Älgjakt

Så var det inte många dagar kvar av älgjakten i september. Jag har inte jagat så mycket som jag hade velat. Men jag och min kurskamrat skriver just nu på vår magisteruppsats och vi måste jobba på ihärdigt eftersom tiden är knapp. Det är sluttampen på vår distriktsköterskeutbildning och vi ska verkligen fira när det hela är klart! Men en del jakt har det blivit och fast det gick rätt trögt första veckan med antal fällda älgar så sågs det en hel del älg. Första dagen skällde Vilda ståndskall på en älgko och kalv i över tre timmar, men så klart på fel mark…men under Nils älgjakts vecka sköt han en fin lite oxe på ståndskall för henne så då fick hon lön för mödan. Som tur är jagar jag första veckan och Nils andra veckan så hundarna får komma till sin rätt.  Vi fick inte känna så mycket värme i somras men under första älgjaktsveckan hängde hundarnas tungor som slipsar och själv hade jag mest lust att slita av mig de varma jaktkläderna. Men eftersom jag inte har någon tunnare jacka eller väst med fickor för alla diverse apparater var jag tvungen att ha dem på. Men värme eller ej, mornarna var magiska och hur det än är så älskar jag att vara ute i skogen med bössa och hund. Första morgonen i jaktkojan var det påtagligt ett det var en som saknades, nämligen pappa. Han levde ju för älgjakten och hundarna och det var alltid full fart på honom när jakten drog igång. Men på något sätt kändes det också bra att jaga och att få minnas allt vi upplevt i jaktsammanhang tillsammans.

IMG_7487 (2)
När dimman lättade kom värmen…

IMG_7484 (2)
Vackert men varmt!

  IMG_7492
Jag är så gott som alltid sist i jaktkojan. Men jag matar våra djur på morgonen och sen så vet jag ju att det inte gör något om jag är lite sen. Det tar ändå lite tid innan alla passare är ute på sina pass och jag får börja gå med hunden.

IMG_7493
Kaffet på morgonen är ett måste för många. Men jag dricker inte kaffe om, det smakar hemskt och beskt tycker jag.

IMG_7509
Vilda kommer tillbaka efter ett längre sök.

IMG_7497
Klövkampens Varske är glad och ivrig på morgonen. Det är hans första höst och det är min farbror Svenne som äger honom.

IMG_7504 (2)
Alla höstfärger lyser upp skogen.

IMG_7500
Fika paus. Vilda tycker att det är skönt i skuggan i granskogen.

IMG_7516
Asplöv en regnig dag.

IMG_7518
En älgkalv som Vilda var efter.

IMG_7505 (3)
Vilda.

IMG_7483

En älg har det blivit för min del, det var en så kallad stänkälg och inget hundarbete bakom. Men det var en fin älgko utan tillstymmelse till juver. Har hört att det är flera jaktlag i våra trakter som skjutit sådana kor. Det har setts mycket björn så de är säkerligen en stor orsak till varför det är så få kalvar men också den kalla och svåra våren.

IMG_7506
Jag har fyra bössor, varav två älgstudsare. Min 6,5: a är dock favoriten.

IMG_7499 (3)

Tyvärr finns det inte så mycket gammelskog kvar, men att gå i den är rena drömmen i jämförelse med en tät och röjd contortaplantering.

Älgjakt

Eftersom jag har börjat läsa till distriktssköterska har det väl blivit lite så och så med jaktdagar för min del. Men några dagar har jag i alla fall hunnit med. Flera tidiga mornar har startat med dimma och när solen sedan har brutit fram har hösten bjudit på strålande dagar. Men i början av jakten blev det nästan olidligt varmt för både hundar och hundförare. Det har i alla fall gått riktigt bra för laget och det är bättre än förväntat med älg på markerna. Älgfesten med laget var riktigt lyckad och det har blivit en hel del kött i frysen. Nu ser jag framemot oktoberjakten efter brunstuppehållet.

IMG_6942
Underbara höst.

IMG_6911

Nu när jag sitter framför böcker och dator dagarna i ända är det så otroligt skönt att samla krafter i en sådan här skog.

