller! Mera info om helgen kommer inom kort och det kommer att göras en FB sida angående helgen.

Anmälan är bindande och görs till mailadressen:
tjaderspel@gmail.com
där du skall lämna namn, adress, email och telefonnummer.
Välkommen erfaren som oerfaren, ung som gammal med din anmälan!

”Kärleksparet”

Norrskenets Järv. Foto privat.

För tillfället har Vilda en friare på besök och de verkar komma överens riktigt bra. Det var inte lätt att få till några bilder alls för så fort de är tillsammans så…ja, de är ju ett ”kärlekspar” trots allt. I alla fall heter hanen Norrskenets Järv och är en dubbelchampion. I mitt tycke en mycket fin hanhund. Han har den där utstrålningen som man vill att en riktigt reslig jämthundshane ska ha och dessutom tre raka ettor på jaktprov. Enligt hans husse är hans främsta egenskaper hans sök och att han alltid letar sig tillbaka. Nu är det bara hoppas att det blir valpar om sisådär två månader.

Man kan bli lite trött på allt uppvaktning också. Här tar Vilda skydd uppe på en pall.

Äntligen snö!

Jag har verkligen inte varit en flitig bloggerska på sistone men det är faktiskt rätt så fullt upp med barn, jobb, hundar, träning, hus, julstök och allt annat. Vädret har i alla fall varit väldigt knepigt denna vinter. Stormarna har avlöst varandra och den 14 december var gräsmattan grön! Har aldrig varit med om det förut. Men nu har det äntligen kommit lite snö och det är så fint med rimfrost i träden och vitt på backen. Jag vill ju ha en vit jul!

Vi passade på att göra en riktigt stor snögubbe när det var blötsnö.

Jag och Klara. Lilla Sofisen låg och sov.

Klara sitter på vår roliga snöhäst som heter Tjokabanka. Hon hittar på många sådana tokiga namn just nu.

Mer älgjakt

Det jagas på för fullt och det har börjat bra de första dagarna efter brunstuppehållet. Jag har skjutit en älg på ståndskall för Stalo, en sex-taggare, men precis den dagen hade jag så klart glömt kameran hemma. Här kommer i alla fall lite bilder från den gågna helgen!

Lotta och pappa på väg att hämta en älg.

En fin oxe som farbror Mats-Uno lockade till sig.

Med sexhjuling och Canadapulka går allt!

Vilda spanar vid fikaplatsen. Hon har för övrigt tagit ett preliminärt 1:a pris på jaktprov. Gissa om jag var nöjd den dagen!

Fredriks oxe dras över bäcken.

Det mesta av löven har dalat ner till marken. Men mitt i en skogsgläntade hittade jag denna rönn som brann i oktobersolen!

Tillsist en liten minnesbild på Klövkampens Koivo. Han drabbades av magomvridning och var så dålig att veterinären i Vilhelmina sade att inget fanns att göra. En tung förlust av en trevlig och duktig jakthund!

Älgjakt

Det har blivit en hel del älgjakt och det har väl gått både ris och ros. En älg har det blivit för min egen del. Vi har hyfsat bra med älg och det går inte en dag utan att hundarna tar upp. Mest nöjd är jag att Vilda nu känns som en fullfjädrad jakthund. Hon är tre år gammal och har gått från sorkletare första hösten till numera en jakthund med ett otroligt bra sök och tjurig som få. Bland annat hade hon ett fint ståndskall på ko och kalv som hon tog upp mer än 1 1/2 kilometer ifrån mig. Det var så klart på fel mark och när det dessutom var ko och kalv fick de gärna klara sig. Men hon skällde i över 5 timmar på dem.

Första älgjaktsveckan löpte på bra och det är väldigt kul att jaga då hela laget är samlat. Vi avslutade dessutom jaktveckan med en trevlig älgfest! Enda strulet var att min handenhet till Garmin-pejlen inte fungerade. Den tappade halsbandet på mindre än 40 meter. Även pappas handenhet la av men som tur var skickade vi in dem på reparation och nu fungerar de bra.
De två första dagarna på veckan hade vi besök av jaktreportern och fotografen Calle Bredberg. Han följde med mig en dag och hur det gick lär ni nog få läsa om i Jaktjournalen så småningom.

Mest av allt njuter jag av ändå av att vara ute i skogen. Det är verkligen något beroendeframkallande över det. Jakt är fantastiskt som bjuder på natur, spänning, lugn och kamratskap på en samma gång. Jag älskar att vara hundförare. Att bara få gå och lyssna, känna och se. Så här på hösten är det ibland så vacker att det nästan gör ont. Jag har inte tagit så mycket bilder denna höst men här kommer några stycken. Två av dem har Calle Bredberg tagit.

