Vardagspusslet

För tillfället gör jag praktik och det är väldigt lärorikt och roligt. Även fast jag har två barn själv känns framförallt barnhälsovårdsarbetet nytt för mig. Det är ett stort, viktigt och intressant område. Men det är inte lätt alltid att få vardagpusslet att gå ihop med barn, hundar, renovering, praktik, plugg och träning. Dessutom har barnen varit sjuka mycket senaste tiden. Sofie har till och med haft lunginflammation men tack och lov mår hon bra nu.  Det är svårt att få med allting som hinner hända mellan gångerna jag skriver på bloggen men här är lite bilder från idag.

IMG_7150 (2)
Klövkampens Vilda. Hon är otroligt lugn och fin och men har ändå så mycket jaktlust i skogen! Jag hade anmält henne på två jaktprov i höstas men efter pappas bortgång så hade jag varken tid eller lust. Men det blir nya tag till kommande säsong.

IMG_7148
Barnen får sitta nerbäddade i vagnen när deras små ben tröttnat.

IMG_7156
Börknäs Mella. En av våra två livliga finskspetsar.

sara
En bild på mig, bländad av det starka solljuset och snön.

IMG_7169
I morse sköt Nils en räv på åteln och naturligtvis ville barnen se på den. Jag tycker att rävarna är väldigt fina men det är en viktig viltvårdsåtgärd att hålla nere rävstammen.

IMG_7165
Mella och Vilda.

IMG_4466
Efter den senaste tidens blåst och tö var det riktigt härligt med sol och minusgrader.

Toppjakt

I början av månaden var jag och Nils ute en sväng på skidorna. Det blir ju inte så ofta vi har tid att vara ute tillsammans så det gäller att passa på när vi har barnvakt. Det var i alla fall en riktigt kylig morgon. Tallarna på tjädermyren var tomma, inte en tjäder såg vi. När vi närmade oss en bäck i slutet av dagen fick vi se ett par orrar på långt håll. Vi smög oss närmare och Nils var väldigt mån om att det var jag som skulle få äran att skjuta. Jag la mig ner i snön och tog stöd av ryggsäcken. Det var långt och eftersom jag visste att bössan var inskjuten på hundra meter så höll jag lite högt på fågeln. I samma veva som jag tryckte av skottet föll orrtuppen ner från trädet. En skön känsla. Vi skidade fram och Nils tog ett kort på mig och orren. Men som jag frös om fingrarna! Sen bar det iväg hem efter en fin dag.

toppjakt6
Kylig morgon. Men klockan var faktiskt strax över nio och solen hade ännu inte hunnit upp.

 toppjakt4
Inga tjädrar här inte!

toppjakt5
Det var magiskt vackert när solen bröt fram.

toppjakt3
Det syns hur lite snö det var. Men nu har det kommit mera.

toppjakt1
Jag och orren.

toppjakt2
Det är granna fåglar. Nu är det till att laga något gott av orrbröstet.

toppjakt3
Hemåt.

Tillbaka

P1030315

Det var verkligen länge sedan jag skrev här sist. Jag ska ärligt säga att efter pappas plötsliga bortgång var det som om jag levde i ett vacuum. De flesta dagar ville jag helst ligga kvar i sängen och dra täcket över huvudet. För varenda gång jag vaknade blev jag påmind om att det hela inte bara var en ond dröm utan att han faktiskt var borta på riktigt, för evigt. Chocken, sorgen och allt det praktiska tog mycket kraft och energi. Dessutom upptäcktes det bara någon vecka efter min pappas begravning att min mormor hade en svår cancersjukdom. Hennes begravning var för en vecka sedan. Det har varit tungt och tufft. Och många gånger har jag haft svårt att inte vara bitter och arg och gråten har varit nära hela tiden. Julen kändes mest som något jag var tvungen att överleva. Saknaden och tomheten blev så påtaglig. Det på nyårsaftonen 1996 som min lillebror blev påkörd och senare dog. Nu när inte pappa heller fanns hos oss blev jul och nyår extra smärtsamt.