IMG_6918

Sen när jag hade turen att få skjuta en kalv för Vilda blev inte dagen sämre. De täljda pinnarna över öppningen är till för att hålla korpen borta. Jag funderade på att lägga kalven åt andra hållet, med buken ner mot marken, men värmen gjorde att jag ville att det skulle vara luftigt i älgen. Men när vi kom tillbaka för att hämta kalven hade de varit framme ändå! Har faktiskt aldrig tidigare varit med om det. Fåglarna stal hjärtat som jag lagt i djurkroppen och en av filéerna var borta.

 IMG_6937

Heligfjället höjer sig ovanför dimman.

IMG_6948

Den gångna helgen sköt jag en liten femtaggare för Vilda. Hon skällde väldigt bra på den!

IMG_6926
Jag fick faktiskt lov att skratta lite när min farbror Svenne svor över att han numera måste använda läsglasögon för att kika på pejlen.

IMG_6936

Vilda, som inte gör rätt för sitt namn, för hemma är hon lugn som en filbunke. Men i skogen har hon fattat galoppen och jag känner mig riktigt nöjd med henne.

 IMG_6919 (2)

Längtan till hösten

En rätt så kall midsommar var det men vi hade riktigt trevligt. Det blev till och med ett dopp i Volgsjön efter bastun, med en viss tvekan för varmt var det inte i vattnet. Och när det endast är tre grader på morgonen när man kliver upp och det blåser friskt så kommer den. Längtan efter hösten! Det där suget som alla jägare känner igen sig i. Visst är sommaren härlig med allt vad den innebär, men den där känslan av att släppa hunden och bara vara i skogen är det få saker som kan mäta sig med. I väntan på hösten bjuder jag på några jaktbilder.

IMG_0729Patronhållaren jag vann i ”Allt Om Jakt & Vapen” för några år sedan. Jag skickade in min berättelse om när jag sköt min udda 20-taggare. Ni kan läsa den här.

IMG_0847Sådana här mornar längtar man till!

IMG_0862Efter urtagning slickar Koivo rent. Det blir tomt utan denna hund i höst.

IMG_0952Finskspetsen börjar skälla och Nils gör sig reda att smyga.

IMG_0963 Jag kollar pejlen. Ibland tycker jag att den är ett riktigt aber att ha med, men utan den vill man inte vara. Fast jag försöker att använda den så lite jag bara kan eftersom jag tycker att den förstör en del av nöjet med att vara ute. Det finns allt för många som ständigt har ögonen på pejlen istället för vad som sker omkring dem i skogen.

IMG_1254 Härligt att ta en fika paus när hunden kommit tillbaka efter ett sök. De är fina kamrater!

IMG_1294Jag och Svenne vid en älg jag sköt för Vilda och Tilly.

IMG_1572Lotta tar sig över Ängesbäcken. När det är riktigt mycket vatten är det inte så lätt. Jag sa åt henne att jag tyckte att hon skulle bjuda på ett dopp för att jag skulle få en bra bild. Men icket, hon klarade det galant!

IMG_5631 IMG_5657 IMG_5659 En  ruggig jaktdag. Det blåste och regnade som attan. Men ut skulle jag för när man väl är ute ångrar man sig inte.

IMG_5778 IMG_5794Det gäller att hålla i sig när man åker med pappa. Här fraktas Fredriks oxe över bäcken och även skytten själv.

IMG_5798Min fina Vilda. Saknaden efter Fajta finns där naturligtvis men det är riktigt roligt att släppa Vilda i skogen. Hon tar efter mor sin (och hon har ju bra påbrå på fadersidan också genom Fäbobergets Gorm, så klart!

Jaktbilder

Nu har senaste numret av Jaktjournalen kommit där reportaget om ”Klövkamparnas rike” finns med. Ni som har läst det kan nog ana att det var en rätt speciell jaktdag där jag hade turen (tack grannlaget Fäboberg) att skjuta en älg. Reportern Calle Bredberg tog en hel del bilder när han var hos oss och har  skickat några av dem dem till mig. Han skrev att det var okej att jag lade ut dem här och jag tänkte att det kunde vara kul för er att se. Men bilderna som är med i tidningen lägger jag tyvärr inte ut. För att se dem får ni lov att köpa en tidning och läsa reportaget i sin helhet.

nastansjo_4461Sambandscentralen beredd! Lotta är en riktig tuffing i skogen och jag måste ju bara få tala om att början av februari blev jag stolt moster till två tvillinggrabbar!

nastansjo_4625Två kalvar som Nils sköt för Klövkampens Stalo dras fram.