Jag och Vilda. Foto:Calle Bredberg

Förra veckan bjöd inte på något trevligt jaktväder då det blåste ordentligt och ömsom spöregnade. Jaktkläderna blev ordentligt satt på prov och jag kan bara konstatera att de inte höll vattentätt!
Klövkampens Vilda

Det är en fröjd att få gå i riktigt gammal skog.

Jaktlaget samlat (saknas två man på fotot). Ett toppen gäng och givetvis bara Klövkampens hundar. Foto: Calle Bredberg

Klövkampens Stalo får vila ut efter ha skällt en ensam ko i över 6 timmar. Tillslut fick han lön för mödan då älgen fälldes.

Det är otroligt mycket blåbär i skogen i år. Har aldrig sett så mycket och på ställen där man knappt trodde det skulle finnas. Ibland är blåbärsriset så tungt av bär att det ligger platt efter marken.

Utsikt från ”Gubbslättmyra”, strax nedanför Björnberget.

Midsommar

Vi hade en precis lagom midsommar. Mycket sill, potatis och annan god mat. Men ingen snaps för min del eftersom jag hade tagit på mig att jobba natt. Och inte gjorde det något för väl på jobbet bjöd arbetskamraterna på ytterligare en festmåltid!

På förmiddagen på Midsommarafton besökte vi Saiwa Camping. En kusin till Nils äger den och där fanns det både gratis hoppborg och ponnyridning för barnen och Midsommarstången kläddes och det var sång och dans.  Jättefint arrangemang! Klara tyckte verkligen att det var spännande att få sitta på en liten ponny. Nils tog några bilder på mig och flickorna i vår festklädsel.

Hoppas ni har haft en trevlig Midsommarhelg!

Lilla Sofie snart 9 månader nu
Jag hann med att binda kransar åt oss på morgonen. Men Nils vägrade att ha på sig en så han fick vara utan.
Jag och flickorna.

Sommar och sol

Vi har haft fantastiskt fint väder länge nu. Igår hade vi 33 grader varmt i solen och i morse när jag steg upp var det 18 plus. Ljuvligt! Man blir ju riktigt bortskämd. Med fjolårets kalla och blåsiga sommar i färskt minne är detta rena lyxen. Häggen blommar för fullt och i diket är blått och av färgätmigej, styvmorsviol och maskrosor. Ploppen plockade jag och Klara igår och imorgon ska jag skära av några rabarber och koka kräm. Och det innan skolavslutningen! Jag hörde på radion att vi har varmare än både Frankrike och Spanien just nu och att hjortronen blommar. Det är bara att hoppas att det inte blir något slagregn eller frost för då är det risk att det blir lite hjortron i år. Vi är i alla fall ute på dagarna och njuter av finvädret. Sofie har hunnit bli åtta månader och vi firade med en liten picknick hemma på gräsmattan. När vi satt där ute och åt melon, yoghurt och röktkött som svärfar rökt för ett par dagar sedan tänkte jag att sämre kan man ha det!

Uppdatering

När snön smälter bort tinar en hel del arbete fram. Den senaste tiden har Nils spenderat mycket tid i vedhögen och själv har jag mestadels passat barnen och krattat och planterat. Jag har verkligen längtat efter våren, fågelkvitter och knoppande blommor! Det är helt underbart att se Klara springa omkring ute och vara med när hon undersöker och upptäcker. Hon hinner vara överallt så det gäller att ha ögonen på henne. Sandlådan är dock favoritstället vilket jag är tacksam för. Jordgubbslandet har hon undersökt flera gånger och till sin stora besvikelse har hon inte hittat några jordgubbar ännu. Men en tutte som övervintrat i landet hittade hon och jag vet inte hur många stenar vi har vänt på för att hon vill studera maskar och småkryp. Sofie tycker också att det är härligt att få vara ute. Hon sitter i godan ro i vagnen och studerar vad mamma och storasyster har för sig.
   Dajna är lite bättre men fortfarande inte bra. Det varierar lite från dag till dag hur hon mår. Hon äter fortfarande kortison så vi får se hur det går när vi slutar.

Min nya dator gick sönder (jag och datorer hör egentligen inte ihop!!) men nu har jag lyckats reparera den gamla. Den fungerar inte så bra så jag undviker att använda den mer än nödvändigt. Därför har det varit dåligt med skrivandet på bloggen. Bilderna nedan är ungefär två veckor gamla. Nu har vi haft riktigt fint väder ett tag så det är grönt och vackert ute.

Klara älskar sin sandlåda

Ett säkert vårtecken, renar på Nästansjörakan

Sofie eller ”Lillasofisen” som Klarar kallar henne.