Trädskällarjakt i kärlekens tecken

Den gångna helgen var jag och Nils iväg och jagade fågel i två dagar, vi har som tradition att följas på trädskällarjakt innan älgjakten. Vi har två unga finskspetstikar som ska jagas in så det gäller att försöka vara ute i skogen så mycket som möjligt. Nils och hans pappa har köpt ett gammalt hus i markerna där de jagar och det har lagts ner en hel del tid och arbete i sommar för att få det beboeligt och trivsamt. Det är verkligen underbart där, naturreservatet är alldeles i närheten och den ro och frid man känner där finns inte på så många platser. Tyvärr upplever vi att fågeltillgången i år inte är särskilt god, den kalla våren och sommaren var inte gynnsam för kycklingarna. Lokalt kan det finnas fågel men kullarna är få. Detta gör att chanserna när man är ute inte blir särskilt många och det blir svårare med injagningen. Men i vilket fall hade vi härliga dagar. Stundtals var jag tvungen att stanna och ta in lukterna och känslan av att vara i skogen, är det någonstans jag verkligen trivs och alltid har känt mig hemma så är det där.

Första dagen gick vi upp mot fjället genom fantastisk gammal urskog, vi var inte bara på jakt efter gråfågel utan även hjortron. På vägen dit skrämde vår finskspets Molly (Kolgårdens Lova) upp en fin tjädertupp. Den satte sig så att Nils hade läge på den med kulvapnet. Molly visste först inte hur hon skulle bete sig, hon snurrade runt trädet och sedan runt oss några varv. Till sist fick hon nys på tjädern och när hon hade skällt några skall sköt Nils tuppen som dråsade i backen. En bra start på injagningen men än finns det mycket kvar hon måste lära.

Uppe på ”Nilses myra” stannade Nils och berättade hur det kommer sig att myren är döpt efter honom. Han sköt nämligen sina tre första älgar där och ingen annan hade skjutit älg där förut. Jaktledaren, en verklig skogskarl av den gamla stammen, bestämde då att myren skulle namnges efter den unge skytten. Nu många år senare är Nils jaktledare och han hade bestämt att vi skulle gå just dit inte bara för att plocka hjortron och jaga. När vi hade gjort upp eld och fikat tittade Nils intensivt på mig och sedan ställde han sig framför mig. Han gick långsamt ner på knä och visade mig en vacker ring. Jag trodde nog först att han skojade med mig, men han friade där och då. Och självklart svarade jag ja, rörd till tårar.

IMG_7454 IMG_7468 IMG_7478 IMG_7469 IMG_7477 IMG_7462 IMG_7470 IMG_7467

En del av jaktens själ…


Foto: Ted Karlsson

”Ibland frågas varför vi jagar och kanske finns det inget enkelt svar på den frågan. Men efter ett par dagar med Nils Karlsson från Vilhelmina och hans finnspetsar kan man skönja ett av svaren. Elden sprakar och kaffet hälls rykande hett ur den sotiga pannan och ner i den spruckna koppen. Den gamla finnspetstiken rullar belåtet ihop sig för en stunds vila.Jakten har varit bra med fina ståndskall på några fåglar och säcken tyngs redan av en gammeltupp.
– Det här är livskvalitet, säger Nils nöjt.
Han klappar om sin gamla trotjänare Bitzi och lyfter blicken mot de snöhöljda fjälltopparna som syns i väster. För en stund står tiden stilla.”

Måste ju bara få tipsa om att i nästa nummer av Jaktjournalen är Nils med i ett fint reportage!

Trädskällarjakt

För första gången sedan Klara föddes har Nils och jag gjort något tillsammans, bara vi två. Det regnade ordentligt i morse men som tur var kunde Klaras farmor ställa upp på eftermiddagen när det klarnat upp och då begav vi oss ut i skogarna. Vi hade en riktigt fin eftermiddag tillsammans och det blev tre tjädrar. Nils sköt två och jag en. Bitzi är en nio år och börjar bli till åren men än är det krut i henne. 
    Dajna jagade hela dagen igår och därför fick hon vila idag. Hon är inte lika duktig som sin mor Bitzi och polletten har inte riktigt trillat ner för henne ännu. Vi har skjutit några tjädrar men hon har en tendens att bryta innan man hinner fram för att skjuta och dessutom tycker hon att lämmel smakar alldeles förträffligt gott. Men det finns mycket fågel i skogarna och nu under uppehållet är det henne vi kommer att satsa mest tid på.

Nils har investerat i ett nytt pipset till Tikkan och numera är det kaliber 6,5 på kulpipan. Perfekt fågelbössa och precisionen är väldigt bra.

Jag och Bitzi

Nils sköt denna ungtupp på första skallet.
Själv sköt jag en höna.

Nils väntar på att Bitzi ska börja skälla och snart så. Vi smyger på vartannat ståndskall och nu var det hans tur.


Fin höna ur årets kull blev sista resultatet.

Bitzi håller bra fart i skogen.