nastansjo_5094Passdragning, alltid lika spännande!

nastansjo_4748Det är viktigt att ha bra vind!

nastansjo_5037Klövkampens Koivo som tråkigt nog drabbades av magomvridning och var tvungen att avlivas senare under hösten. Han var en fantastisk jakthund.

nastansjo_4839Lättsamt läge, så ska det vara när hunden gör sitt.

nastansjo_4963Älgen ska tas ur.

nastansjo_4921Koivo slickar runt kulhålet.

nastansjo_4694Jag och Vilda. Vi trivs bra tillsammans i skogen! En liten miss i tidningen var att det stod att Vilda är färdig dubbelchampion -det stämmer inte! Men vem vet, hon kanske kan bli i framtiden.

nastansjo_4641Pappa kör sexhjulingen.

Foton: Calle Bredberg

Nils jakthöst

Efter lite övertalning har Nils blivit allt flitigare med kameran och vi tänkte bjuda på ett axplock av bilder från hans höst. Antal jaktdagar räknar vi inte men det har blivit en hel del för oss bägge två. Nils har skjutit tretton älgar varav tio på ståndskall och haft många fina dagar i skogen. Han jagar mestadels med Stalo och jag med Vilda. Men det händer att vi lånar ”varandras” hundar också, vi har dem ju gemensamt.

Egentligen kan jag tycka att det är lite tråkigt att det inte är Nils själv som skriver detta inlägg, men eftersom han skyr allt som har med datorer att göra (utom möjligtvis blocket då) blir det jag som får skriva det istället. Alla foton nedan har Nils tagit och lite smickrande tycker jag att det är att han sade till mig: ”jag försökte tänka som du, Sara” när han tog dem.

P1030494
Klövkampens Vilda. Det är skjutet sex älgar för henne i höst och hon har även tagit 1:a pris på jaktprov.

P1030501
Härlig morgon.

P1030483
Vilda begraver tänderna i en älgkviga som Nils sköt på ståndskall för henne i tät och risig terräng.

P1030514
Stalo tar igen sig efter en sökrunda. Fjorton älgar fällda åt honom i höst varav tretton på ståndskall.

P1030521

P1030523
Jaktdagen blir lite extra spännande när man vet att det finns oxar i närheten.

P1030526
En älg på väg ur marken.

P1030528Dimma i sänkorna.

P1030557
Under brunstuppehållet var Nils och mina svågrar några dagar i stugan.

P1030560
Nils hamnade också på bild bredvid en mäktig gammal tall.

P1030544

P1030545

P1030551
Att sitta vid en sådan tjäreld är ren livsnjutning!

P1030588
Gusjöns Kampa (Pia-Pia)
P1030502
Vacker morgon.

P1030603
Stalo och en fin älgko.

P1030658
Ekipaget. Nils är väldigt nöjd med banden på hjulingen.

P1030600
Om man tittar lite extra så ser man Vilda simma där ute. Efter att ha skällt på en älg på en liten holme som Nils sköt på långt håll.

P1030612
En jättelik asp.

P1030613
Ko och kalv dras fram. Skjutna av Nils efter ett bra jobb av Stalo.

P1030663
Något suddig bild på Vilda.

P1030629
Nils bror Olle fick skjuta denna fina oxe på gångstånd för Stalo. Den enda älgen som inte blev skjuten på stånd för honom denna höst.

P1030638

P1030648
P1030625

Stalo spanar ut över jaktmarken, redo för en ny dag i skogen.

Vissa jaktdagar

Vissa jaktdagar minns man mer än andra. Förra söndagen var det riktigt kallt när jag steg upp på morgonen och gjorde i ordning jaktsäcken. Minus elva grader visade termometern och det riktigt bet i kinderna när jag klev ut genom dörren. Men så är det med jakt, det går liksom inte att hålla sig hemma även om stugvärmen känns lockande. På förmiddagen hände inget särskilt. Jag gick ensam med Vilda i ett stort område, där två postare var utplacerade i utkanten. Trots att Vilda gjorde några större söksvängar hittade hon ingen älg. Jag såg heller inga färska älgspår i de frusna markerna. Men det var fantastiskt vackert. Solen och kylan medförde att skog och myrar glittrade som av kristall.