Jag tänker fortfarande de människor jag saknar flera gånger varje dag och jag sörjer dem. Gråten bränner bakom ögonen ofta. Det kommer att ta tid att förstå och smälta allt det som hänt. Klara säger så fina saker om sin morfar hela tiden. Häromdagen ville hon rita en teckning som vi skulle sätta fast i en ballong och skicka upp till morfar i himlen. Ibland är det jobbigt med ungar som tjurar, skriker, tjuter eller skrattar när man helst bara vill gråta eller gå och lägga sig. Men tack och lov har jag barnen som drar mig tillbaka till livet och nuet. För det är ju där barn är – här och nu.

Eftersom jag studerar på heltid och var mitt i en intensiv kurs i farmakologi och sjukdomslära när pappa dog, var jag tvungen att försöka plugga all den tid jag orkade. Ett jobb går att sjukskriva sig ifrån om man har mycket omkring sig och inte mår bra men för min del var ju studietakten densamma oavsett hur jag mådde. Jag mår mycket bättre nu men när jag pluggar blir det mycket tid vid datorn och när jag då äntligen har gjort bort den tiden så har jag ingen lust att sitta stilla framför skärmen ännu mer. Det är nog mest därför bloggen blivit så eftersatt. Jag vill tacka alla er som kommenterat, skickat mail eller hört av er på annat sätt. Det har värmt och betyder mer än ni tror –tack!

Pappa

Namnlöst-1

Tisdagen den 7 oktober var jag i Umeå på grund av mina studier. På kvällen gick jag och min äldre syster samt hennes lilla dotter ut för att vi skulle se oss omkring i grannskapet. Min telefon ringer och Nils säger att jag måste ringa pappa eftersom han är i skogen och inte mår bra. Jag säger till min syster att jag måste ringa pappa och att det är allvarligt. När jag ringer svarar min farbror Svenne på pappas telefon. Jag undrar naturligtvis var pappa är och hur han mår. Svennes svar lamslår mig totalt och jag minns att knäna viker sig och jag börjar skrika. Han svarar nämligen att pappa är död, sedan hör jag honom påbörja HLR och ropa pappas namn innan samtalet bryts. Min syster förstår genast vad som hänt och tillsammans halvspringer vi gråtande tillbaka till huset. Resan hem från Umeå är som ett töcken trots att jag kör hela vägen. Senare på kvällen träffar vi tre systrar pappa. Han var fantastiskt fin och såg ut precis som om han sov. Hans händer var kalla och hans hjärta hade stannat men någonstans hoppades jag att jag och mina systrars tårar och kärlek skulle få honom varm igen, att han måste komma tillbaka till oss. Smärtan av inse att en så älskad och betydelsefull person i mitt liv inte finns längre är obeskrivlig.

På eftermiddagen hade pappa tagit en av unghundarna, Klövkampens Ura, till skogs för att träna henne. Vi brukar passa på att göra det under uppehållet. Det fanns spår efter ett större djur på marken och Ura förföljde det. Sedan började hon skälla. Pappa ringde till Svenne och berättade att unghunden skällde ståndskall på en storoxe och han lät riktigt glad på rösten. En stund senare ringde pappa igen och berättade att han inte mådde bra…En liten, liten tröst i sorgen är att pappa fick sin sista stund i skogen med en unghunds fasta ståndskall alldeles i närheten. För det var ju ett av det största i hans liv; skogen och hundarna.

Det har gått två veckor nu men fortfarande väntar jag på att få se hans bil svänga in på gården eller höra hans välbekanta stampande på bron. Pappa var rak, ärlig, glad och väldigt arbetsam. Ingen tumme mitt i handen här inte. Han gjorde allt från egen älgkorv till att såga virke. Och framför allt var han väldigt omtänksam och mån om oss, sin familj. Jag är så tacksam över att få vara en av hans döttrar och att fått ha honom som min pappa. Tacksam över alla fina minnen och allt som han gav och lärde mig. Men det finns stunder då livet kan göra så ont och jag saknar honom så ofantligt mycket.

Höstdagar

Hösten är verkligen en förunderlig årstid. Det känns som om naturen vill visa upp all sin prakt innan den går till vila under snön. Innan löven dalat till marken och grenar och ris är kala så är färgexplosionen magisk. Barnen älskar att vara ute och jag är glad att kunna vara med dem, men jag tror att Klara längtar väldigt mycket efter snö. För jag har lovat henne att vi ska besöka Leoslekland när snön och slasket kommer!

