Ricklundgården, Vilhelminas kulturpärla

Som jag skrev i ett tidigare inlägg besökte jag nyligen Ricklundgården i Saxnäs. Jag har märkt att det inte är så många som känner till denna kulturskatt. Ricklundgården har en väldigt intressant och fascinerande historia. Det är inte bara historien om ett makalöst hus, massor av konst och konstnärssjälar. Det är också en vacker och samtidigt ledsam kärlekshistoria. Men jag tänker fatta mig kort, för den som vill veta mer får allt ta och göra ett besök.

Emma Ricklund (född Johansson 1897) tog i unga år över sin fars gästgiveri i Saxnäs. Hon var omtyckt av både norgefarare och fjällturister och blev känd som en färgstark och målmedveten kvinna redan i unga år. En av dessa turister som sökte sig till fjället var den då unge konstnären Folke Ricklund. Han fattade tycke för Emma och efter några års uppvaktning gifte de sig år 1936. 
   Ricklundgården uppfördes i slutet av 1940-talet. Gården beskrivs bäst som en olivlund mitt i fjällbjörkskogen. Folke insperades av sina upplevelser från bland annat Italien när huset byggdes och varje detalj är uttänkt och noga planerad. De lokala snickrarna skakade på huvudet både en och två gånger när de byggde men Folke drev på och fick som han ville.
    Folke och Emma hade ständigt besök av konstnärer både bekanta och som gäster på gästgiveriet. Konstnärerna lämnade förutom betalningen för rummet även en tavla som tack för vistelsen. Denna tradition gjorde att en ansenlig konstsamling växte fram. Dessutom var Folke en väldigt skicklig konstnär själv och han räknas numera som en av de stora Lapplandsmålarna.
   Ett par år efter att huset byggts färdigt gick Emma och Folke skilda vägar. Emma tog det mycket hårt då Folke lämnade henne. Men hon tog sig samman och tack vare hennes testamente skapades Emma Ricklunds stiftelse och nu är Ricklundgården ett museum. Annexet inhyser fortfarande konstnärer från världens alla hörn som flitigt utnyttjar de två ataljeerna som Folke ursprungligen byggde. Alla lämnar de ett verk efter sig och konstsamlingen växer. Efter Emmas död 1965 uppdagades det ett hundratal målningar som hon själv gjort. Efter skilsmässan började hon själv att måla och det var få personer som känt till detta. Emma var också väldigt duktig på vävning och olika handarbeten. 
    Tyvärr finns det idag inget galleri som visar upp all denna konst. Guiden visade oss mängder med tavlor i garderober och på alla möjliga ställen. Jag hoppas att Vilhelmina kommun och Västerbottensläns landsting i en snar framtid tar tag i detta och bygger ett riktigt galleri där denna kulturskatt kan visas upp.    
     Innan jag fotade innuti huset frågade jag självklart om lov. Guiden sa att ju mer reklam Ricklundgården kan få dessto bättre. Och det håller jag med om för Ricklundgården är ett måste om man besöker Vilhelmina/Saxnäs.


Entrén vid Ricklundgården


Vacker utsikt


Även trädgården är väl värd att studera.


Inne i själva huset. Alla tavlor har en egen historia och inredningen autentisk.


Folke Ricklund gjorde denna mosaik av björk i hallen. Vilket jobb!


Brudsängen, överkastet har Emma gjort. Efter skilsmässan låg hon inte i denna säng mer utan sov i ”pigkammaren”.


Man kan tillbringa timmar i huset och alltid finner man något nytt. Detaljerna är många och spännande. Även textilierna på denna soffa har Emma Ricklund gjort.


Tavlor av både kända och mindre kända konstnärer.


Jag fastnade lite för denna djävul i öppna spisen på övervåningen 🙂