Älgjakt

Så var det inte många dagar kvar av älgjakten i september. Jag har inte jagat så mycket som jag hade velat. Men jag och min kurskamrat skriver just nu på vår magisteruppsats och vi måste jobba på ihärdigt eftersom tiden är knapp. Det är sluttampen på vår distriktsköterskeutbildning och vi ska verkligen fira när det hela är klart! Men en del jakt har det blivit och fast det gick rätt trögt första veckan med antal fällda älgar så sågs det en hel del älg. Första dagen skällde Vilda ståndskall på en älgko och kalv i över tre timmar, men så klart på fel mark…men under Nils älgjakts vecka sköt han en fin lite oxe på ståndskall för henne så då fick hon lön för mödan. Som tur är jagar jag första veckan och Nils andra veckan så hundarna får komma till sin rätt.  Vi fick inte känna så mycket värme i somras men under första älgjaktsveckan hängde hundarnas tungor som slipsar och själv hade jag mest lust att slita av mig de varma jaktkläderna. Men eftersom jag inte har någon tunnare jacka eller väst med fickor för alla diverse apparater var jag tvungen att ha dem på. Men värme eller ej, mornarna var magiska och hur det än är så älskar jag att vara ute i skogen med bössa och hund. Första morgonen i jaktkojan var det påtagligt ett det var en som saknades, nämligen pappa. Han levde ju för älgjakten och hundarna och det var alltid full fart på honom när jakten drog igång. Men på något sätt kändes det också bra att jaga och att få minnas allt vi upplevt i jaktsammanhang tillsammans.

IMG_7487 (2)
När dimman lättade kom värmen…

IMG_7484 (2)
Vackert men varmt!

  IMG_7492
Jag är så gott som alltid sist i jaktkojan. Men jag matar våra djur på morgonen och sen så vet jag ju att det inte gör något om jag är lite sen. Det tar ändå lite tid innan alla passare är ute på sina pass och jag får börja gå med hunden.

IMG_7493
Kaffet på morgonen är ett måste för många. Men jag dricker inte kaffe om, det smakar hemskt och beskt tycker jag.

IMG_7509
Vilda kommer tillbaka efter ett längre sök.

IMG_7497
Klövkampens Varske är glad och ivrig på morgonen. Det är hans första höst och det är min farbror Svenne som äger honom.

IMG_7504 (2)
Alla höstfärger lyser upp skogen.

IMG_7500
Fika paus. Vilda tycker att det är skönt i skuggan i granskogen.

IMG_7516
Asplöv en regnig dag.

IMG_7518
En älgkalv som Vilda var efter.

IMG_7505 (3)
Vilda.

IMG_7483

En älg har det blivit för min del, det var en så kallad stänkälg och inget hundarbete bakom. Men det var en fin älgko utan tillstymmelse till juver. Har hört att det är flera jaktlag i våra trakter som skjutit sådana kor. Det har setts mycket björn så de är säkerligen en stor orsak till varför det är så få kalvar men också den kalla och svåra våren.

IMG_7506
Jag har fyra bössor, varav två älgstudsare. Min 6,5: a är dock favoriten.

IMG_7499 (3)

Tyvärr finns det inte så mycket gammelskog kvar, men att gå i den är rena drömmen i jämförelse med en tät och röjd contortaplantering.

Pappa

Idag skulle pappa ha fyllt 59 år. Sorgen och saknaden är fortfarande smärtsam. Han har lämnat ett stort tomrum efter sig och jag har ibland svårt att greppa att en människa som står en nära och som betyder så mycket plötsligt och oåterkalleligt kan ryckas ifrån en. Livet fortsätter i stort och smått samtidigt som det inombords ibland känns som om tiden borde stå stilla och allra helst backas tillbaka. Man kan vakna upp en morgon och innan dagen är slut kan den verklighet och vardag man lever i vänts upp och ner. Men livet går vidare det är bara så, det måste det göra. Och som någon skrev är detta första år ett bearbetnings år med alla dessa ”första”. Första julen utan pappa, första födelsedagen, första pärsättningen, första älgjakten, första farsdagen… Men tacksamheten finns så klart också där och när svåra saker inträffar inser man också hur dyrbart och värdefullt livet är.

pappa1
Vi saknar dig!