IMG_6976 IMG_6971 (2) IMG_6960

DSC_0673

IMG_6972

IMG_6980 (2)

Sprängticka/Chaga

P1030870För rätt så länge sedan fick jag höra att sprängtickan används som medicinalväxt i Sibirien och att den även är högt skattad av Nordamerikas indianer. Jag tänkte inte så mycket mer på det förrän vi läste om sprängtickan i en jakttidning. I höst har Nils hittat mycket sprängticka och även jag har tagit reda på det jag sett. Så nu dricker vi te på svampen varje dag. Jag sökte på internet om sprängtickan och jag hittade faktiskt några vetenskapliga studier som visar att det finns en del sanning i sprängtickans nästan overkligt goda medicinska egenskaper.

Sprängticka är en parasitisk svamp som växer på björkar och alar i kallare klimat. De svarta hårda knölarna på björkstammar har nog många sett. Det är sprängticka, Inonotus obliquus, som har angripit trädet. Sprängtickan är tillsammans med fnöskticka och eldticka den vanligaste rötsvampen på björk. Det som utmärker sprängticka eller chaga är den mörka nästan svarta räfflade ojämna ytan. Det ser nästan ut som om barken förkolnat. Ytan är ojämn och knottrig och det är inte alltför svårt att bryta loss små bitar. Inuti är sprängtickan brungul, porös och nästan lite svampaktig. Sprängtickan är en rätt aggressiv parasit på levande träd. Sporerna fäster sig i tidigare skador på trädet och växer sig sedan fast. En sprängticka kan sitta på trädet i 15-30 år innan trädet slutligen dör av svampen.

Chaga har använts i Ryssland som folkmedicin sedan 1500-talet. Te gjort på chaga används som botemedel för en rad olika åkommor så som magkatarr, diabetes, magsår, psoriasis, tuberkulos och cancer. Chaga innehåller betulinsyra (mot tumörer, infektioner), polysackarider (bra för immunförsvaret), melanin (förbättrar hår, hy och naglar), mineraler och aminosyror. Chaga innehåller mängder med antioxidanter och har ett otroligt högt ORAC. ORAC står för Oxygen Radical Absorbance Capacity och ger ett värde för hur mycket antioxidanter ett visst livsmedel innehåller per 100g.

Exempel på ORAC-tabell
chaga  36,557
havtornsbär  258,1
plommon/sviskon 58,9
granatäpple 33,7
russin 28,9
blåbär 24,5
björnbär 20,8
grönkål 18
tranbär 17,9
vitlöksklyfta 16,9
jordgubbar 15,7
spenat 12,9
ångkokt spenat 9,3
broccoli 9,1

Om du hittar en sprängticka så såga eller skär loss den från björken (observera att markägarens tillstånd behovs om trädet är levande). Ta inte bort den svarta delen då den innehåller melanin. Det är viktigt att torka svampen för att den inte ska mögla. Jag brukar skära svampen i mindre bitar ca 3-4cm i diameter och torkar i ugn på svagvärme 50-60 grader i ca 8h. Chaga ska förvaras torrt, mörkt och svalt. Vid användning kokar jag två bitar med 1,5-2 liter vatten i 60 minuter. Vattnet ska sedan se ut precis som te. Sedan slår jag bara i teet genom en sil och sedan är det färdigt att dricka. Teet kan med fördel användas värmas upp igen eller användas som bas i smoothie eller dylikt. Det går att koka te på samma chagabitar så länge som de avger färg. Chaga smakar inte så mycket, lite svamp och skog bara. Vissa säger att det finns lite vaniljssmak i den. Själv brukar jag använda lite vanligt te också men ha chaga som bas eller lägga i en bit färsk ingefära när chagan kokar. Det går även att göra pulver av chagan och använda som te. Det går inte att överdosera chaga så det är bara att njuta och dricka och hoppas att få ta del av dess goda egenskaper!

Älgjakt

Eftersom jag har börjat läsa till distriktssköterska har det väl blivit lite så och så med jaktdagar för min del. Men några dagar har jag i alla fall hunnit med. Flera tidiga mornar har startat med dimma och när solen sedan har brutit fram har hösten bjudit på strålande dagar. Men i början av jakten blev det nästan olidligt varmt för både hundar och hundförare. Det har i alla fall gått riktigt bra för laget och det är bättre än förväntat med älg på markerna. Älgfesten med laget var riktigt lyckad och det har blivit en hel del kött i frysen. Nu ser jag framemot oktoberjakten efter brunstuppehållet.

