Trädskällarjakt i kärlekens tecken

Den gångna helgen var jag och Nils iväg och jagade fågel i två dagar, vi har som tradition att följas på trädskällarjakt innan älgjakten. Vi har två unga finskspetstikar som ska jagas in så det gäller att försöka vara ute i skogen så mycket som möjligt. Nils och hans pappa har köpt ett gammalt hus i markerna där de jagar och det har lagts ner en hel del tid och arbete i sommar för att få det beboeligt och trivsamt. Det är verkligen underbart där, naturreservatet är alldeles i närheten och den ro och frid man känner där finns inte på så många platser. Tyvärr upplever vi att fågeltillgången i år inte är särskilt god, den kalla våren och sommaren var inte gynnsam för kycklingarna. Lokalt kan det finnas fågel men kullarna är få. Detta gör att chanserna när man är ute inte blir särskilt många och det blir svårare med injagningen. Men i vilket fall hade vi härliga dagar. Stundtals var jag tvungen att stanna och ta in lukterna och känslan av att vara i skogen, är det någonstans jag verkligen trivs och alltid har känt mig hemma så är det där.

Första dagen gick vi upp mot fjället genom fantastisk gammal urskog, vi var inte bara på jakt efter gråfågel utan även hjortron. På vägen dit skrämde vår finskspets Molly (Kolgårdens Lova) upp en fin tjädertupp. Den satte sig så att Nils hade läge på den med kulvapnet. Molly visste först inte hur hon skulle bete sig, hon snurrade runt trädet och sedan runt oss några varv. Till sist fick hon nys på tjädern och när hon hade skällt några skall sköt Nils tuppen som dråsade i backen. En bra start på injagningen men än finns det mycket kvar hon måste lära.

Uppe på ”Nilses myra” stannade Nils och berättade hur det kommer sig att myren är döpt efter honom. Han sköt nämligen sina tre första älgar där och ingen annan hade skjutit älg där förut. Jaktledaren, en verklig skogskarl av den gamla stammen, bestämde då att myren skulle namnges efter den unge skytten. Nu många år senare är Nils jaktledare och han hade bestämt att vi skulle gå just dit inte bara för att plocka hjortron och jaga. När vi hade gjort upp eld och fikat tittade Nils intensivt på mig och sedan ställde han sig framför mig. Han gick långsamt ner på knä och visade mig en vacker ring. Jag trodde nog först att han skojade med mig, men han friade där och då. Och självklart svarade jag ja, rörd till tårar.

IMG_7454 IMG_7468 IMG_7478 IMG_7469 IMG_7477 IMG_7462 IMG_7470 IMG_7467

Fågeljaktspremiär

Innan älgjakten med stort Ä dragit igång har jag och Nils hunnit med en sväng på fågeljakts premiär. I år känns det lite ledsamt just med fågeljakten eftersom Dajna nu är i hundhimlen. Jag ska skriva mer om henne sedan men för tillfället har vi bara Bitzi, som är elva år gammal att jaga med. Hon är vid god vigör men det märks att hon inte har samma krafter som förr. Ändå blev både jag och Nils positivt överraskade. Bitzi presterade två fina ståndskall och Nils fick skjuta en ungtupp. Jag trodde knappt att det var sant när jag hörde hur hon började skälla och såg vilka söksvängar hon gjorde, den gamla donnan! Jaktiver det har hon verkligen och hon är så otroligt rutinerad att det är en fröjd att jaga med henne.

IMG_5500Nils.

IMG_5504

IMG_5505Här var det hon fick upp första fågeln. Typiska tjädermarker.

IMG_5513Hösten har börjat visa sig men än är den inte i sin fulla prakt.

IMG_5514Bitzi drar iväg över gräsmyren.

IMG_5515

IMG_5518IMG_0954En tupp blev det.

IMG_5520Jag bar Tikkan och Nils bar Drillingen.IMG_5507Jag försökte pigga upp stämningen lite genom att snusa Nils i nacken med min vältrimmade mustasch. Men han uppskattade den inte lika mycket som jag!

IMG_5521Denna dag var det helt omöjligt att få till ett kort på Bitzi, hon var så jaktsugen att hon aldrig höll sig stilla.