Jag hade nästan gått färdigt och meddelande en av passarna att jag var i närheten och att läget var lugnt. Vi hann knappt prata färdigt förrän Vilda började skälla ungefär 300 meter ifrån mig. Jag hörde hur det slog i älghornen och hur det brakade i skogen när älgtjuren tog till flykten. Trots att vinden var bra stod det inte utan drog sig i riktning ifrån mig i sakta gångstånd. Efter ungefär en kilometer blev det stånd en stund för att sedan bli gångstånd igen. Vid det laget verkade det som om Vilda och älgen var på väg ut ur marken. Men så såg jag på pejlen att det vinklade av och for i riktning rakt mot pass 14. Vilda skällde hela tiden och jag väntade bara på smällen. Och lättnaden och glädjen var stor när det sen ekade ett skott i skogen! Anna-Stina meddelade att hon skjutit och när jag kom dit var det bara att ta av mössan och gratulera. En riktigt fin oxe var det med nitton taggar. Vi meddelande resten av laget att en pinntjur var i backen -och gissa om de blev förvånade och glada när de kom och fick se vad det var.
frostvildaalg                     Vilda var riktigt nöjd! Det är lyckat när hunden gör sitt och får utdelning!

vildaalg2                                           Lugga lite hår måste hunden få göra.

annastinaalg2          Skytten Anna-Stina, Vilda och älgen. Jag tycker att det vara alldeles extra kul att det             var Anna-Stina som fick skjuta! Som hundförare beundrar jag alla duktiga                             passkyttar, som dag ut och dag in i väder och oväder sitter och tålmodigt väntar att             något ska hända.

Älgjakt

Det har blivit en hel del älgjakt och det har väl gått både ris och ros. En älg har det blivit för min egen del. Vi har hyfsat bra med älg och det går inte en dag utan att hundarna tar upp. Mest nöjd är jag att Vilda nu känns som en fullfjädrad jakthund. Hon är tre år gammal och har gått från sorkletare första hösten till numera en jakthund med ett otroligt bra sök och tjurig som få. Bland annat hade hon ett fint ståndskall på ko och kalv som hon tog upp mer än 1 1/2 kilometer ifrån mig. Det var så klart på fel mark och när det dessutom var ko och kalv fick de gärna klara sig. Men hon skällde i över 5 timmar på dem.

Första älgjaktsveckan löpte på bra och det är väldigt kul att jaga då hela laget är samlat. Vi avslutade dessutom jaktveckan med en trevlig älgfest! Enda strulet var att min handenhet till Garmin-pejlen inte fungerade. Den tappade halsbandet på mindre än 40 meter. Även pappas handenhet la av men som tur var skickade vi in dem på reparation och nu fungerar de bra.
De två första dagarna på veckan hade vi besök av jaktreportern och fotografen Calle Bredberg. Han följde med mig en dag och hur det gick lär ni nog få läsa om i Jaktjournalen så småningom.

Mest av allt njuter jag av ändå av att vara ute i skogen. Det är verkligen något beroendeframkallande över det. Jakt är fantastiskt som bjuder på natur, spänning, lugn och kamratskap på en samma gång. Jag älskar att vara hundförare. Att bara få gå och lyssna, känna och se. Så här på hösten är det ibland så vacker att det nästan gör ont. Jag har inte tagit så mycket bilder denna höst men här kommer några stycken. Två av dem har Calle Bredberg tagit.

nastansjo_4694Jag och Vilda. Foto:Calle Bredberg

IMG_5565IMG_5584

IMG_5551Förra veckan bjöd inte på något trevligt jaktväder då det blåste ordentligt och ömsom spöregnade. Jaktkläderna blev ordentligt satt på prov och jag kan bara konstatera att de inte höll vattentätt!
IMG_5629Klövkampens Vilda

IMG_5654Det är en fröjd att få gå i riktigt gammal skog.

nastansjo_4659Jaktlaget samlat (saknas två man på fotot). Ett toppen gäng och givetvis bara Klövkampens hundar. Foto: Calle Bredberg

IMG_5573Klövkampens Stalo får vila ut efter ha skällt en ensam ko i över 6 timmar. Tillslut fick han lön för mödan då älgen fälldes.

IMG_5653Det är otroligt mycket blåbär i skogen i år. Har aldrig sett så mycket och på ställen där man knappt trodde det skulle finnas. Ibland är blåbärsriset så tungt av bär att det ligger platt efter marken.