IMG_6942
Underbara höst.

IMG_6911

Nu när jag sitter framför böcker och dator dagarna i ända är det så otroligt skönt att samla krafter i en sådan här skog.

IMG_6918

Sen när jag hade turen att få skjuta en kalv för Vilda blev inte dagen sämre. De täljda pinnarna över öppningen är till för att hålla korpen borta. Jag funderade på att lägga kalven åt andra hållet, med buken ner mot marken, men värmen gjorde att jag ville att det skulle vara luftigt i älgen. Men när vi kom tillbaka för att hämta kalven hade de varit framme ändå! Har faktiskt aldrig tidigare varit med om det. Fåglarna stal hjärtat som jag lagt i djurkroppen och en av filéerna var borta.

 IMG_6937

Heligfjället höjer sig ovanför dimman.

IMG_6948

Den gångna helgen sköt jag en liten femtaggare för Vilda. Hon skällde väldigt bra på den!

IMG_6926
Jag fick faktiskt lov att skratta lite när min farbror Svenne svor över att han numera måste använda läsglasögon för att kika på pejlen.

IMG_6936

Vilda, som inte gör rätt för sitt namn, för hemma är hon lugn som en filbunke. Men i skogen har hon fattat galoppen och jag känner mig riktigt nöjd med henne.

 IMG_6919 (2)

Pärupptagning

Pären är uppe ur jorden. I år gjorde vi det faktiskt innan älgjakten började och det var till stor lättnad för min käre far. Det var en trevlig dag i potatislandet och jag gjorde en hel hop med äggvåfflor som vi åt hemma hos farmor efteråt. Mandeln och Belonan var lite skrovliga men bra med potatis blev det trots att det varit så torrt i sommar.
DSC_0437Stora och små hjälps åtDSC_0471 DSC_0451 DSC_0458 Klara hittade en sista potatisblommaDSC_0466 (2) En liten nyckelpiga hittade vi i landet till barnens förtjusningDSC_0446
Våra ”rosa” potatisar som Klara säger. Jag hade hoppats att hon skulle gilla dem just därför men hon vägrar konsekvent att äta potatis.

Pulled moose

kottPulled pork har det senaste året blivit väldigt populärt, och det går lika bra att tillaga det av älgkött också. Helst av bitar med lite grövre fibrer. Namnet ”pulled” kommer så klart av engelskans dra och med detta menas att köttet ska ”dras” isär.

Ca 1,3-1,5kg älgstek (bog, ytterlår, rygg)
2 dl barbecuesås (Sweet Baby Ray’s brukar jag använda)
2 dl sweetchilisås
1 dl tomatketchup eller krossade tomater
1 stor gul lök
2-3 vitlöksklyftor
3 dl vatten
Salt, peppar, paprikapulver

Sätt ugnen på 120 grader. Blanda salt, peppar och paprikapulver och gnid in steken med dessa. Lägg steken i en ugnssäker gryta som är tillräckligt stor. Skiva löken och lägg runt om steken. Blanda barbecuesås, sweetchilisås, tomatketchup/krossade tomater, pressad vitlök och vatten. Häll blandningen över steken. In i ugnen i ca 5-6timmar (tiden beror på vilket bit från älgen du använder). Köttet är klart när det enkelt går att dra isär i strimmor och är riktigt mört!

Tycker att det är godast att äta köttet i pitabröd med strimlad sallad och avokadoröra. Men just denna dag blev det persiljesmör och klyftpotatis eftersom det var vad som fanns hemma.

Bärtider

Nu är hösten äntligen här och nu innan jakten drar igång på allvar är det hög tid att fylla på förråden. Jag har skrivit tidigare att jag älskar att plocka bär. Jag är egentligen helt tokig i det. Inga hjortron blev det för oss detta år med desto mer hallon och blåbär. Jag har aldrig sett så stora skogshallon som i år.