IMG_5525 IMG_5526

Jakt med Dajna

Även om vi inte hinner jaga lika mycket som tidigare gör vi så gott vi kan får att hundarna ska komma ut. Förra veckan var jag ut med Dajna en sväng och även igår en stund på eftermiddagen då jag hade barnvakt. Jag har skrivit förut att Dajna har varit trögskälld i början men nu skäller hon för fullt. Ibland släpper hon fågeln men om man närmar sig så tar hon upp skallet igen. Dessutom är hon rovdjursskarp vilket är extra roligt. Kanske kan det bli någon mård för henne när det blir spårsnö. 
    Dajna är nästan lättsammare att ha med än Bitzi. Bitzi har ett sök som en älghund och kan dra iväg långt, ibland över en kilometer och det oftast när man tänkt sig hemåt. Dajna däremot är väldigt sprallig men också följsam och lydig. Man ser henne inte ofta och hon har bra fart i skogen men hon far sällan mer än trehundra meter bort. Jag brukar inte ens ha pejlen på Dajna ibland. Bara för att få tillbaka lite av den känslan innan all teknik kom in i leken. Jag skulle inte släppa någon av jämthundarna utan pejl, men det kan inte hjälpas att det är härligt att gå i skogen utan att ens behöva titta på en apparat. I alla fall sköt jag fågel åt henne bägge gångerna jag var ute, det är gott om fågel i skogen i år. Hon skällde bra och gjorde allt rätt då jag sköt men så skällde hon också ett blindskall och envisades med att förfölja en järpe som flyttade sig hela tiden.

Jag har jagat fågel i snart tio år nu och jag kan bara konstatera att hade jag inte varit så förtjust i jämthundar och älgkött, skulle jag nog satsa helhjärtat på trädskällarjakten. För det är en otroligt fin jaktform!


Novembersolen tittade fram. Det hade varit plusgrader under natten så all den vackra rimfrosten var borta. Otroligt ändå vilken fin jakthöst!

Kolgårdens Dajna (jag och kameran kommer inte alltid överrens om var skärpan ska sitta)


Full fart på energiknippet Dajna


Igår blev det denna lilla tupp

Länktips!

Vår vän Ted besökte oss för inte så länge sedan och bland annat jagade han tjäder i två dagar tillsammans med Nils. Hur det gick kan ni läsa på hans hemsida Moharens Kennel. Ted är för övrigt en skicklig jägare med duktiga hundar, datakonsult, frilansar som journalist för jaktjournalen och är även utställningsdomare. Mycket jakt och hundprat blev det när han var här med andra ord!


Foto: Ted Karlsson

Trädskällarjakt

För första gången sedan Klara föddes har Nils och jag gjort något tillsammans, bara vi två. Det regnade ordentligt i morse men som tur var kunde Klaras farmor ställa upp på eftermiddagen när det klarnat upp och då begav vi oss ut i skogarna. Vi hade en riktigt fin eftermiddag tillsammans och det blev tre tjädrar. Nils sköt två och jag en. Bitzi är en nio år och börjar bli till åren men än är det krut i henne. 
    Dajna jagade hela dagen igår och därför fick hon vila idag. Hon är inte lika duktig som sin mor Bitzi och polletten har inte riktigt trillat ner för henne ännu. Vi har skjutit några tjädrar men hon har en tendens att bryta innan man hinner fram för att skjuta och dessutom tycker hon att lämmel smakar alldeles förträffligt gott. Men det finns mycket fågel i skogarna och nu under uppehållet är det henne vi kommer att satsa mest tid på.

Nils har investerat i ett nytt pipset till Tikkan och numera är det kaliber 6,5 på kulpipan. Perfekt fågelbössa och precisionen är väldigt bra.

Jag och Bitzi

Nils sköt denna ungtupp på första skallet.
Själv sköt jag en höna.

Nils väntar på att Bitzi ska börja skälla och snart så. Vi smyger på vartannat ståndskall och nu var det hans tur.


Fin höna ur årets kull blev sista resultatet.

Bitzi håller bra fart i skogen.