IMG_5666Utsikt från ”Gubbslättmyra”, strax nedanför Björnberget.

Jaktrapport

Nu i höst när det blir lite jakt för min del har jag sagt till Nils att han får lov att använda kameran dessto mer när han är ute så jag får några bilder på skog, jakt och hundar att att lägga ut här på bloggen. Nils har som sagt hoppat in en sväng i mitt jaktlag och han jagar dessutom som ordinarie hundförare i två andra jaktlag. Hittills har det gått bra, sju älgar har det blivit för bössan hans. Stalo går som en klocka och skäller älg vid varje släpp och har presterat flera fina ståndskall. Men allra mest är jag nöjd över Vilda som nu löpt färdigt. Hon gjorde en riktigt fin prestation med en ensammen älgko. Hon förföljde först över två kilometer och sedan blev det fast stånd och efter ungefär en och en halvtimmes skällning lyckades Nils fälla älgen. Vilda gjorde ett par fina älgjobb redan förra hösten, men att hon skulle prestera så bra redan på första släppet nu i höst hade jag inte vågat hoppas på! Här kommer i alla fall några bilder som Nils tagit med kameran.

Vilda gör skäl för sitt namn och rycker hår

Sen vilar hon välförtjänt ut brevid sitt byte


Dessa två fina tjurar har mina farbröder Svenne och Mats-Uno skjutit. Det har gått riktigt bra för ”mitt” lag i hittills i höst.

Stalo. Jag tycker nog att Nils kunnat ta fler bilder på honom men han förklarade det lite ironiskt med att : Ja men jag kan ju inte ta kort då han skäller älg mest hela tiden. Nils jagar nog hellre med bössan än kameran antar jag.


Välbesökt saltsten

 Utrustning. Nils använder en jaktryggsäck från Bergans. Den är jag lite avundsjuk på…men jag avundas inte all packning han stoppar i den. Den är blytung!

Vacker vy. Frost i markerna.

Vilda med en pinntjur hon förföljde. Den hann skjutas av en passare innan hon kom ikapp. Hon skällde först på ko och kalv men när de skenade ur marken kom hon tillbaka och letade reda på denna istället.

Jaktlördag

I helgen blev det som sagt älgjakt en av dagarna när Klara var hemma med sin farmor. Mycket älg hade vi på markerna men innan hundarna började skälla var det redan utanför marken och sedan bar det iväg. Vilda fick jag igen ett par timmar senare och mer än en och halv mil bort. Men det är jag faktiskt riktigt nöjd över även om det inte är kul då unghunden skäller för fullt men på fel mark. I början höll hon inte efter älgarna särskilt långt men hon blir allt tjurigare. Det är verkligen roligt att gå med henne i skogen nu. I början tänkte jag nog hur det skulle gå, då hon inte jagade något annat än sork och åter sork.


Från sorkjägare


Till lovande älghund

Jakthelg

Det är jakt varje helg, mycket tack vare mamma som ställer upp som barnvakt. Det är verkligen härligt att få komma ut. Vilda tar sig mer och mer och hon utvecklas för varje släpp. I helgen skällde hon bland annat ståndskall på en liten älgtjur som valde att ta sin tillflykt till en liten tjärn. Där simmade den runt, runt i säkert en halvtimma medan Vilda sprang efter strandkanten och skällde. Själv var jag långt därifrån men ”såg” det hela på gps-pejlen. När den väl valde att gå upp gick det undan som bara den och Vilda höll efter i nästan två kilometer. Jag fick skymten av älgen men tyvärr aldrig en bra skottchans. Tillslut kom Vilda på en av fabror Nisses klövkampare som hade fulltståndskall på en älgkviga. Det slutade med att Vilda bytte älg och skällde med den andra hunden tills kvigan fälldes. Polletten börjar att trilla ner mer och mer för henne. Hon har inget metodiskt sök ännu men kommer hon på färska spår drar hon iväg. Hade jag fått skjuta en älg till på riktigt ståndskall för henne skulle jag nog försöka satsa på att gå ett jaktprov. Men hon är lite oslipad ännu och det är inte så lätt att hitta tid till allt numera. För övrigt verkar Vildas kullsyskon gå bra. Alla hanhundar har det skjutits älg för och två har dessutom tagit första pris på jaktprov.