Jag vill helst inte köpa sylt i butik och har aldrig gjort det, när det finns i sånt överflöd i naturen. Men allt handlar ju om tid och prioriteringar och ett har jag då insett sedan jag fick barn och det är att det inte alltid är det lättaste att få tiden att räcka till. Det är en rätt intressant upplevelse i skogen när jag har mina små hjälpredor (läs stjälpredor) med mig. Klara fixar det mesta men Sofie fastnar i riset och äter helst ur hinken fortare än vi hinner plocka!

DSC_0330IMG_20140815_090231IMG_20140820_140228IMG_20140819_135754

Utställning i Junsele

Det känns som om jag ligger lite efter i uppdateringen här på bloggen men vi har i alla fall hunnit vara på utställning i Junsele den 3/8. Vi ställde ut Pia-Pia (Gusjöns Kruta) och Vilda. Både fick bedömningen excellent och Vilda blev 4:e bästa tik, trots att hon var loj och ville inte visa sig från sin bästa sida i den starka värmen. När det gäller utställning så brukar vi resonera som så att man har samma hund med sig hem som när man åker dit. Det är det jaktliga och mentala samt att de är friska som är det viktigaste hos våra hundar. Men det är ju en extra bonus och kul så klart om de är fina, ser ut och rör sig som en jämthund ska göra. Det var ett rent nöje att se hur många fina tikar det fanns i jaktklassen.

Det en välordnad och trevlig utställning och vi träffade många hundmänniskor och bekanta. På startkortet vann jag dessutom två dagars kalvjakt på Homlens marker utanför Junsele. Det ska bli väldigt roligt och spännande att testa att jaga på nya marker.

DSC_0310
Jag och Pia är tredje ekipaget från vänster.

DSC_0311Jag och Pia

Till fjälls

Jag och Nils har varit i väg till fjälls en sväng. Vad ska jag säga…jag njöt av varje sekund! I mitt tycke finns det få saker i livet som ger en samma känsla som vidderna på fjället. Vi gick från Klimpfjäll till Gränssjö, en otroligt vacker sträcka som första biten följer Norgefararleden in i Remdalen. Nils yngre bror och hans flickvän gick samma sväng fast åt andra hållet så vi möttes halvvägs och bytte bilnycklar. Då slapp vi gå samma väg tillbaka och dessutom fick vi en riktigt trevlig kväll tillsammans mitt på kalfjället.

Systemkameran tar alldeles för stor plats i ryggsäcken och fick stanna hemma, därför är bildkvalitén inte den bästa. Men här kommer i alla fall några bilder från turen.

DSC_0287

P1030788På väg in i durrenskalet.P1030766 Fjällbjörkskog.P1030797 Jag och Molly. Jag var för övrigt väldigt nöjd med mina nya byxor från Itab. Bra prisklass, sköna och helt perfekta för vandring i det varma vädret. För övrigt är det inte alla fötter som klarar att gå ungefär sex mil i gummistövlar. Men jag älskar mina stövlar och fick inte ett skavsår!

P1030791 P1030820

Humleblomster. Jag tycker ju mycket om blommor så Nils blir nog lite irriterad på mig emellanåt när jag bara går med blicken ner i marken och vill ta kort.

P1030783Durrenpiken 1286 m.ö.h.
P1030808 Klockan var mycket när vi närmade oss den nyrenoverade stugen i Tjokkele. Fantastiskt fin har de gjort den. Men vi valde att gå en bit till och använda oss av tältet.

P1030813 Fjälltolta.P1030832 Ett gammalt sameviste. Innuti kåtan, som var öppen, var det väldigt svalt. P1030839 Molly fick följa med oss på denna tur. Hon lossar hår och ser lite tuffsig ut.

P1030851Nyfikna och närgångna renar. De verkade inte ett dugg rädda för oss. Tre ensamma kalvar som sprang omkring på fjället såg vi dessutom, jag hoppas de hittade tillbaka till vajorna. Men det gjorde de säkert.
P1030867P1030873Nils och Molly vilar en liten stund vid sjön Gottern.
P1030830 Nog förstår man var namnet Remdalen kommit ifrån.P1030815I Ransarån var det vatten, men flera mindre jokkar längs vägen hade torkat ut så det var till att fylla på vattenflaskan närhelst vi hade möjlighet.

P1030834Svarthö.
P1030856

Jag och Nils.P1030818Kungkarlsspira.