Älgjakt

Det har blivit en hel del älgjakt och det har väl gått både ris och ros. En älg har det blivit för min egen del. Vi har hyfsat bra med älg och det går inte en dag utan att hundarna tar upp. Mest nöjd är jag att Vilda nu känns som en fullfjädrad jakthund. Hon är tre år gammal och har gått från sorkletare första hösten till numera en jakthund med ett otroligt bra sök och tjurig som få. Bland annat hade hon ett fint ståndskall på ko och kalv som hon tog upp mer än 1 1/2 kilometer ifrån mig. Det var så klart på fel mark och när det dessutom var ko och kalv fick de gärna klara sig. Men hon skällde i över 5 timmar på dem.

Första älgjaktsveckan löpte på bra och det är väldigt kul att jaga då hela laget är samlat. Vi avslutade dessutom jaktveckan med en trevlig älgfest! Enda strulet var att min handenhet till Garmin-pejlen inte fungerade. Den tappade halsbandet på mindre än 40 meter. Även pappas handenhet la av men som tur var skickade vi in dem på reparation och nu fungerar de bra.
De två första dagarna på veckan hade vi besök av jaktreportern och fotografen Calle Bredberg. Han följde med mig en dag och hur det gick lär ni nog få läsa om i Jaktjournalen så småningom.

Mest av allt njuter jag av ändå av att vara ute i skogen. Det är verkligen något beroendeframkallande över det. Jakt är fantastiskt som bjuder på natur, spänning, lugn och kamratskap på en samma gång. Jag älskar att vara hundförare. Att bara få gå och lyssna, känna och se. Så här på hösten är det ibland så vacker att det nästan gör ont. Jag har inte tagit så mycket bilder denna höst men här kommer några stycken. Två av dem har Calle Bredberg tagit.

nastansjo_4694Jag och Vilda. Foto:Calle Bredberg

IMG_5565IMG_5584

IMG_5551Förra veckan bjöd inte på något trevligt jaktväder då det blåste ordentligt och ömsom spöregnade. Jaktkläderna blev ordentligt satt på prov och jag kan bara konstatera att de inte höll vattentätt!
IMG_5629Klövkampens Vilda

IMG_5654Det är en fröjd att få gå i riktigt gammal skog.

nastansjo_4659Jaktlaget samlat (saknas två man på fotot). Ett toppen gäng och givetvis bara Klövkampens hundar. Foto: Calle Bredberg

IMG_5573Klövkampens Stalo får vila ut efter ha skällt en ensam ko i över 6 timmar. Tillslut fick han lön för mödan då älgen fälldes.

IMG_5653Det är otroligt mycket blåbär i skogen i år. Har aldrig sett så mycket och på ställen där man knappt trodde det skulle finnas. Ibland är blåbärsriset så tungt av bär att det ligger platt efter marken.

IMG_5666Utsikt från ”Gubbslättmyra”, strax nedanför Björnberget.

Stalos tredje 1:a pris

Nu har Stalo tagit sitt tredje raka 1:a pris på jaktprov. Efter den senaste tidens dåliga före här hemma bestämde Nils sig för att göra en chansning mot kusten, närmare bestämt i trakterna kring Vännäs. Han gruvade sig lite innan för där hördes det finnas en hel del rådjur och en massa hästhagar och det är Stalo knappast van vid att finna här hemma.

Men det gick bra. Stalo fick tag i en älg efter nästan två timmars sökturer och det stod i upptaget. Efter första stöten bar det iväg över åkrar, vägar och förbi olika gårdar med diverse djur. Men Stalo brydde sig inte om något annat än älgen som tur var och ställde fast den igen. Det hela förlöpte väl, ända missen var väl att Nils aldrig fick möjlighet att kalla in Stalo från ståndet delvis på grund av det skrapiga föret. Sen plumsade Stalo i en större bäck också vilket resulterade i att han blev en enda istapp men han fortsatte förfölja älgen ändå.