Jakthelg

Så var första älgjaktshelgen efter uppehållet avklarad. På lördagsmorgonen när jag skulle hämta Fajta fann jag henne på tre ben. Vilken otur! Det måste ha hänt under kvällen före eller under natten eftersom jag hade henne inomhus i stort sett hela fredagen. Därför började helgen moloket för mig. Fajta har för övrigt varit sjuk en stor del av älgjakten och därför inte jagat som vanligt och därför hade jag extra mycket sett framemot en dag med henne.
   På söndagen fick jag fånga av en älgko som var påskjuten. Det var Klövkampens Tilly (ur Fajta och Burre) som gjorde grovjobbet men jag släppte dit Vilda också så hon fick skälla tills jag kunde fälla älgen. Vilda är än så länge lite snäv i söket och släpper gärna när älgarna skenar. Men annars är jag nöjd med henne, hon har älgintresse och tvekar inte att skälla, är trevlig att gå med och letar sig alltid tillbaka.

Goda gick jag med ena dagen. Tyvärr stod älgarna i närheten av bilen när jag började gå så det blev upptag och sen sken iväg.

Vilda och Tilly vid älgen.

Det var fint i skogen. Här och var fanns det lite snö på de ställen där solen inte kommit åt.

Jakthelg

Denna höst slår rekord i regnande och regnet gör att hundarna har svårt att få upp vittring.  Dessutom är det sällan stånd i upptaget av någon anledning. Nu är det oftast upptag och sedan sken iväg och långt bär det iväg dessutom. Det har faktiskt varit så de senaste åren, att älgarna står sämre i september. Vissa menar att det är hundarnas kondition i början av säsongen som brister. Visst kan det vara en bidragande orsak men jag tror också att det kan bero på att det finns betydlig fler björnar i skogarna än förut, och de gör att älgarna gärna tar till benen då de blir störda. Dessutom finns det inte alls lika mycket älg i markerna som då jag började jaga. Även om jag tycker att det ser hyfsat ut med spår och spillning och det är minst ett upptag varje dag, är det inte i närheten lika mycket älg som det var förr.

I slutändan blev det ändå en lyckad helg för laget. Koivo ”storhunn” presterade några fina jobb som gav utdelning.

Klövkampens Koivo får belöning efter väl uträttat arbete

Vildas första älg

Första frostnatten denna höst övergick i en solig dag med frisk och kristallklar luft. Äntligen en sådan där älgjaktsmorgon man längtat efter. Jag skulle gärna redogöra för jakten detalj men det skulle bli hela romaner. Men på lördagen fick min syster Lotta skjuta en älgkalv och jag sköt en ensam ko. Kon var för övrigt Vildas första älg och hon skällde riktigt bra! 

Vilda släppte inte älgen med blicken.
Alla hjälper till när älgarna ska flås (förutom jag då som för tillfället roade mig med att ta några kort).

Blöt älgjakt

Uppdatering från en regnig älgskog. Idag när det öste ner som värst, blåste och det dessutom var dimma tänkte jag på vilket tok man är egentligen. Att man ska bege sig ut i sådant väder när man kan vara hemma i stugvärmen. Fast jag kom på att det ändå är bättre att vara hundförare när man får röra på sig och jag skänkte en beundrande tanke till alla tålmodiga passkyttar i skogen.
    Det droppade från kepsen och jag var på väg uppför ett risigt hygge. Strax därpå hörde jag några svaga skall av Hindra i blåsten långt, långt borta. Och då försvann de negativa tankarna lika fort som de kommit. Älgarna gjorde en stor lov men kom tillbaka in på marken. En passare fick se skymten av dem och tillsist kom de så jag fick syn på dem i dimman där jag stod vid en myrkant. En kalv föll för bössan min och Hindra blev glad över att få belöning för hennes slit. Sen var vi tre stycken som drog hem kalven med egna krafter och då fick vi upp värmen ordentligt. 
    Just nu eldar jag för fullt i kaminen och Klara har somnat och jag ska strax ansluta mig till henne. Förhoppningsvis hinner kläderna torka till imorgon då det blir jakt igen!Regn och åter regn. Det är verkligen blött.

Bäckarna har fyllts på ordenligt och till och med där det vanligtvis inte forsar vatten gör det det.
Hindra rycker hår av kalven efter ett fint jobb. Inte illa av en avelstik som är tio och ett halvt år gammal.