P1030803Fjällvidder, jag längtar redan tillbaka.

Minisemester

Sommaren har bjudit på fantastiskt väder. Sol och bad har vi ägnat oss åt i flera veckor och det har varit sanslöst varmt i vattnet. Vi har också hunnit med en liten minisemester i vårt vackra grannlän Jämtland. Vi bestämde oss för att vi ville se ställen som vi läst mycket om men aldrig sett eller besökt.

IMG_6666Efter en kort sväng i Norge hamnade vi i Hotagsbygden och Valsjöbyn. Vi besökte bland annat Hotagen och tittade på Allan Westerlunds grav. Alla som känner till något om jämthundar vet vem han är.

IMG_6701I värmen besökte vi Hasslingsåfallet. Där fanns det perfekta ”gröbbor” som vi alla badade och svalkade oss i. Barnen var överlyckliga.

IMG_6702 Hasslingsåfallet.

IMG_6699IMG_6704Såklart gjorde vi en avstickare till Storåbränna, också ett välkänt namn i jämthundskretsar. Det var här B O Jahnsson en vårdag kom åkande och fick syn på Storåbränna/Hotags King vid en stallknut. Han tvärbromsade och for ut och fotograferade denna uppenbarelse från en svunnen tid. Enögd och tio år gammal till trots, men i den ståtlige Storåbrännas King fanns allt man önskar hos en jämthund. Det är  för övrigt King som pryder svenska jämthundklubbens logga.

Storåbränna var en vacker by, men om vi hoppades se något som påminde om dess betydelse för jämthundens historia så blev vi besvikna.

IMG_6667Vi besökte också Myhrbodarna. En otroligt vacker plats där man fortfarande bedriver fäbodbruk, platsen är klassad som riksintresse. Trots att det egentligen var stängt och väldigt tidigt på morgonen blev vi väl mottagna och fick se oss runt.

IMG_6669 IMG_6668Mer om Myhrbodarna kan ni läsa här

IMG_6715 Vi hade också en trevlig dag på Jamtli. Våra barn är kanske lite för små för att uppskatta ett besök där till fullo, kanske också för att vi har en del djur här hemma. Men jag och Nils tyckte att det var väldigt spännande och lärorikt.

IMG_6711

Finskspetsvalpar

finskspets1 finskspets2Vill tipsa intresserade om att det finns fina valpar till salu från en av Finlands främsta uppfödare, Börknäs Kennel. Vi har själva haft hundar från denna kennel och varit mycket nöjda. I mitt tycke är trädkällarjakten en av de svåraste och absolut mest spännande jaktformerna.

Parningen är rekommenderad av avelsråd i Finland. Valparna, 1 tik och 3 hanar, levereras till Sverige/Vilhelmina v.33. För mer information ring Björn 070-5806666.

Morgonrutinen

Vi har riktigt mysiga morgonrutiner nu för tiden jag och töserna. Vi har nämligen utökat antal innevånare på vår lilla gård och det första vi gör innan frukosten är att titta till alla och ge dem mat och vatten.

klarasofieAtt ha barn är sannerligen inte alltid en barnlek för föräldrarna, men man får en alldeles speciell känsla när man ser dessa små tulta omkring och försöka hjälpa till.

honsTuppen Herman och hönorna Hallon, Godis, Höna Pöna, Rosa och allt vad de nu heter. Det är lite som en dröm för mig att äntligen ha höns. Inte har de gjort rätt för sig och värpt så mycket ägg men de är lite unga ännu som det kommer nog snart.

IMG_6633Klara hjälper till att pumpa vatten till grisarna, fast pumpen är rätt trög så det brukar inte gå så bra.

IMG_6643Tre fina grisar. En blandning av vanlig gris, linderö och en gnutta vildsvin. Fina och trevliga är de!

klarasofiegris Barnen tycker verkligen om att titta på när grisarna mumsar.

sofiegrisSpeciellt Sofie, jag får nästan slita henne därifrån under högljudda protester.

IMG_6650Sen får vår gosiga kanin Kitty komma ut på grönbete i hennes utebur.

klarasofiekaninOch ibland tar Klara ut henne på promenad, med min översyn förstås. Och Sofie tycker att Kitty har så mjuka öron så hon kan inte låta bli att känna lite.