Det första jaktprovet Stalo gick blev lite över 70 poäng, men de två senare lutar det åt att det blir över 80 poäng. Nu är det bara spårprovet kvar, sen är han färdig jaktchampion!

Stalo S38490/2008 är stark och bra draghjälp på fjället.

Klövkampens Stalo

Igår gick Nils och Stalo ytterligare ett jaktprov. Jag kan inte alla detaljer själv eftersom det var ju inte jag som gick.  I början såg det mörkt ut då Stalo förföljde en skenälg väldigt långt. Men han kom tillbaka tillsist och på ett nytt släpp fick han tag i två vuxna älgar. Det stod 90 min i upptaget och sen flöt det på bra. Det blev ett preliminärt första pris. Extra glada är jag och Nils åt att Stalo gick att kalla in från ståndskallet när Nils visslade. Vi vet ju att Stalo är lydig när han själv vill, vill säga.

 

 

Jakthelg

Det är jakt varje helg, mycket tack vare mamma som ställer upp som barnvakt. Det är verkligen härligt att få komma ut. Vilda tar sig mer och mer och hon utvecklas för varje släpp. I helgen skällde hon bland annat ståndskall på en liten älgtjur som valde att ta sin tillflykt till en liten tjärn. Där simmade den runt, runt i säkert en halvtimma medan Vilda sprang efter strandkanten och skällde. Själv var jag långt därifrån men ”såg” det hela på gps-pejlen. När den väl valde att gå upp gick det undan som bara den och Vilda höll efter i nästan två kilometer. Jag fick skymten av älgen men tyvärr aldrig en bra skottchans. Tillslut kom Vilda på en av fabror Nisses klövkampare som hade fulltståndskall på en älgkviga. Det slutade med att Vilda bytte älg och skällde med den andra hunden tills kvigan fälldes. Polletten börjar att trilla ner mer och mer för henne. Hon har inget metodiskt sök ännu men kommer hon på färska spår drar hon iväg. Hade jag fått skjuta en älg till på riktigt ståndskall för henne skulle jag nog försöka satsa på att gå ett jaktprov. Men hon är lite oslipad ännu och det är inte så lätt att hitta tid till allt numera. För övrigt verkar Vildas kullsyskon gå bra. Alla hanhundar har det skjutits älg för och två har dessutom tagit första pris på jaktprov.

Jakthelg

Så var första älgjaktshelgen efter uppehållet avklarad. På lördagsmorgonen när jag skulle hämta Fajta fann jag henne på tre ben. Vilken otur! Det måste ha hänt under kvällen före eller under natten eftersom jag hade henne inomhus i stort sett hela fredagen. Därför började helgen moloket för mig. Fajta har för övrigt varit sjuk en stor del av älgjakten och därför inte jagat som vanligt och därför hade jag extra mycket sett framemot en dag med henne.
   På söndagen fick jag fånga av en älgko som var påskjuten. Det var Klövkampens Tilly (ur Fajta och Burre) som gjorde grovjobbet men jag släppte dit Vilda också så hon fick skälla tills jag kunde fälla älgen. Vilda är än så länge lite snäv i söket och släpper gärna när älgarna skenar. Men annars är jag nöjd med henne, hon har älgintresse och tvekar inte att skälla, är trevlig att gå med och letar sig alltid tillbaka.

Goda gick jag med ena dagen. Tyvärr stod älgarna i närheten av bilen när jag började gå så det blev upptag och sen sken iväg.

Vilda och Tilly vid älgen.

Det var fint i skogen. Här och var fanns det lite snö på de ställen där solen inte kommit åt.

Vildas första älg

Första frostnatten denna höst övergick i en solig dag med frisk och kristallklar luft. Äntligen en sådan där älgjaktsmorgon man längtat efter. Jag skulle gärna redogöra för jakten detalj men det skulle bli hela romaner. Men på lördagen fick min syster Lotta skjuta en älgkalv och jag sköt en ensam ko. Kon var för övrigt Vildas första älg och hon skällde riktigt bra! 

Vilda släppte inte älgen med blicken.
Alla hjälper till när älgarna ska flås (förutom jag då som för tillfället roade mig med att ta några kort).